Tornevall Networks

Vi lever i en mörk tid med krig, konflikter och mänsklig tragedi. Krigen har sin grund i den kapitalistiska utvecklingen mot imperialism och högst upp i denna näringskedja finns USA och Nato. 

Vi tre organisationer, Fred og Rettferdighet (FOR), Kommunistisk Parti (KP) och Kommunistiska Partiet (K) är verksamma i Norge, Danmark och Sverige. Vi är emot Nato och vi säger i de skarpaste ordalag nej till den upprustnings- och krigshets som påtvingas oss alla invånare i Norden. 

Kostnaden för denna okritiskt drivna politik betalas av våra skattemedel som ska gå till att trygga våra samhällen och vår välfärd, och ge oss en stabil grund i livets alla skeden. 

Kampen för välfärd istället för vapen är en del av vår kamp mot imperialismen. Varje krona till Nato är en stöld från välfärden, och från allas rätt till goda livsvillkor. Inte minst för kvinnor. 

Kostnaden betalas också av vår miljö. Seriös forskning visar på krig och militärövningar som en av de största klimatbovarna. En jämlik klimatomställning, som inte drabbar arbetarklassen, får stå tillbaka. Istället beslutar de nordiska parlamenten om att ekonomiska resurser ska gå till krigsmaktens och Natos bottenlösa krav. De så kallade DCA-avtalen innebär dessutom att denna miljö- och klimatfientliga verksamhet ges fri lejd på vår mark, utan folklig insyn eller kontroll. Klimatkamp är också en del av vår kamp mot imperialismen. 

Efter Sveriges och Finlands Nato-inträde 2024 är nu samtliga nordiska länder medlemmar i den krigsallians vars agenda dikteras av USA:s president Donald Trump och lojalt verkställs av Natos generalsekreterare Mark Rutte.

I nära samarbete med våra nordiska politiker, inte minst de socialdemokratiska, har de ökat den aggressiva krigsretoriken och accelererat militariseringen. En utveckling som gjorts permanent genom DCA-avtalen, vilka ger USA oinskränkt tillträde till nordiska baser och territorium och nu utgör ett direkt hot och underminerar stabiliteten. 

Denna utveckling bedrivs över huvudet på folk och driver oss mot avgrunden i stället för att värna vår säkerhet och vår framtid. Konstruktiv diplomati och ömsesidigt samarbete är den enda rationella motvikten till krigets katastrof. 

Istället för Natos kärnvapenlogik kräver vi alliansfrihet och politisk nedrustningsarbete av våra folkvalda, förankrat i folkrätten. Vi som vill se fred, solidaritet och nedrustning har en stor uppgift framför oss med ett snabbt nordiskt undertecknande av FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW) som ett första konkret steg. 

Vi kräver därför att parlamenten i samtliga nordiska länder omgående: 

• Sätter stopp för miljarder av skattekronor till krigsindustrin

• Slutar med upprustning och militarisering

• Avslutar DCA-avtalen, säger upp värdlandsavtal med USA och lämnar Nato 

• Satsar på välfärd istället för vapen 

• Beslutar om Norden som kärnvapenfri zon 

För det människovärde som kriget hotar, och mot de frihetsinskränkande strömningar som härskar i vår samtid, reser sig en motståndsvilja buren av människor världen över. 

Lotte Rørtoft-Madsen, ordförande Kommunistisk Parti

Marielle Leraand, ledare för Fred og Rettferdighet (FOR)

Pia Jacobsen, partistyrelsen Kommunistiska Partiet och styrgruppen stoppanato.nu

Enligt vårdpersonal i flera olika regioner har journalsystemet Cosmic försämrat effektiviteten i sjukvården, rapporterar Uppdrag granskning. Läkare i Region Uppsala, Region Gävleborg och Region Dalarna uppger att produktionen minskat med mellan 15 och 50 procent efter införandet.

Distriktsläkaren Knut Bodin säger att han i dag hinner ta emot betydligt färre patienter än tidigare. Liknande vittnesmål kommer från andra läkare som beskriver systemet som tidskrävande.

Samtidigt uppger regionledningen i Uppsala att Cosmic i stort fungerar bra och ger ett stöd i vårdkedjan. Leverantören Cambio menar att ett kapacitetstapp kan uppstå tillfälligt i samband med införande men att systemen fungerar bättre över tid.

I fredags samlades arbetarrörelsens organisationer till första maj. För kommunister såväl som socialdemokrater och vänsterpartister är det ett tillfälle att lyfta sina politiska frågor. Ett tillfälle att samla medlemmar, sympatisörer och andra intresserade inför stundande valkampanjer och bakom gemensamma krav. 

För kommunisternas del var parollerna självklara. I en tid där krigshetsen ökar och där USA hotar varje land som inte underkastar sig imperiets vilja såg vi nödvändigheten i att samlas för internationell solidaritet och kamp mot imperialismen. 

För Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var det lika självklart att hålla internationella frågor och nedrustning så långt borta från arbetarrörelsens demonstrationer som möjligt. Istället för fred samlades Socialdemokraterna bakom parollen “Vi älskar Sverige”. 

En trött och meningslös paroll som vill flörta med nationalistiska strömningar. Det ledande oppositionspartiets första maj var fullständigt tom på politik. 

Nästan lika andefattiga var Vänsterpartiet, som i sina demonstrationer mobiliserade landets så kallade “allmänvänster” bakom parollen “maktskifte”. Det är också en paroll i linje med hur partiet valt att närma sig valet. 

Gång på gång bedyrar Vänsterpartiet att de inte har några röda linjer i politiken. Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet vill inte driva på i frågor som är för känsliga för den svenska borgerligheten.

De är redo att släppa alla sina politiska krav, så länge partiet får sitta i sin första regering.

Från S och V kommer vi i valet få höra att vi ska rösta bort högern, att man måste rösta på S eller V för att byta politik i Sverige.

Men kommer ett regeringsskifte verkligen leda till en ny politik? Kommer en sosseregering, även en där Vänsterpartiet ingår, verkligen ta tillbaka de pengar som rövats från välfärden, som istället gödslats som skattesänkningar till de redan rika?

Kommer S och V att återinföra förmögenhetsskatten, värnskatten, fastighetsskatten, och arvsskatten? Kommer de att ta bort de orättvisa jobbskatteavdragen och de klassorättvisa rot- och rut-bidragen? Tro det den som vill.

Inför höstens val vill Vänsterpartiet bilda regering ihop med Centerpartiet. Ett nyliberalt parti som förespråkar en ekonomisk politik som står till höger om Tidöpartiernas.

Oppositionens politik innebär inte något maktskifte som avser att utmana dagens orättvisa ekonomiska system, om någon trodde det. Det vänsterpartistiska maktskiftet är ett simpelt regeringsskifte.

Sjävklart önskar vi kommunister att Tidöregeringen faller. Med sin öppna och brutala klasspolitik står de för allt vi avskyr. Ökad repression, inskränkningar i demokratiska rättigheter och försämringar av arbetarklassens livsvillkor på alla områden. Men att dagens regering är urusel betyder inte att en kommande regering kommer att vara bra. 

Såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna kryper mer inför kapitalet än vad de någonsin gjort. Båda står helt bakom den rekordstora upprustningen som urholkar välfärden. De vill inte lämna Natomedlemskapet som gör oss till en lydig vasall inför USA:s krigspolitik och de står bakom EU-medlemskapet trots att det för med sig nyliberal högerpolitik som tvingar fram både nedskärningar och avregleringar i välfärden.

För oss som vill bygga ett annat samhälle är det uteslutet att administrera dagens kapitalism. De senaste decenniernas ohämmade kapitalism har – oavsett färg på regeringen – lett till att det gemensamma skamlöst plundrats. Idag är stora delar av välfärden, våra bostäder och annan samhällsnödvändig infrastruktur i händerna på privata ägare som sätter vinsten före allt. 

Oavsett regeringsfärg har massarbetslösheten varit ett faktum i tre decennier. Idag går en halv miljon människor utan arbete i vårt land. Deltidsanställningar och otrygga arbetsförhållanden är fortsatt ett stort problem för arbetarklassen och drabbar framför allt ungdomar och kvinnor. 

Rapporter från Kommunal respektive Handels visar att fattiga arbetare blir allt vanligare. Bland butiksanställda kan tre av tio inte leva på sin lön och bland kommunalarbetarna har var sjunde anställd ingen ekonomisk marginal alls i sin vardag.

Inte ens de delar av arbetarklassen som blivit intalade att de tjänar “bra” är i närheten av de löner som höga tjänstemän, politiker och chefer har. Faktum är att klassklyftorna i Sverige växt i över 30 år. De är nu de största sedan den allmänna rösträtten infördes.

Klyftorna ökar mest mellan arbetare och kapitalister. De fåtal människor som utgör kärnan i den svenska ägandeklassen har fått se sina tillgångar växa rekordartat. De har också belönats med borttagna skatter och ökade statliga subventioner.

De svenska kapitalisternas rikedomar är på en nivå där det inte längre handlar om antal sportbilar, sommarstugor eller resor med privatflyg. Det är en rikedom som inte handlar om konsumtion, utan om social och politisk makt. De är oligarker i bemärkelsen att deras inflytande över svensk politik kommer fortsätta, oavsett vilka som bildar regering efter valet.

Vi kommunister vet att dagens ekonomiska system aldrig kommer låta sig tyglas frivilligt. De som vill se ett solidariskt samhälle har inget att tjäna på att vara kapitalet till lags.

Det enda maktskiftet som betyder något är att kapitalisternas oinskränkta makt över samhällsutvecklingen bryts av den solidariska och demokratiska arbetarmakten. Ett sådant systemskifte – från kapitalism till socialism – kräver dock mer än bara en röst i höstens val.

Efter att Fifa återigen underlåtit att vidta åtgärder mot att israeliska lag spelar ligafotboll på ockuperad palestinsk mark på Västbanken, vill det palestinska förbundet (PFA) att idrottens skiljedomstol (CAS) ska titta på frågan.

Att Fifa tillåter israeliska lag att spela på Västbanken är ett brott mot Fifas egna stadgar. Något Fifabossen, Trump- och Israelvännen Gianni Infantino viftar bort med att ”Västbanken är omtvistad mark”.

– Eftersom vi har uttömt alla möjliga rättsliga möjligheter hos Fifa väljer vi att följa reglerna och överklaga beslutet. Vi anser att det är mycket orättvist, sade PFA:s vice ordförande Susan Shalabi efter Fifas kongress i Vancouver i helgen.

Shalabi konstaterade att även om Fifa anser att Västbanken är ett omtvistat område, så har stora delar av världssamfundet inte den åsikten.

– Det internationella samfundet och FN anser att Västbanken, inklusive östra Jerusalem, är ockuperat palestinskt territorium och anser att de israeliska bosättningarna där är olagliga enligt internationell rätt. Den enda handlingsvägen vi har nu, är att gå till CAS och överklaga [Fifa:s beslut]; vi kommer att gå igenom hela processen tills vi får rättvisa, sade Susan Shalabi.

Proletären har tidigare berättat att Israels fotbollsförbund (IFA) i strid med Fifas stadgar låter sex lag från illegala bosättningar på den ockuperade Västbanken delta i seriespel i den israeliska ligan. Lagen finns i bosättningar som Ariel, Ma’ale Adumim, Givat Ze’ev och Oranit: två av Ariel-klubbarna, Maccabi och Municipal, har fått Fifas och det europeiska förbundet Uefas tillstånd att arrangera matcher på stulen palestinsk mark. Klubbarna får ekonomiskt stöd från de två organisationerna.

Susan Shalabi kritiserade också Fifa för att organisationen länge förhalat de palestinska kraven på att utesluta Israel ur den internationella fotbollsgemenskapen.

– Efter 15 års överläggningar i den här frågan blev beslutet att inte fatta något beslut.

Fifa-bossen Gianni Infantino, som tidigare i år delade ut ”Fifas Fredspris” till Donald Trump, ville anlända till kongressen som en världsledare på officiellt statsbesök. Han begärde att få en bilkortege av samma dignitet och storlek som den påven färdades i genom Vancouver, men fick nej av stadens myndigheter. Infantino försökte, som plåster på såren, utnyttja kongressen till en personlig triumf och fototillfälle: han kallade upp IFA:s vice ordförande Basim Sheikh Suliman och PFA:s ordförande Jibril Rajoub på scenen, och begärde att de båda skulle skaka hand framför Infantino själv, och de förvånade delegaterna i Vancouver Convention Centre.

Jibril Rajoub vägrade:

– Skulle jag skaka hand med någon som representerar en fascistisk, rasistisk regering och som försvarar till och med de värsta mobbarna i denna regering? Det behöver jag inte göra, sade Rajoub. Israels representant [på kongressen] är inte ens kvalificerad att vara en partner inom Fifat. 

Saab AB är nära att nå en av sina största vapenaffärer någonsin. Enligt vd Micael Johansson kan en uppgörelse med Ukraina om upp till 150 Gripenplan vara klar inom några månader, enligt SVT Nyheter.

Bakgrunden är den avsiktsförklaring som skrevs i Linköping i oktober, i samband med ett besök av Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj – där han träffade statsminister Ulf Kristersson.

En avgörande fråga för affären har dock varit finansieringen, men i och med maktskiftet i Ungern i april så släppte landet sitt veto mot ett planerat EU-lån på 90 miljarder euro till Ukraina.

Något totalt värde för Saabs affär med Ukraina finns inte men som jämförelse kostade företagets försäljning av 17 Gripenplan till Colombia år 2025 cirka 34 miljarder kronor. Vilket i sådant fall skulle betyda en intäkt på 300 miljarder kronor för Saab.

I flera uttalanden i den så kallade Wagnerstriden, om den avsatte förbundssekreteraren Jakob Wagner och i striden om vilken väg förbundet ska ta, har förbundets ordförande Kim Söderström oroat sig för demokratin i förbundet.

Nu hämnas etablissemanget av förbundets ”traditionalister”, de som vill att det ska vara som det alltid varit. Valberedningen föreslår att Söderström petas och ersätts av Wilhelm Bertilsson från förbundets Mälardalsavdelning.

– Kim står för ett fack som vågar släppa fram kraften som engagerade och bildade vanliga byggjobbare, rörisar och målare ute på byggena. Facket måste byggas på arbetsplatserna och Kim litar på oss knegare och står på vår sida. Han ska fortsätta att leda förbundet framåt, anser facklige veteranen Stefan Slottensjö i Stockholm.

Proletären har tidigare berättat om hur funktionärer i Byggnads förbundsstyrelse hotat medlemmar med uteslutning om de talar med ”tidningar som Proletären”. Anonymt menar flera arbetare att detta är en öppen strid mellan dem som vill att förbundet ska bestå av utbildade medlemmar och där fler än ett utvalt fåtal ska kunna ta plats i de fackliga ledningarna för att verkligen få något uträttat.

Kampanjen mot demokratiseringen och utbildningen av medlemmarna i Byggnads som Jakob Wagner förespråkat, har letts av förbundets vice ordförande Lars Hildingsson från Karlskrona. Efter kongressen lämnar Hildingsson förbundet för att bli välbetald S-politiker på heltid, som regionråd i Blekinge.

En kampanj som innehöll övertramp, rena lögner och smussel med en rapport som var så hemlig att inte ens förbundets ordförande fick se den. Ett agerande som helt satte interndemokratin i förbundet ur spel. Något som kritiseras av bland annat Unga Byggare:

”Det är endast med full transparens och med fakta på bordet som medlemmarna kan fatta demokratiskt förankrade beslut”, skriver Unga Byggare på sociala medier.

Lars Hildingsson har också mött motstånd av förbundets ordförande Kim Söderström, som förklarat sig vara ”orolig för den interna demokratin i Byggnads. Jag har alltid sagt att jag ska vara ärlig mot medlemmar och media om de frågar, och det som Jakob Wagner beskriver är korrekt”.

Men valberedningen går ändå på Hildingssons linje och föreslår att Kim Söderström petas som ordförande. Detta trots att sex av förbundets tio distrikt förordat Söderström:

– I grund och botten handlar detta om folk som är rädda för att bli utmanade på sina positioner. De ser det som sitt jobb, sin inkomst. Men ju fler utbildade medlemmar vi blir, desto fler är det som kan ta på sig de uppdrag som finns inom vårt förbund. Då behöver man också ha lite verkstad, det går inte att bara sitta och bevaka en plats, sade en byggnadsarbetare till Proletären nyligen.

Kim Söderström kommer att konkurrera med Bertilsson om jobbet som förbundsbas.

– Jag vill fortsätta att leda vår förening på den inslagna vägen, där demokratisering, bildning och organisering inte bara är fina ord utan de verktyg vi använder dagligen för att förbättra tillvaron för alla byggnadsarbetare. En fackförening är alltid som starkast om den styrs underifrån, menar Söderström i ett inlägg på Facebook.

– Det är på arbetsplatserna och i kretsarna som engagemang väcks, fackliga och politiska krav växer fram och den kollektiva viljan formeras. Om fler deltar i beslutsfattandet, blir vi också fler som bär besluten. Demokrati är inte ett besvärligt hinder i vägen, utan ett uttryck för vår kollektiva styrka.

Natten mot torsdagen den 30 april utsattes Global Sumud Flotillas seglats mot Gaza för en piratattack av Israel utanför grekiska ön Kreta, 1150 km (över 600 sjömil) från Gaza.

Över 20 båtar bordades av beväpnade IDF-styrkor med dragna vapen. Minst två båtar sänktes och besättningarna terroriserades och kidnappades.

Ett israeliskt krigsfartyg fotas från en båt ur flottiljen den 29 april. Foto: Global Sumud Flotilla

Saif Abukeshek, som är svensk och spansk medborgare, kidnappades och torterades tillsammans med den brasilianske aktivisten Thiago Ávila och fördes till Shikmafängelset i Ashkelon i det ockuperade Palestina. De har båda inlett en hungerstrejk.

Till sina advokater från rättscentrumet Adalah uppger Thiago Ávila att han brutaliserats av israeliska styrkor, som släpade honom längs golvet med ansiktet nedåt och slog honom medvetslös. Efter ankomsten till det ockuperade Palestina hölls han isolerad med ögonbindel, enligt Adalah.

Saif Abukeshek, som inte planerade att åka till Gaza utan seglade på en observatörsbåt i flottiljen, berättar för Adalah att han tvingades ligga med ansiktet nedåt hela vägen till Israel.

– Vi är mycket oroliga för dem. Vi hoppas på deras frisläppning. De riskerar att inte att få en rättvis prövning precis som tusentals palestinier, inklusive barn, i israeliskt förvar, säger Anna Fransson, talesperson för Global Sumud Sverige, och fortsätter:

– UD borde göra mer. Vart är det officiella fördömandet av Israels handlingar? Vad hade hänt om Ryssland eller Iran kidnappade en svensk medborgare på det här sättet? 

Italien och Spanien har fördömt Israels kapning.

– Vi kräver frigivningen av den spanska medborgaren som olagligt kidnappades av Netanyahus regering, sade premiärminister Pedro Sánchez i ett tal i Andalusien.

Spaniens utrikesminister, José Manuel Albares, sade till en radiostation att frihetsberövandet gjordes utanför Israels jurisdiktion och att det självklart rör sig om en kidnappning.

Den israeliska flottan utfärdar en varning till en båt ur flottiljen innan kapningen. Foto: Global Sumud Flotilla

Runt 180 personer ombord på flottiljens båtar kidnappades av israeliska styrkor. De flesta släpptes under fredagsmorgonen på Kreta, många av dem skadade. Andra besättningsmedlemmar flögs till Turkiet, i synnerhet deltagare med utomeuropeiskt medborgarskap. 

– 35 personer skadades. Vissa återvände med brutna revben, brutna näsor och hjärnblödningar, berättar Anna Fransson, som menar att Israel har utsatt besättningarna för mer våld jämfört med tidigare seglatser. 

Annika Forsberg, läkare från Malmö, var en av de frihetsberövade. Hon är nu tillbaka i Sverige.

Bilder från Grekland på en medlem ur besättningen som brutaliserats av Israel. Foto: Global Sumud Flotilla

En annan besättningsmedlem som IDF-soldater orsakat allvarliga skador mot ansikte och överkropp. Foto: Global Sumud Flotilla.

Anna Fransson berättar att hon är djupt besviken över svenska mediers rapportering. 

– Inte bara högertidningar riskerar Saifs liv genom att föra vidare israelisk statspropaganda. Jag undrar hur det kunnat bli såhär, att vi människorättsaktivister som försöker bryta en illegal blockad och stoppa ett pågående folkmord misstänkliggörs och inte de som utför det?

Vad händer härnäst?

– Vi överlägger för tillfället vilka våra nästa steg är. Av de runt 175 frisläppta, inklusive de skadade, är det många som är fast angelägna om att fortsätta uppdraget. Vi kommer inte att sluta segla förrän den illegala blockaden av Gaza hävs, avslutar Anna Fransson.

Tänk dig att du precis varit med och röstat igenom en ny dödstraffslag för den uppnosiga ursprungsbefolkningen i det land du ockuperar och bedriver etnisk rensning i. Då firar du så klart med att korka upp champagnen. Helt normalt. Statsmannamässigt. 

Och bara några veckor senare fyller du femtio år.

Det blir en stor tårta dekorerad med galgsnara och pistoler. Inga konstigheter. Kalasigt och skoj. 

Allt det här är normalt om man heter Itamar Ben-Gvir och är säkerhetsminister i Israel, världens sjukaste ställe (eller demokratins och civilisationens sista utpost i den mörka Mellanöstern om man ska snacka krist- och sverigedemokratiska), och pådrivande i ett folkmord.

Kulturredaktionen hoppas att Ben-Gvir tillbringar sin nästa födelsedag – och alla därefter – bakom galler. 

Den säkerhetskyddslag som antogs 2018, och som sedan byggts ut i flera omgångar, används allt oftare mot arbetare på svenska arbetsplatser. I Stockholms T-bana har tre arbetare nyligen placerats om för att SL-ledningen ser dem som säkerhetsrisker.

– Det är absolut politiska skäl bakom det här, men arbetsgivaren kan använda vilka skäl som helst. De som blir drabbade av det får ju inte veta varför de sparkas eller omplaceras. Så visst kan de se på en persons politiska åsikter eller aktiviteter och bestämma att ’den ska inte jobba här’, säger Louise Strömbäck i samband med ett möte i Stockholm om hur kampen ska föras mot lagstiftningen och hur den utnyttjas.

Louise Strömbäck, stationsvärd på T-banans gröna linje och styrelsemedlem i Sekos stridbara klubb 111, menar att den här frågan borde gå att skapa enighet om, och att ta upp i avtalsrörelsen:

– Det är svårt, det är ju lagar, men vi måste protestera på något vis, och att ta upp det i avtalsrörelsen är ett bra sätt. Det här påverkar folk, det märks redan.

De som omplacerats i T-banan nu är folk som jobbar i trafikledningen; de har blivit omplacerade till förare.

– Vi har inte en aning om vad som föranlett arbetsgivarens agerande. De som omplacerats vet inte heller vad det beror på. De får bara veta att de inte klarar [säkerhetsklassningen], inte varför de inte gör det, säger Louise Strömbäck.

Hamnarbetarförbundets Erik Helgeson har själv drabbats av säkerhetslagstiftningen – ett fall Proletären redogjort för i flera artiklar.

– Vi måste visa arbetsgivaren att de inte kan begränsa den fackliga aktiviteten. Men tar vi fajten ett fack i taget, då blir det svårt. Vi borde försöka skapa någon typ av facklig enhet för att få till mer rättssäkerhet och rätt till överprövning, menar Erik Helgeson.

– Lagstiftningen är problematisk; vilken är motåtgärden från dem som drabbas av den? I första hand måste vi ha en säkerhetsventil där man kan överklaga, ett oberoende och rättssäkert system, inte något jävla godtyckligt system där arbetsgivarna bedömer vad som är rätt och fel. Här måste vi kolla vilka som drabbas och vad vi kan göra tillsammans. Finns det klubbar som kan agera även om inte deras förbund gör det? Och så bygga utifrån det.

Erik Helgeson konstaterar att arbetsgivarna i skydd av säkerhetslagstiftningen använder nästan vilka argument som helst när de vill blir av med en arbetare.

– Det första steget är ofta att säga att ’du passar inte in här, kan du inte säga upp dig?’. Vi [i hamnen] har sett hur de använder beskyllningar om missbruksproblem och stora skulder, eller tar upp anhöriga som gör arbetaren sårbar. Då kommer säkerhetslagen in i bilden. De bedömningar som görs i den högsta säkerhetsklassningen där Säpo är inblandat, de är i alla fall halvseriösa. Det går ju att kommunicera med Säpo, även om det inte är transparent på samma sätt som med andra myndigheter.

I lägre klassningar görs bedömningarna av arbetsgivarna själva och/eller av ett inhyrt konsultbolag som har ekonomiska intressen i fallet:

– Om arbetsgivaren vill hitta något på en arbetare och konsultfirman inte gör det… ja, då går jobbet till en annan konsult nästa gång. Så de gör ju nästan vad som helst för att vara arbetsgivaren till lags. De hittar olika sårbarheter och de hänger ut folk, konstaterar Erik Helgeson.

Han menar att det finns ett stort mörkertal kring säkerhetslagstiftningen och hur den används.

– Det finns ett stort mörkertal och det växer kraftigt på klubbnivå. Bara i Hamnfyran har vi hanterat 20 sådana här ärenden, några där vi sagt att ’det här är fel’. Och efter två veckor kommer arbetsgivaren tillbaka och säger att ’ja, det tycker vi också’.

– Blir man uthängd som ett säkerhetshot så är det ett jävla problem. Det gör att många vill ur det snabbt och tar olika former av förlikningar. Det är en risk man tar om man vill kämpa vidare; väger man det mot kanske två årslöner och att arbetsgivaren går med på att inte prata om att ’du är spion’, då är det högst mänskligt att inte kämpa vidare.

Det är vd:n för bolaget ABC Bygghissar och Byggmaskiner AB (ABC), Björn Thomas Bjelkenstedt, och två montörer, som nu står inför skranket i Solna Tingsrätt. Enligt åklagare Lars Ågren vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har Bjelkenstedt ”av oaktsamhet åsidosatt vad som enligt arbetsmiljölagen […] ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall och därigenom av grov oaktsamhet vållat fem personers död” vid olyckan i Sundbyberg 2023 där fem arbetare omkom.

Åklagaren anser att brottet är grovt och kräver fängelse för Bjelkenstedt plus en företagsbot på sju miljoner kronor. Också de båda montörerna åtalas för grova brott, då de enligt åtalet ska ha underlåtit att montera bärande skruvförband vilket medförde att hissen rasade.

Två av de omkomna arbetade för underentreprenören Rosell Prefab och de övriga tre för dito NordeCon AB, ägt av den svensk-estniske företagaren Heigo Sepp. I förhören hävdade Sepp att dessa ”var provanställda med muntliga anställningsavtal”. I själva verket arbetade de utan anställningskontrakt och saknade de ID06-kort som en anställd måste ha för att få vistas på arbetsplatsen.

Huvudansvaret för arbetarnas död läggs på monteringsfirman ABC Bygghissar och Byggmaskiner AB. Det är, menar åklagaren, bolagets vd som bär ansvaret för det felaktigt utförda jobbet när hissen monterades. Han borde sett till att jobbet gjordes rätt, att det dokumenterades och att efterkontroller genomfördes i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

När hissraset inträffade var huvudentreprenören Andersson Company ansvarigt för totalt 119 (!) inhyrda underentreprenörer på arbetsplatsen. Andersson Company omfattas dock inte av åtalet.