Tornevall Networks

David Miller, professor i politisk sociologi, avskedades från Bristols universitet i oktober 2021 på grund av sin kritik mot Israel och den sionistiska ideologin.

Miller överklagade sin uppsägning 2024 och vann. I tisdags förlorade universitetet sin överklagan mot beslutet vid den arbetsrättsliga appellationsdomstolen Employment Appeal Tribunal (EAT).

Domstolen slog fast att Miller hade sagts upp på grund av uttalanden i vilka han ”uttryckte skyddade filosofiska trosuppfattningar”.

”Beslutet att säga upp [Miller] och avslaget på hans överklagande av uppsägningen anses båda utgöra olagliga handlingar av direkt diskriminering”, konstaterar EAT, och fortsätter: ”uppsägningen anses vara orättvis och felaktig”.

Miller, som började jobba på universitetet i Bristol 2018, säger att han hoppas att fler personer nu ska våga ta ställning mot sionismen.

– Det kommer att bli väldigt, väldigt svårt för alla arbetsgivare – inte bara universitet, utan alla arbetsgivare i Storbritannien, alla som har ett anställningsliknande förhållande till individer – att stänga av dem, avskeda dem eller rikta in sig på dem på grund av att de har antisionistiska åsikter, säger David Miller till Al Jazeera.

”Under nästan fem års tid försökte Bristols universitet, under hårt tryck från externa sionistiska lobbygrupper, att förstöra min karriär, tysta ner min sociologiska forskning och etablera en farlig censurregim på campus”, skriver Miller i ett uttalande, och fortsätter:

”Denna seger tillhör varje student som har blivit trakasserad för att ha burit en keffiyeh, varje föreläsare som har hotats med disciplinära åtgärder för att ha undervisat om sionismens roll i att främja islamofobi och varje medborgare som vägrar att tystas genom den systematiska användningen av illasinnade smutskastningar som vapen”.

David Miller skriver även att i motsats till sionisternas försök att göra honom till ett exempel för att avskräcka andra, så har ”universitetet, genom sin egen arrogans och sitt juridiska misslyckande, bidragit till att säkra ett bindande rättsligt sköld som kommer att skydda rörelsen för Palestinas befrielse och nedmonterandet av sionismen i generationer framöver”.

Sedan Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) gjort klart att kommittén fortsatt står bakom uteslutningen av Ryssland och Belarus ur den olympiska idrottsgemenskapen, ställde Proletären i ett mejl den 20 juli tre frågor till kommittén.

Detta sedan SOK i ett uttalande konstaterat att ”den svenska och nordiska idrottsrörelsen har hållit en samlad linje att ryska idrottare inte ska få tävla internationellt så länge anfallskriget mot Ukraina pågår”.

Med anledning av detta ville Proletären ha svar på tre frågor:

1. USA för just nu ett blodigt anfallskrig mot Iran. Bombningar av civil infrastruktur som järnvägar, broar, vattenledningar och annat kan enligt internationell lag betraktas som krigsförbrytelser. Vår fråga: Kommer SOK att kräva att USA stängs ute från framtida olympiska spel?

2. Israel har dödat minst 70 000 människor i Gaza, de flesta kvinnor och barn. I brutala och skoningslösa bombmattor har Israel helt utplånat den idrottsliga strukturen i Gaza och dödat över 1 000 aktiva idrottsmän. På Västbanken bryter Israel mot Fifa:s regelverk genom att låta fotbollsklubbar från enligt FN illegalt ockuperad mark, spela i den israeliska ligan. Vår fråga: Kommer SOK att kräva att Israel utesluts ur den idrottsliga gemenskapen?

3. Om svaret på de två frågorna här ovan är nej, är vår tredje fråga: vilken är skillnaden på det folkrättsvidriga anfallskrig Ryssland bedriver i Ukraina och de USA och Israel bedriver i Iran och Gaza?

Trots en påminnelse i början av förra veckan har SOK inte svarat. Proletären har fått en återkoppling från SOK:s medieansvarige som skickat frågorna vidare till organisationens ledning, men vi har ännu inte fått svar.

Svenska läkare mot kärnvapen (SLK) delar i år ut sitt anti-atombombspris till fredsaktivisten Ingela Mårtensson, 86, en veteran med över 40 års engagemang mot kärnvapen.

– Det känns otroligt fint, SLK är en enormt viktig organisation som jag beundrar och de gör ett jätteviktigt jobb. Inte minst nu när kärnvapenhotet är större än på länge, säger Ingela Mårtensson till Proletären.

Hon tycker att det talas mer lättvindigt om kärnvapen nu än för några årtionden sedan.

– Efter min första kontakt med fredsrörelsen gick jag med i Fredsmarschen till Paris 1981. Då var fredsrörelsen stark. Frågan som dominerade var utplaceringen av nya kärnvapenrobotar i Europa, vilket rörelsen också stoppade. Då fanns en rädsla för kärnvapenkrig. Det finns inte idag. Om man pratar om kärnvapen pratar man om att det ska ge säkerhet, man pratar inte om att man inte vill att det ska bli kärnvapenkrig.

– Man har en alldeles för optimistisk syn på detta. Vi har ingen riktig debatt kring kärnvapen, vilket vi borde ha. Och informera på ett bättre sätt.

Ingela Mårtensson var tidigare engagerad i Folkpartiet (numera Liberalerna). Hon var ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige för partiet åren 1979-1982 och sedan även riksdagsledamot 1985-1994.

Men hon är sedan länge partilös och ställer sig starkt kritisk till hur hennes gamla parti – och de flesta andra riksdagspartier – agerat de senaste åren. Både vad gäller det kuppartade Natointrädet och sedan undertecknandet av DCA-avtalet, som mer eller mindre innebär att USA får tillgång till svensk militär infrastruktur.

– Kommer de placera kärnvapen på svensk mark? Det nämns aldrig och inget förbud finns inskrivet i avtalet. Och när det gäller Natointrädet så har vi som bekant inga ”förbehåll”.

När Ingela Mårtensson frågade riksdagsledamöterna om vi kommer behöva tillåta kärnvapen på svensk mark i och med våra nya säkerhetspolitiska antaganden var det bara moderaternas Pål Jonson som svarade ja rakt ut.

– De andra ville helst inte prata om det.

Hur skulle fredsrörelsen kunna växa idag?– Det är viktigt att olika organisationer kan samverka. Och just nu är det är bara Svenska Freds som blir tillfrågade om det är något, någon remissinstans eller liknande. Man skulle önska att läkare till exempel fick komma med sina perspektiv för att bredda debatten.

Ingela Mårtensson tilldelas priset imorgon den 6 augusti, på Hiroshimadagen, i Storkyrkan i Stockholm.

Då var Teslastrejken igång igen – likt en jojo med ett nytt strejkvarsel. De som tidigare återgått till arbetet i början av sommaren, ska tillbaka ut på barrikaderna. Den längsta strejken i modern svensk tid ser ut att fortsätta ännu längre.

Turerna kring strejken har varit många. Skattemissar, förluster i arbetsdomstolen på närmare miljonbelopp och en fackförening som inte riktigt vet vad de håller på med.

Teslastrejken initierades på begäran av medlemmar och ombudsmän, något som journalisten German Bender utförligt visar i sin bok Frontalkrock. Men beslutet fattades och strategin utmejslades centralt. Sedan dess har besluten under strejkens gång delgetts de strejkande, men alltid fattats av ledningen, något som rapporterats flitigt i fackföreningspressen. Den avhoppade strejkande Tobias Eng Strömberg förklarar det bäst i Dagens Arbete:

– Det var som att IF Metall ville vara puppet masters. Man fick till sig till punkt och pricka att, du ska göra så här. Inga diskussioner, ingenting sådant. Det var liksom, gör det här eller förlora dina pengar eller bli utesluten från strejken.  

Bland de som återgått till arbete och nu varslas om att tas ut igen verkar bemötandet vara minst sagt blandat. ”Fredrik” är tydlig med vad han tänker om den nya stridsåtgärden: ”Det tänker jag skita i.”

Problemen med strejken är många. Dels har IF Metall misslyckats med att förmedla en klar och tydlig idé kring kollektivavtalet. De strejkande brinner inte längre för ett avtal och ser inte det viktiga med det. Det ersätts istället med plattityder som ”I Sverige kör vi med kollektivavtal”.

IF Metall har misskött dialogen, fattat beslut över de strejkandes huvuden och gjort missar som skapat en misstänksamhet och sått misstro bland de strejkande. Öppet mål för Tesla, som kunde välkomna de strejkande tillbaka med öppna armar.

IF Metalls avtalssekreterare Simon Petersson kallar strejkåtgärderna för “delvis ett schackspel”. I schack så finns det ett uttryck som kallas gambit, att man offrar material, pjäser, för att vinna någonting annat. Det senaste draget i Tesla-spelet ser mer ut som en misslyckad gambit, snarare än ett genialt schackdrag.

I en strejk finns det ett grundläggande material som fackföreningarna kan använda sig av: arbetare som kan tänka sig att lägga ned sitt arbete för att få igenom sina krav, alltså strejkande. Det går inte att offra sina strejkande på kollektivavtalets heliga altare utan att också formulera varför det är viktigt med just kollektivavtal. Då har man endast slösat bort sitt senaste drag och sitt material samtidigt som tiden rinner ut.

Det finns inga ursäkter när man spelar schack mot en av världens rikaste män. Det går inte att likt Max von Sydow försöka skjuta upp det oundvikliga. Om IF Metall inte vill förlora strejken helt, så måste nya metoder användas. Det krävs nya sätt att tänka.

I slutändan är det faktiskt de som strejkar som håller uppe hela strejken. Därför måste de få vara med och diskutera och fatta besluten kring de stridsåtgärder de själva ska genomföra.

Gör man dessa omtag, så har IF Metall och de strejkande på Tesla alla chanser att vända strejken till seger.

Tusentals personer samlades under tisdagen i stadsdelen Sabra i Gazastaden för att begrava 112 personer från Abu Sharia och al-Hasayneh familjerna som dödades i ett israeliskt flyganfall som jämnade deras bostadskvarter med marken den 23 november 2023.

Offren från de båda familjerna tillhör samma storsläkt. Deras kvarlevor återfanns för en månad sedan, nästan tre år efter att de dödades.

Räddningsarbetare var under krigets första månader tvungna att avbryta sökandet efter kropparna på grund av Israels krigföring och att de saknade den tunga utrustningen som krävdes, utrustning som förstörts eller hindrats från att komma in i Gaza av Israel. Civilförsvaret återupptog sökandet den 14 juli.

– Vi arbetade i 17 dagar för att bärga kropparna under extremt svåra förhållanden. Till slut lyckades vi bärga kvarlevorna efter 112 personer, berättar Mahmoud Basal, talesperson för civilförsvaret på Gazaremsan, för Middle East Eye.

– Tusentals personer ligger fortfarande begravda under rasmassorna, medan deras anhöriga fortsätter att sörja och vädja om hjälp för att kunna bärga dem.

Räddningsarbetet försvåras av det faktum att kraften av explosionerna från de israeliska bomberna sprider ut – eller fullständigt förintar – mänskliga kvarlevor. Endast 112 kroppar, mindre än hälften, hittades.

– Räddningsarbetarna lyckades inte hitta 157 kroppar som fortfarande saknas under rasmassorna, sade Mohammad Abu Dan, tjänsteman vid Gazas civilförsvar.

Enligt beräkningar dödades minst 308 personer i den israeliska massakern den 23 november, inklusive 44 barn, 37 kvinnor och ett dussintal personer med funktionsnedsättningar.

Mahmoud al-Hasayneh, som överlevde flyganfallet, säger att flera av de dödade hade rumänskt, brittiskt och amerikanskt medborgarskap.

Begravningen är en av de största i Gazas historia. Efter processionen jordfästes offren på baptistkyrkogården i stadsdelen Zeitoun.

Trots ”eldupphöret” som trädde i kraft i oktober 2025 har Israel fortsatt folkmordskriget mot palestinier i Gaza. Enligt Gaza hälsoministerium har 1.252 personer bekräftats dödade och 4.120 skadade sedan dess.

Hälsoministeriet uppger att juli hittills varit den dödligaste månaden i år.

Har det någon betydelse hur kvinnor röstar i riksdagsvalet? Ja, det har det.

Därför att de kvinnor som ställer sig till vänster i sakfrågor, eller som uppfattar sig som arbetare, eller som ideologiskt ser sig som vänster, finns kvar efter valdagen. De ändrar knappast sin politiska uppfattning efter valresultatet.

Och i valet till riksdagen den 13 september kan man med fog göra det antagandet att kvinnor kommer att rösta vänster och män rösta höger. Det visar de uppgifter som kommer från olika opinionsmätningar.

Mätningarna tar sikte på val till riksdagen där Tidöpartierna; Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd från Sverigedemokraterna placeras tydligt till höger, och de rödgröna; Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lika tydligt till vänster.

Själva uttrycket ”Kvinnor röstar vänster och män röstar höger” har vuxit fram under de senaste tio åren och stabiliserats efterhand. Det som kallas könsgapet, skillnaden mellan hur kvinnor respektive män röstar, var tydligt i valet 2022. Då röstade ungefär 58,8 procent av kvinnorna på de rödgröna, jämfört med 41,6 procent av männen.

I SVT/Verians mätning i april i år svarade 64 procent kvinnor att de stödjer de rödgröna partierna, vilket är den högsta siffran sedan valet 2022. Bland unga kvinnor mellan 18 och 29 år är siffran något högre, två av tre uppger att de vill rösta åt vänster.

Samma mätning visar att bland män dominerar Tidöpartierna med 54 procent. Men bland unga män har stödet minskat något, samtidigt som det har stärkts hos medelålders män.    

Det vimlar av valkompasser med frågor som man kan svara på och som sedan kan ge svar på vilket parti som ligger närmast ens egen uppfattning. Utan att göra anspråk på att ha tittat på alla vill jag ändå säga att jag överlag saknar en avgörande fråga, den om den militära upprustningen i Sverige.

En valkompass, Opinionsvalet.se, har frågan om att satsa mer på totalförsvaret. En annan, Valkompass.com, har frågan om militär upprustning och starka allianser, för att avskräcka en fiende från att attackera. Med tillägget ”trots att detta medför enorma kostnader som riskerar att drabba välfärden”. 

De frågor som kvinnor prioriterar är sjukvården med förlossningsvård, skola-utbildning, miljö och klimat, jämställdhet, flyktingpolitik, bostadspolitik, arbetstidsförkortning, kollektivtrafik och tonårsutvisningarna, för att nämna några. Och lägger prio ett på kollektiva lösningar framför privata. Det bådar gott för framtiden.

Valkompass.com presenterar sig som oberoende och initiativtagare är en privatperson. Det jag fastnade för i presentationen var att om någon saknar ett specifikt område eller en viktig fråga, så handlar det om att den inte ingår i vad de som byggt sidan har bedömt att valdebatten i år i stort handlar om. Och eftersom din viktigaste fråga inte är alla andras viktigaste fråga, ingår den inte i topp 16 viktigaste frågor för den stora massan.

Så är det. Miljardrullningen till krigsmakten ingår inte i valets viktigaste frågor för den stora massan. Trots det, eller i trots av det, måste några börja. Alla vi kvinnor som värnar välfärden behöver ställa oss bakom parollen ”Välfärd istället för vapen”. Vare sig det är val eller ej.  

Vera PetersonKvinnopolitisk sekreterare (K)

Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå.

Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är överens om att EU ska fortsätta diktera den svenska politiken. Båda är överens om mångmiljardslöseriet till militären, Natomedlemskapet och DCA-avtalet.

Ingen av dem vill riva upp jobbskatteavdagen eller återinföra någon av alla de skatter som tagits bort för de rika i senaste mandatperioderna.

När skillnaden i politik är så liten får andra knep tas till. Pr-byråernas inflytande blir allt större. Impulserna tycks komma från valkampanjerna och politiken i USA. Inte minst högern hämtar sin inspiration här. Men vad är det egentligen som förmedlas och vad blir konsekvenserna? 

Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) stod för ett nytt lågvattenmärke härom veckan när hon på X skrev att ”Med Ulf Kristersson som statsminister blir det rabatt på drivmedel, mat och tandvård för äldre. Med Magdalena Andersson som statsminister blir det rabatt på våldtäkter, förnedringsrån och bedrägerier mot äldre”.

Om det är denna vulgära, hånfulla och skamliga nivå som kommer prägla valrörelsen är landet och väljarna riktigt illa ute. I stället för att diskutera politikens innehåll förnedras och förminskas motståndarna. Anna Tenje själv tycker inte att hennes uttalande är fel eller konstigt och hon backas upp av justitieminister Gunnar Strömmer.

Ännu ett märkligt valinslag stod Sverigedemokraterna för under förra veckans valturné på Göta kanal. Från sin lyxyacht kastade Jimmie Åkesson flera kvinnliga partikollegor i sjön och kommenterade det med att ”någon ska i”. 

SD hoppas få med sig skrattarna och kunna framstå som folkliga. Men pr-tricket ger snarare associationer till unkna könsroller och mäns våld mot kvinnor.

Såväl Anna Tenje som Jimmie Åkesson uppvisar dålig vandel. Sådana politiker kan vi inte ha. 

Socialdemokraterna har försökt möta högerns dominans på sociala medier genom att utse Annika Strandhäll till att ta debatten på nätet. Den uppgiften gick hon in i med full kraft men efter flera tvivelaktiga utspel i sociala medier, där partiet inte backade upp henne, meddelade hon att hon lämnar politiken efter valet.

I mediebruset gäller det att gripa efter de halmstrån som finns. Det gjorde verkligen högern, både internationellt och här hemma i Sverige, när migranterna strömmade över gränsen i spanska enklaven Ceuta förra veckan. 

Genast krävde Ulf Kristersson ett krismöte i EU. Jimmie Åkesson beskrev det som en invasion av Spanien. Giorgia Meloni i Italien pausade Schengensamarbetet och Frankrike förstärkte sin gräns mot Spanien. 

Återigen blev utsatta migranter brickor i det politiska spelet. Att fler än 70 människor fick sätta livet till i vattnet mellan Marocko och den spanska enklaven i Afrika är en tragedi men i det storpolitiska spelet var händelserna i Ceuta en storm i ett vattenglas. 

Inom ett dygn hade 48.000 av de runt 50.000 som tog sig över gränsen återvänt till Marocko. Frivilligt eller tvingade av spansk polis. 

Mycket tyder på att migrantvågen i Ceuta var iscensatt eller åtminstone påhejad av marockanska myndigheter som ett svar på att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez nyligen gjorde ett omstritt besök hos grannlandet Algeriet. Länderna avbröt sina diplomatiska förbindelser 2021 efter flera dispyter. 

Oavsett orsak till migrantströmmen i Ceuta blev utfallet att ingen av migranterna tog sig över Medelhavet till spanska fastlandet. Ändå talar Jimmie Åkesson om en invasion. Istället borde politikerna borde tala om orsakerna till flyktinströmmarna, och om varför det finns en bit av Spanien i Afrika. Men kolonialism och globala orättvisor är inget som dessa vita herrar vill tala om.

En liten ljusglimt bland de infantila utspelen kom från Ebba Busch när hon ställde som krav att vården ska förstatligas för att hon och Kristdemokraterna ska fortsätta stödja Tidöregeringen. Sjukvården är en viktig politisk fråga som berör väljarna. 

Med Buschs utspel finns i alla fall möjligheten att svensk vård diskuteras. Men ett förstatligande av sjukvården kommer inte att lösa vårdkrisen. Det är mer resurser som måste till, inte en omorganisation av huvudmannaskapet. Och det är just huvudmannaskapet som är Buschs och KD:s baktanke med en förstatligad vård, för det öppnar upp för privatiseringar av vårdverksamheten.

Sjukvården och välfärden, tillsammans med miljardslöseriet till militären, borde vara de frågor som präglar valrörelsen och något som alla politiker borde diskutera. Men i stället banaliseras och infantiliseras debatten och de politiska motståndarna demoniseras. 

Politiken har alltmer amerikaniserats. Jippon och kortsiktiga utspel, ofta framtagna av pr-byråer, suddar ut politikens innehåll och tar bort fokus från de samhällsfrågor som behöver diskuteras.

Alla vi som vill se ett bättre och mer rättvist Sverige och en bättre och rättvisare värld måste bidra till att höja nivån. Vi måste lyfta fram bostadsbristen, arbetslösheten, välfärdskrisen, klimatförändringarna och krigshotet i den politiska debatten – i stället för att kasta kvinnor i sjön, lova kall öl på Systembolaget eller skriva lögner på nätet.

En 15-årig pojke från Falun åtalas för två fall av förolämpning mot tjänsteman efter att ha publicerat två filmer på Tiktok.

Det var i samband med att en polisman i 30-årsåldern genomförde en kontroll av pojkens A-traktor som 15-åringen ska ha filmat polismannen. Efteråt ska pojken ha publicerat två klipp på medieplattformen där han kallat polismannen för ”horsnut” och ”horunge”.

I stämningsansökan skriver Åklagarmyndigheten att filmerna fått spridning till ”över 1000 följare” och att ”angreppet var sådant att det kunde förväntas kränka polismannens självkänsla eller värdighet”.

Polismannen yrkar på 15.000 kronor i skadestånd för kränkning vid vart och ett av de två tillfällena. Pojken förnekar brott, men medger de faktiska omständigheterna.

Eftersom pojken är omyndig kan hans föräldrar bli skadeståndsskyldiga om han fälls.

För ungefär ett år sedan var samme polisman vittne i ett annat rättsfall där en kvinna, som omhändertagits enligt lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB), ska ha hotat en kvinnlig polis under transport till arresten.

Den kvinnliga polisen kräver skadestånd och polismannen vittnade då till sin kollegas fördel. Någon dom har ännu inte meddelats i detta mål.

Tiktok-åtalet är ett av de fall som nu ska prövas enligt den nya bestämmelsen om förolämpning mot tjänsteman, som trädde i kraft den 2 juli 2025.

Lagen mötte kritik under remissbehandlingen. Civil Rights Defenders, Svenska Journalistförbundet, TU – Medier i Sverige, Utgivarna och flera juridiska remissinstanser varnade för att bestämmelsen riskerar att begränsa yttrandefriheten och göra det svårare att rikta kritik mot myndighetspersoner.

I september 2025 friades en man i Uppsala som åtalats enligt den nya lagen efter att ha kallat en polis för ”snutjävel”. Tingsrätten konstaterade att uttalandet var ett uttryck för ilska i stunden och inte en sådan personlig kränkning som krävs för straffansvar.

Kort efter att de första rapporterna från migrantkrisen i Ceuta kablats ut i media startade det förutsägbara tugget från Tidöpartierna och deras anhängare. Snart kommer tiotusentals migranter till Sverige! Stäng Öresundsbron! Släng ut Spanien ur Schengen, ja helst även EU!

Migrantkrisen i Ceuta – med stor sannolikhet orkestrerad och påhejad av Marocko för att utöva påtryckning mot Spanien – kom lägligt. Äntligen en ny flyktingkris, där det enkelt går att peka ut en syndabock till allt från kriminalitet till stökiga badplatser.

För högerpartierna, med Sverigedemokraterna i spetsen, är migrationen och flyktingkriserna inte bara tacksamma sakfrågor, det har blivit deras hela livsluft. Vad skulle de egentligen vara om de inte hade invandringen att skylla allt på?

Att stor migration skapar påfrestningar, såväl i Spanien som i Sverige, är ingen nyhet. Men de senaste decenniernas arbetslöshet, bostadsbrist och välfärdsslakt beror inte på invandringen utan på nyliberal högerpolitik. Och de skyldiga är de styrande politikerna – inte flyktingarna.

TV Rapartisten Stor spontanropade ”Free Palestine” under sitt framträdande i Allsång på Skansen den 21 juli. Det fick en del Israelvänner att se rött – förra veckan hade programmet fått över 100 anmälningar till Granskningsnämnden. 

I Facebookgruppen Svenskar som stödjer Israel, som Proletären tidigare granskat, flödade hatet och gruppmedlemmarna uppmanade varandra att anmäla det.

Stor och Anna-Caroline framförde ”låten Bimini road” i Allsång på Skansen den 21 juli. Under framträdandet sjöng Anna-Carolina låtraden: ”Jag kan åka var som helst utom Tel Aviv”. I samband med det ropade Stor ”Free Palestine” – ett spontanutrop som inte var med på genrepet och producenterna inte visste skulle komma. Skärmdump: SVT Play

Bland de hundratals kommentarerna hittar vi många som spyr galla på programmet:

”Klart vänstervridna SVT bjuder in en arab som får sjunga nazistiska sånger”.

”Fy fan. Har terroristpacket hittat dit också?” frågar sig en användare och får svaret: ”Som vägglös, svårt att bli av med”.

”Stockholm skämmer ut Sverige med alla dessa Hizbollah-araber. Importerad valboskap”, tycker en annan.

”Fängsla asen” och ”Öppna Zyklon B-burken” [Gift som användes av nazisterna i Förintelsen, reds. anm.] tycker två andra Israelvänner och får många likes på sina kommentarer.

Sändningen kommer nu att prövas för att se om den strider mot reglerna om politiska budskap.