Tornevall Networks

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Franska brandmän i kamp mot bränder – och nedskärningar

DESCRIPTION:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord. Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt […]

CONTENT:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. 

Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord.

Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt engagerad i CGT:s förbund för räddningstjänsten, SDIS, beskriver läget som svårt. Inte bara sett till förödelsen, utan även till brandmännens arbetsbelastning. Utöver skogsbränderna kommer de många utryckningar som de återkommande värmeböljorna leder till.

– Situationen på fältet har försämrats avsevärt under senare år. Vi står inför en ständig operativ belastning, främst till följd av en kraftig ökning av akuta sjukvårdsinsatser som utgör mer än 80 procent av vår verksamhet. Denna ökning beror på att den lokala sjukvården dragits tillbaka på grund av resursbrist och krisen inom det offentliga sjukhusväsendet. Antalet insatser har ökat med mer än två miljoner sedan 1990 och uppgår idag till 4,75 miljoner per år, berättar han för Proletären.

Han radar upp de många utmaningar som brandförsvaret står inför.

– Dels den kroniska personalbristen, där antalet heltidsanställda brandmän, administrativ och teknisk personal inte håller jämna steg med ökningen av antalet insatser eller med befolkningstillväxten.

– Sedan har vi så kallad operativ utmattning. För hög arbetsbelastning leder till svår fysisk och psykisk utmattning, att arbetet känns allt mer meningslöst, samt hälsoproblem som hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

– Och så de ökade riskerna. Klimatrelaterade kriser, som omfattande skogsbränder och återkommande översvämningar, drabbar nu hela landet och är inte längre begränsade till sommarmånaderna.

Nedskärningspolitiken, som tillämpats av flera på varandra följande regeringar, har slagit hårt mot brandförsvaret, menar Peter Gurruchaga. Och det får konsekvenser för skogsbrandsbekämpningen.

– Åtstramningarna har lett till en åldrande fordonspark och återkommande brist på flygresurser. Till exempel har flottan av Canadair-plan, som uppgick till elva stycken 1983, inte förnyats, och idag finns endast ett plan kvar. Och detta trots att Frankrike nu har tre miljoner hektar mer skogsmark än på 1980-talet. Storleken på förstärkningsstyrkorna begränsas ofta av ekonomiska, snarare än operativa, skäl. Personal skickas ut för att bekämpa bränder trots extrem utmattning. Regler kring arbetstid och vila åsidosätts och många överskrider gränsen för tillåtet antal arbetstimmar.

CGT har tagit ställning i frågan. De fördömer bland annat den strama ekonomistiska styrningen av räddningstjänsten och kräver en nationell plan för massrekrytering av heltidsanställda brandmän. De vill också se en ”hållbar och solidariskt utformad statlig finansieringsplan” för kraftigt utökade brandbekämpningsresurser, samt förbättrade arbetsvillkor för brandmännen.

Många frågar sig om ökningen och den ovanligt snabba spridningen av bränderna beror på klimatförändringar. Peter Gurrachaga svarar utan att tveka: ja.

– Värmeböljorna och spridningen av extrema skogsbränder är det direkta resultatet av klimatförändringar. Dessa är inte längre exceptionella händelser utan en verklighet som samhället måste anpassa sig till.

– Och det behövs massiva återinvesteringar i det offentliga, särskilt civil säkerhet och brandskydd, för att stå emot klimatförändringarnas effekter, avslutar Peter Gurrachaga.

TITLE:
Franska brandmän i kamp mot bränder – och nedskärningar

DESCRIPTION:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord. Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt […]

CONTENT:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. 

Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord.

Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt engagerad i CGT, beskriver läget som svårt. Inte bara sett till förödelsen, utan även till brandmännens arbetsbelastning. Utöver skogsbränderna kommer de många utryckningar som de återkommande värmeböljorna leder till.

– Situationen på fältet har försämrats avsevärt under senare år. Vi står inför en ständig operativ belastning, främst till följd av en kraftig ökning av akuta sjukvårdsinsatser som utgör mer än 80 procent av vår verksamhet. Denna ökning beror på att den lokala sjukvården dragits tillbaka på grund av resursbrist och krisen inom det offentliga sjukhusväsendet. Antalet insatser har ökat med mer än två miljoner sedan 1990 och uppgår idag till 4,75 miljoner per år, berättar han för Proletären.

Han radar upp de många utmaningar som brandförsvaret står inför.

– Dels den kroniska personalbristen, där antalet heltidsanställda brandmän, administrativ och teknisk personal inte håller jämna steg med ökningen av antalet insatser eller med befolkningstillväxten.

– Sedan har vi så kallad operativ utmattning. För hög arbetsbelastning leder till svår fysisk och psykisk utmattning, att arbetet känns allt mer meningslöst, samt hälsoproblem som hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

– Och så de ökade riskerna. Klimatrelaterade kriser, som omfattande skogsbränder och återkommande översvämningar, drabbar nu hela landet och är inte längre begränsade till sommarmånaderna.

Nedskärningspolitiken, som tillämpats av flera på varandra följande regeringar, har slagit hårt mot brandförsvaret, menar Peter Gurruchaga. Och det får konsekvenser för skogsbrandsbekämpningen.

– Åtstramningarna har lett till en åldrande fordonspark och återkommande brist på flygresurser. Till exempel har flottan av Canadair-plan, som uppgick till elva stycken 1983, inte förnyats, och idag finns endast ett plan kvar. Och detta trots att Frankrike nu har tre miljoner hektar mer skogsmark än på 1980-talet. Storleken på förstärkningsstyrkorna begränsas ofta av ekonomiska, snarare än operativa, skäl. Personal skickas ut för att bekämpa bränder trots extrem utmattning. Regler kring arbetstid och vila åsidosätts och många överskrider gränsen för tillåtet antal arbetstimmar.

CGT har tagit ställning i frågan. De fördömer bland annat den strama ekonomistiska styrningen av räddningstjänsten och kräver en nationell plan för massrekrytering av heltidsanställda brandmän. De vill också se en ”hållbar och solidariskt utformad statlig finansieringsplan” för kraftigt utökade brandbekämpningsresurser, samt förbättrade arbetsvillkor för brandmännen.

Många frågar sig om ökningen och den ovanligt snabba spridningen av bränderna beror på klimatförändringar. Peter Gurrachaga svarar utan att tveka: ja.

– Värmeböljorna och spridningen av extrema skogsbränder är det direkta resultatet av klimatförändringar. Dessa är inte längre exceptionella händelser utan en verklighet som samhället måste anpassa sig till.

– Och det behövs massiva återinvesteringar i det offentliga, särskilt civil säkerhet och brandskydd, för att stå emot klimatförändringarnas effekter, avslutar Peter Gurrachaga.

TITLE:
Franske brandmannen: ”Vi står inför en ständig belastning”

DESCRIPTION:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord. Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt […]

CONTENT:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. 

Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord.

Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt engagerad i CGT, beskriver läget som svårt. Inte bara sett till förödelsen, utan även till brandmännens arbetsbelastning. Utöver skogsbränderna kommer de många utryckningar som de återkommande värmeböljorna leder till.

– Situationen på fältet har försämrats avsevärt under senare år. Vi står inför en ständig operativ belastning, främst till följd av en kraftig ökning av akuta sjukvårdsinsatser som utgör mer än 80 procent av vår verksamhet. Denna ökning beror på att den lokala sjukvården dragits tillbaka på grund av resursbrist och krisen inom det offentliga sjukhusväsendet. Antalet insatser har ökat med mer än två miljoner sedan 1990 och uppgår idag till 4,75 miljoner per år, berättar han för Proletären.

Han radar upp de många utmaningar som brandförsvaret står inför.

– Dels den kroniska personalbristen, där antalet heltidsanställda brandmän, administrativ och teknisk personal inte håller jämna steg med ökningen av antalet insatser eller med befolkningstillväxten.

– Sedan har vi så kallad operativ utmattning. För hög arbetsbelastning leder till svår fysisk och psykisk utmattning, att arbetet känns allt mer meningslöst, samt hälsoproblem som hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

– Och så de ökade riskerna. Klimatrelaterade kriser, som omfattande skogsbränder och återkommande översvämningar, drabbar nu hela landet och är inte längre begränsade till sommarmånaderna.

Nedskärningspolitiken, som tillämpats av flera på varandra följande regeringar, har slagit hårt mot brandförsvaret, menar Peter Gurruchaga. Och det får konsekvenser för skogsbrandsbekämpningen.

– Åtstramningarna har lett till en åldrande fordonspark och återkommande brist på flygresurser. Till exempel har flottan av Canadair-plan, som uppgick till elva stycken 1983, inte förnyats, och idag finns endast ett plan kvar. Och detta trots att Frankrike nu har tre miljoner hektar mer skogsmark än på 1980-talet. Storleken på förstärkningsstyrkorna begränsas ofta av ekonomiska, snarare än operativa, skäl. Personal skickas ut för att bekämpa bränder trots extrem utmattning. Regler kring arbetstid och vila åsidosätts och många överskrider gränsen för tillåtet antal arbetstimmar.

CGT har tagit ställning i frågan. De fördömer bland annat den strama ekonomistiska styrningen av räddningstjänsten och kräver en nationell plan för massrekrytering av heltidsanställda brandmän. De vill också se en ”hållbar och solidariskt utformad statlig finansieringsplan” för kraftigt utökade brandbekämpningsresurser, samt förbättrade arbetsvillkor för brandmännen.

Många frågar sig om ökningen och den ovanligt snabba spridningen av bränderna beror på klimatförändringar. Peter Gurrachaga svarar utan att tveka: ja.

– Värmeböljorna och spridningen av extrema skogsbränder är det direkta resultatet av klimatförändringar. Dessa är inte längre exceptionella händelser utan en verklighet som samhället måste anpassa sig till.

– Och det behövs massiva återinvesteringar i det offentliga, särskilt civil säkerhet och brandskydd, för att stå emot klimatförändringarnas effekter, avslutar Peter Gurrachaga.

TITLE:
Franska brandmän i kamp mot bränder – och nedskärningar

DESCRIPTION:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord. Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt […]

CONTENT:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. 

Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord.

Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt engagerad i CGT:s förbund för räddningstjänsten, SDIS, beskriver läget som svårt. Inte bara sett till förödelsen, utan även till brandmännens arbetsbelastning. Utöver skogsbränderna kommer de många utryckningar som de återkommande värmeböljorna leder till.

– Situationen på fältet har försämrats avsevärt under senare år. Vi står inför en ständig operativ belastning, främst till följd av en kraftig ökning av akuta sjukvårdsinsatser som utgör mer än 80 procent av vår verksamhet. Denna ökning beror på att den lokala sjukvården dragits tillbaka på grund av resursbrist och krisen inom det offentliga sjukhusväsendet. Antalet insatser har ökat med mer än två miljoner sedan 1990 och uppgår idag till 4,75 miljoner per år, berättar han för Proletären.

Han radar upp de många utmaningar som brandförsvaret står inför.

– Dels den kroniska personalbristen, där antalet heltidsanställda brandmän, administrativ och teknisk personal inte håller jämna steg med ökningen av antalet insatser eller med befolkningstillväxten.

– Sedan har vi så kallad operativ utmattning. För hög arbetsbelastning leder till svår fysisk och psykisk utmattning, att arbetet känns allt mer meningslöst, samt hälsoproblem som hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

– Och så de ökade riskerna. Klimatrelaterade kriser, som omfattande skogsbränder och återkommande översvämningar, drabbar nu hela landet och är inte längre begränsade till sommarmånaderna.

Nedskärningspolitiken, som tillämpats av flera på varandra följande regeringar, har slagit hårt mot brandförsvaret, menar Peter Gurruchaga. Och det får konsekvenser för skogsbrandsbekämpningen.

– Åtstramningarna har lett till en åldrande fordonspark och återkommande brist på flygresurser. Till exempel har flottan av Canadair-plan, som uppgick till elva stycken 1983, inte förnyats, och idag finns endast ett plan kvar. Och detta trots att Frankrike nu har tre miljoner hektar mer skogsmark än på 1980-talet. Storleken på förstärkningsstyrkorna begränsas ofta av ekonomiska, snarare än operativa, skäl. Personal skickas ut för att bekämpa bränder trots extrem utmattning. Regler kring arbetstid och vila åsidosätts och många överskrider gränsen för tillåtet antal arbetstimmar.

CGT har tagit ställning i frågan. De fördömer bland annat den strama ekonomistiska styrningen av räddningstjänsten och kräver en nationell plan för massrekrytering av heltidsanställda brandmän. De vill också se en ”hållbar och solidariskt utformad statlig finansieringsplan” för kraftigt utökade brandbekämpningsresurser, samt förbättrade arbetsvillkor för brandmännen.

Många frågar sig om ökningen och den ovanligt snabba spridningen av bränderna beror på klimatförändringar. Peter Gurrachaga svarar utan att tveka: ja.

– Värmeböljorna och spridningen av extrema skogsbränder är det direkta resultatet av klimatförändringar. Dessa är inte längre exceptionella händelser utan en verklighet som samhället måste anpassa sig till.

– Och det behövs massiva återinvesteringar i det offentliga, särskilt civil säkerhet och brandskydd, för att stå emot klimatförändringarnas effekter, avslutar Peter Gurrachaga.

TITLE:
Franske brandmannen: ”Vi står inför en ständig belastning”

DESCRIPTION:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord. Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt […]

CONTENT:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. 

Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord.

Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt engagerad i CGT, beskriver läget som svårt. Inte bara sett till förödelsen, utan även till brandmännens arbetsbelastning. Utöver skogsbränderna kommer de många utryckningar som de återkommande värmeböljorna leder till.

– Situationen på fältet har försämrats avsevärt under senare år. Vi står inför en ständig operativ belastning, främst till följd av en kraftig ökning av akuta sjukvårdsinsatser – vilka utgör mer än 80 procent av vår verksamhet. Denna ökning beror på att den lokala sjukvården dragits tillbaka på grund av resursbrist och krisen inom det offentliga sjukhusväsendet. Antalet insatser har ökat med mer än två miljoner sedan 1990 och uppgår idag till 4,75 miljoner per år, berättar han för Proletären.

Han radar upp de många utmaningar som brandförsvaret står inför.

–  Dels den kronisk personalbristen, antalet heltidsanställda brandmän samt administrativ och teknisk personal håller inte jämna steg med ökningen av antalet insatser och befolkningstillväxten.

– Sedan har vi så kallad operativ utmattning. En alltför hög arbetsbelastning leder till svår fysisk och psykisk utmattning, förlorad känsla av mening i arbetet, samt hälsoproblem som hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

– Och så de ökade riskerna. Klimatrelaterade kriser, så som omfattande skogsbränder och återkommande översvämningar, drabbar nu hela landet och är inte längre begränsade till sommarmånaderna.

Nedskärningspolitiken, som tillämpats av flera på varandra följande regeringar, har slagit hårt mot brandförsvaret, berättar Peter Gurruchaga. Och det får konsekvenser för skogsbrandsbekämpningen.

– Åtstramningarna har lett till en åldrande fordonspark och återkommande brist på flygresurser. Till exempel har flottan av Canadair-plan, som uppgick till elva stycken 1983, inte förnyats, och idag finns endast ett plan kvar. Och detta trots att Frankrike nu har tre miljoner hektar mer skogsmark än på 1980-talet. Storleken på förstärkningsstyrkorna begränsas ofta av ekonomiska, snarare än operativa, skäl. Personal skickas ut för att bekämpa bränder trots extrem utmattning. Regler kring arbetstid och vila åsidosätts, och många överskrider gränsen på arbetstimmar.

CGT har tagit ställning i frågan. De fördömer bland annat den strama ekonomistiska styrningen av räddningstjänsten, kräver en nationell plan för massrekrytering av heltidsanställda brandmän, en ”hållbar och solidariskt utformad statlig finansieringsplan” för kraftigt utökade brandbekämpningsresurser, samt förbättrade arbetsvillkor för brandmännen.

Frågan på mångas läppar är huruvida ökningen och den ovanligt snabba spridningen av bränderna beror på klimatförändringar. Peter Gurrachaga svarar utan att tveka: ja.

– Värmeböljorna och spridningen av extrema skogsbränder är direkta manifestationer av klimatförändringar. Dessa är inte längre exceptionella händelser, utan en strukturell verklighet som samhället måste anpassa sig till.

– Och det behövs massiva återinvesteringar i det offentliga, särskilt civil säkerhet och brandskydd, för att stå emot klimatförändringarnas effekter.

TITLE:
Franske brandmannen: ”Vi står inför en ständig belastning”

DESCRIPTION:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord. Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt […]

CONTENT:
Enorma skogsbränder har härjat i Europa i sommar. De har varit långt värre än genomsnittet, både sett till antal och omfattning. 

Ett av de hårdast drabbade länderna har varit Frankrike, där drygt 116.000 hektar skog har brunnit, vilket av inrikesministeriet beskrivs som ett historiskt rekord.

Peter Gurruchaga, brandman med 23 år i yrket och fackligt engagerad i CGT, beskriver läget som svårt. Inte bara sett till förödelsen, utan även till brandmännens arbetsbelastning. Utöver skogsbränderna kommer de många utryckningar som de återkommande värmeböljorna leder till.

– Situationen på fältet har försämrats avsevärt under senare år. Vi står inför en ständig operativ belastning, främst till följd av en kraftig ökning av akuta sjukvårdsinsatser som utgör mer än 80 procent av vår verksamhet. Denna ökning beror på att den lokala sjukvården dragits tillbaka på grund av resursbrist och krisen inom det offentliga sjukhusväsendet. Antalet insatser har ökat med mer än två miljoner sedan 1990 och uppgår idag till 4,75 miljoner per år, berättar han för Proletären.

Han radar upp de många utmaningar som brandförsvaret står inför.

– Dels den kroniska personalbristen, där antalet heltidsanställda brandmän, administrativ och teknisk personal inte håller jämna steg med ökningen av antalet insatser eller med befolkningstillväxten.

– Sedan har vi så kallad operativ utmattning. För hög arbetsbelastning leder till svår fysisk och psykisk utmattning, att arbetet känns allt mer meningslöst, samt hälsoproblem som hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

– Och så de ökade riskerna. Klimatrelaterade kriser, som omfattande skogsbränder och återkommande översvämningar, drabbar nu hela landet och är inte längre begränsade till sommarmånaderna.

Nedskärningspolitiken, som tillämpats av flera på varandra följande regeringar, har slagit hårt mot brandförsvaret, menar Peter Gurruchaga. Och det får konsekvenser för skogsbrandsbekämpningen.

– Åtstramningarna har lett till en åldrande fordonspark och återkommande brist på flygresurser. Till exempel har flottan av Canadair-plan, som uppgick till elva stycken 1983, inte förnyats, och idag finns endast ett plan kvar. Och detta trots att Frankrike nu har tre miljoner hektar mer skogsmark än på 1980-talet. Storleken på förstärkningsstyrkorna begränsas ofta av ekonomiska, snarare än operativa, skäl. Personal skickas ut för att bekämpa bränder trots extrem utmattning. Regler kring arbetstid och vila åsidosätts och många överskrider gränsen för tillåtet antal arbetstimmar.

CGT har tagit ställning i frågan. De fördömer bland annat den strama ekonomistiska styrningen av räddningstjänsten och kräver en nationell plan för massrekrytering av heltidsanställda brandmän. De vill också se en ”hållbar och solidariskt utformad statlig finansieringsplan” för kraftigt utökade brandbekämpningsresurser, samt förbättrade arbetsvillkor för brandmännen.

Många frågar sig om ökningen och den ovanligt snabba spridningen av bränderna beror på klimatförändringar. Peter Gurrachaga svarar utan att tveka: ja.

– Värmeböljorna och spridningen av extrema skogsbränder är det direkta resultatet av klimatförändringar. Dessa är inte längre exceptionella händelser utan en verklighet som samhället måste anpassa sig till.

– Och det behövs massiva återinvesteringar i det offentliga, särskilt civil säkerhet och brandskydd, för att stå emot klimatförändringarnas effekter, avslutar Peter Gurrachaga.