Intervjuad i SvD av Rafaela Stålbalk Klose tillsammans med Yänjaa Westgate och Maria Fredriksson och ämnet är öst- och sydostasiaters situation i Sverige och den svenska antiasiatiska rasismen: – Det skadar min själ att bo i Sverige, säger 32-åriga Yänjaa. Trots världsrekord som minnesmästare och en rad roliga framträdanden i svensk tv beskriver Yänjaa Westgate […]
Content
Intervjuad i SvD av Rafaela Stålbalk Klose tillsammans med Yänjaa Westgate och Maria Fredriksson och ämnet är öst- och sydostasiaters situation i Sverige och den svenska antiasiatiska rasismen:
– Det skadar min själ att bo i Sverige, säger 32-åriga Yänjaa.
Trots världsrekord som minnesmästare och en rad roliga framträdanden i svensk tv beskriver Yänjaa Westgate hur hennes vardag förmörkades av kommentarer om hennes asiatiska utseende, av att betraktas som en främling och om skämt kopplade till asiatiska stereotyper.
(…)
– Antiasiatisk rasism blir ofta osynlig just därför att den inte stämmer med den svenska bilden av hur rasism ser ut. I Sverige saknas också ett tydligt kollektivt minne av västvärldens förtryck av asiater, menar Tobias Hübinette. I stället dominerar bilden av asiater som framgångsrika och kompetenta – eller som ett diffust hot.
(…)
Maria Fredriksson, som driver kontot @stulen_identitet i sociala medier, menar att dessa stereotyper bygger på samma logik. Hon beskriver hur förlöjligande och grova stereotyper cementerar bilden av asiater som en anonym grupp snarare än som individer.
– Många skämt handlar om att vi är så många och att vi alla ser likadana ut. Man gör sig lustig över våra ansiktsdrag, våra sätt att tala och gester som kopplas till asiatisk kultur, säger hon.
Överdrivna bugningar, hoppressade handflator eller ljud hämtade från populärkulturella kung fu-skildringar är det få som reagerar på.
– Just därför blir de så svåra att ifrågasätta, säger Maria Fredriksson.
Tobias Hübinette menar att samtalet om rasism i Sverige har tydliga hållpunkter: antisemitism, islamofobi och afrofobi. Andra former hamnar ofta utanför, som antiasiatisk rasism. Det märks även på policynivå, menar han.
– Det som inte namnges blir osynligt. Och det som är osynligt får inga resurser.
Tobias Hübinette pekar på det han kallar ”gulinghumor”, ofta riktad mot asiatiska män, där förlöjligande normaliseras. Samtidigt är antiasiatisk rasism könad: asiatiska kvinnor sexualiseras, asiatiska män feminiseras. Båda reduceras till stereotyper.