Tornevall Networks

Upprustningen och satsningarna på militären slår nya rekord varje år. 2015 var försvarsanslagen i regeringens budget på 45 miljarder. I år satsas svindlande 175 miljarder på krigsmakten.

– Folk i min ålder har alltid fått höra att vi inte har råd med pensioner, med skolan, med invandring och så vidare. Men till militären finns det miljarder och åter miljarder, säger Jakob Lejon, industriarbetare och förstanamn på K:s vallista i Sundsvals kommun där Kommunistiska Partiet lyft frågan om fred och internationell solidaritet, både i Palestinasolidariteten och genom att avdelningen arrangerat protester mot USA:s attacker på Venezuela och Iran.

Idag står alla riksdagspartier, från höger till vänster, bakom miljardrullningen till militären. Även Vänsterpartiet accepterar i praktiken Natomedlemskapet.

– För mig var antiimperialismen anledningen till att jag gick med i K. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lägger sig ju platta för Nato och USA, säger Jakob Lejon.

Fredsfrågan hänger ihop med många andra frågor, däribland klimat- och miljöfrågor. Inte bara globalt, med ökade utsläpp på grund av krigen, utan också lokalt. I Jönköpings kommun riskerar krigsövningar och militär verksamhet att ha en direkt påverkan på invånarnas hälsa.

– Militärövningar kring Jönköping påverkar vårt vatten, Vättern. Samtidigt ser vi nedskärningar i skolan och underskott i socialförvaltningen, säger Emilia Haraldsson, socialsekreterare och fjärde namn på Kommunisternas vallista i Jönköping, som hellre ser mer pengar till välfärden – och hoppas att valet ska få fler att engagera sig.

Emilia Haraldsson talar. Foto: Proletären

– Vi vill se en bred klimat-, freds-, och solidaritetsrörelse som kan bidra till att väcka medvetandet och knyta ihop rörelserna. Det handlar om att komma vidare från köksbordssnacket.

Joeri vad der Sype, IT-konsult och andranamn på K:s vallista i Örebro, tycker det är viktigt att ifrågasätta propagandan om Nato.

– Nato framställs som en försvarsallians men i praktiken är de en imperialistisk allians. Nato har i många år försökt utvidga sitt inflytande, vilket bidrog till kriget i Ukraina. De har också genomfört anfallskrig i Libyen och Afghanistan.

I Örebro finns vapentillverkare som Saab och BAE Systems – som har haft kopplingar till kommunen, enskilda politiker och universitetet.

– Deras intressen flätas samman på ett sätt som undergräver fred, diplomati och demokrati, säger Joeri van der Sype.

Banderoll med parollen ”välfärd istället för vapen”. Foto: Proletären

För Kommunistiska Partiet är frågan inte ny. Partiet har varit drivande i protester mot Nato – som den i Helsingborg 16 maj – och krigsövningar, för fred och internationell solidaritet, sedan partiets bildande 1970. Imperialism och krig är en ofrånkomlig del av det kapitalistiska systemet, menar Joeri van der Sype. Det finns alltid de som tjänar på krig. Och de som förlorar på krig.

– Krig är ett uttryck för klassintressen. När spänningar ökar är det vapenindustrin som tjänar på det samtidigt som vanliga människor betalar priset, inte bara i de länder som bombas och invaderas, utan också här i västvärlden. Upprustningen sker på bekostnad av välfärden.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

Mellan januari 2025 och juni 2026 genomförde israeliska bosättare fler än 3.000 attacker på Västbanken som ledde till dödsfall eller förstörelse av egendom, enligt siffror från FN, motsvarande omkring sex attacker per dag.

Bosättarvåldet dödade 303 palestinier (inklusive 70 barn), skadade fler än 5.400 och tvingade tiotusentals människor på flykt under samma tidsperiod. 2.402 byggnader demolerades, varav hundratals hem.

De israeliska bosättarnas terror har nu intensifierats under juli och augusti månad.

I skrivande stund har beväpnade bosättare och israeliska styrkor omringat tre palestinska familjer i Qusra, söder om Nablus, och blockerat tillträde till området i över en vecka. Ett Unicef-team lyckades leverera vatten, mat, läkemedel, hygienartiklar och leksaker till barnen under måndagen.

– Belägringen av vårt hem pågår fortfarande. Ingen kan nå oss, och vi kan inte lämna våra hem, säger Qusay Abu Rida, som är fast i området, till The New Arab.

Luay Abu Rida, som är både palestinsk och amerikansk medborgare, flög från USA och lyckades under måndagskvällen ta sig till sitt belägrade hem, där han hissade en amerikansk flagga på hustaket.

USA:s ambassadör till Israel, Mike Huckabee, som annars är förespråkare för judiska bosättningar på Västbanken, kritiserade belägringen förra veckan och kallade bosättarna för ”israeliska terrorister”.

Tidigare i juli brände bosättare ner en moské i Qusra och sprejade med grafitti en davidsstjärna och texten ”hämnd” på väggen.

En annan familj i Qusra vittnar om att deras hem attackerats i flera veckor av bosättare som stängde av vattentillförseln och stal dörrar, vitvaror, möbler, vattentankar och deras sju månader gamla dotters kläder. Barnet skadades när bosättarna krossade fönstren på huset och familjen tvingades överge hemmet, rapporterar Al Jazeera.

– Israel har överlåtit våldet till bosättarna och utnyttjar dem för att driva på den etniska rensningen, säger FN-experten Francesca Albanese.

Otaliga incidenter av bosättarvåld i det ockuperade Västbanken har rapporterats den senaste veckan.

Under söndagen genomförde bosättare, under militärt skydd, terrorattacker i staden Hebron och sköt två palestinier och skadade åtta andra, inklusive en 66 år gammal kvinna. Samtidigt installerade israeliska styrkor en ny vägspärr på en av de sista vägarna som leder in till Gamla stan.

Utanför Ramallah slog bosättare upp tält under måndagen till en ny olaglig utpost. Väster om staden eskorterade IDF bulldozrar som började förstöra palestinsk mark för att bygga en ny väg endast för israeler, rapporterar nyhetsbyrån Wafa.

Israeliska styrkor har genomfört räder i bland annat Jenin och Nablus, infört utegångsförbud och arresterat dussintals personer, inklusive barn, runt om på Västbanken. IDF har även blockerat aktivister, hjälparbetare och ambulanser från att nå skadade palestinier.

Flera rapporter har inkommit om demolerade hus och bosättare som satt eld på palestinsk mark och attackerat personbilar.

Efter att palestinska familjer etniskt rensats bort tar bosättarna över.

– Sedan början på året har israeliska myndigheter påbörjat eller godkänt konstruktionen av cirka 12.360 bostäder på det ockuperade Västbanken, sade FN:s humanitära samordnare Ramiz Alakbarov under ett möte med FN:s säkerhetsråd förra veckan.

– Bosättarvåldet har nått oöverträffade nivåer. Hittills i år har FN dokumenterat fler än 1.430 incidenter där israeliska bosättare varit inblandade och som resulterat i dödsoffer, skadegörelse eller båda delarna, vilket drabbat omkring 260 palestinska samhällen. Många av incidenterna ägde rum med israeliska styrkor närvarande.

PLO-organisationen Colonization and Wall Resistance Commission registrerade 11.074 attacker från israeliska militären och bosättarmiliser under första halvan av 2026.

Ett misslyckande. Så sammanfattar flera ledande fackliga resultatet av den nu avslutade strejken på Tesla. 

Den strejk som kunde vara i 500 år, enligt dåvarande avtalssekreterare Veli-Pekka Säikällä, varade i knappt tre år. I uttalanden beskrivs Tesla som en övermäktig Goliat, som hellre köper sig fri än att teckna avtal. Mellan raderna kan man ana att de som strejkat skulle vara svikare som accepterat att bli utköpta. 

Det låter som att IF Metall överrumplats av Teslas motståndskraft, trots att det aldrig rått något tvivel om att Elon Musk hatar fackföreningar. Varje nytt utlåtande från IF Metall har låtit mer och mer patetiskt.

Konsekvenserna av nederlaget kan bli enorma. Hanna Östeby, ledarskribent på Arbetet, skriver att Teslas vinst innebär att man ”banat väg för att visa andra fackfientliga rikisar att det går att köpa sig loss”. Tesla har visat företagen att det inte väntar en armé av strejkande arbetare ifall företag inte tecknar avtal. 

Den största konsekvensen är att det som ibland beskrivs som världens starkaste fackföreningsrörelse visat sig vara en papperstiger. Arbetsmarknadsjournalisten German Bender beskrev konflikten som Goliat mot Goliat. Men trots omfattande sympatiåtgärder, också utomlands, lyckades IF Metall inte rubba Tesla.

Svensk fackföreningsrörelse upprätthåller inte längre den svenska modellen. Det är nu storföretagen som förvaltar kollektivavtalssystemet på nåder. Svenska fackföreningar kan inte tvinga fram kollektivavtal genom stridsåtgärder längre.

IF Metall anser sig ha kunnat sätta kollektivavtalet på agendan tack vare strejken men hela strejken visar att det finns en enorm svaghet inom fackföreningsrörelsen: centraliseringen. 

Vittnesmålen från de som faktiskt strejkat visar detta tydligt. Få av de strejkande verkar ha gett upp för att de inte tror på kollektivavtal eller för att de inte velat strejka för ändamålet. Det som fick förtroendet för strejken att urholkas var att de inte fick vara med och diskutera och besluta om stridsåtgärderna. Det gjordes istället bakom lykta dörrar på Olof Palmes gata i Stockholm. 

Som strejkaren Tobias Eng Strömberg beskriver det: IF Metall ”ville vara puppet masters”. Det är därför vissa av arbetarna valt att behålla sin anställning på Tesla – med förlorat förtroende för IF Metall. Samtidigt som de inte ångrar strejken i sig.

Ombudsmannen Martin Berglund i Umeå konstaterar att ”vi behöver skriva en vitbok”. Denna vitbok behöver handla om den centraliserade apparat som är svensk fackföreningsrörelse, annars kan man lika gärna kasta vitboken i papperskorgen. 

Janis Kuzma, strejkande i Malmö, säger som det är: Medlemmarna måste ta tillbaka sin fackförening! Det är bara att hålla med. 

För 120 år sedan, genom Decemberkompromissen 1906, erkände storföretagen fackföreningarna som sin motpart. Tesla har nu visat att man inte alls behöver erkänna fackföreningarna. 

Då behöver fackföreningsrörelsen ta omtag. Som alltid börjar det längst nere, bland medlemmarna. Så det är dags för oss att ta tillbaka vårt fackförbund!

När vi kommunister säger ”välfärd istället för vapen”, så säger övriga politiska partier, från SD till V: Mer vapen och mer militär upprustning på bekostnad av välfärd och diplomati.

Förra året satsade regeringen 138 miljarder på krigsmakten. Samtidigt exporterade Sverige vapen för 28 miljarder.

Alla de pengar som idag läggs på krig och massförstörelsevapen skulle behövas för att ta tag i alla problem som finns i det svenska samhället. Vad skulle inte alla dessa miljarder kunna göra ute i vårt civilsamhälle?

Vi skulle slippa underbemanning och långa vårdköer på våra sjukhus. Vi skulle kunna lägga mer resurser på att ta hand om vilsna ungdomar som idag blir lätta byten för kriminella. Kommuner och regioner skulle kunna slippa ständiga sparbeting.

Pengarna och resurserna måste naturligtvis användas för att BYGGA samhällen. Inte att rasera dem.

Därför är det extra viktigt att det finns ett parti som ALLTID är en motkraft mot krigspolitik och högerpolitik. Ett parti som alltid står upp för solidaritet och rättvisa i stort som i smått.

I kommunvalet i Lysekil blir det extra tydligt där vi i hela 47 år och 13 mandatperioder har kunnat vara denna motkraft, inte bara på gator och torg utan även i de kommunala församlingarna.

Så här några veckor innan valet kan det vara på sin plats att påminna om vad vi faktiskt gjort och varför man ska rösta på Kommunistiska partiet. Vi vet att våra mandat i fullmäktige har en viktig roll att fylla.

Kommunistiska Partiet behövs för att vi fortsatt ska kunna vara en röst även i fullmäktige för de som drabbas av den sociala nedrustningen.

I en aktuell debatt om hemtjänsten kräver vi till exempel att kommunens överskott ska användas till att förbättra arbetsvillkor, bemanning, arbetstider och löner för kommunens vårdarbetare. För att få ned sjukskrivningstalen, underlätta rekrytering och bryta den illavarslande ”trenden” att ungdomar ogärna söker sig till vårdutbildning och vårdyrken. 

Vårt parti har alltid kämpat för att kommunen ska ha en förebyggande och kreativ ungdomsverksamhet som ”motverkar negativ gängbildning” och segregation. Vi har alltid agerat mot utförsäljning och privatisering av kommunala hyresrätter och för en solidarisk bostadspolitik och tagit strid för allas rätt till ett bra och ekonomiskt överkomligt boende .

Vi har lyft den internationella solidariteten och krävt kommunal bojkott av Israel och att kommunen ska hissa den palestinska flaggan i solidaritet med ett ockuperat och krigshärjat folk.

Vi har konsekvent agerat för att återuppta fossilfri person- och godstrafik på Lysekilsbanans järnväg, som i kombination med sjöfrakt är det mest miljövänliga sättet att transportera gods. Samtidigt som vi alltid agerat för att förhindra att attraktiva havsnära områden blir profitobjekt för markspekulanter och fastighetshajar.

Det är också viktigt att det finns politiker i fullmäktige som vågar lyfta frågan om en nationell rättvis finansiering av vård skola och omsorg. Eftersom finansiering av vård, skola och omsorg i grunden är ett nationellt ansvar.

Vi är naturligtvis också en garant för ett fortsatt motstånd mot mygel och överklassfjäsk.

En röst på K är aldrig bortkastad.

Stig BerlinPensionerad undersköterska och ersättare för K i Lysekils kommunfullmäktige.

Lördagen den 15 augusti samlades ett hundratal personer på torget i Nora för att protestera mot Sweden Ballistics och Nora kommuns planer på att bygga en vapenfabrik vid sjön Vikern, närmare bestämt i samhället Nor, strax väster om Nora.

Bakom demonstrationen stod föreningen Bevara Nor och Vikern, Naturskyddsföreningen samt de fem politiska partierna i Nora kommunfullmäktige som motsätter sig placeringen i Nor, C, MP, V, KD och lokala Norapartiet.

Yvonne Sjögren bor vid sjön Vikern och var en av talarna på manifestationen.

– Vi kommer bli inklämda mellan TNT-fabriker och skjutfält. Det kommer inte kunna skapas några bra livsbetingelser genom det här. Valet av plats är så fel som det kan bli.

Yvonne Sjögren är boende kring Vikern där Sweden Ballistic planerar att bygga en vapenfabrik. Foto: Erling Bronsberg

Förutom den dagliga produktionen av cirka tolv ton TNT kommer Sweden Ballistics fabrik också att generera drygt tre ton rödvattenslam per dag, vilket är en mycket miljöfarlig och cancerframkallande restprodukt.

Föreningen Bevara Nor och Vikern menar att beslutsfattarna inte varit ärliga med vilken typ av fabrik som planerats vid sjön Vikern under processens gång. I efterhand har det framkommit att Sweden Ballistics ville ”kontrollera narrativet” och ”minska risken för överklagan” kring den planerade vapenfabriken. En pr-byrå var inkopplad från första början och kommunens beslutsfattare var tillmötesgående kring sekretessen, enligt en granskning av Dagens ETC.

Under demonstrationen talade representanter från C, MP, V, KD och det lokala Norapartiet. Foto: Erling Bronsberg.

När kontakt skett mellan kommunen och Sweden Ballistics har man använt kodord som ”ny placering av kaffemaskinen” och ”julpyssel i Bergslagen”. Yvonne Sjögren är mycket upprörd över informationen som kommit fram kring processen.

– Min uppfattning är att allt detta har mörkats. Och det var nog min första besvikelse. Varför gör man så här? Det är ju folkvalda personer vi pratar om.

Sweden Ballistics etablering strax utanför Nora är en del av en större satsning i Sverige och Nato, där ökad produktionskapacitet inom vapenindustrin har blivit ett ledord. För privata aktörer har upprustningen blivit en kassako i nästan varje europeiskt land.

Sweden Ballistics presenterar själva sitt uppdrag på följande sätt:

”Vi arbetar för att stärka Natos motståndskraft och förebygga konflikter genom produktion av försvarsmateriel.”

Den borgerliga regeringen har redan beslutat att tillföra en halv miljard kronor till ökad produktionskapacitet för flera företag i Örebro län som tillverkar vapen och ammunition. Sweden Ballistics fabrik i Nor är en del av detta paket.

– Rent generellt tänker jag att man inte ska lägga dessa platser där det bor folk. Det kommer ju gå som ett band från Kristinehamn till Arboga där allt krigsmaterial ska produceras. Men vad blir det för livsmiljöer? Och vad händer om något briserar?

– Jag är också emot upprustningen överhuvudtaget. Jag har släktingar som var med i andra världskriget. De har berättat hur psykiskt dåligt de mådde och hur de förde med sig detta till nästa generation. Deras berättelser är ibland riktigt hemska, säger Yvonne Sjögren.

– Jag har så svårt att ta in att vi måste kriga och döda varandra.

En annan plats där ”produktionskapaciteten” för vapen ska byggas ut är hos det franskägda företaget Eurenco i Karlskoga. För ett och ett halvt år sedan uppgav företaget att det planerade att fördubbla sin produktionskapacitet. Alltså dubbelt så mycket krut för 155 mm-artilleriammunition.

Erik Petersson jobbar som murare och bor bara någon mil från Eurencos fabrik.

– Det här är en fruktansvärd utveckling, säger han och syftar på den allmänna upprustningen.

– Men det är tyvärr ingen lokal fråga utan en del av att Sverige nu ska producera mer vapen åt Nato. I längden gör det ju hela Bergslagen till legitima mål om ett krig bryter ut i något av medlemsländerna.

Erik Petersson jobbar som murare och driver podden Fredshetsarna. Foto: Privat.

Han motsätter sig också argumentet att expansionen skulle gynna kommuner i behov av arbetstillfällen.

– Senast jag kollade bodde Eurencos största ägare på den franska rivieran. Jag vet inte riktigt hur Karlskoga och Degerfors kommer att gynnas av att dessa kommer tjäna en massa pengar.

Att den borgerliga regeringen nu skjuter till en halv miljard till vapenindustrins expansion i Bergslagen ser han som en tragisk utveckling.

– Det är många gamla bruksorter som kryper på knäna när det kommer till välfärdsfrågor. Varför inte satsa en halv miljard på skola, vård och omsorg i dessa kommuner istället? Eller industrier som producerar något annat än saker som går ut på att döda?

Erik Petersson använder ett begrepp som oftare hörs i amerikanska sammanhang – det militärindustriella komplexet. Begreppet blev känt genom USA president Dwight D Eisenhower, som i sitt avskedstal 1961 varnade för det växande inflytandet från den täta kopplingen mellan vapenindustrin, militären och den politiska makten.

Det handlar om ett system där vapenproducenter är beroende av politiska beslut och offentliga pengar, samtidigt som deras växande ekonomiska betydelse ger dem ett allt större inflytande över just de politiska beslut som avgör hur mycket pengar som ska läggas på vapen och upprustning. Ju större industrin blir, desto starkare blir också intresset av fortsatt upprustning.

– Vi använder inte den här termen i Sverige. Vilket är synd, för den sätter ord på något som faktiskt existerar. Vapenbranschen har en speciell karaktär eftersom den kräver en hög politisk inblandning för att existera.

– Och när branschen vuxit sig tillräckligt stor blir det som ett självspelande piano. Och när någon tjänar pengar på krig så har vi nått en farlig punkt i utvecklingen av det vi kallar försvar, säger Erik Petersson.

Naturskyddsföreningen anordnar tillsammans med klimataktivisterna i Rebellmammorna, Rebellpapporna, Greenpeace samt forsknings-NGO:n Researchers desk en stor klimatdemonstration i Stockholm den 23 augusti. Omkring 200 andra organisationer, från koloniträdgårdsföreningar till fackförbund, välgörenhetsorganisationer och religiösa samfund, har anslutit sig till demonstrationen.

– Det är fantastiskt roligt att se hur mobiliseringen ser ut och att så många många vill stå enade för klimatet, säger Hedvig Schylander, klimatsakkunnig på Naturskyddsföreningen och en av dem som roddar demonstrationen, till Proletären.

Demonstrationen äger rum mitt i valrörelsen. En valrörelse där klimatfrågan lyst med sin frånvaro. Något Hedvig Schylander beklagar sig över.

– Vi vill så klart att miljön och klimatet ska vara högt upp på agendan. Men vi ser också i opinionsundersökning efter opinionsundersökning att svenskar bryr sig mycket om miljön och klimatet. Det är klart att det måste bli en större del av debatten, så alla väljare får en tydlig bild av partierna utifrån sina prioriteringar i klimat och miljöfrågor. Det är också därför som så många engagerar sig i den här demonstrationen, just för att sätta klimatet högt på agendan inför valet.

Naturskyddsföreningen har gjort en granskning av hur alla partier – både regerings- och samarbetspartier, men också oppositionen – agerat i klimatfrågan under den gångna mandatperioden. I toppen hamnar Miljöpartiet och Vänsterpartiet. På den absoluta botten hittar vi Tidöpartierna.

Den liberala klimatministern skulle kanske inflika att hon inte fått så mycket utrymme för det hon ville göra?

– Jag kan inte svara å hennes vägnar, men det är klart att när man samarbetar med partier som har lägre ambitioner när det gäller klimat att få någonting gjort… ja, ministern har helt enkelt fått jobba enligt de förutsättningar som de har skapat, svarar Hedvig Schylander diplomatiskt.

Naturskyddsföreningen har gjort en lista på över 130 klimatförslag som nästkommande regering, oavsett färg, borde genomföra. Det mesta är saker som går att lösa inom det nuvarande ekonomiska systemets ramar. Lätta reformer – om bara den politiska viljan finns. 

– Och det brinner i knutarna. Det måste göras nu. Inte minst på transportområdet finns otrolig potential, dels för effektivisering, men också mer prisvärd kollektivtrafik, utbyggnad av regionala tåg, öppna stationer runt om i landet… För att inte tala om energieffektivisering. Det pratas ofta om att vi måste utöka produktionen av el, men vi missar ofta potentialen i att effektivisera den el vi redan använder idag.

Ett av få löften under den gångna mandatperioden som kan knytas till klimatet är utbyggnaden av kärnkraft. Inte minst har kärnkraftsförespråkarna inom högern presenterat det som den enda lösningen på utsläppsfrågan.

– Vi försenar omställningen genom att fokusera på kärnkraft, menar Hedvig Schylander.

– Vi hinner inte vänta på att kärnkraftverk ska bygga. Det är felinvesterad tid. Vi borde istället fokusera på elproduktion som kan fås igång snabbare och där vinner förnybar elproduktion helt klart. 

Klimatfrågan var het i slutet av 2010-talet, med stora demonstrationer som lockade tiotusentals – men efter pandemin släcktes lågan och den gryende folkrörelsen dog i princip ut. En del aktivistgrupper har hållit kampen vid liv, ibland med halvt- eller helt olagliga upptåg, men de stora folkliga samlingarna har inte setts till. 

Hedvig Schylander hoppas på en förändring.

– Vi ser ju att engagemanget är starkt, och det är många som hör av sig till oss och är oroliga över läget och vill engagera sig, få politiker och beslutsfattare att förstå.

Vad skulle du vilja säga till dem som tänker att det är skitsamma vad Sverige gör i klimatfrågan? Att vi är ett så litet land och att det är de större som bör ta hand om detta?

– Faktum är att Sverige har jättestora möjligheter att påverka andra länder och vi har gjort det förut. När vi införde koldioxidskatt på 90-talet gick vi i bräschen och efter det har många andra länder tagit efter Sveriges exempel. Det går att ha politik som minskar utsläppen och samtidigt bibehålla en fungerande samhällsekonomi. Just att föregå med gott exempel är ett otroligt viktigt sätt för Sverige att påverka stora utsläppsländer. Vi kan inte påverka andra länder utan att ha gjort hemläxan själva. Vi har ingen påverkanskraft om vi inte själva minskar våra utsläpp.

Slutligen – vilka vill du ska komma på demonstrationen? 

– Jag hoppas, och tror, att vi kommer vara både demonstrationsvana personer som kämpat för miljö och klimat länge, men också personer som bryr sig om frågan men inte vågat gå i en demonstration innan. Vi vill välkomna alla. 

– Vi bjuder in till en folkfest med allvarlig bakgrund. För det blir också tillfälle att fira att vi är så många som står enade. Så det kommer finnas möjlighet att dansa sig fram, ropa och tillsammans visa beslutsamheten inom klimatrörelsen.

Den irländska toppklubben Bohemian FC från Dublin har inlett ett samarbete med gruppen Massive Attack kring en unik tröja som samlar in pengar till medicinsk hjälp till Kuba. Trettio procent av vinsten kommer att delas mellan solidaritetskampanjerna Cuba Vive Medical Aid Appeal och mediCuba-Europe.

– Det irländska folket har ett starkt band till Kubas folk. Den olagliga blockaden av ön har nu pågått i över 60 år, den förvärras och den påverkar det kubanska sjukvårdssystemet hårt. Att vi kan arbeta med Massive Attack för att lyfta fram denna allvarliga orättvisa och även samla in pengar för att rädda liv på ön är viktigt för oss, säger Daniel Lambert, Bohemians kommersiella chef, till klubbens hemsida.

– Både genom sin musik och sin aktivism har Massive Attack inspirerat människor över hela världen i generationer. De lyfter ständigt fram och talar ut om orättvisor, använder sin plattform för att åstadkomma förändring och förblir orubbliga i sina moraliska övertygelser. Deras värderingar är starkt i linje med Bohemian FC:s värderingar, från Palestina till klimaträttvisa och i många andra frågor, säger Lambert.

Tröjans design har tagits fram av medlemmarna i Massive Attack, Robert ”3D” del Naja, Adrian ”Tricky” Thaws och Grant ”Daddy G” Marshall i samarbete med fotbollsklubbens egna designers.

På tröjan syns en stor vit stjärna hämtad från den kubanska flaggan, La Estrella Solitaria, symbolen för det kubanska folkets självständighet, med bokstäverna MA (Massive Attack) strax under. Kragen och manschetterna är vävda i svart och rött som är Bohemians färger. De breda gröna och lodräta ränderna på tröjan pryds av strofer från ”Che” Guevaras historiska tal på den afroasiatiska solidaritetskonferensen i Alger 1965: ”Che” talade om det globala motståndet mot imperialismen och varnade för de kapitalistiska makternas neokoloniala ränker när ett folk väl vunnit sin politiska självständighet.

Tröjans etikett har en bild på ”Che” och under kragen på baksidan finns Massive Attacks logotype, en eldsflamma, och de ord som ”Che” Guevaras far Ernesto Guevara Lynch yttrade sedan sonen dödats: ”I min sons ådror flödade de irländska rebellernas blod”.

Revolutionsikonen Che Guevaras farmors far, Patrick Lynch, föddes i Galway på 1700-talet och tillhörde den irländska släkten Lynch. Som barn fick Che ofta höra berättelser om det irländska folkets kamp.

– Det här samarbetet sammanför två av människornas största kärlekar, musik och fotboll, till stöd för det kubanska folket som fortsätter att utstå den brutala och olagliga blockaden som upprätthålls av USA, säger Daniel Lambert.

Bohemian FC har tidigare samarbetet med hiphop-gruppen Kneecap om en tröja. Den kubanska solidaritetströjan finns nu till salu i klubbens webshop för, beroende på storlek, mellan 35 och 75 euro. Av den summan går 30 procent till två organisationer: Cuba Vive, den insamling som inrättats av Cuba Solidarity Campaign som arbetar direkt med Kubas hälsoministerium och fackföreningen för vårdpersonal. Samt MediCuba Europe, ett nätverk av solidaritetsorganisationer från tretton länder som har arbetat med den kubanska hälsosektorn sedan 1997 och levererat pacemakers, högteknologisk utrustning och solenergi för att hålla sjukhusen igång under de av den amerikanska blockaden initierade täta strömavbrotten.

Bohemian FC ligger just nu på tredjeplats i League of Ireland, efter topplagen Shamrock Rovers och St. Patrick’s Athletic, hela topp-trion från Dublin. 

Finlands fräsigaste sångtant, Arja Saijonmaa, bjöd på en kanonkonsert på Skeppsbrokajen i Stockholm i torsdags. 

81-åringen satte ribban högt – och rött – redan från början med partisandängan Bella Ciao på originalspråk, följt av sånger av frihetskämpen, kommunisten och filmmusiklegendaren Mikis Theodorakis (som hon samarbetat mycket med). 

Arja varvade låtarna med mysigt mellansnack och avslutade med en hitkavalkad (Jan Hammarlunds Jag vill leva i Europa, Melloklassikern Högt över havet, med flera).

Att höra tusen pers sjunga ”O partigiano, portami via…” utanför Kungliga slottet kändes upplyftande. Inte ens hutlösa 90+ spänn för en stor stark i reklam-öltältet strödde smolk i bägaren denna sköna sensommarkväll. 

Kiitos, Arja!

Helgen den 22-23 augusti organiserar gräsrotsorganisationen Folkets Röst en valkonferens på Hägerstensåsens medborgarhus i Stockholm under namnet Valet för Valet 2026.

– Det här är den viktigaste valkonferensen för vänstern i Sverige. Jag tror att det är många som tidigare röstat på det minst dåliga alternativet. Det är inte görbart längre, säger Mesir Taki från Folkets Röst, och fortsätter:

– Inget av riksdagspartierna gör något åt den materiella och existentiella kris vi står inför. Fattigdomen har dubblerats de senaste åren samtidigt som vi får fler och fler miljardärer. Partierna klär sig i olika färger men bedriver liknande politik. Fokus ligger på upprustning och krig istället för solidaritet och människors behov.

Bland talarna finns bland andra Lorena Delgado Varas (FV), Leila Ali Elmi (MP) och Malin Åkerström (K). Det kommer även att bjudas på konst och musik med gäster som Labyrint, Nour Badra och Imenella.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tackade nej till att delta på konferensen.

– Vad säger det om vår demokrati när varken S eller V, som påstår sig representera oss, inte ställer upp?

Mesir Taki menar att konferensen borde ses om en del av klasskampen där vänstern kan samlas för gemensamma diskussioner, föreläsningar och utbyte av idéer.

– Sverige börjar likna det amerikanska tvåpartisystemet, fast i form av ett tvåblockssystem som bedriver liknande politik och som livnär varandra. Regeringens och oppositionens politik signalerar att vissa grupper i samhället inte är välkomna, försummas och straffas.

– Det är inte en bortkastad röst att rösta på mindre partier. Det handlar inte bara om att komma in i riksdagen. Vid en procent av rösterna får partier sina valsedlar utplacerade i vallokalerna. Vid 2,5 procent får man dessutom statligt partistöd, berättar Mesir Taki.

Helgen den 13-14 juni samlades aktivister, jurister, forskare och företrädare för människorättsorganisationer, politiska partier och solidaritetsnätverk från flera europeiska länder till en konferens i Madrid under namnet Rätten till motstånd.

Proletären var på plats tillsammans med Pia Jacobsen från Kommunistiska Partiets partistyrelse. På grund av säkerhetsskäl och för att skydda individer som utsätts för precis den typ av politisk förföljelse och repression som konferensen handlade om, kommer denna artikel inte omnämna specifika deltagare eller detaljer kring mötet.

Ett centralt tema för konferensen – utöver palestiniers och alla förtryckta folks självklara rätt att göra motstånd mot folkmord och ockupation – var frågan om hur terrorstämplingar, ofta under förevändningen om nationell säkerhet, används för att avlegitimera, smutskasta och bekämpa solidaritets- och befrielserörelser runt om i världen.

Detta gäller i sammanhanget först och främst motståndsgrupper såsom Hamas, Hizbollah eller Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), som, utöver deras politiska verksamhet, också gör väpnat motstånd mot Israels ockupation och etniska rensning av civila – ett motstånd som är helt i linje med internationell rätt.

Men det gäller också här i Väst. Grupper såsom Samidoun, nätverket för solidaritet med palestinska fångar, förbjöds i Tyskland i november 2023. I oktober 2024 terrorstämplades Samidoun i Kanada och ålades med sanktioner av USA.

Eller Palestine Action i Storbritannien, där fyra aktivister nyligen dömdes till flera års fängelse för en direktaktion mot en Elbit Systems-fabrik utanför Bristol. Gruppen är sedan i somras terrorstämplade på nytt efter ett mål i appellationsdomstolen.

– al-Aqsa-flodvågen sände ut en uppmaning till världen: ”Gör vad ni kan med de medel ni har för att få ett slut på detta”. Ungdomen i Storbritannien besvarade uppmaningen genom att direkt angripa den sionistiska dödsmaskinen, sade en av mötesdeltagarna som arbetar med att bekämpa terrorstämplingen av Palestine Action, till Proletären.

– Även de äldre besvarade uppmaningen när de gjorde skyltar med texten: ”Jag stödjer Palestine Action”, och arresterades i tusental. Terrorstämpling som verktyg är ett erkännande av nederlag. Rädslan är borta och nya aktionsgrupper skapas hela tiden.

Bild från konferenslokalen i Rivas-Vaciamadrids kommunhus sydost om Madrid, där ett hundratal mötesdeltagare samlades under helgen den 13-14 juni. Foto: Right2Resist.

Jurister och advokater från flera europeiska länder var också på plats på konferensen och redogjorde för den tilltagande repressionen mot den Palestinarörelse som vuxit fram sedan den 7 oktober 2023: med polisövervåld, politiska rättegångar, utvisningar och censur.

– Syftet med terrorstämplingar och förbud är självcensur och att utesluta Hamas och andra motståndsgrupper från debatten, likt Voldemort-effekten, förklarade en av advokaterna i sitt anförande under konferensen.

Sedan attackerna mot Pentagon och World Trade Centers tvillingtorn i september 2001 har en global struktur för ”terrorbekämpning” vuxit fram, som enligt egen utsago har som mål att bekämpa terrorism internationellt.

FN:s ramverk för terrorbekämpning har de senaste 25 åren varit en av organisationens snabbast växande och mest välfinansierade projekt.

Även Sveriges anti-terroristlagstiftning har skärpts de senaste åren. Som till exempel lagändringen i terroristbrottslagen i juni 2023, som gjorde det straffbart att på olika sätt delta i, främja eller stärka en terroristorganisations verksamhet.

Konferensdeltagarna var överens om att terrorlagstiftningar ofta används för att främja terrorpolitik (inte minst USA:s) istället för att bekämpa faktisk terrorism; terrorstämplingar och sanktioner används som politiskt verktyg för att möjliggöra imperialistiska angrepp, kriminalisera motstånd, tysta oliktänkande och underlätta kolonial dominans.

I samband med konferensen släpptes därför Madriddeklarationen, som försvarar rätten till motstånd och motsätter sig kriminaliseringen av Palestinasolidariteten.

Kommunistiska Partiet har skrivit under deklarationen.

– Vi är väldigt glada över att vi är det första partiet som skrivit under. Nu hoppas vi att det ska bli många fler, säger Kommunistiska Partiets ordförande Povel Johansson.

Varför väljer Kommunistiska Partiet att skriva under Madriddeklarationen?

– Vi ser en tilltagande repression mot Palestinarörelsen i de imperialistiska kärnländerna som försöker kriminalisera solidaritet med folk som ockuperas, etniskt rensas och utsätts för dagliga massaker.

– Vi skriver under för att det inte går att ta ställning för Palestina utan att försvara deras rätt att göra motstånd. Det borde vara helt okontroversiellt, men det är det tyvärr inte. Alla antiimperialister borde ställa sig bakom den här deklarationen.