Officiellt betraktar EU de israeliska bosättningarna på Västbanken som olagliga. Trotts detta fortsätter handeln med dem som vanligt. En ny rapport från organisationen Global Echo Litigation visar att omkring var femte exportlast från Israel till EU kommer från ockuperad mark. Totalt rör det sig om export för mer än 140 miljoner kronor sedan 2017. Rapporten Importing […]
Content
Officiellt betraktar EU de israeliska bosättningarna på Västbanken som olagliga. Trotts detta fortsätter handeln med dem som vanligt.
En ny rapport från organisationen Global Echo Litigation visar att omkring var femte exportlast från Israel till EU kommer från ockuperad mark. Totalt rör det sig om export för mer än 140 miljoner kronor sedan 2017.
Rapporten Importing Occupation ger en unik inblick i handeln mellan Israel och EU. Den visar att bosättningarna är väl integrerade i och med den israeliska staten.
Israels ockupation av Palestina framställs ofta som ett ideologiskt eller säkerhetspolitiskt projekt men bosättningarna har också en stark ekonomisk dimension. Israel tar palestinsk mark, vatten och arbetskraft. Företag etablerar sig på stulen mark och vinsterna återinvesteras i förtrycket.
Det är därför missvisande att se frågan som bara ett tekniskt problem om märkning och tullsatser. Enligt rapporten är handelsflödet en ekonomisk livsnerv i ockupationen. Att varor från ockuperade områden säljs bidrar direkt till att finansiera ytterligare markstöld och fördrivning av palestinier.
EU har själva konstaterat att Israel bryter mot sina krav kring mänskliga rättigheter och att bosättningarna är olagliga.
– Israel har visat att de inte kan ses som en betrodd handelspartner, säger också Emily Schaeffer Omer-Man, chef för Global Echo, till Dagens Arena.
Samtidigt förblir alltså EU den största importören av israeliska varor. Så sent som i våras misslyckades EU återigen med att enas om att frysa handelsavtalet med Israel, trots växande motstånd.
Sverige har under våren drivit krav på högre tullar på varor från bosättningarna. Men även dessa förslag utgår från att handeln ska fortsätta, bara till ett något högre pris.
Problemet är dock att varorna överhuvudtaget tillåts säljas. Enligt rapporten finns bara en konsekvent linje om man menar allvar gällande folkrätt: ett totalt förbud mot handel med israeliska bosättningar.
Historien visar att koloniala system inte faller av sig själva. Ett exempel är apartheidregimen i Sydafrika. Den isolerades eftersom den utsattes för bojkotter och fackliga blockader.
Samma typ av solidaritet behövs idag. I fackföreningar som Byggnads och Elektrikerna har medlemmar börjat driva på för just detta. Frågan är nu hur mycket som krävs innan politikerna ska göra det som är rätt.
Den nya rapporten visar i alla fall att makthavarna inte bara tolererar ockupationen. De bidrar till att upprätthålla den. Och så länge man kan tjäna pengar på det kommer ockupationen att fortsätta.
Det räcker alltså inte att fördöma bosättningarna i uttalanden. Det krävs ekonomiska åtgärder.
Det är också rapportens slutsats: I slutändan är ockupationen en affärsmodell. Och affärsmodellen måste stoppas.