Tornevall Networks

I september 2025 dömdes den tidigare franska presidenten Nicolas Sarkozy till fem års fängelse för ”kriminellt samröre”. Sarkozy, som var Frankrikes statschef 2007-2012, ska ha låtit Libyens dåvarande diktator Muammar Gaddafi finansiera hans presidentkampanj 2007 med upp till 50 miljoner euro – i form av kontanter packade i resväskor.

Bakom avslöjandet som började rulla ut 2011 stod den granskande nättidningen Médiapart. Det började med ett mejl till redaktionen. Som blev en resa till ett annat land. På hemvägen hade Médiaparts journalister Fabrice Arfi och Karl Laske med sig ett USB-minne fullt av dokument som skulle komma att möjliggöra det spektakulära avslöjandet om presidentens samröre med diktatorn.

Under femton år har Fabrice Arfi och Karl Laske fortsatt följa de många turerna kring ”Sarkos” Libyenaffär. När fallet nu prövas i nästa instans, i det pampiga justitiepalatset på Île de la Cité i Paris, är Fabrice Arfi på plats i rätten varje dag och lyssnar på de många vittnesmålen.

– Det är en ceremoni och en teaterpjäs. Bara sånt som kroppsspråk och ords nyanser säger mycket, säger Fabrice Arfi.

Fabrice Arfi. Foto: Sébastien Calvet/Médiapart.

Médiapart är en prenumererad nättidning med granskande profil, som till hundra procent lever på sina läsarintäkter. Inga annonser, inga externa ägare. ”Bara våra läsare kan köpa oss” är mottot. De första tre åren var skakiga men idag är man med runt 260 000 betalande prenumeranter tredje störst i Frankrike efter Le Figaro och Le Monde, och har runt 75 fastanställda journalister. 13 av dem har funnits med sedan start, däribland Arfi.

Tidningen grundades 2008, ett år in i Sarkozys presidentperiod.

– Vårt löfte till läsarna var att vara ekonomiskt oberoende och att granska makten. Och makten då, det var Sarkozy, säger Fabrice Arfi.

På kaféterrassen mitt emot rätten, där han brukar jobba före eller efter förhandlingarna – om det är bråttom – förklarar han att uppfattningen att korruption är skadlig för demokratin finns i Médiaparts DNA.

Efter Libyenavslöjandet fick tidningen snabbt motståndare, inte minst i miljön runt Sarkozy, och anklagades för att vara en politisk motståndare på vänsterkanten. Sarkozy försökte också få Médiapart fälld för påstådd användning av ”falska dokument”, men förlorade i högsta instans 2019.

Fabrice Arfi säger att Médiapart är en värderingsstyrd tidning, som har progressiva värderingar snarare än konservativa.

– Det är inte samma sak som att vara aktivist. Vi säljer inga åsikter, vi säljer nyheter. Man får gärna kritisera oss men vi ber om att bli bedömda på vår journalistik, säger han, och räknar upp tunga avslöjanden som tidningen gjort om i stort sett alla politiska läger i Frankrike: den traditionella högern, ytterhögern, socialistpartiet, de gröna, yttervänstern.

Att granskningarna slår åt olika politiska håll är också tydligt om man läser Médiaparts lista över tidningens ”avtryck” – vilka konsekvenser deras journalistik fått. Det handlar om allt från avsatta politiker, lagförslag, politiska reformer och nya antikorruptionsmyndigheter, till mångmiljonbelopp som gått tillbaka till den franska statskassan.

Varför listar ni det här?

– Eftersom avslöjanden kommer och går finns det annars en risk att läsarna glömmer. Vi försöker hålla räkningen, och visa vår nyttighet. Vi vill visa att journalistiken får konsekvenser. Ibland är journalistiken bättre än politiken på att tvinga fram reformer, säger Fabrice Arfi.

Att tidningen stör makthavare i olika sfärer är uppenbart om man tittar på antalet rättsprocesser den blivit indragen i: runt 300 på 18 år. Man har förlorat en knapp handfull, enligt Fabrice Arfi, och vunnit alla viktiga fall. Vissa är uppenbara munkavleprocesser.

– En gång stämde till exempel 13 chefer på en bank oss, bara för att dra tillbaka stämningarna dagen före förhandlingen – när de hade läst vårt försvar.

Médiapart har ett ett tätt samarbete med en juristbyrå, och Fabrice Arfi är själv ansvarig för att utbilda alla redaktionella medarbetare i grundläggande juridik. Tidningen har också slagit tillbaka och stämt för missbruk av rättssystemet – och vunnit.

– Vår inställning är att rättssystemet inte är någon lekstuga.

Tidningen har också vunnit juridiskt mot den franska staten. Under en granskning under Macrons presidentskap stod två åklagare och tre kriminalpoliser utanför redaktionsdörren en dag och ville göra husrannsakan. Dåvarande chefredaktören Edwy Plenel befann sig i rätten för en annan process, så grävredaktören Fabrice Arfi fick hantera saken.

– Jag lyckades stoppa dem, och vi fick faktiskt staten dömd för försöket till husrannsakan, för maktmissbruk. Det var en seger.

Det granskande benet är starkt på Médiapart, och läsarna vill uppenbarligen betala för det. Men Fabrice Arfi drar sig för att använda termen ”undersökande journalist” om sig själv och kollegorna på grävredaktionen han leder. Det finns två sorters journalister, anser han, åsiktsjournalister och nyhetsjournalister.

– Jag ogillar tanken på att undersökande journalister skulle vara bättre än andra, ett slags journalist-adel. Alla nyhetsjournalister ägnar sig åt granskning, även en lokalreporter som kanske inte nöjer sig med vad polisens presstalesperson säger om en trafikolycka.

Det är snart dags för dagens förhandling i Cour d’Appel i Paris. Fabrice Arfi, som personligen blivit kallad ”gangster” av ex-presidenten, väntar sig inga kommentarer från honom idag heller. Tidningen har inte fått någon intervju på 15 år och Arfi har kommit att bli särskild syndabock, kanske också eftersom han ofta suttit i tv-studior och kommenterat affären. Presidenten blänger i rätten varje dag, menar han.

– Jag tänker på mig själv som Sarkozys voodoodocka. Men ska jag vara uppriktig så är det lite tröttande. Det är en tung resväska vi har släpat i femton år nu, den här affären.