Published: 2026-04-05 08:06:25
Discovered: 2026-04-05 10:54:36
Hash: 1b4d18983a43e54eb433c045c80c0161056eddc5
Enligt hjärnfonden lever cirka 35 000 svenskar med schizofreni och de flesta insjuknar i 20–30 års åldern. Sjukdomen påverkar kvinnor och män lika, men män får ofta sin diagnos något tidigare än kvinnor. Det är fortfarande inte klarlagt varför vissa personer insjuknar i schizofreni men den största riskfaktorn är ärftlighet. Helena har haft sjukdomen i släkten men ändå tog det lång tid innan hon förstod att hon själv var drabbad.
– Det är en av sjukdomens mysterier. De är oerhört svårt att få sjukdoms- och självinsikt. Jag hade beredskap, kunskap och de klassiska symtomen. Jag trodde att jag var avlyssnad och hade paranoida vanföreställningar, ofta mot min närhet, kollegor och så, säger hon. ”Grundläggande med medicinering” Hon började förstå att något var fel på grund av kognitiva svårigheter. Med behandling kan många med schizofreni leva ett normalt liv och Helena har verktyg och knep för att klara av vardagen. – Våga lita på det mer objektiva och se sig själv som en tredjeperson. Är det någon annan som har varit med om det här och verkar det rimligt och sannolikt. Att kunna ha distansen till sig själv och sjukdomen gör det möjligt att hantera symtomen men det mest grundläggande är medicinering. Helena trycker på vikten av att man får rätt vård men också vikten av anhörigstöd. Hon menar att anhöriga inte ska gå in i konfrontation utan att det bör överlämnas till professionella. – Jag kan inte alltid avgöra vad som är på riktigt eller inte. Man får vänja sig vid en viss osäkerhet. Om jag ser en gestalt, då kan jag titta ut i fönstret och titta tillbaka så är det borta. Då kan jag lita på att det var min egen hjärna som bedrog mig. Symtom och diagnos Hedvig Söderlund är hjärnforskare och professor i psykologi. Hon berättar att sjukdomen kan inledas på olika sätt och att diagnoskriterierna också är olika. – Det finns en mängd olika symtom och man ska uppfylla åtminstone två av dem för att få en schizofrenidiagnos. Vanföreställningar är vanliga, att man känner sig avlyssnad. Man kanske ser samband som inte finns. Kognitiva problem är inte lika välkänt men det brukar vara ett kriterium. Andra symtom är hallucinationer, man hör saker och ser saker som ingen annan gör. Söderlund berättar att man också kan känna sig avskärmad, mindre motiverad och att känslorna förändras. – Förutom att ha två av dessa symtom krävs också att man haft de minst en månads tid. Dessutom en funktionsnedsättning som påverkat minne och uppmärksamhet under minst ett halvårs tid så det inte är något tillfälligt det handlar om, säger hon.
Enligt hjärnfonden lever cirka 35 000 svenskar med schizofreni och de flesta insjuknar i 20–30 års åldern. Sjukdomen påverkar kvinnor och män lika, men män får ofta sin diagnos något tidigare än kvinnor. Det är fortfarande inte klarlagt varför vissa personer insjuknar i schizofreni men den största riskfaktorn är ärftlighet. Helena har haft sjukdomen i släkten men ändå tog det lång tid innan hon förstod att hon själv var drabbad.
– Det är en av sjukdomens mysterier. De är oerhört svårt att få sjukdoms- och självinsikt. Jag hade beredskap, kunskap och de klassiska symtomen. Jag trodde att jag var avlyssnad och hade paranoida vanföreställningar, ofta mot min närhet, kollegor och så, säger hon. ”Grundläggande med medicinering” Hon började förstå att något var fel på grund av kognitiva svårigheter. Med behandling kan många med schizofreni leva ett normalt liv och Helena har verktyg och knep för att klara av vardagen. – Våga lita på det mer objektiva och se sig själv som en tredjeperson. Är det någon annan som har varit med om det här och verkar det rimligt och sannolikt. Att kunna ha distansen till sig själv och sjukdomen gör det möjligt att hantera symtomen men det mest grundläggande är medicinering. Helena trycker på vikten av att man får rätt vård men också vikten av anhörigstöd. Hon menar att anhöriga inte ska gå in i konfrontation utan att det bör överlämnas till professionella. – Jag kan inte alltid avgöra vad som är på riktigt eller inte. Man får vänja sig vid en viss osäkerhet. Om jag ser en gestalt, då kan jag titta ut i fönstret och titta tillbaka så är det borta. Då kan jag lita på att det var min egen hjärna som bedrog mig. Symtom och diagnos Hedvig Söderlund är hjärnforskare och professor i psykologi. Hon berättar att sjukdomen kan inledas på olika sätt och att diagnoskriterierna också är olika. – Det finns en mängd olika symtom och man ska uppfylla åtminstone två av dem för att få en schizofrenidiagnos. Vanföreställningar är vanliga, att man känner sig avlyssnad. Man kanske ser samband som inte finns. Kognitiva problem är inte lika välkänt men det brukar vara ett kriterium. Andra symtom är hallucinationer, man hör saker och ser saker som ingen annan gör. Söderlund berättar att man också kan känna sig avskärmad, mindre motiverad och att känslorna förändras. – Förutom att ha två av dessa symtom krävs också att man haft de minst en månads tid. Dessutom en funktionsnedsättning som påverkat minne och uppmärksamhet under minst ett halvårs tid så det inte är något tillfälligt det handlar om, säger hon.