Tornevall Networks

Det är fyra år sedan Ryssland angrep Ukraina, ett krig som fördömdes unisont av västvärldens alla ledare och alla partier och medier i Sverige. Det beskrevs som ett orättfärdigt brott mot folkrätten, som innebär ett förbud mot anfallskrig som inte sker i direkt självförsvar eller är godkända av FN:s säkerhetsråd. 

När USA och Israel nu inlett ett fullskaligt anfall på Iran väger folkrätten plötsligt lätt.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard medger visserligen att det är ”svårt att se att [anfallet mot Iran] skulle vara förenligt med folkrätten” men säger i samma andetag att Iran utgör ett hot mot omvärlden, inklusive Sverige, och att ”regimen inte får tillåtas utveckla kärnvapen”. Statsminister Ulf Kristersson menar att anfallet är tillåtet – om det lyckas.

I Agenda, dagen efter anfallet, placerade sig Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi till höger om regeringen när han gav sitt öppna stöd till anfallet, som han menade inte alls nödvändigtvis bröt mot folkrätten.

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar lyckas med konststycket att uttala sig om anfallet utan att överhuvudtaget nämna USA eller Israel. Hon skriver visserligen att kriget måste upphöra och att folkrätten måste respekteras – men udden är riktad mot Iran som beskrivs som en ”fruktansvärd” diktatur.

USA:s och Israels krig har redan lett till tusentals civila iraniers död och en massiv förstörelse i iranska städer, däribland huvudstaden Teheran. Om USA och Israel överhuvudtaget lyckas besegra regimen, så väntar knappast frihet.

USA:s krig de senaste decennierna ger ett blodigt facit. 2001 invaderade en USA-ledd koalition, där Sverige senare kom att ingå, Afghanistan. Syftet sades vara att befria kvinnorna och stoppa terrorismen. 20 år av krig ledde till att samma regim till slut kunde återta makten. Kostnaden i människoliv blev 200.000.

2003 anföll USA, trots omvärldens protester, Irak. Befolkningen skulle befrias från en diktator som hotade omvärlden med massförstörelsevapen.

De påstådda massförstörelsevapnen fanns inte. Det efterföljande kriget ledde till uppemot en miljon döda. Hundratusentals tvingades på flykt och i kaoset frodades terrorgrupper som al-Qaida och senare också Islamiska staten, IS.

2011 anföll Nato, med Sveriges stöd, Libyen. Återigen med liknande argument som i Afghanistan och Irak. Återigen ledde anfallskriget till kaos och tiotusentals döda. Libyen är ännu splittrat i ett inbördeskrigsliknande tillstånd.

Imperialismens missiler och bomber kan aldrig befria kvinnor eller leda till demokrati.

Inte heller har USA:s interventioner och bombningar i Syrien och Jemen lett något annat än fortsatt förstörelse – eller rent av nya islamistiska regimer som den i Syrien. Som trots att den har sina rötter i al-Qaida idag åtnjuter västs fulla stöd, bevisat bland annat i 295 miljoner kronor som den svenska regeringen skänkt regimen.

Västs och USA:s stöd till den syriska regimen, samtidigt som Irans regim bombas, är talande. Det handlar såklart inte om att USA råkar tycka bättre om al-Qaida än de iranska mullorna utan om att Iran tillhör de länder som vägrar att böja sig inför imperialismen.

För att bekämpa kriget och förstå utvecklingen i såväl Mellanöstern som övriga världen behövs en antiimperialistisk analys.

USA är idag den ledande imperialistmakten. Bakom sig har den en rad mer eller mindre lojala, och mer eller mindre självständiga, imperialistmakter, däribland Sverige.

Det är en världsordning som bygger på att imperialismens kärnländer kan kontrollera råvaror och resurser genom sin ekonomiska, politiska och militära dominans. Enskilda länder kan tillåtas föra sin egen politik bara så länge de inte går emot imperialismens intressen, till exempel genom att handla med konkurrerande maktblock eller förstatliga oljeindustrin.

Därför måste länder som Kuba, Venezuela och Iran bekämpas. Därför fördöms Rysslands brott mot folkrätten medan västallierade länder som Israel tillåts begå folkmord i Gaza. Därför kan den religiösa kungadiktaturen Saudiarabien, ökänt för sitt stöd till terrorgrupper, stå under amerikanskt beskydd medan mullornas Iran bombas.

USA-imperialismen dominerar fortfarande politiskt och militärt men hotas idag ekonomiskt av framför allt Kina. En förklaring till USA:s agerande i Mellanöstern är därför att på olika sätt stoppa Kinas handel med och tillgång till råvaror. Av Irans export av olja beräknas uppemot 90 procent gå till Kina. Närmare 15 procent av Kinas oljeimport kommer från Iran, som också är en viktig länk i Kinas Nya sidenvägen-projekt.

Därutöver är Israel en viktig allierad till USA och en avgörande länk i dess kontroll över Mellanöstern. USA är därför beredda att agera torped åt Israel. Lägg därtill en stark proisraelisk lobby i USA och en fascistisk Maga-rörelse under ledning av Donald Trump som allt mer ser militärt våld som den enda metoden att upprätthålla världshegemoni.

För alla fredsvänner gäller det att se igenom krigspropagandan. USA och Israel sprider, tillsammans med exiliranier lojala till kungadiktaturen som störtades 1979, desinformation och propaganda mot Iran. Samma sak gjordes inför anfallen på Afghanistan, Irak och Libyen, med syftet att rättfärdiga ett anfallskrig.

Ett stöd till Iran i kriget mot USA-imperialismen innebär inte ett stöd till Irans kvinnoförtryckande teokrati eller våldsamma övergrepp mot iranska demonstranter. Det innebär att vi vet att ett imperialistiskt krig bara kommer att leda till mer lidande och förstörelse för befolkningen.

Imperialismens missiler och bomber kan aldrig kan befria ett folk. Fred och självständighet från imperialismen är själva förutsättningen för demokrati och frihet.

Regeringen har det senaste året meddelat satsningar för att stärka Sveriges luftvärnssystem för mer än 50 miljarder kronor. En siffra som överstiger den totala försvarsbudgeten för hela 2018.

”Inte sedan andra världskriget har svenskt luftvärn förstärkts och byggts ut i samma omfattning som nu”, skriver Försvarsmakten i ett pressmeddelande.

De omfattande satsningarna är historiska och inkluderar bland annat inköp av krigsmateriel och ammunition, utrustning till marinen samt utbildningen av 50 nya luftvärnskompanier.

Försvarsmaktens luftvärnsbataljoner uppnådde full operationell förmåga med luftvärnssystem 103 Patriot i slutet av 2025. De första leveranserna av de amerikansktillverkade Patriot-robotarna levererades 2021.

Jävla k*kdator! Ord som yttrats många gånger på denna redaktion. Det är också namnet på en ny fotoutställning på Arbetets Museum i Norrköping. 

Utställningen handlar om krånglande teknik. Något som inte bara kostar de anställda en del spänningshuvudvärk, utan också samhället miljarder kronor varje år. 

Bakom kameran står den prisbelönte fotojournalisten Daniel Nilsson, som tidigare plåtat tokiga hemmakontor under covidpandemin. Han har med samma underfundiga humor skildrat datorkrångel, borttappade lösenord, havererade Zoom-möten, introduktion för nya, överkrångliga system som de anställda tvingas lära sig, samt känslan av att vilja slänga ut datorn genom fönstret när en hel arbetsdag ägnats åt att lösa något teknikstrul. 

Exemplen har samlats in från medlemmar i Unionen, som varit med och utformat utställningen.

– Det har varit både allvarliga och humoristiska berättelser. Allvarliga för att de tar mycket tid och frustration och kostar framförallt mycket pengar, men det är mycket man kan skratta åt i efterhand, säger Daniel Nilsson till Proletären. 

– Man känner sig ibland så extremt hjälplös och ensam i de här situationerna.

Foto: Daniel Nilsson

Foto: Daniel Nilsson

Utställningen tar avstamp i tjänstemannavärlden. Men det är inte bara kontorsanställda som stångas med tekniken.

Datorer och smartphones är med på ett hörn i de flesta yrken nu för tiden. Körjournaler, stämpelklockor, scheman, orderlistor, kvitteringssystem, sjöfartsböcker, allt är digitalt.

Och privat är vi mer teknikomslutna/beroende än någonsin tidigare. Ilskan som uppstår när något helt enkelt inte funkar som det bör… ja, den kan nog de flesta relatera till.

– Alla som upplevt en frustration kommer att känna igen sig, säger Daniel Nilsson

– Vi har gjort oss extremt beroende av det digitala och kommer inte kunna gå tillbaka till något analogt igen tror jag. Och vi är helt i händerna på något som vi inte kan styra riktigt.

När dessa rader skrivs ploppar en nyhetsnotis upp om att Visby lasarett tvingas ställa in alla operationer… på grund av teknikkrångel. 

Svenskarnas förtroende för Nato rasar i förtroende, enligt en ny mätning från Medieakademins årliga mätning Förtroendebarometern 2026.

47 procent av den svenska befolkningen har ett mycket eller ganska stort förtroende för den nordatlantiska krigsalliansens. Det är en minskning med hela 10 procentenheter jämfört med föregående undersökning och det största tappet bland alla företag, institutioner, organisationer och partier i mätningen.

Svenskarnas förtroende för Nato är därmed i paritet med Trafikverket.

Förtroendemätningen genomfördes mellan den 19 januari och 2 februari 2026. Det betyder att Donald Trumps krig mot Iran inte är med i beräkningen. Istället pekar Medieakademin på konflikten mellan USA och Danmark.

– Vi tror att en förklaring till att förtroendet minskar beror på att vi gjorde undersökningen när Nato-krisen var mycket intensiv. När två Natoländer hamnar i konflikt angående Grönland, så fick Nato sig en törn som säkert har påverkat resultatet säger Björn Rönnstrand, ledamot vid Medieakademin till SVT Nyheter.

I Förtroendebarometern framgår också att 40 procent av svenskarna menar att Sverige är på helt fel väg, en knapp minskning jämfört med undersökningen 2025 då strax under 45 procent gav samma svar.

Det är i ett brev till det internationella fotbollsförbundet Fifa, som PFA kräver att förbundet på sin nästa kongress ska behandla frågan om israeliska bosättarklubbar som spelar på ockuperad palestinsk mark, och i förlängningen också Israels vara eller inte vara i den internationella fotbollen.

Fifas 76:e kongress genomförs i Vancouver, Kanada, den 30 april.

PFA begär att kongressen ska publicera den rapport som Fifas styrnings-, revisions- och efterlevnadskommitté (GACC), har gjort om att israeliska bosättarklubbar på ockuperad palestinsk mark, tillåts spela i den israeliska ligan. Något som går emot Fifa:s egna stadgar. 

I brevet kräver PFA också en redovisning av vad Fifa:s disciplinkommitté kommit fram till när det handlar om ”rasistiskt och diskriminerande uppförande hos klubbar, spelare och funktionärer anslutna till Israels fotbollsförbund (IFA)”.

PFA föreslår att Fifa-kongressen kräver en omedelbar publicering av GACC:s utredningsrapport i enlighet med mandatet från den 75:e kongressen, att kongressen instruerar Fifas ledande organ att fatta ett slutgiltigt och bindande beslut om statusen för israeliska bosättarklubbar ”inom en fastställd och icke-förlängningsbar tidsfrist”, samt att kongressen slår fast att Fifa om överträdelser av de egna stadgarna bekräftas, ser till att disciplinära åtgärder genomförs mot Israel.

Frågan om uteslutning av Israel har förhalats från kongress till kongress. Det är den Israel- och USA-vänlige Fifabasen Gianni Infantino som begravt frågan i ständigt nya utredningar utförda av ständigt nya kommittéer – allt för att slippa ställa Fifas medlemsländer inför en konkret fråga: för eller emot Israel.

Frågan om israeliska bosättar-klubbar som är verksamma på ockuperad mark kom upp inom Fifa första gången 2013. Två år senare inrättades en övervakningskommitté som  2017 rekommenderade det israeliska förbundet att stänga av bosättarnas klubbar eller riskera sanktioner.

Sedan hände ingenting.

På kongressen i Bangkok i maj 2024 kom frågan upp på nytt. Fifa-presidenten Infantino hänsköt frågan till ett råd som i oktober i sin tur sköt över frågan till GACC. Infantino försäkrade då att utredningen skulle genomföras och avslutas.

Men så blev det inte. På den 75:e Fifa-kongressen i Asuncion, Paraguay, i maj 2025, försäkrade Infantino att utredningen fortfarande pågick. Men ännu har GACC inte producerat några slutsatser av sin utredning.

Och nu har PFA fått nog: Förbundet accepterar inte en ny förhalning.

”Denna utdragna procedur; kommittébildning, hänvisning, utredning och uppskjutande, har präglat hanteringen av frågan i över ett decennium. Effekten har blivit en eskalering av en situation som redan anses bryta mot Fifa:s egen lagstadgade ram och policy gällande mänskliga rättigheter. Den 76:e kongressen måste därför inte bara ta itu med överträdelserna, utan även med Fifa:s institutionella trovärdighet och efterlevnad av sina egna åtaganden”, skriver PFA.

Det palestinska fotbollsförbundet konstaterar att Fifa:s jurisdiktion ger möjlighet till disciplinära åtgärder mot medlemsländer med ”dokumenterade handlingar av rasism, diskriminering och uppvigling till folkmord” samt att ”Fifa:s policy för mänskliga rättigheter förbinder Fifa och dess medlemsförbund att respektera internationellt erkända mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, inklusive i situationer av väpnad konflikt”.

Brevet, undertecknat av PFA:s president Jibril Rajoub och generalsekreteraren Firas Abu Hilal, har tillställts Proletären FF, som kommer att se till att det svenska fotbollsförbundet (SvFF) får ta del av det.

Argentinska superstjärnan Lionel Messis uppträdande inför president Trump i Vita Huset, har upprört många argentinska fotbollsfans: Messi log fåraktigt och underdånigt när Trump skröt om hur USA-bomber mördar civila i Iran och om det förestående angreppet mot Kuba.

Många fans jämför Messi och nationalidolen Diego Maradona, som öppet visade sitt stöd för Kuba. I ett inslag i SVT pratar reportern Tigran Feiler med argentinska fans och ställer frågan: Messi eller Maradona?

– Maradona för allt han representerar utanför planen, för det han står för och hans värderingar, säger en man.

– Maradona. Messi skakade hand med Trump. Det gillar jag inte. Vi är trots allt argentinare och vi hyser inte större kärlek till USA, säger en ung supporter.

– Han var en av folket. Maradona sålde sig aldrig, säger en kvinna.

Tigran Feiler konstaterar att argentinarna saknar Maradona:

– Medan Messi uppfattas som en reklampelare som är beredd att gå med på vad som helst för att maxa sitt varumärke och inkomsterna, så var Maradona aldrig rädd för att ta ställning i politiskt laddade frågor, som om USA:s roll, om krigen i Mellanöstern och [USA:s] interventioner i Latinamerika. Maradona hade en särskilt varm relation till Kuba.

Det är nästan underhållande att lyssna till Örnen och Kråkans sista avsnitt från 2025 – startskottet för poesidebatten på Aftonbladet Kultur. Enligt Andres Lokko, Magnus William-Olsson och Edith Söderström är idealitet numera blott nostalgi. Budskapet är tydligt: poesi med ett ärende göre sig icke besvär, såvida den inte är extremt formsträng.

Jag delar till viss del deras aversion mot 70-talets proggiga ”pekfingervals”. Men som ung student fann jag räddningen i undantag som Bob Dylans Mr. Tambourine Man – en visionär, hallucinatorisk dröm mättad av mystik och längtan.

Problemet uppstod när 80-talets intellektuella slängde ut barnet med badvattnet. Under ledning av kretsen kring tidskriften Kris upphöjdes värdenihilismen, samtidigt som nyliberalismen segrade genom Thatcher och Ronald Reagan. I Sverige markerade mordet på Olof Palme slutet på en era där solidaritet var ett bärande ord.

Idag skördar vi frukten i form av en post-ironisk generation. Elis Monteverde Burrau företräder en sorts subjektslös ”intetpoesi” rotad i melankoli, där omgivningen snarare än diktaren styr orden. Det är här det cyniska gapet öppnar sig, som Burcu Sahin tidigt påpekade i debatten i Aftonbladet 

När Örnen och Kråkan avfärdar Göran Sonnevi och Tobias Berggren som nostalgi för deras samhällsengagemang, blottas en tomhet. Samhällssfären lyser med sin frånvaro till förmån för närläsning och psykoanalytiska teorier, kanske främst av Julia Kristeva. Det är heller inget fel på formanalys, men idén om att poesin pågår på en isolerad plats leder ofta till en apolitisk cynism. Det är en värdenihilism med rötter i nyliberalismen som idag återfinns i Trump-erans utrikespolitik: narcissistisk, självupptagen och världsfrånvänd.

Det är dags att, som Göran Greider nyligen skrev i Aftonbladet kultur, blåsa rent i denna borgerliga sörja av hopplöshet. Det finns alternativ. Nima Hasan skriver i Gaza medan bomberna faller. Hennes diktsamling Den sista fjärilen (Bonniers) är både formsträng och konstnärligt medveten, men djupt rotad i en verklighet som får läsaren att studsa – inte minst genom hennes humor mitt i katastrofen. 

Låt oss engagera oss i sådan poesi, snarare än i de ”allmänna välfärdssjukdomar” och den skojfriskhet som präglar Monteverde Burrau eller William-Olsson. Det var ingen tillfällighet att Tobias Berggren en gång kallade den sistnämnde för en ”leksaksmoped”.

Kanske gäller det omdömet alla som ännu inte förmått befria sig från de nyliberala strömningar som dagligen genomströmmar oss. 

Det var på Woodstock-festivalen 1969 som Country Joe McDonald fick 400 000 åskådare att sjunga med i den satiriska Vietnamkrigs-protesten I-Feel-Like-I’m-Fixin’-to-Die Rag.

Sången, som låg på svenska topplistan Tio-i-topp i elva veckor 1969, gisslar Wall Streets finansbaroner som tjänar på kriget, stridskåta politiker och stor-amerikanska föräldrar som, enligt McDonald, tävlade om “be the first one on your block, to have your boy come home in a box!”

Låten fäste och blev ett återkommande inslag på de många protestmötena mot Vietnamkriget. Woodstock-versionen börjar med att Country Joe ber publiken om ett F, ett U, ett C och ett K innan han börjar sjunga. Ett uppträdande som blev ett av de mest kända från den stora musikfestivalen tillsammans med Jimi Hendrix maskingevärsversion av USA:s nationalsång The Star Spangled Banner. 

– Från det ögonblick jag skrek ’ge oss ett F…’ blev det hela en enda stor folklig protest. Det fanns en viss Kurt Cobain-känsla [Nirvanas frontman] över det, som matchade den tidens attityd väldigt bra, sade McDonald till brittiska The Independent 2002.

Country Joe McDonald började sin musikaliska karriär med bandet Country Joe and the Fish på den psykedeliska musikscenen i San Francisco i slutet av 1960-talet. I början av 1970-talet gick han över till en solokarriär, och gjorde bland annat ett hyllat album med Woody Guthries sånger (1969) samt War, war, war (1971) och Vietnam Experience (1985).

Joseph Allen McDonald föddes i Washington den 1 januari 1942; båda hans föräldrar var medlemmar av kommunistpartiet, och han berättade själv att han fick sitt förnamn efter Josef Stalin.

Country Joe McDonald avled i sitt hem i Berkley i Kalifornien i sviterna av Parkinsons sjukdom. Han blev 84 år.  

Nu tar dissidenternas verksamhet också litterär form med Kaosdemonen, Politisk dikt & prosa från de omvälvande åren 2022-2025. Författare är teatermannen, skådespelaren och dissidentklubbs-grundaren Håkan Julander som samlat ldikter, tal, brev och artiklar i en läsvärd bok med förord av förre DN-kulturchefen Arne Ruth, tillsammans med Julander mycket aktiv i kampen för Julian Assange’s frihet.

Den kampen ägnas en stor del av boken: här finns bland annat ett tal på Odenplan i Stockholm på Pressfrihetens dag i maj 2023. men här finns också en uppläsning om Palestina på Teater Tribunalen i januari 2024, och en KU-anmälan mot regeringen för medverkan till misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten i juni 2025.

Bland annat.

”En kärnpunkt i Håkans politiska gestaltning är sorgen över tigandet. När makten tappar medborgerlig förankring blir politiken en tvångströja”, skriver Arne Ruth.

Och det sammanfattar väl Kaosdemonen bra. Håkan Julander blir stundtals rent Majakovskijsk (inga jämförelser i övrigt) i sina dikter. Den dikt, på svenska och engelska, som givit boken dess namn är tillägnad den irländska politikern Clare Daly som aldrig i något sammanhang varit rädd att tala klarspråk när andra tiger. Som nu när den franske presidenten Macron talar om att utveckla landets kärnvapenpotential, och inbjuder Sverige att vara med. Och svenska politiker tiger som sju dövstumsinstitut.

”Svenska folk hör upp!

Kaosdemonen är här

[…]

Som tystar våra tankar

våra jag och våran jord

Med död demonen dukar

till kärnvapenbord”

Håkan Julander, teaterman som han är, drar sig inte ens för att sätta ny och aktuell text till Karl-Gerhards Den ökända hästen från Troja och i en vers ge den krigsgalne försvarsministern Pål Jonsson (M) en känga som den Quisling han ju faktiskt är:

”Innan nyliberalismens dystra dagar

Svenskarna var svenskar själva nog

Svea Rike styrdes efter egna lagar

För andra länders rätt vi hänsyn tog

Nu clown-emojin symbolen är för oss

En häst med kärnvapen som galopperar loss”.

Rekommenderas! 

Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Det är vanligt att tjejer utsätts för våld i relationer med killar. Dödligt våld mot tjejer och kvinnor under 26 år har inte minskat på flera decennier. Det är mycket allvarligt.

Gamla påstående som “kärlek börjar med bråk” och “boys will be boys” har länge ursäktat killars överträdelse mot tjejer. Jag hoppas att sådana påstående hörs mindre bland vuxna idag än när jag växte upp.

Men barn gör inte bara som vuxna säger, eller inte säger. Barn gör som vuxna gör. Killars våld mot tjejer följer i stora drag samma mönster som mäns våld mot kvinnor, med vissa ungdomsspecifika skillnader, enligt Jämställdhetsmyndigheten.

Strypning är särskilt framträdande vid dödligt våld mot tjejer och unga kvinnor, och många ungdomar berättar om strypvåld vid sex. Utvecklingen har fått uppmärksamhet.

Radioprogrammet Kaliber granskade hösten 2024 över 300 domar, och konstaterade att antalet domar ökat med 75 procent 2023 jämfört med de tre föregående åren.

Nästan alla drabbade var kvinnor, och i drygt hälften av fallen rörde det sig om unga födda på 2000‑talet. Flera var tonåringar när de misstänkta brotten begicks. Med insikt om förekomst och konsekvenser av strypvåld är nästa steg att förstå vad som bidrar till att metoden sprids.

Folkhälsomyndighetens enkät 2025 visar att över hälften av killarna ser pornografi som en informationskälla om sexualitet och relationer. Stiftelsen 1000 möjligheter lyfter i sin rapport 2024, om samtal med ungdomar vid stödlinjen ungarelationer.se, att pornografi påverkar ungas relationer och bidrar till sexuellt våld mot tjejer.

Barn och unga har i dag enkel tillgång till bilder och klipp från porrsidor. Det vanligaste innehållet visar strypvåld eller annan förnedring av unga kvinnor och rubrikerna anspelar ofta på barn och incest.

För att förstå utvecklingen av våldet måste sambandet mellan killars våld mot tjejer, strypvåld, sexuella övergrepp och pornografi ses i ljuset av patriarkala strukturer som upprätthåller normer om manlig dominans. Mäns våld mot kvinnor är den yttersta formen av denna könsmakt. Därför behövs åtgärder mot all diskriminering och sexualisering av tjejer och kvinnor.

Tjejers utsatthet av våld har dokumenterats och analyserats. Statistik har staplats och presenterats. Det borde vara tillräckligt för att kräva åtgärder som stoppar våldet och förändrar utvecklingen.

Exploatering av kvinnor och barn i porrindustrin måste upphöra. Förbjud all pornografi och vidta åtgärder för att stoppa produktion och spridning.

I det förebyggande arbetet behövs ökade resurser i förskola, skola och ungdomsverksamhet för att vägleda unga om relationer, normer och jämställdhet. Så kan vi bygga ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor och killars våld mot tjejer.