cd3c3afa70c0c384c9eacadc65664679d187fef3LEDARE Det finns bara en sida i politiken som systematiskt ägnar sig åt att sprida misstro mot etablerade medier. En regering där SD ingår skulle innebära att den populistiska mediekritiken kan omsättas i faktiskt politik.
Hotet mot journalistiken kommer numera från höger. Det är så det är och då måste vi journalister tala klarspråk om det. Vi ska inte linda in det, förminska det eller förvanska det med falsk balans som ”båda sidor”. Det finns bara en sida i politiken som systematiskt ägnar sig åt att sprida misstro mot etablerade medier, och vars aktivister hotar och trakasserar journalister.
Forskning bekräftar det som alla som vistats på sociala medier de senaste åren själva kunnat uppleva: den populistiska mediekritiken har blivit en högerpolitisk strategi. Den har två syften: att minska förtroendet för medierna och att skrämma enskilda journalister till tystnad.
I Sverige har det hittills inte gett några större avtryck i den förda mediepolitiken. Men i andra länder har det fått katastrofala följder. I Ungern har Viktor Orbán lyckats förvandla ungefär 80 procent av medierna till regimtrogna propagandamaskiner som skickat ut sina ”journalister”, ofta unga, välkammade män, för att provocera och förtala politiska fiender (inte helt olikt de svenska högeraktivister jag skrev om i min förra ledare).
När Ungerns nyvalda premiärminister Péter Magyar höll sin första presskonferens sade hans presschef så här: ”Tidigare på de här presskonferenserna fick propagandamedierna ställa de frågor som regeringen skrivit åt dem. De oberoende medierna fick inte ställa några frågor. Därför kommer vi nu att börja med de ungerska medier som fortfarande är oberoende och som har överlevt de senaste 16 åren.”
Ungern verkar alltså ta stora kliv mot att inte längre vara Ungern. Medan Sverige nu har goda chanser att bli Ungern. Företrädare för det största partiet i det svenska högerblocket har länge sett landet som ett föredöme. ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här”, skrev SD:s dåvarande partisekreterare Richard Jomshof för cirka tio år sedan.
Partiet har nu distanserat sig från Orbán, men inget talar för att det beror på hans hantering av medierna. Tonen mot de stora svenska medierna har inte mildrats, som när partiledaren Jimmie Åkesson kallade Kalla Faktas granskning Trollfabriken en ”gigantisk inhemsk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget”.
Det är illavarslande att de övriga Tidöpartierna reflexmässigt försöker rättfärdiga eller släta över när Sverigedemokraterna agerar tveksamt. Om SD får makten över mediepolitiken, går det alltså inte att räkna med att andra partier skulle utgöra någon större motvikt. En regering där SD ingår skulle på längre sikt innebära ett allvarligt hot mot svenska medier, framför allt mot public service. Då kan det bli en nyvald svensk statsminister som om 16 år får inleda en presskonferens med att tacka de få oberoende medier som överlevt.
Ledarstick
Replik från Kvartal
Förra ledaren ”Kvartal lyfter högerextrema aktivister och kallar dem journalister” publicerades enbart digitalt. Kvartals Jörgen Huitfeldt svarade i en replik. ”Kvartal är en publicistisk plattform där enskilda profiler har betydligt större svängrum än vad journalister på en vanlig dagstidning har. Exempelvis får de vara så subjektiva de själva vill och är bekväma med”, skriver han bland annat. Läs ledaren och repliken här.
Glad sommar!
Det här är det sista numret av Journalisten före sommaren. Webben och nyhetsbrevet fortsätter i några veckor till. Nästa nummer av papperstidningen kommer den 17 september. Jag vill önska alla våra läsare, inte minst sommarvikarierna, en riktigt fin sommar!
638b6ebdabe63da52e20b0f3e00d469b30a17d55En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en misstänkt brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott.
En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en misstänkt brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott.
7e2ce85d2bfb03252ddc62f3663f7ce92645a989En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott.
En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott.
7e2ce85d2bfb03252ddc62f3663f7ce92645a989638b6ebdabe63da52e20b0f3e00d469b30a17d55TITLE: Brott lönar sig DESCRIPTION: En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott. CONTENT: En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott.
TITLE: Brott lönar sig DESCRIPTION: En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en misstänkt brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott. CONTENT: En månadslön på 75 000 kronor är väl något de flesta kan drömma om, men i det här fallet handlar det om en misstänkt brottsling som löses ut från sitt jobb efter begångna brott.
c4581bb0f123398db41b8e800a0694b3e24f8d64Jag tänker på Trump. Och våra egna lite blekare kopior i Tidö. Alla vet att de ljuger. Men det är som att det inte spelar någon roll.
Jag tänker på Trump. Och våra egna lite blekare kopior i Tidö. Alla vet att de ljuger. Men det är som att det inte spelar någon roll.
d0d91bb14cd29dc174c0e2616ee120552294954cTanken var att göra livet enkelt för alla Facebook- och Instagramanvändare. Istället gjorde Metas nya AI-assistent det busenkelt för hackare att ta över andras konton.
Tanken var att göra livet enkelt för alla Facebook- och Instagramanvändare. Istället gjorde Metas nya AI-assistent det busenkelt för hackare att ta över andras konton.
5f970ed4f0417169b06a0396f85067f16aa95755FÖRDJUPNING Forskning visar att kritik mot medier har blivit högerpolitisk strategi. Hur ska medierna förhålla sig till det? Och hur påverkar det höjda tonläget den faktiska mediepolitiken?
”Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade.”
Vice statsministern Ebba Buschs avfärdande av SVT:s frågor om svensk elbilsförsäljning blev rubriker i våras. I rapporten Virala hot mot demokratin (Institutet för Mediestudier) skriver Fojos projektledare Annika Hamrud om hur svenska politiker kritiserar journalistik och enskilda journalister. Och att det gäller ända in i regeringen.
Fler exempel är Ebba Buschs Almedalstal om Elina Pahnke, Carl Oskar Bohlins uttalande om att DN snart är ”mer vänster än Dagens ETC” och Maria Malmer Stenergard som kallade Blankspots rapportering konspirationsteorier. Eller, den här veckan, när M-riksdagsledamoten Oliver Rosengren skriver att SVT och SR borde granskas av internationella valobservatörer eftersom ”Public Service kampanjar helt uppenbart åt Socialdemokraterna”.
Att ha en cynisk inställning till journalistik och nyhetsmedier har blivit en del av vad det innebär att vara höger i vissa kretsar. Det säger medieforskaren Peter Jakobsson som är verksam vid Uppsala universitet. Han har tillsammans med Fredrik Stiernstedt skrivit boken Nationens fiender om begreppet ”antimedie-populism”.
– Ur ett internationellt perspektiv är svensk medietillit hög både till höger och vänster. Men bland svenska högerväljare finns det grupper av personer för vilka mediemisstro har blivit en del av den politiska identiteten, säger han.
Misstron riktas inte bara mot medier, utan också mot expertmyndigheter, universitet, forskning och andra kunskapsinstitutioner.
– Så när högerpolitiker idag kritiserar medier i offentligheten riktar de sig mot den här gruppen. Mediekritiken används strategiskt för att mobilisera och nå en viss grupp väljare.
Flera studier som han refererar till visar att dagens mediekritik, som ofta men inte alltid är populistisk, osaklig och ogrundad, kommer från företrädare och sympatisörer från tre partier: SD, KD och M. Under andra historiska perioder har den kommit främst från vänster, säger Peter Jakobsson.
Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG, menar att det går att slå fast att medierna idag blir mer utsatta för politiskt motiverad kritik.
– De senaste åren har vi sett en ökad politisering där inte bara SD:s väljare har lägre förtroende för medierna, utan också delar av M:s och KD:s. Den syn på de traditionella medierna som varit förhärskande längst ut till höger börjar äta sig in i de övriga Tidöpartierna, säger han.
Han menar att en förklaring är en allmän radikalisering av den svenska högern som inte bara slår igenom i migrations- och rättspolitiken utan även i synen på nyhetsmedierna. En annan är tillväxten av olika typer av högeralternativa medier.
– Med exempelvis Kvartal, Epoch Times, 100% och Riks såklart. Många politiker rör sig i de miljöerna, där delegitimiserande mediekritik uttrycks, och påverkas antagligen av det. Samtidigt som de försöker fånga upp den mediekritik som finns och vinna politiska poänger på det.
Hur påverkar kritiken journalistiken och medierna? Peter Jakobsson slår fast att ett syfte med den ”förstås” är att göra journalistiken mer följsam.
– I länder som USA och Ungern har kritiken också ackompanjerats av konkreta politiska ingripanden som har förändrat medielandskapet och därmed journalistiken. Politiskt allierade har tillåtits köpa upp medie-bolag och göra dem mer till megafoner för regeringen. Då förändrar man journalistiken och det är väldigt enkelt att se.
– Det är mycket svårare att upptäcka och vetenskapligt studera den anpassning som sker utan de här konkreta påtryckningsmedlen.
Men ser vi en förändrad mediepolitik i Sverige?
– Så vitt jag kan bedöma har vi inte sett några större omläggningar under Tidöregeringen. Samtidigt tycker man att det borde ju följa. Om man är kritisk mot hur medierna fungerar och sitter på verktygen för att förändra det så försöker man, det är så politik fungerar.
Peter Jakobsson konstaterar att regeringens besked om marknätspengarna varit otydliga.
– Otydligheten kanske säger någonting i sig självt, men det är svårt att peka på intentionen när ingen politisk företrädare tydligt går ut och berättar.
Jesper Strömbäck ser däremot en tydlig mediepolitisk vilja hos regeringen, inte minst i det faktum att public service inte kompenserats för de ökade marknätskostnaderna.
– Och uppräkningen av resurserna minskar över tid. Tidöregeringen underminerar public service, men vågar inte göra det helt öppet, för man vet att public service är populärt, säger han.
Jesper Strömbäck tyckte att det var ”intressant” att den senaste public service-utredningen slog fast att public service behöver göra ökade ansträngningar för att nå de grupper där de har lägre förtroende – de längst till höger.
– Men att göra det skulle kräva att public service lämnade sin traditionella uppgift. För de grupper som misstror public service misstror även andra män-
niskor, myndigheter, forskning. Vill public service tillhandahålla sådan information som människor behöver, då kommer en hel del av den vara sådan som folk långt till höger inte gillar. Eller som inte stämmer överens med deras verklighetsuppfattningar.
Medierna måste därför bli bättre på att analysera förtroendesiffror, menar han.
Hur bör svenska medier förhålla sig till politikens hårdnande ton?
– Jag tycker att de behöver bli oändligt mycket bättre på att förklara hur man jobbar. Hur journalistik kommer till. Hur nyheter värderas och verifieras. De redaktionella processerna. Vad som är journalistik och vad som inte är det.
Peter Jakobsson håller med. Men framför allt behöver den populistiska mediekritiken granskas med journalistiska metoder, menar han.
– Man behöver använda journalistiska verktyg och visa hur ihålig, grund och felaktig mediekritiken ofta är. Annars lämnar man spelfältet öppet för den här sortens idéer att etablera sig och att bli normaliserade.
Peter Jakobsson menar precis som Jesper Strömbäck att nyhetsmedierna har misslyckats med att bemöta antimediepopulistiska påhopp.
– Redaktionerna har varit för defensiva, de har lite grann ignorerat frågan, stoppat huvudet i sanden och försökt upprätthålla ett slags opartiskhet. Men om man själv är föremålet för kritiken kan man inte ha den taktiken.
Fotnot: Imorgon, onsdag, publicerar vi del 2 i fördjupningen inför valet.
d7715e655e9f26997af0247003d42e0efd4c4b165f970ed4f0417169b06a0396f85067f16aa95755TITLE: Mediekritiken har blivit politisk – ”Redaktionerna har stoppat huvudet i sanden” DESCRIPTION: FÖRDJUPNING Forskning visar att kritik mot medier har blivit högerpolitisk strategi. Hur ska medierna förhålla sig till det? Och hur påverkar det höjda tonläget den faktiska mediepolitiken? CONTENT: ”Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade.” Vice statsministern Ebba Buschs avfärdande av SVT:s frågor om svensk elbilsförsäljning blev rubriker i våras. I rapporten Virala hot mot demokratin (Institutet för Mediestudier) skriver Fojos projektledare Annika Hamrud om hur svenska politiker kritiserar journalistik och enskilda journalister. Och att det gäller ända in i regeringen. Fler exempel är Ebba Buschs Almedalstal om Elina Pahnke, Carl Oskar Bohlins uttalande om att DN snart är ”mer vänster än Dagens ETC” och Maria Malmer Stenergard som kallade Blankspots rapportering konspirationsteorier. Att ha en cynisk inställning till journalistik och nyhetsmedier har blivit en del av vad det innebär att vara höger i vissa kretsar. Det säger medieforskaren Peter Jakobsson som är verksam vid Uppsala universitet. Han har tillsammans med Fredrik Stiernstedt skrivit boken Nationens fiender om begreppet ”antimedie-populism”. – Ur ett internationellt perspektiv är svensk medietillit hög både till höger och vänster. Men bland svenska högerväljare finns det grupper av personer för vilka mediemisstro har blivit en del av den politiska identiteten, säger han. Misstron riktas inte bara mot medier, utan också mot expertmyndigheter, universitet, forskning och andra kunskapsinstitutioner. – Så när högerpolitiker idag kritiserar medier i offentligheten riktar de sig mot den här gruppen. Mediekritiken används strategiskt för att mobilisera och nå en viss grupp väljare. Flera studier som han refererar till visar att dagens mediekritik, som ofta men inte alltid är populistisk, osaklig och ogrundad, kommer från företrädare och sympatisörer från tre partier: SD, KD och M. Under andra historiska perioder har den kommit främst från vänster, säger Peter Jakobsson. Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG, menar att det går att slå fast att medierna idag blir mer utsatta för politiskt motiverad kritik. – De senaste åren har vi sett en ökad politisering där inte bara SD:s väljare har lägre förtroende för medierna, utan också delar av M:s och KD:s. Den syn på de traditionella medierna som varit förhärskande längst ut till höger börjar äta sig in i de övriga Tidöpartierna, säger han. Han menar att en förklaring är en allmän radikalisering av den svenska högern som inte bara slår igenom i migrations- och rättspolitiken utan även i synen på nyhetsmedierna. En annan är tillväxten av olika typer av högeralternativa medier. – Med exempelvis Kvartal, Epoch Times, 100% och Riks såklart. Många politiker rör sig i de miljöerna, där delegitimiserande mediekritik uttrycks, och påverkas antagligen av det. Samtidigt som de försöker fånga upp den mediekritik som finns och vinna politiska poänger på det. Hur påverkar kritiken journalistiken och medierna? Peter Jakobsson slår fast att ett syfte med den ”förstås” är att göra journalistiken mer följsam. – I länder som USA och Ungern har kritiken också ackompanjerats av konkreta politiska ingripanden som har förändrat medielandskapet och därmed journalistiken. Politiskt allierade har tillåtits köpa upp medie-bolag och göra dem mer till megafoner för regeringen. Då förändrar man journalistiken och det är väldigt enkelt att se. – Det är mycket svårare att upptäcka och vetenskapligt studera den anpassning som sker utan de här konkreta påtryckningsmedlen. Men ser vi en förändrad mediepolitik i Sverige? – Så vitt jag kan bedöma har vi inte sett några större omläggningar under Tidöregeringen. Samtidigt tycker man att det borde ju följa. Om man är kritisk mot hur medierna fungerar och sitter på verktygen för att förändra det så försöker man, det är så politik fungerar. Peter Jakobsson konstaterar att regeringens besked om marknätspengarna varit otydliga. – Otydligheten kanske säger någonting i sig självt, men det är svårt att peka på intentionen när ingen politisk företrädare tydligt går ut och berättar. Jesper Strömbäck ser däremot en tydlig mediepolitisk vilja hos regeringen, inte minst i det faktum att public service inte kompenserats för de ökade marknätskostnaderna. – Och uppräkningen av resurserna minskar över tid. Tidöregeringen underminerar public service, men vågar inte göra det helt öppet, för man vet att public service är populärt, säger han. Jesper Strömbäck tyckte att det var ”intressant” att den senaste public service-utredningen slog fast att public service behöver göra ökade ansträngningar för att nå de grupper där de har lägre förtroende – de längst till höger. – Men att göra det skulle kräva att public service lämnade sin traditionella uppgift. För de grupper som misstror public service misstror även andra män- niskor, myndigheter, forskning. Vill public service tillhandahålla sådan information som människor behöver, då kommer en hel del av den vara sådan som folk långt till höger inte gillar. Eller som inte stämmer överens med deras verklighetsuppfattningar. Medierna måste därför bli bättre på att analysera förtroendesiffror, menar han. Hur bör svenska medier förhålla sig till politikens hårdnande ton? – Jag tycker att de behöver bli oändligt mycket bättre på att förklara hur man jobbar. Hur journalistik kommer till. Hur nyheter värderas och verifieras. De redaktionella processerna. Vad som är journalistik och vad som inte är det. Peter Jakobsson håller med. Men framför allt behöver den populistiska mediekritiken granskas med journalistiska metoder, menar han. – Man behöver använda journalistiska verktyg och visa hur ihålig, grund och felaktig mediekritiken ofta är. Annars lämnar man spelfältet öppet för den här sortens idéer att etablera sig och att bli normaliserade. Peter Jakobsson menar precis som Jesper Strömbäck att nyhetsmedierna har misslyckats med att bemöta antimediepopulistiska påhopp. – Redaktionerna har varit för defensiva, de har lite grann ignorerat frågan, stoppat huvudet i sanden och försökt upprätthålla ett slags opartiskhet. Men om man själv är föremålet för kritiken kan man inte ha den taktiken. Fotnot: Imorgon, onsdag, publicerar vi del 2 i fördjupningen inför valet.
TITLE: Mediekritiken har blivit politisk – ”Redaktionerna har stoppat huvudet i sanden” DESCRIPTION: FÖRDJUPNING Forskning visar att kritik mot medier har blivit högerpolitisk strategi. Hur ska medierna förhålla sig till det? Och hur påverkar det höjda tonläget den faktiska mediepolitiken? CONTENT: ”Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade.” Vice statsministern Ebba Buschs avfärdande av SVT:s frågor om svensk elbilsförsäljning blev rubriker i våras. I rapporten Virala hot mot demokratin (Institutet för Mediestudier) skriver Fojos projektledare Annika Hamrud om hur svenska politiker kritiserar journalistik och enskilda journalister. Och att det gäller ända in i regeringen. Fler exempel är Ebba Buschs Almedalstal om Elina Pahnke, Carl Oskar Bohlins uttalande om att DN snart är ”mer vänster än Dagens ETC” och Maria Malmer Stenergard som kallade Blankspots rapportering konspirationsteorier. Eller, den här veckan, när M-riksdagsledamoten Oliver Rosengren skriver att SVT och SR borde granskas av internationella valobservatörer eftersom ”Public Service kampanjar helt uppenbart åt Socialdemokraterna”. Att ha en cynisk inställning till journalistik och nyhetsmedier har blivit en del av vad det innebär att vara höger i vissa kretsar. Det säger medieforskaren Peter Jakobsson som är verksam vid Uppsala universitet. Han har tillsammans med Fredrik Stiernstedt skrivit boken Nationens fiender om begreppet ”antimedie-populism”. – Ur ett internationellt perspektiv är svensk medietillit hög både till höger och vänster. Men bland svenska högerväljare finns det grupper av personer för vilka mediemisstro har blivit en del av den politiska identiteten, säger han. Misstron riktas inte bara mot medier, utan också mot expertmyndigheter, universitet, forskning och andra kunskapsinstitutioner. – Så när högerpolitiker idag kritiserar medier i offentligheten riktar de sig mot den här gruppen. Mediekritiken används strategiskt för att mobilisera och nå en viss grupp väljare. Flera studier som han refererar till visar att dagens mediekritik, som ofta men inte alltid är populistisk, osaklig och ogrundad, kommer från företrädare och sympatisörer från tre partier: SD, KD och M. Under andra historiska perioder har den kommit främst från vänster, säger Peter Jakobsson. Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG, menar att det går att slå fast att medierna idag blir mer utsatta för politiskt motiverad kritik. – De senaste åren har vi sett en ökad politisering där inte bara SD:s väljare har lägre förtroende för medierna, utan också delar av M:s och KD:s. Den syn på de traditionella medierna som varit förhärskande längst ut till höger börjar äta sig in i de övriga Tidöpartierna, säger han. Han menar att en förklaring är en allmän radikalisering av den svenska högern som inte bara slår igenom i migrations- och rättspolitiken utan även i synen på nyhetsmedierna. En annan är tillväxten av olika typer av högeralternativa medier. – Med exempelvis Kvartal, Epoch Times, 100% och Riks såklart. Många politiker rör sig i de miljöerna, där delegitimiserande mediekritik uttrycks, och påverkas antagligen av det. Samtidigt som de försöker fånga upp den mediekritik som finns och vinna politiska poänger på det. Hur påverkar kritiken journalistiken och medierna? Peter Jakobsson slår fast att ett syfte med den ”förstås” är att göra journalistiken mer följsam. – I länder som USA och Ungern har kritiken också ackompanjerats av konkreta politiska ingripanden som har förändrat medielandskapet och därmed journalistiken. Politiskt allierade har tillåtits köpa upp medie-bolag och göra dem mer till megafoner för regeringen. Då förändrar man journalistiken och det är väldigt enkelt att se. – Det är mycket svårare att upptäcka och vetenskapligt studera den anpassning som sker utan de här konkreta påtryckningsmedlen. Men ser vi en förändrad mediepolitik i Sverige? – Så vitt jag kan bedöma har vi inte sett några större omläggningar under Tidöregeringen. Samtidigt tycker man att det borde ju följa. Om man är kritisk mot hur medierna fungerar och sitter på verktygen för att förändra det så försöker man, det är så politik fungerar. Peter Jakobsson konstaterar att regeringens besked om marknätspengarna varit otydliga. – Otydligheten kanske säger någonting i sig självt, men det är svårt att peka på intentionen när ingen politisk företrädare tydligt går ut och berättar. Jesper Strömbäck ser däremot en tydlig mediepolitisk vilja hos regeringen, inte minst i det faktum att public service inte kompenserats för de ökade marknätskostnaderna. – Och uppräkningen av resurserna minskar över tid. Tidöregeringen underminerar public service, men vågar inte göra det helt öppet, för man vet att public service är populärt, säger han. Jesper Strömbäck tyckte att det var ”intressant” att den senaste public service-utredningen slog fast att public service behöver göra ökade ansträngningar för att nå de grupper där de har lägre förtroende – de längst till höger. – Men att göra det skulle kräva att public service lämnade sin traditionella uppgift. För de grupper som misstror public service misstror även andra män- niskor, myndigheter, forskning. Vill public service tillhandahålla sådan information som människor behöver, då kommer en hel del av den vara sådan som folk långt till höger inte gillar. Eller som inte stämmer överens med deras verklighetsuppfattningar. Medierna måste därför bli bättre på att analysera förtroendesiffror, menar han. Hur bör svenska medier förhålla sig till politikens hårdnande ton? – Jag tycker att de behöver bli oändligt mycket bättre på att förklara hur man jobbar. Hur journalistik kommer till. Hur nyheter värderas och verifieras. De redaktionella processerna. Vad som är journalistik och vad som inte är det. Peter Jakobsson håller med. Men framför allt behöver den populistiska mediekritiken granskas med journalistiska metoder, menar han. – Man behöver använda journalistiska verktyg och visa hur ihålig, grund och felaktig mediekritiken ofta är. Annars lämnar man spelfältet öppet för den här sortens idéer att etablera sig och att bli normaliserade. Peter Jakobsson menar precis som Jesper Strömbäck att nyhetsmedierna har misslyckats med att bemöta antimediepopulistiska påhopp. – Redaktionerna har varit för defensiva, de har lite grann ignorerat frågan, stoppat huvudet i sanden och försökt upprätthålla ett slags opartiskhet. Men om man själv är föremålet för kritiken kan man inte ha den taktiken. Fotnot: Imorgon, onsdag, publicerar vi del 2 i fördjupningen inför valet.
d7715e655e9f26997af0247003d42e0efd4c4b16FÖRDJUPNING Forskning visar att kritik mot medier har blivit högerpolitisk strategi. Hur ska medierna förhålla sig till det? Och hur påverkar det höjda tonläget den faktiska mediepolitiken?
”Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade.”
Vice statsministern Ebba Buschs avfärdande av SVT:s frågor om svensk elbilsförsäljning blev rubriker i våras. I rapporten Virala hot mot demokratin (Institutet för Mediestudier) skriver Fojos projektledare Annika Hamrud om hur svenska politiker kritiserar journalistik och enskilda journalister. Och att det gäller ända in i regeringen.
Fler exempel är Ebba Buschs Almedalstal om Elina Pahnke, Carl Oskar Bohlins uttalande om att DN snart är ”mer vänster än Dagens ETC” och Maria Malmer Stenergard som kallade Blankspots rapportering konspirationsteorier.
Att ha en cynisk inställning till journalistik och nyhetsmedier har blivit en del av vad det innebär att vara höger i vissa kretsar. Det säger medieforskaren Peter Jakobsson som är verksam vid Uppsala universitet. Han har tillsammans med Fredrik Stiernstedt skrivit boken Nationens fiender om begreppet ”antimedie-populism”.
– Ur ett internationellt perspektiv är svensk medietillit hög både till höger och vänster. Men bland svenska högerväljare finns det grupper av personer för vilka mediemisstro har blivit en del av den politiska identiteten, säger han.
Misstron riktas inte bara mot medier, utan också mot expertmyndigheter, universitet, forskning och andra kunskapsinstitutioner.
– Så när högerpolitiker idag kritiserar medier i offentligheten riktar de sig mot den här gruppen. Mediekritiken används strategiskt för att mobilisera och nå en viss grupp väljare.
Flera studier som han refererar till visar att dagens mediekritik, som ofta men inte alltid är populistisk, osaklig och ogrundad, kommer från företrädare och sympatisörer från tre partier: SD, KD och M. Under andra historiska perioder har den kommit främst från vänster, säger Peter Jakobsson.
Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG, menar att det går att slå fast att medierna idag blir mer utsatta för politiskt motiverad kritik.
– De senaste åren har vi sett en ökad politisering där inte bara SD:s väljare har lägre förtroende för medierna, utan också delar av M:s och KD:s. Den syn på de traditionella medierna som varit förhärskande längst ut till höger börjar äta sig in i de övriga Tidöpartierna, säger han.
Han menar att en förklaring är en allmän radikalisering av den svenska högern som inte bara slår igenom i migrations- och rättspolitiken utan även i synen på nyhetsmedierna. En annan är tillväxten av olika typer av högeralternativa medier.
– Med exempelvis Kvartal, Epoch Times, 100% och Riks såklart. Många politiker rör sig i de miljöerna, där delegitimiserande mediekritik uttrycks, och påverkas antagligen av det. Samtidigt som de försöker fånga upp den mediekritik som finns och vinna politiska poänger på det.
Hur påverkar kritiken journalistiken och medierna? Peter Jakobsson slår fast att ett syfte med den ”förstås” är att göra journalistiken mer följsam.
– I länder som USA och Ungern har kritiken också ackompanjerats av konkreta politiska ingripanden som har förändrat medielandskapet och därmed journalistiken. Politiskt allierade har tillåtits köpa upp medie-bolag och göra dem mer till megafoner för regeringen. Då förändrar man journalistiken och det är väldigt enkelt att se.
– Det är mycket svårare att upptäcka och vetenskapligt studera den anpassning som sker utan de här konkreta påtryckningsmedlen.
Men ser vi en förändrad mediepolitik i Sverige?
– Så vitt jag kan bedöma har vi inte sett några större omläggningar under Tidöregeringen. Samtidigt tycker man att det borde ju följa. Om man är kritisk mot hur medierna fungerar och sitter på verktygen för att förändra det så försöker man, det är så politik fungerar.
Peter Jakobsson konstaterar att regeringens besked om marknätspengarna varit otydliga.
– Otydligheten kanske säger någonting i sig självt, men det är svårt att peka på intentionen när ingen politisk företrädare tydligt går ut och berättar.
Jesper Strömbäck ser däremot en tydlig mediepolitisk vilja hos regeringen, inte minst i det faktum att public service inte kompenserats för de ökade marknätskostnaderna.
– Och uppräkningen av resurserna minskar över tid. Tidöregeringen underminerar public service, men vågar inte göra det helt öppet, för man vet att public service är populärt, säger han.
Jesper Strömbäck tyckte att det var ”intressant” att den senaste public service-utredningen slog fast att public service behöver göra ökade ansträngningar för att nå de grupper där de har lägre förtroende – de längst till höger.
– Men att göra det skulle kräva att public service lämnade sin traditionella uppgift. För de grupper som misstror public service misstror även andra män-
niskor, myndigheter, forskning. Vill public service tillhandahålla sådan information som människor behöver, då kommer en hel del av den vara sådan som folk långt till höger inte gillar. Eller som inte stämmer överens med deras verklighetsuppfattningar.
Medierna måste därför bli bättre på att analysera förtroendesiffror, menar han.
Hur bör svenska medier förhålla sig till politikens hårdnande ton?
– Jag tycker att de behöver bli oändligt mycket bättre på att förklara hur man jobbar. Hur journalistik kommer till. Hur nyheter värderas och verifieras. De redaktionella processerna. Vad som är journalistik och vad som inte är det.
Peter Jakobsson håller med. Men framför allt behöver den populistiska mediekritiken granskas med journalistiska metoder, menar han.
– Man behöver använda journalistiska verktyg och visa hur ihålig, grund och felaktig mediekritiken ofta är. Annars lämnar man spelfältet öppet för den här sortens idéer att etablera sig och att bli normaliserade.
Peter Jakobsson menar precis som Jesper Strömbäck att nyhetsmedierna har misslyckats med att bemöta antimediepopulistiska påhopp.
– Redaktionerna har varit för defensiva, de har lite grann ignorerat frågan, stoppat huvudet i sanden och försökt upprätthålla ett slags opartiskhet. Men om man själv är föremålet för kritiken kan man inte ha den taktiken.
Fotnot: Imorgon, onsdag, publicerar vi del 2 i fördjupningen inför valet.
d7715e655e9f26997af0247003d42e0efd4c4b165f970ed4f0417169b06a0396f85067f16aa95755TITLE: Mediekritiken har blivit politisk – ”Redaktionerna har stoppat huvudet i sanden” DESCRIPTION: FÖRDJUPNING Forskning visar att kritik mot medier har blivit högerpolitisk strategi. Hur ska medierna förhålla sig till det? Och hur påverkar det höjda tonläget den faktiska mediepolitiken? CONTENT: ”Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade.” Vice statsministern Ebba Buschs avfärdande av SVT:s frågor om svensk elbilsförsäljning blev rubriker i våras. I rapporten Virala hot mot demokratin (Institutet för Mediestudier) skriver Fojos projektledare Annika Hamrud om hur svenska politiker kritiserar journalistik och enskilda journalister. Och att det gäller ända in i regeringen. Fler exempel är Ebba Buschs Almedalstal om Elina Pahnke, Carl Oskar Bohlins uttalande om att DN snart är ”mer vänster än Dagens ETC” och Maria Malmer Stenergard som kallade Blankspots rapportering konspirationsteorier. Att ha en cynisk inställning till journalistik och nyhetsmedier har blivit en del av vad det innebär att vara höger i vissa kretsar. Det säger medieforskaren Peter Jakobsson som är verksam vid Uppsala universitet. Han har tillsammans med Fredrik Stiernstedt skrivit boken Nationens fiender om begreppet ”antimedie-populism”. – Ur ett internationellt perspektiv är svensk medietillit hög både till höger och vänster. Men bland svenska högerväljare finns det grupper av personer för vilka mediemisstro har blivit en del av den politiska identiteten, säger han. Misstron riktas inte bara mot medier, utan också mot expertmyndigheter, universitet, forskning och andra kunskapsinstitutioner. – Så när högerpolitiker idag kritiserar medier i offentligheten riktar de sig mot den här gruppen. Mediekritiken används strategiskt för att mobilisera och nå en viss grupp väljare. Flera studier som han refererar till visar att dagens mediekritik, som ofta men inte alltid är populistisk, osaklig och ogrundad, kommer från företrädare och sympatisörer från tre partier: SD, KD och M. Under andra historiska perioder har den kommit främst från vänster, säger Peter Jakobsson. Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG, menar att det går att slå fast att medierna idag blir mer utsatta för politiskt motiverad kritik. – De senaste åren har vi sett en ökad politisering där inte bara SD:s väljare har lägre förtroende för medierna, utan också delar av M:s och KD:s. Den syn på de traditionella medierna som varit förhärskande längst ut till höger börjar äta sig in i de övriga Tidöpartierna, säger han. Han menar att en förklaring är en allmän radikalisering av den svenska högern som inte bara slår igenom i migrations- och rättspolitiken utan även i synen på nyhetsmedierna. En annan är tillväxten av olika typer av högeralternativa medier. – Med exempelvis Kvartal, Epoch Times, 100% och Riks såklart. Många politiker rör sig i de miljöerna, där delegitimiserande mediekritik uttrycks, och påverkas antagligen av det. Samtidigt som de försöker fånga upp den mediekritik som finns och vinna politiska poänger på det. Hur påverkar kritiken journalistiken och medierna? Peter Jakobsson slår fast att ett syfte med den ”förstås” är att göra journalistiken mer följsam. – I länder som USA och Ungern har kritiken också ackompanjerats av konkreta politiska ingripanden som har förändrat medielandskapet och därmed journalistiken. Politiskt allierade har tillåtits köpa upp medie-bolag och göra dem mer till megafoner för regeringen. Då förändrar man journalistiken och det är väldigt enkelt att se. – Det är mycket svårare att upptäcka och vetenskapligt studera den anpassning som sker utan de här konkreta påtryckningsmedlen. Men ser vi en förändrad mediepolitik i Sverige? – Så vitt jag kan bedöma har vi inte sett några större omläggningar under Tidöregeringen. Samtidigt tycker man att det borde ju följa. Om man är kritisk mot hur medierna fungerar och sitter på verktygen för att förändra det så försöker man, det är så politik fungerar. Peter Jakobsson konstaterar att regeringens besked om marknätspengarna varit otydliga. – Otydligheten kanske säger någonting i sig självt, men det är svårt att peka på intentionen när ingen politisk företrädare tydligt går ut och berättar. Jesper Strömbäck ser däremot en tydlig mediepolitisk vilja hos regeringen, inte minst i det faktum att public service inte kompenserats för de ökade marknätskostnaderna. – Och uppräkningen av resurserna minskar över tid. Tidöregeringen underminerar public service, men vågar inte göra det helt öppet, för man vet att public service är populärt, säger han. Jesper Strömbäck tyckte att det var ”intressant” att den senaste public service-utredningen slog fast att public service behöver göra ökade ansträngningar för att nå de grupper där de har lägre förtroende – de längst till höger. – Men att göra det skulle kräva att public service lämnade sin traditionella uppgift. För de grupper som misstror public service misstror även andra män- niskor, myndigheter, forskning. Vill public service tillhandahålla sådan information som människor behöver, då kommer en hel del av den vara sådan som folk långt till höger inte gillar. Eller som inte stämmer överens med deras verklighetsuppfattningar. Medierna måste därför bli bättre på att analysera förtroendesiffror, menar han. Hur bör svenska medier förhålla sig till politikens hårdnande ton? – Jag tycker att de behöver bli oändligt mycket bättre på att förklara hur man jobbar. Hur journalistik kommer till. Hur nyheter värderas och verifieras. De redaktionella processerna. Vad som är journalistik och vad som inte är det. Peter Jakobsson håller med. Men framför allt behöver den populistiska mediekritiken granskas med journalistiska metoder, menar han. – Man behöver använda journalistiska verktyg och visa hur ihålig, grund och felaktig mediekritiken ofta är. Annars lämnar man spelfältet öppet för den här sortens idéer att etablera sig och att bli normaliserade. Peter Jakobsson menar precis som Jesper Strömbäck att nyhetsmedierna har misslyckats med att bemöta antimediepopulistiska påhopp. – Redaktionerna har varit för defensiva, de har lite grann ignorerat frågan, stoppat huvudet i sanden och försökt upprätthålla ett slags opartiskhet. Men om man själv är föremålet för kritiken kan man inte ha den taktiken. Fotnot: Imorgon, onsdag, publicerar vi del 2 i fördjupningen inför valet.
TITLE: Mediekritiken har blivit politisk – ”Redaktionerna har stoppat huvudet i sanden” DESCRIPTION: FÖRDJUPNING Forskning visar att kritik mot medier har blivit högerpolitisk strategi. Hur ska medierna förhålla sig till det? Och hur påverkar det höjda tonläget den faktiska mediepolitiken? CONTENT: ”Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade.” Vice statsministern Ebba Buschs avfärdande av SVT:s frågor om svensk elbilsförsäljning blev rubriker i våras. I rapporten Virala hot mot demokratin (Institutet för Mediestudier) skriver Fojos projektledare Annika Hamrud om hur svenska politiker kritiserar journalistik och enskilda journalister. Och att det gäller ända in i regeringen. Fler exempel är Ebba Buschs Almedalstal om Elina Pahnke, Carl Oskar Bohlins uttalande om att DN snart är ”mer vänster än Dagens ETC” och Maria Malmer Stenergard som kallade Blankspots rapportering konspirationsteorier. Eller, den här veckan, när M-riksdagsledamoten Oliver Rosengren skriver att SVT och SR borde granskas av internationella valobservatörer eftersom ”Public Service kampanjar helt uppenbart åt Socialdemokraterna”. Att ha en cynisk inställning till journalistik och nyhetsmedier har blivit en del av vad det innebär att vara höger i vissa kretsar. Det säger medieforskaren Peter Jakobsson som är verksam vid Uppsala universitet. Han har tillsammans med Fredrik Stiernstedt skrivit boken Nationens fiender om begreppet ”antimedie-populism”. – Ur ett internationellt perspektiv är svensk medietillit hög både till höger och vänster. Men bland svenska högerväljare finns det grupper av personer för vilka mediemisstro har blivit en del av den politiska identiteten, säger han. Misstron riktas inte bara mot medier, utan också mot expertmyndigheter, universitet, forskning och andra kunskapsinstitutioner. – Så när högerpolitiker idag kritiserar medier i offentligheten riktar de sig mot den här gruppen. Mediekritiken används strategiskt för att mobilisera och nå en viss grupp väljare. Flera studier som han refererar till visar att dagens mediekritik, som ofta men inte alltid är populistisk, osaklig och ogrundad, kommer från företrädare och sympatisörer från tre partier: SD, KD och M. Under andra historiska perioder har den kommit främst från vänster, säger Peter Jakobsson. Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG, menar att det går att slå fast att medierna idag blir mer utsatta för politiskt motiverad kritik. – De senaste åren har vi sett en ökad politisering där inte bara SD:s väljare har lägre förtroende för medierna, utan också delar av M:s och KD:s. Den syn på de traditionella medierna som varit förhärskande längst ut till höger börjar äta sig in i de övriga Tidöpartierna, säger han. Han menar att en förklaring är en allmän radikalisering av den svenska högern som inte bara slår igenom i migrations- och rättspolitiken utan även i synen på nyhetsmedierna. En annan är tillväxten av olika typer av högeralternativa medier. – Med exempelvis Kvartal, Epoch Times, 100% och Riks såklart. Många politiker rör sig i de miljöerna, där delegitimiserande mediekritik uttrycks, och påverkas antagligen av det. Samtidigt som de försöker fånga upp den mediekritik som finns och vinna politiska poänger på det. Hur påverkar kritiken journalistiken och medierna? Peter Jakobsson slår fast att ett syfte med den ”förstås” är att göra journalistiken mer följsam. – I länder som USA och Ungern har kritiken också ackompanjerats av konkreta politiska ingripanden som har förändrat medielandskapet och därmed journalistiken. Politiskt allierade har tillåtits köpa upp medie-bolag och göra dem mer till megafoner för regeringen. Då förändrar man journalistiken och det är väldigt enkelt att se. – Det är mycket svårare att upptäcka och vetenskapligt studera den anpassning som sker utan de här konkreta påtryckningsmedlen. Men ser vi en förändrad mediepolitik i Sverige? – Så vitt jag kan bedöma har vi inte sett några större omläggningar under Tidöregeringen. Samtidigt tycker man att det borde ju följa. Om man är kritisk mot hur medierna fungerar och sitter på verktygen för att förändra det så försöker man, det är så politik fungerar. Peter Jakobsson konstaterar att regeringens besked om marknätspengarna varit otydliga. – Otydligheten kanske säger någonting i sig självt, men det är svårt att peka på intentionen när ingen politisk företrädare tydligt går ut och berättar. Jesper Strömbäck ser däremot en tydlig mediepolitisk vilja hos regeringen, inte minst i det faktum att public service inte kompenserats för de ökade marknätskostnaderna. – Och uppräkningen av resurserna minskar över tid. Tidöregeringen underminerar public service, men vågar inte göra det helt öppet, för man vet att public service är populärt, säger han. Jesper Strömbäck tyckte att det var ”intressant” att den senaste public service-utredningen slog fast att public service behöver göra ökade ansträngningar för att nå de grupper där de har lägre förtroende – de längst till höger. – Men att göra det skulle kräva att public service lämnade sin traditionella uppgift. För de grupper som misstror public service misstror även andra män- niskor, myndigheter, forskning. Vill public service tillhandahålla sådan information som människor behöver, då kommer en hel del av den vara sådan som folk långt till höger inte gillar. Eller som inte stämmer överens med deras verklighetsuppfattningar. Medierna måste därför bli bättre på att analysera förtroendesiffror, menar han. Hur bör svenska medier förhålla sig till politikens hårdnande ton? – Jag tycker att de behöver bli oändligt mycket bättre på att förklara hur man jobbar. Hur journalistik kommer till. Hur nyheter värderas och verifieras. De redaktionella processerna. Vad som är journalistik och vad som inte är det. Peter Jakobsson håller med. Men framför allt behöver den populistiska mediekritiken granskas med journalistiska metoder, menar han. – Man behöver använda journalistiska verktyg och visa hur ihålig, grund och felaktig mediekritiken ofta är. Annars lämnar man spelfältet öppet för den här sortens idéer att etablera sig och att bli normaliserade. Peter Jakobsson menar precis som Jesper Strömbäck att nyhetsmedierna har misslyckats med att bemöta antimediepopulistiska påhopp. – Redaktionerna har varit för defensiva, de har lite grann ignorerat frågan, stoppat huvudet i sanden och försökt upprätthålla ett slags opartiskhet. Men om man själv är föremålet för kritiken kan man inte ha den taktiken. Fotnot: Imorgon, onsdag, publicerar vi del 2 i fördjupningen inför valet.
ec57382384af0cd9eb6da0a09029d621d47382eaRobotdammsugare och AI-kameror i budbilen. Exemplen på digital övervakning på arbetsplatsen har varit många på sistone. Men visste du att det enda din chef behöver är ett antivirusprogram? För Dagens ETC berättar it-säkerhetsexperten Petter Flink om våra digitala fotspår – och hur de kan utnyttjas för att övervaka oss.
Robotdammsugare och AI-kameror i budbilen. Exemplen på digital övervakning på arbetsplatsen har varit många på sistone. Men visste du att det enda din chef behöver är ett antivirusprogram? För Dagens ETC berättar it-säkerhetsexperten Petter Flink om våra digitala fotspår – och hur de kan utnyttjas för att övervaka oss.
a47ecd59a1ec50cbd3efff2e537767791e24531ePresident Donald Trump ska enligt amerikanska tjänstemän ha rasat mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i ett telefonsamtal på måndagen, efter att Israel hotat eskalera kriget mot Hizbollah i Libanon. ”Du är jävla galen” (”You’re fucking crazy”), ska Trump ha sagt enligt en av källorna. Det rapporterar nyhetssajten Axios, som tagit del av uppgifter från två […]
President Donald Trump ska enligt amerikanska tjänstemän ha rasat mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i ett telefonsamtal på måndagen, efter att Israel hotat eskalera kriget mot Hizbollah i Libanon. ”Du är jävla galen” (”You’re fucking crazy”), ska Trump ha sagt enligt en av källorna.
Det rapporterar nyhetssajten Axios, som tagit del av uppgifter från två amerikanska tjänstemän och en tredje källa med insyn i samtalet.
Bakgrunden är att Iran tidigare under måndagen hotat att lämna pågående förhandlingar med USA om Israels agerande i Libanon fortsätter. Det fick Trump att ringa upp Netanyahu och kräva att de planerade bombningarna mot Hizbollah-mål i Beirut stoppas.
”Du skulle suttit i fängelse”
Enligt en av de amerikanska tjänstemännen sammanfattades Trumps budskap så här:
– Du är jävla galen (”you’re fucking crazy”). Du skulle suttit i fängelse om det inte vore för mig. Jag räddar din röv. Alla hatar dig nu. Alla hatar Israel på grund av det här.
Hänvisningen till fängelset handlar om Netanyahus pågående korruptionsrättegång. Trump har offentligt krävt att Israels president Isaac Herzog ska benåda premiärministern.
En annan källa med insyn beskriver Trump som ”förbannad” och säger att han vid ett tillfälle skrek till Netanyahu:
– Vad i helvete håller du på med? (”what the fuck are you doing?”)
”Körde över honom”
Trump ska enligt källorna ha invänt mot att Israel rivit hela byggnader för att eliminera enskilda Hizbollah-befälhavare, och varit oroad över de många civila dödsoffren i Libanon. Han ska också ha varnat Netanyahu för att fortsatt eskalering riskerar att isolera Israel internationellt.
En av tjänstemännen beskriver för Axios hur Trump ”körde över” Netanyahu under samtalet, och citerar premiärministern som ska ha svarat: ”okej, okej, se bara till att allt tas om hand.”
Israel har efter samtalet skrotat planerna på att slå mot mål i Beirut, enligt en israelisk tjänsteman. Netanyahus kontor har inte velat kommentera uppgifterna.
Tonade ned offentligt
Offentligt har båda parter försökt tona ned bråket. Trump skrev på sin plattform Truth Social att samtalet varit ”väldigt produktivt” och att Iran-förhandlingarna fortsätter ”i högt tempo”.
Netanyahu släppte å sin sida ett uttalande där han hävdade att Israels position ”står fast” och att man kommer att slå mot Hizbollah om gruppen inte upphör med sina attacker.
Enligt en av Axios källor var samtalet ett av de värsta mellan Trump och Netanyahu sedan presidenten återvände till Vita huset.