På 1980-talet talade svenska politiker om ”Norden som kärnvapenfri zon” och ”Gemensam säkerhet”. Idag, 2026, är Sverige via Nato en del i USA:s kärnvapenparaply. Genom DCA-avtalet har USA tillgång till 17 militära baser i Sverige där USA:s lagar gäller för deras personal. Genom avtalet har USA även rätt till att transportera och lagra militär utrustning […]
Content
På 1980-talet talade svenska politiker om ”Norden som kärnvapenfri zon” och ”Gemensam säkerhet”. Idag, 2026, är Sverige via Nato en del i USA:s kärnvapenparaply. Genom DCA-avtalet har USA tillgång till 17 militära baser i Sverige där USA:s lagar gäller för deras personal.
Genom avtalet har USA även rätt till att transportera och lagra militär utrustning på dessa baser. I avtalet finns inget inskrivet förbud mot att USA placerar kärnvapen på baserna.
Den brunblåa regeringen hävdar att kärnvapen inte ska placeras på svensk mark i fredstid men håller öppet för att det sker under krigstid. Ulf Kristerssons uttalande att: ”Sverige är inte i krig, men det råder inte heller fred” visar på en gråzon som öppnar för olika tolkningar.
Sverige röstade i FN för ”fördraget om förbud mot kärnvapen” som trädde i kraft 2021 och förbjuder utveckling, lagring, användning och hot om användning av kärnvapen. Efter påtryckningar från USA vägrade Sverige att ratificera fördraget.
Idag litar inte regeringen på USA/Natos kärnvapenparaply. De för samtal med främst Frankrike om ett ”Europeiskt kärnvapenparaply”. I TV4 uttalar Magdalena Andersson att Europa redan har tillräckligt med kärnvapen för att ”bomba Ryssland sönder och samman”.
Dagens svenska säkerhetspolitiska debatt visar på en gigantisk omvandling från 1980-talets fredsdiskussioner. Idag gäller krigshets och att ösa pengar över militären. På några decennier har Sverige gått från att vara en röst för avspänning, nedrustning och kärnvapenfria zoner till att bli en del av USA:s kärnvapenparaply.
I SVT:s Politbyrån, 11 mars, diskuteras Sverige och atombomben. SVT:s Mats Knutsson spekulerar i att F21 i Luleå vore en lämplig plats för placering av kärnvapen. Han pekar på närheten till Kolahalvön och Murmansk.
Knutsson må spekulera, men debatten är ytterst skrämmande. Helt klart pågår en diskussion om placeringen av kärnvapen i Sverige bland militären och det politiska etablissemanget.
Att en bråkdel av de hemliga diskussionerna sipprar ut är möjligen en testballong av opinionen. Om det genomförs kommer överheten, i likhet med Natointrädet och DCA-avtalet, att se till att det sker under ”största möjliga tystnad” och borgerliga media kommer att agera som deras trogna vakthundar för att tysta debatten.
För den ort, Luleå eller någon annan, där kärnvapen eventuellt placeras blir ett angreppsmål under krig med katastrofala följder.
För Sverige är det enda rimliga att ratificera FN:s förbud mot kärnvapen, säga upp DCA-avtalet, lämna kärnvapenalliansen Nato och återupprätta den svenska alliansfriheten.