Tornevall Networks

De motsägelsefulla beskeden från Donald Trump har avlöst varandra sedan han själv och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu inledde kriget mot Iran för snart sex veckor sedan. Första veckan i mars var kriget i praktiken redan vunnet, men USA skulle kanske bomba lite mer, ”bara för att det är kul”.

I mitten av mars hotade Trump resterande Natoländer med att de kommer att ”drabbas mycket illa” om de inte sluter upp i USA:s och Israels krig och hjälper till att öppna Hormuzsundet – för att dagen därpå förneka att USA behövde eller ville ha någon hjälp.

Sedan dess har han åter kallat på USA:s allierade för att hjälpa till att öppna sundet, påstått att USA haft produktiva förhandlingar med Iran – som förnekats av motparten – för att avsluta med att hota med krigsbrott om inte Iran öppnar Hormuzsundet för USA:s och dess allierades oljetrafik. 

Om inte en överenskommelse nås kommer USA att ”bomba Iran tillbaka till stenåldern”, var budskapet förra veckan – vilket upprepades av krigsminister Pete Hegseth på X.

Back to the Stone Age.— Pete Hegseth (@PeteHegseth) April 2, 2026

I söndags hotade Trump på Truth Social med att iranierna kommer att ”leva i helvetet” om de ”galna jävlarna” inte öppnar ”det jävla sundet” och kommer överens med USA. På måndagen förlängde han fristen till att Iran måste komma överens med USA senast på tisdagskvällen, om inte USA ska bomba ”varje bro och varje kraftverk” i landet. 

Trump hotar också med att ge sig på annan civil infrastruktur i Iran, som oljedepåer och livsviktiga avsaltningsanläggningar för dricksvatten. Hot om uppenbara krigsbrott som möts av tystnad från europeiska politiker, inklusive i det färskaste Natolandet Sverige.

En anledning till Trumps irrationella beteende, förutom att det ligger i hans personlighet, är att den amerikanske presidenten och hans rådgivare inte verkar varit beredda på Irans uthållighet och försvarsstrategi – trots att den inte varit någon hemlighet. 

Den 1 mars, dagen efter att USA och Israel inlett bombningarna av Iran, skrev Irans utrikesminister Abbas Araghchi på X: ”Vi har haft två decennier på oss att studera USA:s militärs nederlag i vår omedelbara närhet. Vi har införlivat lärdomar därefter. Bombningar av vår huvudstad har ingen påverkan på vår förmåga att föra krig. Decentraliserat mosaiskt försvar låter oss avgöra när – och hur – krig tar slut.”

We've had two decades to study defeats of the U.S. military to our immediate east and west. We've incorporated lessons accordingly.Bombings in our capital have no impact on our ability to conduct war. Decentralized Mosaic Defense enables us to decide when—and how—war will end. pic.twitter.com/E4jrdnDapb— Seyed Abbas Araghchi (@araghchi) March 1, 2026

Den iranska ”mosaiska” försvarsstrategin går ut på att inte ge fienden möjlighet att i praktiken slå ut landets hela försvarsförmåga genom några välriktade slag mot de högsta ledarna i kommandokedjan. Tvärtom instruerade den av USA och Israel mördade högste ledaren, ayatolla Khamenei, att varje person med en viktig militär och civil position i Iran skulle ha fyra planerade efterträdare, skriver den geopolitiska analytikern Shady Ibrahim i Al Jazeera.

Irans strategi går ut på att kunna överleva ett krig mot en motståndare som är överlägsen i luften, genom asymmetrisk krigföring med missilattacker mot strategiska mål i regionen, inklusive med hjälp av allierade miliser som libanesiska Hizbollah och Huthirörelsen i Jemen. Strategin handlar också om decentralisering och delvis autonoma styrkor som inte är beroende av direkta centrala order utan kan agera utifrån generella på förhand givna instruktioner, framför allt genom revolutionsgardets frivilligstyrkor Basij. 

Irans försvarsdoktrin bygger delvis på samma principer som den kinesiske revolutionären Mao Zedongs teori om utdraget folkkrig (som de kinesiska kommunisterna använde mot Japans invasion i början av andra världskriget och som till slut ledde dem till seger i inbördeskriget 1949, och det vietnamesiska folket till seger mot USA-imperialismen 1975), skriver Ibrahim.

USA:s och Israels taktik i Iran har snarare gått ut på att slå snabbt och hårt mot fiendens ledning – utan hänsyn till de många civila offren – som när Israel mördade libanesiska Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah i september 2024, och som när USA bombade Caracas och kidnappade Venezuelas president Nicolas Maduro i januari i år. 

Ett första slag som Iran visat sig kunna överleva, för att istället sätta Trump rejält i klistret genom att ta full kontroll över oljetrafiken genom Hormuzsundet. Samtidigt som Iran fortsätter skicka missiler mot såväl Israel som amerikanska militärbaser i regionen, och förra veckan sköt ner två amerikanska stridsflygplan över Iran.

Det frikostiga mördandet av iranska ledare har också gett Washington huvudvärken att de inte vet vem de kan förhandla med för ett regimskifte. Trump erkände redan efter två veckor av bombningar att USA inte visste vilka de pratade med i Iran, för att de redan dödat sina egna potentiella kandidater som lydiga efterträdare till ayatollan.  

Presidenten i Vita huset erkände också i helgen USA:s inblandning i vad som var en av förevändningarna för kriget, de våldsamma protester som tog fart vid årsskiftet och som slogs ner hårt av Irans ledning med flera tusen döda som följd. Samtidigt beskyllde han kurdiska separatister för att ha behållit vapnen som USA skickade till dem.

Trump vill i skrivande stund se Teheran gå med på en vapenvila, som i nuläget ligger mer i USA:s intresse än i Irans. Efter att ha blivit anfallna två gånger under pågående förhandlingar har Iran inte någon anledning att lita på USA. De kräver istället ett permanent slut på kriget med garantier för att det inte ska hända igen.

Risken är överhängande för ett långvarigt förödande krig, som förutom lidandet i Iran och grannländerna kommer att slå hårt mot världsekonomin och ytterligare öka levnadsomkostnaderna för arbetare också i USA och Europa. Det är också ett krig som iranierna är bättre förberedda på än ”fredspresidenten” Donald Trump.