Tornevall Networks

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas.

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

 

 
 Read more

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.