Nu i maj hålls en översynskonferens för icke-spridningsavtalet av kärnvapen i FN:s regi i New York. En viktig konferens – som Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) beslutat att inte närvara på. ”Det är ett smärtsamt tydligt bevis på regeringens svala intresse för kärnvapennedrustning“, skriver Svenska läkare mot kärnvapen (SLK) tillsammans med Svenska Freds i […]
Content
Nu i maj hålls en översynskonferens för icke-spridningsavtalet av kärnvapen i FN:s regi i New York. En viktig konferens – som Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) beslutat att inte närvara på.
”Det är ett smärtsamt tydligt bevis på regeringens svala intresse för kärnvapennedrustning“, skriver Svenska läkare mot kärnvapen (SLK) tillsammans med Svenska Freds i en debattartikel.
De båda organisationerna är starkt kritiska till regeringen Kristerssons hållning i frågan om kärnvapen och att de mer eller mindre gett grönt ljus för placering av sådana vapen i Sverige.
– Vi är starkt emot Natos kärnvapendoktrin och att Sverige gått in både i Nato och DCA utan några restriktioner mot kärnvapen, det är väldigt allvarligt, säger Vendela Englund Burnett, ordförande i SLK, till Proletären.
Organisationens motstånd mot kärnvapen grundar sig i medlemmarnas yrkeskunskaper och etik berättar Vendela Englund Burnett.
– Vi är ju läkare och därför hävdar vi den alltmer ovanliga åsikten att alla människor är lika mycket värda. Dessutom vet vi som läkare hur dåligt människor fungerar om de utsätts för hot, stress, informationsbrist och så vidare.
– Om man nu ska tänka på Sverige, så är det väldigt farligt för oss att skapa en situation där man på andra sidan Östersjön, där det finns människor som är precis som vi, planterar misstanken att det ska placeras kärnvapen här med tre minuters flygtid till mål.
– Det gör det farligare för Sverige och höjer spänningen. Nej, det finns inget positivt med det och det är totalt ologiskt.
Det blir alltså inte tryggare under Natos kärnvapenparaply?
– ”Kärnvapenparaply” är en förrädisk beskrivning av något som inte finns. Om vi accepterar det så accepterar vi att vi ska trovärdigt påstå att vi är beredda att döda miljontals människor. Men vi ska samtidigt inte skrämma upp dem så mycket att de är beredda att reagera på en felimpuls!
Tycker du att det talas mer lättvindigt om kärnvapen nu än till exempel under kalla kriget?
– Ja och det avslöjar en djup okunnighet. Man orkar inte ta till sig vad de faktiskt är och gör. När man hotar någon med vapen så säger man ju att man är beredd att använda det. Om man ska bli lite etiskt filosofisk – om det värsta och yttersta händer och hela vår civilisation hotas, ska vi påstå att vi är beredda att ge upp den då?
– Ska vi säga att vi är beredda att ge upp all humanitet, mänskliga rättigheter, framtiden, att döda miljoner, utlösa en kärnvapenvinter… Vad återstår då av vår ”civilisation”? Då har vi redan förlorat, för det var ju dessa värden jag trodde vår civilisation skulle stå för.
Men vad kan alla som inte vill ha kärnvapen i världen göra då? Eller är det kört?
– Vi ska ju tänka att vi har gjort ganska mycket förut, så sent som på åttiotalet fanns det 70.000 kärnvapen, idag omkring 12.000. Det gäller att få alla att på nytt förstå vad det är och börja prata med varandra om det.
– Bara några veckor innan invasionen av Ukraina sade de stora kärnvapenmakterna att ett kärnvapenkrig inte kan vinnas och aldrig får utkämpas. Vi måste lyfta upp den sanningen, den logiken att det aldrig någonsin får hända. Och då är det balanserad och kontrollerad nedrustning som gäller.
– Låt oss komma tillbaka till att gemensamt göra detta. Det existensiella hotet är vår gemensamma fiende, vi måste rusta ned tillsammans annars går vi under tillsammans. Och då ingår det att motverka fiendebilden och idén att det är ”någon annan”, och inse att alla människor är vi.