cebd23cea9347367c3cbe3cb0c7c1e6df0cace9fcebd23cea9347367c3cbe3cb0c7c1e6df0cace9f
cebd23cea9347367c3cbe3cb0c7c1e6df0cace9f
TITLE: Välfärden är ingen allmosa, Svantesson DESCRIPTION: Finansministern har gjort majoriteten av svenskarna till förlorare, skriver Skånes Folkblads ledarskribent. CONTENT: Vad är välfärd? Vissa skulle hävda att det handlar om rationalitet och om hur man organiserat ett samhälle. Optimering, att möjliggöra en vardag med jobb och familj. Andra pratar om ansvar, om samhällskontrakt. Med krav och regler från statligt håll kommer också ett ansvar för de medborgare som gör sitt bästa och bidrar. För sittande regering verkar målet vara att reducera välfärden till en stödkrycka för lata. I snart fyra år har svenska folket matats med ord som effektivisering, regelskärpningar, bidragstak och, så klart, valfrihet. I intervju efter annan har företrädare pratat om hur fusk och lathet motiverar jakten av sjuka och arbetslösa. Helst utan att samtidigt nämna hur välfärdsföretagare gång på gång ertappas med skittjänster, skitvillkor och skitfiffiga idéer om hur man drar ner kostnader och ökar vinster. För efter år av rapportering om hur vinstjakt gjort din gamla morsa till potentiell kassako för riskkapitalet sitter ju systemets största grindvakter på Regeringskansliet. Och det blir ju sämre. Stora barngrupper är tufft för barnen och gör pedagoger sjuka. Personal på äldrevården får lägga sina gamla tidig eftermiddag för att hinna med allt de ska. I skolan går lärare på knäna och larmar om att de inte hinner vare sig undervisa eller stötta elever med särskilda behov. I verkligheten blev det inga extrapengar till mindre barngrupper i förskolan. Det blev ingen kompensation för kostnadsökningar eller för att kunna ställa om till minskade barnkullar. Och nu vill Tidö-styret att kommuner som vill kompensera med höjd skatt ska straffas. Samtidigt påstår man att man satsar och ja, budgetposterna är ibland större. Men när det blir dyrare att bedriva verksamhet (löner som går upp, lokaler och mat blir dyrare) så kan det i praktiken ändå röra sig om nedskärningar. Detta siffertrixande kan funka i debatter. Svårare blir det att förklara verkligheten. Som tur är så är det därute de flesta väljare befinner sig. För oavsett vilken definition man ställer sig bakom så är det en förutsättning för det Sverige vi känner och som många i dag verkar ta för givet. Varenda unges rätt att gå i skolan, att kunna lämna ungarna på föris och räkna med att din gamla farbror får stöd i vardagen när kroppen säger ifrån. I praktiken har Svantessons snart fyra år på finansdepartementet varit fyra förlorade år för Sverige i allmänhet och välfärden i synnerhet. Om man inte är rik, det vill säga. Då har man fått massor mer i plånboken. En majoritet har gjorts till förlorare och en liten elit till vinnare. Det får Svantesson inte komma undan med. Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se
TITLE: Välfärden är ingen allmosa, Svantesson DESCRIPTION: Finansministern har gjort majoriteten av svenskarna till förlorare, skriver Skånes Folkblads ledarskribent. CONTENT: Vad är välfärd? Vissa skulle hävda att det handlar om rationalitet och om hur man organiserat ett samhälle. Optimering, att möjliggöra en vardag med jobb och familj. Andra pratar om ansvar, om samhällskontrakt. Med krav och regler från statligt håll kommer också ett ansvar för de medborgare som gör sitt bästa och bidrar. För sittande regering verkar målet vara att reducera välfärden till en stödkrycka för lata. I snart fyra år har svenska folket matats med ord som effektivisering, regelskärpningar, bidragstak och, så klart, valfrihet. I intervju efter annan har företrädare pratat om hur fusk och lathet motiverar jakten av sjuka och arbetslösa. Helst utan att samtidigt nämna hur välfärdsföretagare gång på gång ertappas med skittjänster, skitvillkor och skitfiffiga idéer om hur man drar ner kostnader och ökar vinster. För efter år av rapportering om hur vinstjakt gjort din gamla morsa till potentiell kassako för riskkapitalet sitter ju systemets största grindvakter på Regeringskansliet. Och det blir ju sämre. Stora barngrupper är tufft för barnen och gör pedagoger sjuka. Personal på äldrevården får lägga sina gamla tidig eftermiddag för att hinna med allt de ska. I skolan går lärare på knäna och larmar om att de inte hinner vare sig undervisa eller stötta elever med särskilda behov. I verkligheten blev det inga extrapengar till mindre barngrupper i förskolan. Det blev ingen kompensation för kostnadsökningar eller för att kunna ställa om till minskade barnkullar. Och nu vill Tidö-styret att kommuner som vill kompensera med höjd skatt ska straffas. Samtidigt påstår man att man satsar och ja, budgetposterna är ibland större. Men när det blir dyrare att bedriva verksamhet (löner som går upp, lokaler och mat blir dyrare) så kan det i praktiken ändå röra sig om nedskärningar. Detta siffertrixande kan funka i debatter. Svårare blir det att förklara verkligheten. Som tur är så är det därute de flesta väljare befinner sig. För oavsett vilken definition man ställer sig bakom så är det en förutsättning för det Sverige vi känner och som många i dag verkar ta för givet. Varenda unges rätt att gå i skolan, att kunna lämna ungarna på föris och räkna med att din gamla farbror får stöd i vardagen när kroppen säger ifrån. I praktiken har Svantessons snart fyra år på finansdepartementet varit fyra förlorade år för Sverige i allmänhet och välfärden i synnerhet. Om man inte är rik, det vill säga. Då har man fått massor mer i plånboken. En majoritet har gjorts till förlorare och en liten elit till vinnare. Det får Svantesson inte komma undan med. Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se
cebd23cea9347367c3cbe3cb0c7c1e6df0cace9f
cebd23cea9347367c3cbe3cb0c7c1e6df0cace9f