Martin Kalins Gästerna är som serien Black Mirror – de avsnitt som faktiskt är bra. Vi rör oss mellan relationer som förvandlats till reklam, arbetsskadade byggare vars minsta rörelser instrueras av en ai, gästarbetare som genom en olycka på jobbet plötsligt blivit gamla, en vals som det plötsligt hörs hjärtslag från och broilers som inte […]
Content
Martin Kalins Gästerna är som serien Black Mirror – de avsnitt som faktiskt är bra. Vi rör oss mellan relationer som förvandlats till reklam, arbetsskadade byggare vars minsta rörelser instrueras av en ai, gästarbetare som genom en olycka på jobbet plötsligt blivit gamla, en vals som det plötsligt hörs hjärtslag från och broilers som inte lämnar jobbet – allt de behöver finns där.
Gästerna är en riktigt bra novellsamling. Särskilt bra blir det rent formmässigt på flera ställen. I novellen Benmjöl bryts språket plötsligt upp genom att det som händer förklaras såhär: ”[darra med händer+utryck av outsäglig leda i ögonen]”. Karaktärernas behov av att i den stora gjuthallen kommunicera genom gester eftersom de inte kan höra varandra över maskinerna har letat sig in i deras inre och ändrat något där.
Samma sak hittar vi novellerna Prefab och Kontrollrummet. Berättelsernas karaktärer internaliserar sina arbetsplatser och låter sitt inre formas av dem.
På en skräckfilmsfestival jag brukade gå på visades också dramafilmer. De hade festivalen placerat i en kategori de kallade harsh reality. Så känns Kalins noveller. De är obehagliga, roliga och absurda.
Det läskiga är hur lik vår verklighet den är. Bäst är Mandarinanden, Prefab, Benmjöl, Håg Credo X och Nobody. Men läs hela boken, ni blir inte besvikna.