DN:s Patrik Lundberg och Josefin Sköld rapporterar om att inget har hänt från regeringens sida vad gäller att realisera Adoptionskommissionens rekommendationer sådana de formulerades i det slutbetänkande som överlämnades till regeringen för snart ett år sedan. Det handlar bl a om en offentlig och officiell ursäkt till landets över 60 000 utlandsadopterade för alla korrupta […]
Content
DN:s Patrik Lundberg och Josefin Sköld rapporterar om att inget har hänt från regeringens sida vad gäller att realisera Adoptionskommissionens rekommendationer sådana de formulerades i det slutbetänkande som överlämnades till regeringen för snart ett år sedan.
Det handlar bl a om en offentlig och officiell ursäkt till landets över 60 000 utlandsadopterade för alla korrupta utlandsadoptioner som har genomförts genom årtiondena med benäget bistånd av svenska staten samt om inrättandet av ett statligt resurscentrum för adoptionsfrågor som syftar till att motverka den utbredda psykiska ohälsan och de skyhöga självmordstal som föreligger bland adopterade.
Vid det här laget står det nu tyvärr klart att Kristersson och hans regering förhalar detta så mycket det bara går och antagligen kommer ingenting att hända innan valet den 13 september för att ”rädda” och skydda Kristersson som både är adoptivförälder och Adoptionscentrums f d ordförande och som själv figurerar i Adoptionskommissionens slutbetänkande då han bl a aktivt medverkade till att tysta ned och hemlighålla kunskapen om korrupta adoptioner från bl a Chile och Kina.
Därtill sänkte Kristersson en tidigare adoptionsutredning som kom med sitt slutbetänkande 2003 när Kristersson var Adoptionscentrums ordförande, som också föreslog att ett statligt resurscentrum för adoptionsfrågor skulle inrättas.
Kristersson har därmed lyckats med den fullständigt osannolika bedriften att sänka två statliga adoptionsutredningar och första gången skedde detta sannolikt i rent egoistiskt syfte då han och hans fru ville adoptera ytterligare två barn från Kina (2003 års adoptionsutredning ville nämligen komma till rätta med de korrupta adoptionerna från Kina) medan det nu sker för att han vill skydda sig själv från att behöva be om ursäkt för något som han själv har bidragit till att både legitimera och stå bakom – d v s korrupta utlandsadoptioner.
Anna Singers utredning uppmanade även staten att be om ursäkt till adopterade och deras familjer, samt att Sverige ska inrätta ett nationellt resurscentrum för adopterade.
(…)
Men frågan är politiskt känslig, statsminister Ulf Kristersson var själv drivande i frågan som ordförande för Adoptionscentrum i början av 00-talet.
Elva månader efter att adoptionskommissionens förslag presenterades är det tyst. Nu riktar grupper av adopterade kritik mot det faktum att regeringen inte har lagt fram några förslag till riksdagen.
Johanna Häggberg är styrelseordförande i TAR, Transnationellt adopterades riksorganisation, och adopterades till Sverige från Nepal som femåring. Hon påpekar att det ”handlar om människoliv”.
– För oss innebär det ett stort lidande att behöva vänta så här länge.
(…)
Hanna Johansson är koordinator för SKAN, Svenska Koreaadopterades nätverk. I Sydkorea utreds hennes adoption just nu som ett brott mot mänskliga rättigheter. I vintras bjöd socialtjänstministern in berörda organisationer för ett ”rundabordssamtal”. Därefter har ingenting kommunicerats.
– När man får en utredning på 1600 sidor med allvarliga övergrepp och brott mot barn och föräldrar, då tänker jag att man ska hantera det här skyndsamt, säger hon.
Föreningarna som DN har talat med anser att saken är brådskande. Inte minst införandet av ett resurscentrum.
(…)
Chileadoptions talesperson Anna Bohrn stals från sin mamma och adopterades till Sverige. Hon säger att föreningen planerar att agera för att beslutsfattarna ska förstå hur akut frågan är.
– Vi är frustrerade över att ingenting har hänt. Därför ska vi åka till Almedalen i sommar för att se till att utredningen inte hamnar i en låda, säger hon.