Trakasserier har normaliserats och samtalet om mänskliga rättigheter och antidiskriminering politiserats. Det menar den ideella föreningen Malmö mot diskriminering. Samtidigt efterfrågas deras kunskap mer än någonsin.
Content
Antidiskrimineringsbyrån ligger ett stenkast från betongklädda Nobeltorget. Solen gassar utanför fönstret och innanför dörrarna går samtalet om diskrimineringslagen lika varmt.
– Vi är så jäkla dåliga i det här landet på att föra svåra samtal. Vi ska inte hålla varandra i handen och sjunga we shall overcome, säger Ana Marega, processledare på Malmö mot diskriminering, med både humor och allvar i blicken.
– Men vi måste kunna föra konstruktiva samtal om svåra frågor.
Diskrimineringslagen är stor och komplex, förklarar hon, men det finns två huvudbestämmelser. Först och främst är det förbjudet att diskriminera någon. Sedan finns det krav på så kallade aktiva åtgärder mot diskriminering, som gäller alla arbetsgivare och utbildningsanordnare i Sverige.
– Det handlar om att ha ett löpande och systematiskt arbete där man kartlägger risker för diskriminering och arbetar förebyggande. I det ingår också att kunna föra svåra samtal.
Ana Marega, processledare på Malmö mot diskriminering. Foto: Nea Magoo Eriksson
I fjol granskade Diskrimineringsombudsmannen hur tolv statligt, kommunalt eller regionalt ägda bolag arbetar med aktiva åtgärder. Bara två bolag levde upp till diskrimineringslagens krav. Något som gör föreningen besvikna, men inte verkar förvåna dem.
– Kunskapen finns inte, säger Ana Marega.
Föreningen Malmö mot diskriminering håller i föredrag och intervjuar både arbetsgivare, skolpersonal och elever om diskrimineringsfrågor. De driver, trots begränsade resurser, även en stor andel av de diskrimineringsmål som prövas i domstol i Sverige idag.
Och det verkar inte som att de kommer att få mindre att göra. Hos föreningen ökar anmälningarna och DO tog under fjolåret emot fler anmälningar än någonsin tidigare.
Samtidigt har byrån märkt av både ett hårdare klimat och en normalisering av ett mer kränkande språkbruk och uttryck, framförallt i kontakt med skolor.
– Det handlar om normalisering av exempelvis rasism och hat mot muslimer och judar, men även andra former av kränkande uttryck. Det ser vi i våra samtal med elever och skolpersonal, berättar Ana Marega.
Malmö mot diskriminering är en av Sveriges 19 antidiskrimineringsbyråer och ger gratis juridisk rådgivning till personer som blivit utsatta för diskriminering. Foto: Nea Magoo Eriksson
Men även i kontakt med vårdnadshavare, menar hon. Lärare beskriver för föreningen att de i dag i högre grad än tidigare möter föräldrar som delar elevernas bild, snarare än att markera mot kränkningar.
Hon tycker sig se en korrelation mellan samhällsutvecklingen de ser i sitt arbete och politiken som förs i Sverige, även på världsarenan.
– Det återspeglar sig i våra skolor och i förlängningen arbetsplatser, säger Ana Marega.
Malmö mot diskriminering är en politiskt obunden förening, samtidigt vittnar de om att föreningen på senare tid blivit mer stämplad som en vänsterorganisation.
– När jag började arbeta med mänskliga rättigheter och antidiskriminering runt 2010 uppgav i princip alla, oavsett politisk hemvist, att de stod bakom de här frågorna, säger Karin Henrikz, jurist och biträdande verksamhetschef på Malmö mot diskriminering.
– I dag upplever jag att de i större utsträckning har politiserats, där antidiskriminering, trots sin liberala historia, oftare uppfattas som en vänsterfråga.
Karin Henrikz, jurist och biträdande verksamhetschef på Malmö mot diskriminering. Foto: Nea Magoo Eriksson
Den största delen av anmälningar till byrån handlar om diskriminering mot funktionsnedsättning och därefter etnisk diskriminering.
Fall om könsdiskriminering ligger på runt tio procent. Vilket inte riktigt speglar verkligheten, menar Karin Henrikz.
– När man tittar på undersökningar i arbetslivet och skolor kring vad man känner att man är utsatt för kommer kön och ålder först, därefter etnicitet.
– Det säger något om anmälningsbenägenheten.
Skånes Folkblad har tidigare skrivit om Emilia Rapp från Kristianstad som sparkades från sitt jobb på grund av att hon var gravid. Hon anmälde sitt ärende till DO som gav arbetsgivaren ett skadestånd för könsdiskriminering på 100 000 kronor.
– Det är allvarligt både för individen och på samhällsnivå. Å ena sidan finns en politisk ambition om ökat barnafödande, å andra sidan ser vi att gravida riskerar diskriminering på arbetsmarknaden, säger Karin Henrikz och tar en klunk ur sitt vattenglas.
Dessutom riskerar kvinnor som skaffar barn sämre löneutveckling och ökad sjukskrivning, menar hon.
Samtidigt som föreningen ser en negativ utveckling, sker också en tydligt motrörelse, berättar Ana Morega. De får i dag många förfrågningar från skolor, myndigheter och arbetsgivare som vill arbeta mer aktivt med frågorna.
– Det är positivt och gör oss väldigt hoppfulla. Om det är temporärt är svårt att säga, men just nu har vi ett uppsving.
Malmö mot diskriminering
MMD har funnits sedan 2011 och har nio anställda, varav fem är jurister. De är en oberoende ideell förening som ger gratis juridisk rådgivning till personer som blivit utsatta för diskriminering och en av Sveriges 19 antidiskrimineringsbyråer.
De håller också i utbildningar och föredrag för arbetsplatser och skolor, något som blivit allt mer eftertraktat senaste tiden, berättar föreningen.
Varje år får de cirka 300 anmälningar får enskilda personer. Vanligaste fallen är diskriminering av funktionsnedsättningar i skolmiljöer, följt av etnisk diskriminering. Anmälningar från arbetslivet ser likadant ut.
Föreningen försöker att arbeta så nationellt de kan, men deras rådgivning riktar sig framförallt till personer som bor i södra och sydöstra Skåne och täcker 18 kommuner.
Källa: Malmö mot diskriminering
Diskrimineringslagen
Den trädde i kraft den 1 januari 2009 och dess syfte är att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Enkelt sett består den av två delar: förbud mot att diskriminera och krav på att arbetsgivare och utbildningsanordnare förebygger diskriminering genom aktiva åtgärder.
Lagen omfattar sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.