Natos högkvarter må ligga i Bryssel men Nato är en amerikansk skapelse, vilket framgår tydligt redan i Nordatlantiska fördraget från 1949 som undertecknades av de tolv originalmedlemmarna. Artikel 13 i fördraget säger att om en medlemsstat vill lämna organisationen kan den göra det ett år efter att ha meddelat USA:s regering att man inte längre […]
Content
Natos högkvarter må ligga i Bryssel men Nato är en amerikansk skapelse, vilket framgår tydligt redan i Nordatlantiska fördraget från 1949 som undertecknades av de tolv originalmedlemmarna. Artikel 13 i fördraget säger att om en medlemsstat vill lämna organisationen kan den göra det ett år efter att ha meddelat USA:s regering att man inte längre vill vara med.
Det är det tyvärr fortfarande inget medlemsland som har för avsikt att göra – tvärtom framstår de europeiska Natoländernas ledare som långt mycket mer måna om den USA-styrda krigsalliansen än den högste ledaren själv. Den oberäknelige Donald Trump har istället upprepade gånger pratat om att USA själva kanske borde lämna Nato, främst som ett (fungerande) ”hot” för att få resterande medlemsländer att lägga ännu mer pengar på militären.
Men i svallvågorna av Trumps och USA:s katastrofala krig mot Iran, knakar det ljudligare i Natofogarna än på länge. Att till och med den så underdånige Ulf Kristersson dristade sig till att vagt instämma i den tyske kanslern Friedrich Merz kritik mot USA:s krigsinsats är i det närmaste en sensation sammanhanget, och Merz kritik mer än ovanligt rättfram.
Washington har blivit ”förnedrat” av Irans ledning, sade Merz häromveckan efter att Trumps förhandlare och vicepresident JD Vance fått åka hem tomhänt från de förhandlingar som hölls i Pakistan för att få slut på kriget. Merz konstaterade också att USA verkar ha startat kriget utan en riktig plan för vad man skulle göra.
Trump svarade med att hota med att dra tillbaka amerikanska soldater från Tyskland, och den 1 maj meddelade Pentagon att USA under det närmaste året ska kalla hem 5.000 av de cirka 35.000 soldater som de har i landet.
Trump har sagt att han funderar på att straffa också andra Natoländer som inte stöder kriget i Iran och vill hjälpa till med att åter öppna Hormuzsundet för oljetrafik. Han har varit tydligast med Italien och framför allt Spanien – det enda Natoland som faktiskt för en självständig utrikespolitik under premiärminister Pedro Sanchez, som uttalat sig tydligt mot såväl Israels folkmord på palestinier som USA:s och Israels oprovocerade och folkrättsvidriga anfallskrig mot Iran.
– Italien har inte varit till någon hjälp och Spanien har varit hemskt, sade Trump i slutet av april.
Trumps senaste missnöje med sina europeiska allierade kommer efter den mer fundamentala krisen runt Grönland, där Natos högste ledare hotat med att militärt ta ön från Danmark. För en gångs skull protesterade då de europeiska toppolitikerna högljutt mot USA-imperialismen – när den riktades mot en av de egna.
Annars har inte ett knyst av protester hörts mot den folkrättsvidriga kidnappningen av Venezuelas president Nicolas Maduro och stölden av Venezuelas olja, mot de allt mer aggressiva hoten mot Kuba och mot det faktum att USA anföll Iran. Kritiken där handlar snarare om hur resultatet slår mot världsekonomin och att USA inte kunnat ”slutföra jobbet”.
Kriget i Ukraina, som de europeiska länderna köpt in sig på ännu mer än det USA som drev på utvecklingen under den väststödda kuppen 2014, har också slagit mot Europas ekonomier, men där har de europeiska ledarna inte haft något emot att befolkningarna fått ökade energikostnader – samtidigt som USA kunnat öka sin försäljning av flytande gas till Europa för att ersätta den ryska.
Med Trump som president i USA är också Ukrainakriget en källa till spänningar inom Nato, där Trump står för en mindre kompromisslös linje än de europeiska ledarna som vill fortsätta kriget till varje pris.
Både Grönlandskrisen och kontroversen runt Iran har fått Natos nederländske generalsekreterare Mark Rutte att åka till Washington för att göra det han gör bäst och det han är tillsatt för, att kyssa Trumps fötter och försäkra kejsaren om undersåtarnas kärlek. Samtidigt har en av hans företrädare, Anders Fogh Rasmussen, gått ut och efterlyst en ny europeisk militärallians, där även Ukraina skulle ingå.
– Det vi bevittnar just nu är Natos upplösning, sade den tidigare danske statsministern vid ett besök i Berlin i helgen.
Så väl är det nu inte ännu, även om alliansen prövas med den nyckfulle amerikanske presidenten vid rodret. Kongressledamöter från båda de stora partierna i USA röstade också igenom en lag förra året just för att motverka Trumps nycker. Enligt lagen får USA inte ha färre än 76.000 trupper i Europa, och för närvarande finns det omkring 85.000 amerikanska soldater i Europa.
Det är också viktigt att påpeka att även om det osannolika skulle hända att Trump faktiskt spräcker USA:s egen krigsallians så skulle det inte göra den bättre. Det bästa som kan hända oss i Sverige är att vi använder oss av artikel 13 i fördraget och lämnar den imperialistiska sammanslutning som är Nato – oavsett vem som för närvarande sitter i Vita huset och är högsta chef.