Hög arbetsbelastning och brister i arbetsmiljön driver upp sjuktalen för undersköterskor. Samtidigt växer behovet av personal. 50 000 måste rekryteras kommande år, enligt en ny rapport. Hur det ska gå till förstår inte undersköterskan Seamus McHugh.
Content
Seamus McHughs blick vandrar över blommorna som knoppat i parkens rabatter och landar på mobiltelefonen. Sju minuter kvar till nästa hemtjänstbesök. Då ska han städa för en brukare. Något som brukar ta lite längre tid.
– Vi är alltiallon och jag älskar mitt jobb som undersköterska. Men man gör det inte för pengarna utan för att man brinner för arbetet och att hjälpa människor, säger han.
Behovet av vårdpersonal i Sverige är akut. Den äldre befolkningen ökar. Samtidigt går många inom vårdyrket går i pension. På bara drygt fyra årkommer äldreomsorgen att behöva rekrytera cirka 50 000 nya medarbetare, enligt en ny rapport från Socialstyrelsen.
Sveriges Kommuner och Regioners prognos bekräftar behovet. SKR menar att äldreomsorgen kommer behöva 123 000 nya medarbetare mellan 2023–2033.
Skrämmande, tycker Seamus McHugh, som är utbildad undersköterska och arbetsplatsombud. Att höra att man behöver rekrytera tusentals fler känns för honom som ett hån.
– Vi har svårt att bemanna som det är i dag. Var ska vi hitta alla, när vi inte kan hitta dem nu? Men det är sant, vi behöver bli många fler.
Hade de varit bättre bemannade på Seamus McHughs jobb kanske hans gårdag inte hade varit lika kaosartad. Att täcka upp för en sjuk kollega samtidigt som en brukare blir sämre och behöver vak innebär ett behov av två inhoppare. På grund av det fick han göra fler besök än vanligt, över tjugo stycken.
Seamus McHugh. Foto: Nea Magoo Eriksson
I dag är det lite bättre, bara fjorton besök, berättar han, och tittar på sitt schema.
– Eller nej förresten, sjutton, säger han och skrattar ironiskt.
Men det är inte antalet besök som egentligen är problemet, betonar Seamus McHugh. Det är tidsbristen. Eftersom det är människor han arbetar med är det svårt att förhålla sig till ett schema skrivet i sten. Bara för att ett besök tar fem minuter en dag, betyder det inte att samma besök tar fem minuter en annan dag.
– Det blir aldrig någon riktig återhämtning.
Martin Sjösten och Jeanette Wennberg, ombudsmän på Kommunal Skåne, ser dystert på framtiden. De har länge varit medvetna om den utmaning som pensionsavgångarna innebär för vårdyrket.
– Nu är det riktigt akut och det är redan svårt att få vikarier. Men den bistra sanningen är att vi i dag inte är beredda att betala för en kvalitativ äldrevård, säger Martin Sjösten.
Jeanette Wennberg stämmer in:
– Det är tydligt hos våra medlemmar att lönen inte är allt, att jobba med hjärtat är viktigare. Men glädjen i yrket försvinner när människor slits ut.
Martin Sjösten och Jeanette Wennberg, ombudsmän på Kommunal Skåne. Foto: Kommunal Skåne
De betonar, precis som Seamus McHugh, att schemaläggningen är roten till problemen. De vill se både en arbetstidsförkortning och ett slopande av minutstyrningen. En värdigare lön skulle också lyfta yrkets attraktivitet, menar Jeanette Wennberg.
En ny rapport från forskningsinstitutet SNS visar att ingenstans i EU släpar lönerna i välfärdsyrken lika långt efter andra yrken som i Sverige. Ska personalbristen lösas menar institutet att det måste förändras.
– Man ska kunna leva på sin lön, inte bara överleva, säger Jeanette Wennberg.
Seamus McHugh tror också på att en riktig arbetstidsförkortning skulle hjälpa äldreomsorgen långsiktigt. Avtalet om att arbeta en kvart mindre, som han gör i dag, bidrar tvärtom till en ytterligare jobbdag under hans sexveckorsschema.
Det var genom den statliga satsningen äldreomsorgslyftet som chansen för honom att utbilda sig till undersköterska dök upp. Den möjliggör utbildning samtidigt som man arbetar deltid och får ut en heltidslön.
Nu har han arbetat heltid inom vården i fyra år. Med ursprung från Irland är han en av de utrikesfödda som enligt Socialstyrelsen utgör närmare hälften av alla medarbetare inom äldreomsorgen.
Många av hans kollegor arbetar deltid, både av eget val men också på grund av den höga arbetsbelastningen. Vissa har även valt att byta jobb på grund av samma anledning.
– Blir det mindre stressigt, kommer folk vara mindre sjuka. Och kan vi minska sjukfrånvaron blir det bättre för alla, inte bara de sjuka, säger han.
Men Seamus McHugh tror att många medarbetare känner sig maktlösa och samtidigt är rädda för att ställa till med besvär. Bland annat därför har han valt att bli arbetsplatsombud.
Det är dessutom extra viktigt att lyfta problem och utmaningar under ett valår, betonar han, och gör sig redo för att hoppa på cykeln till nästa besök i ett gråmulet Ystad.
– Det är inte många politiker som säger att de vill ha det sämre för de gamla i kommunen. Men då måste vi också ställa krav. Hur ska ni förändra vår situation? Vi har dessa problem – vad lovar ni att göra bättre?