Tornevall Networks

Smålandsposten har varit en av Sveriges mest generösa mediearbetsgivare när det gäller distansarbete. Journalisterna som bor i Växjö har efter pandemin kunnat arbeta mycket hemifrån. SMP har också sex journalister som i olika former jobbar långdistans, varav fyra i Stockholm, en i Malmö – och så Adam Sjöborg som bor i uppländska Vittinge i Heby kommun. De flesta av dem är tillsvidareanställda.

När Journalisten träffade honom för två år sedan var han glad och ”supertacksam” mot Smålandsposten som efter en provperiod gett honom en fast anställning som reporter i Tingsryd och Älmhult, med placering 50 mil norrut.

Men nu har arbetsgivaren dragit ned kraftigt på möjligheten till distansarbete. Journalisterna i Växjö ska vara på redaktionen fyra dagar i veckan. De sex distansarbetande journalisterna ska arbeta från redaktionen i Växjö minst fem veckor per år – samtidigt som det i ett dokument som medarbetarna tagit del av uppges finnas en målsättning att öka till tio veckor per år.

Adam Sjöborg, reporter på Smålandsposten, utanför bostaden i Vittinge i Uppland. Foto: Tor Johnsson

– Jag bor ju längst bort av de som jobbar på distans. Så sett till avstånd och kanske livssituation så påverkar det mig mest, säger Adam Sjöborg.

– Fem veckor per år i Växjö har fungerat bra för mig, det blir två veckor på våren, två på hösten och så backar man upp på sommaren. Man kan ofta spara lite större jobb som kräver närvaro tills man är på plats. Men att vara i Växjö tio veckor per år går inte ihop för mig. Jag har barn varannan vecka och ett hus att se efter. Det finns ekonomiska aspekter också, resorna är dyra.

När han påtalade problemen för arbetsgivaren fick han svaret att han kanske ska söka ett annat jobb.

– Jag försöker söka andra jobb men det är en jättetuff arbetsmarknad.

Anna Karolina Persson, ordförande i Smålandspostens journalistklubb. Foto: Tor Johnsson

Anna Karolina Persson sitter i styrelsen för den lokala journalistklubben på SMP. Vi träffar henne över en lunch på PM & Vänner. Hon arbetade tidigare på Smålänningen, men började på Smålandsposten som lokalredaktör i Alvesta efter pandemin.

– SMP har haft en generösare hållning när det gäller distansarbete och det var en av de saker som lockade mig. Men med tiden har reglerna skärpts. Nu ska man vara på plats på redaktionen minst fyra dagar i veckan. Vill man jobba hemifrån en dag måste man ansöka om det senast torsdagen veckan innan.

Det finns en oro bland de som jobbar långdistans, vad tänker klubben om det?

– Vi har förståelse för att det behövs tydligare regler för distansarbete, eftersom det har varit lite otydligt. Samtidigt tycker vi att arbetsgivaren, som från början öppnade upp för den här möjligheten, har ett ansvar att se till att de som arbetar på distans kan fortsätta göra det under rimliga förutsättningar. Det är tråkigt när det drabbar våra medlemmar negativt. De har byggt upp sina liv utifrån de överenskommelser som gjordes då.

Smålandspostens redaktion ligger mitt i Växjö. Foto: Tor Johnsson

Det finns ett annat problem med att öka antalet närvaroveckor från fem till tio per år: boendet.

Smålandspostens chefredaktör Kristina Bingström låser upp dörren till den lilla lägenheten ovanför redaktionen. Den är fräsch och går i skandinaviskt vitt och grått.

– Lägenheten utnyttjas inte bara av redaktionen, utan används av hela företaget, förklarar Kristina Bingström.

Det är här Adam Sjöborg bor när han är på plats i Växjö. Om alla sex långdistansjournalisterna ska jobba tio veckor per år från redaktionen räcker inte den enda lägenheten till. De måste hitta andra boenden, vilket kan bli kostsamt.

Kristina Bingström tror inte att det kommer att bli ett problem.

– Den policy som Gota Media har är att distansarbete helt och hållet är en arbetsledningsfråga och att man ska hitta individuella lösningar mellan medarbetare och chef. De som bor långt från redaktionen har olika lösningar. Någon distansjobbar halva arbetstiden, någon har fem veckor per år på plats, och så vidare. Vi har löst det, och vi kommer att fortsätta att ha individuella lösningar. Det finns inget beslut om att alla ska jobba ett bestämt antal veckor per år i Växjö, säger Kristina Bingström.

– Allt handlar om verksamhetens behov, och om behoven förändras kan även förutsättningarna för de som bor långt borta förändras. Om verksamheten kräver att arbetsuppgifter ska utföras här, då är det ju här de ska utföras.

I det dokument som vi tagit del av nämns arbete från redaktionen tio veckor per år som en framtida riktlinje. Stämmer inte det?

– Min upplevelse är nog att just den skrivningen har övertolkats. Det är inte alls säkert att det kommer att se likadant ut för alla. Riktlinjen för 2026 är att vi tycker att det är rimligt att de som bor utanför länet är på plats på redaktionen i Växjö fem veckor under året. Sen får vi se hur riktlinjer och individuella lösningar ser ut framåt.

De flesta av SMP:s journalister utgår ständigt från redaktionen. Allmänreportern Elvedin Basic är en av dem. Han bor också nära redaktionen. Foto: Tor Johnsson

Det myckna distansarbetet har inte varit helt oproblematiskt, menar Kristina Bingström. Även medarbetare som ofta jobbar hemifrån vill gärna att andra är på plats när de själva är det. Det har försvårat sammanhållningen, enligt henne.

– Vi har vid några tillfällen märkt att vi har varit lite för få inne på redaktionen. Vi måste säkerställa att vi har folk på plats som vi kan skicka ut på jobb. Det har funnits en otydlighet på redaktionen om vad som gäller, och därför ville vi ta fram tydligare riktlinjer. En av dem är att utgångspunkten är att det är arbete från redaktionen som gäller, för att säkerställa att inte alla vill jobba hemifrån samma dag. Vi behöver också träffas förstås. Det är jätteviktigt för alla att man har en samhörighet, säger Kristina Bingström.

Sofia Ek Hallonqvist vikarierar som ledarskribent på Smålandsposten i Växjö men bor i Skåne. Vid Journalistens besök är hon på plats på redaktionen i Växjö och har med sig dottern Elisabeth Ek Hallonqvist, 10 månader. Foto: Tor Johnsson

Att Smålandsposten hittade egna lösningar under pandemin är en underdrift. Man anställde sex journalister som bor utanför länet. Man slopade också alla morgonmöten – nu har man återinfört två i veckan.

– Pandemin tvingade fram ett annat arbetssätt och ett annat tankesätt. Vi bestämde oss för att bryta alla mönster, nollställa. Att vi nu har sex journalister som bor långt från redaktionen beror på två saker: dels fick vi en mycket större rekryteringsbas, dels fanns det medarbetare som på grund av olika händelser i livet behövde flytta härifrån men som trivdes hos oss och som vi trivdes med. I stället för att gå skilda vägar har vi varit öppna för att hitta andra lösningar.

Ni har också tagit bort flera möten?

– Under pandemin tog vi bort morgonmötena. De kunde dra ut på tiden och var ibland mer tillbakablickande än framåtsyftande. Och så kände vi oss fram tillsammans – vilken typ av möten behöver vi? Vad ska de syfta till? Vi skapade gemensamma kanaler där alla berättade vad de höll på med. Kommunikationen är superviktig, men det är inte givet att den måste ske på möten.

Efter en testperiod bestämde man sig för att införa först ett morgonmöte i veckan, sedan två.

Kristina Bingström, Smålandspostens chefredaktör, på sitt kontor i Växjö. Foto: Tor Johnsson

Det låter som att ni har en ganska speciell redaktions- och företagskultur på Smålandsposten. Är det så?

– Tja, vi är nog inte rädda för att testa något nytt. Det är någonting som jag kanske kan få försvara ibland i koncernen. Sen måste man vara ödmjuk och utvärdera vad som blev bra och vad som inte blev bra. Man kan aldrig hitta en lösning som alla medarbetare tycker fungerar väldigt bra. Det kanske inte alltid kan vara målsättningen heller. Det handlar om vad vi behöver och vad får vi ut av det vi har.