Tornevall Networks

Riskkapitalisten Christer Gardell är tennisintresserad. Så intresserad av att få makt över tennisförbundet att han är villig att offra några småsmulor, 100 miljoner av sin förmögenhet på cirka 15 miljarder kronor, för att få ta över förbundet. Gardells krav för att skjuta till pengarna är att den gamla styrelsen avgår, och ger honom och hans hejdukar grönt ljus att sköta den svenska tennis som hamnat i skugga efter glansdagarna med Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg och några till.

Med sin kandidatur riktar Christer Gardell ett grundskott mot den svenska 51-procentsregeln, som stadgar att svensk idrott ska styras av medlemmarna och att det inte ska gå att köpa sig till makt och kontroll. Det gäller inte bara i fotboll och ishockey utan också i tennis och inte bara i klubbar utan också i förbunden.

För att smörja sin kandidatur hintar Gardell om att det finns fler ur den riskkapitalistiska sfären som är redo att betala för att få makt över förbundet. Hans ordförandekandidat är Ulf Rosberg, ordförande i riskkapitalbolaget Nordic Capital och idag ordförande i tennisklubben i Djursholm.

I sammanhanget spelar det ingen större roll att Gardells kunskap om idrottens verklighet och de senaste råden och rönen är närmast obefintlig. I sin programförklaring lovar Gardell till exempel en hård satsning på unga spelare – trots att expertisen varnar för specialisering i allt för unga åldrar. Gardell inser inte heller att det inte räcker med hans pengar för att få ekonomiskt hårt pressade föräldrar att sätta sina barn i tennisen, som är svindyr att utöva, den näst dyraste sporten i Sverige. 

Om tennisförbundet köper Gardells blå dunster, så innebär det inte svensk idrotts undergång. Men det är ett grundskott mot den ägarprincip i den svenska idrotten som borde vara helig.