Tornevall Networks

Under den sista veckan i april var klimatkonferensen i den karibiska staden Santa Marta i Colombia epicentrum for världens klimatpolitik. Det var den första konferensen i sitt slag och anordnades av Colombia och Nederländerna.

Konferensen samlade 57 länder och 2.800 deltagare, bland dem hundratals forskare och civilsamhällesorganisationer, för att ta itu med det som internationella klimatförhandlingar misslyckats med att göra på årtionden: hur man planerar, finansierar och genomför en ordnad utfasning av fossila bränslen. 

Man nådde vissa framgångar ifråga om konkreta planer för omställningen, delvis därför att ingen av de tre stormakterna USA, Ryssland eller Kina var inbjudna. Framför allt USA har effektivt saboterat tidigare konferenser i FN:s regi i alla avgörande frågor.

Det viktigaste resultatet i Santa Marta var bildandet av en koalition av länder som förbinder sig till att delta i en planmässig utfasning av fossila bränslen, eller åtminstone till utformningen av planen.

En ny konferens kommer att hållas nästa år i ett av de länder som hotas till sin existens av havshöjningen, Tuvalu i Oceanien.

Tyvärr måste man dock hålla med Colombias president Gustavo Petro om att det stora frågetecknet är om kapitalismen kommer att klara omställningen innan det mänskliga livet på planeten går under. 

Den stora utmaningen är social och politisk – de mest drabbade länderna, utvecklingsländerna, kan inte ensamma stå for sina kostnader och med den skuldbörda som tynger dem har de mycket svårt att ensamma tillföra de resurser som behövs för omställningen. 

Utsikterna är inte ljusa, speciellt då världens största ekonomiska makt styrs av en galen president som helt förnekar klimatkatastrofen, samtidigt som han lägger de resurser som skulle behövas for omställningen på krigsmaterial och krig, som tvingar alla länder som är kritiska till USA:s politik att rusta för att försvara sig mot galningen.

Ändå gav konferensen till skillnad från tidigare klimatmöten ett visst hopp om framtiden.