Tornevall Networks

Versions

1. 2026-05-21 12:05:56

   Discovered: 2026-05-21 15:32:25 Hash: 45b85561c567efa5ee8cfd15b363a11c46bb1b6c
   Title:

   ”Lyssnare kan vara intresserade även av levande människors historier – inte bara mördade”
   Description:

   Hem & Hyra tvekade innan de, ”sist på bollen”, drog igång sin poddsatsning ”Hem ljuva hem”.
   – Vi fick höra att det var otroligt svårt att få lyssning om man inte gör true crime, säger redaktören Anna Rytterbrant.
   Men formatet där en vanlig människas berättelse är bärande har överträffat förväntningarna.
   Content

   ”Gert – hoardern som inte kunde sluta samla”, ”Petra och bajsinfernot”, och ”Annika och hyresflykten”, heter tre av de hittills fem avsnitten av Hem & Hyras podd Hem ljuva hem.
   
   – Journalister och medier får ofta kritik för att inte släppa fram röster med andra erfarenheter eller bakgrunder än medelklass i storstäder och deras problem. Vår podd är en motvikt till det, menar Anna Rytterbrant, lokalredaktör på Hem & Hyra.
   
   Men att det faktiskt blev en podd var inte självklart. När idén föddes skapade redaktionen en poddgrupp där Anna Rytterbrant ingick:
   
   – Jag och tre kollegor med olika grader av radio- eller podderfarenhet tittade på vilka format som kunde vara aktuella: ”snackepodd”, grävpodd eller intervjupodd. Vi lyssnade på andra tidningars och magasins poddar och tog kontakt med folk som jobbat med dem för att dra lärdomar. Vi kunde på så sätt dra fördel av att vara sist på bollen, för alla var otroligt generösa och berättade både om sina vänsterkryss, långbollar och stolpskott.
   
   Anna Rytterbrant. Foto: Tor Johnsson.
   
   I bakhuvudet hade de vetskapen om att de varje vecka träffar människor med starka berättelser som ofta inte hörs i andra medier.
   
   – Vi finns utspridda i landet och kan ha historier från hålor där journalister vanligtvis inte sätter sin fot. Men också människorna vi möter skiljer sig. Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha med ett gäng politiker eller tankesmedjor i väskan tillsammans med kamera, block och penna när jag är ute på jobb. För deras bild av verkligheten verkar vara så  annorlunda mot den vi möter via våra intervjupersoner. Med podd får vi liksom ett format där vi kan få de här rösterna att höras – i dubbel bemärkelse. Det skulle ju vara så jobbigt att ha med politiker och tankesmedjor i väskan.
   
   Poddgruppen landade ändå först i att Hem & Hyra inte skulle ha någon podd, eftersom de såg idel hinder: tekniskt, att man sitter utspridda och att arbetsbelastningen kunde bli för hög. Sedan kom de ändå fram till att testa formatet där en persons berättelse är bärande, à la ”Verkligheten i P3”, och sedan utvärdera.
   
   – En viktig del var att det ska vara frivilligt att podda och att ingen skugga ska falla över den som inte känner sig bekväm i det formatet. Det är ju både lite läskigt och väldigt spännande.
   
   Podden görs i samarbete med produktionsbolaget Filt. Anna Rytterbrant konstaterar att ljud och intervjuande för radio kan vara ganska svårt.
   
   – Jag har gått radioutbildning och jobbat med radio, men de flesta av oss har aldrig jobbat med ljud. Genom att ta hjälp av Filt blir det möjligt för alla på Hem & Hyra att faktiskt våga testa. När någon reporter känner att den har en idé kan den bolla med Filt och se om den ens passar för ljud. När jag körde fast i mitt manus kunde producenten Olivia Sandell puffa mig i rätt riktning.
   
   – Teknikerna får kanske jobba en del med vårt material – vi har inte riktigt utrustning utan de flesta spelar in med sin mobil och står under en filt i en garderob och läser in prator. Vi behöver någon som håller oss i handen när det blir svårt.
   
   Att ni reportrar turas om att göra avsnitten – vilka är fördelarna med det?
   
   – Fördelarna är att det är intervjupersonernas historier som får bestämma vad som blir podd, och att vi kan få historier från hela landet. Och att arbetsbördan för kollegan som drar vardagslasset och matar monstret – webben – roterar mellan våra redaktioner. Dessutom är det demokratiskt att alla som vill utvecklas eller göra något nytt och roligt får göra det. Jag har pratat med kollegor som aldrig jobbat med ljudmediet tidigare som blivit helt bitna och insett vilket roligt – men svårt – format det är. Alla som poddat vill göra mer.
   
   Och nackdelarna?
   
   – Det negativa är så klart att det kanske tar ett tag innan man som reporter får göra podd igen och dra lärdom av de misstag man gör. Till exempel att man intervjuar för länge, går vilse i sitt manus eller mick-bummel. Och för lyssnaren: att man inte får en relation med podden via en programledare.
   
   Avsnittet om Annika som flyttat sex gånger i jakt på lägre hyra, som Anna Rytterbrant gjort, började med att hon skulle skriva en artikel om hur svårt det är att hitta en billig hyresrätt.
   
   – Jag pratade med henne första gången i mars 2025. Då hade Hem & Hyra egentligen inte satt ner foten om en podd, men jag kände att Annika hade en historia som många ensamstående kan känna igen sig i. Dessutom blandat med dramatiska händelser som att bli utsatt för bedrägeri och ha en tuff bakgrund. Men det avgörande var nog att hon själv inte verkar se sig som ett offer utan kämpade för att ta sig vidare, hade självdistans och kunde och ville prata om sin situation på ett sätt som kändes nära men inte kladdigt.
   
   När Annika flyttade för sjätte gången, en lördag i slutet av april 2025, åkte Anna Rytterbrant dit för att fota men tog också in ljud, ifall det skulle bli en podd. Sedan dröjde det.
   
   – Först i början av året mötte jag henne igen. Då hade jag skrivit ett manus för att veta åt vilket håll jag ville att historien skulle gå. Det finns mycket mörker i Annikas liv och jag hade tänkt använda hunden Milo som en ljusglimt – men när jag kom dit visade det sig att de fått avliva honom efter att han blivit skadad och hon inte hade råd med veterinärkostnaderna. En bra lärdom av hur manus är något annat än verkligheten.
   
   Hur har podden tagits emot?
   
   – När vi intervjuade andra magasin fick vi höra att det var otroligt svårt att få lyssning om man inte gör true crime. Det var faktiskt en av invändningarna vi i poddgruppen hade mot att lägga tid på formatet podd, eftersom vi har hög trafik på webben. Men jag älskar att ha fel när det blir rätt – för lyssningen har överträffat våra förväntningar med råge. Det visar väl att lyssnare även kan vara intresserade av levande människors historier – inte bara mördade.
   
   Är ett sjätte avsnitt i pipeline?
   
   – Nästa avsnitt kommer redan 3 juni. Det är min kollega Kristina Wahlgren i Malmö som gör sin ljuddebut genom att återvända till en historia som hon tidigare skrivit om och som haft bra läsning. Hon har träffat Peter som under 20 års tid rökte inomhus och som fick ett krav på närmare en halv miljon kronor av sin hyresvärd. Han är en spännande person som får berätta sin historia så man förstår mer vem han är och hur han reagerade än vad som går att få fram i text. Det fina med ljud är ju att få höra skiftningarna i en människas röst när den berättar om sig själv och sina upplevelser.
2. 2026-05-21 12:05:56

   Discovered: 2026-05-21 14:06:23 Hash: 7afacc9ffa374de5df79c5ca65e1f5a39a645978
   Title:

   ”Lyssnare kan vara intresserade även av levande människors historier – inte bara mördade”
   Description:

   Hem & Hyra tvekade innan de, ”sist på bollen”, drog igång sin poddsatsning ”Hem ljuva hem”.
   – Vi fick höra att det var otroligt svårt att få lyssning om man inte gör true crime, säger redaktören Anna Rytterbrant.
   Men formatet där en vanlig människas berättelse är bärande har överträffat förväntningarna.
   Content

   ”Gert – hoardern som inte kunde sluta samla”, ”Petra och bajsinfernot”, och ”Annika och hyresflykten”, heter tre av de hittills fem avsnitten av Hem & Hyras podd Hem ljuva hem.
   
   – Journalister och medier får ofta kritik för att inte släppa fram röster med andra erfarenheter eller bakgrunder än medelklass i storstäder och deras problem. Vår podd är en motvikt till det, menar Anna Rytterbrant, lokalredaktör på Hem & Hyra.
   
   Men att det faktiskt blev en podd var inte självklart. När idén föddes skapade redaktionen en poddgrupp där Anna Rytterbrant ingick:
   
   – Jag och tre kollegor med olika grader av radio- eller podderfarenhet tittade på vilka format som kunde vara aktuella: ”snackepodd”, grävpodd eller intervjupodd. Vi lyssnade på andra tidningars och magasins poddar och tog kontakt med folk som jobbat med dem för att dra lärdomar. Vi kunde på så sätt dra fördel av att vara sist på bollen, för alla var otroligt generösa och berättade både om sina vänsterkryss, långbollar och stolpskott.
   
   I bakhuvudet hade de vetskapen om att de varje vecka träffar människor med starka berättelser som ofta inte hörs i andra medier.
   
   – Vi finns utspridda i landet och kan ha historier från hålor där journalister vanligtvis inte sätter sin fot. Men också människorna vi möter skiljer sig. Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha med ett gäng politiker eller tankesmedjor i väskan tillsammans med kamera, block och penna när jag är ute på jobb. För deras bild av verkligheten verkar vara så  annorlunda mot den vi möter via våra intervjupersoner. Med podd får vi liksom ett format där vi kan få de här rösterna att höras – i dubbel bemärkelse. Det skulle ju vara så jobbigt att ha med politiker och tankesmedjor i väskan.
   
   Poddgruppen landade ändå först i att Hem & Hyra inte skulle ha någon podd, eftersom de såg idel hinder: tekniskt, att man sitter utspridda och att arbetsbelastningen kunde bli för hög. Sedan kom de ändå fram till att testa formatet där en persons berättelse är bärande, à la ”Verkligheten i P3”, och sedan utvärdera.
   
   – En viktig del var att det ska vara frivilligt att podda och att ingen skugga ska falla över den som inte känner sig bekväm i det formatet. Det är ju både lite läskigt och väldigt spännande.
   
   Podden görs i samarbete med produktionsbolaget Filt. Anna Rytterbrant konstaterar att ljud och intervjuande för radio kan vara ganska svårt.
   
   – Jag har gått radioutbildning och jobbat med radio, men de flesta av oss har aldrig jobbat med ljud. Genom att ta hjälp av Filt blir det möjligt för alla på Hem & Hyra att faktiskt våga testa. När någon reporter känner att den har en idé kan den bolla med Filt och se om den ens passar för ljud. När jag körde fast i mitt manus kunde producenten Olivia Sandell puffa mig i rätt riktning.
   
   – Teknikerna får kanske jobba en del med vårt material – vi har inte riktigt utrustning utan de flesta spelar in med sin mobil och står under en filt i en garderob och läser in prator. Vi behöver någon som håller oss i handen när det blir svårt.
   
   Att ni reportrar turas om att göra avsnitten – vilka är fördelarna med det?
   
   – Fördelarna är att det är intervjupersonernas historier som får bestämma vad som blir podd, och att vi kan få historier från hela landet. Och att arbetsbördan för kollegan som drar vardagslasset och matar monstret – webben – roterar mellan våra redaktioner. Dessutom är det demokratiskt att alla som vill utvecklas eller göra något nytt och roligt får göra det. Jag har pratat med kollegor som aldrig jobbat med ljudmediet tidigare som blivit helt bitna och insett vilket roligt – men svårt – format det är. Alla som poddat vill göra mer.
   
   Och nackdelarna?
   
   – Det negativa är så klart att det kanske tar ett tag innan man som reporter får göra podd igen och dra lärdom av de misstag man gör. Till exempel att man intervjuar för länge, går vilse i sitt manus eller mick-bummel. Och för lyssnaren: att man inte får en relation med podden via en programledare.
   
   Avsnittet om Annika som flyttat sex gånger i jakt på lägre hyra, som Anna Rytterbrant gjort, började med att hon skulle skriva en artikel om hur svårt det är att hitta en billig hyresrätt.
   
   – Jag pratade med henne första gången i mars 2025. Då hade Hem & Hyra egentligen inte satt ner foten om en podd, men jag kände att Annika hade en historia som många ensamstående kan känna igen sig i. Dessutom blandat med dramatiska händelser som att bli utsatt för bedrägeri och ha en tuff bakgrund. Men det avgörande var nog att hon själv inte verkar se sig som ett offer utan kämpade för att ta sig vidare, hade självdistans och kunde och ville prata om sin situation på ett sätt som kändes nära men inte kladdigt.
   
   När Annika flyttade för sjätte gången, en lördag i slutet av april 2025, åkte Anna Rytterbrant dit för att fota men tog också in ljud, ifall det skulle bli en podd. Sedan dröjde det.
   
   – Först i början av året mötte jag henne igen. Då hade jag skrivit ett manus för att veta åt vilket håll jag ville att historien skulle gå. Det finns mycket mörker i Annikas liv och jag hade tänkt använda hunden Milo som en ljusglimt – men när jag kom dit visade det sig att de fått avliva honom efter att han blivit skadad och hon inte hade råd med veterinärkostnaderna. En bra lärdom av hur manus är något annat än verkligheten.
   
   Hur har podden tagits emot?
   
   – När vi intervjuade andra magasin fick vi höra att det var otroligt svårt att få lyssning om man inte gör true crime. Det var faktiskt en av invändningarna vi i poddgruppen hade mot att lägga tid på formatet podd, eftersom vi har hög trafik på webben. Men jag älskar att ha fel när det blir rätt – för lyssningen har överträffat våra förväntningar med råge. Det visar väl att lyssnare även kan vara intresserade av levande människors historier – inte bara mördade.
   
   Är ett sjätte avsnitt i pipeline?
   
   – Nästa avsnitt kommer redan 3 juni. Det är min kollega Kristina Wahlgren i Malmö som gör sin ljuddebut genom att återvända till en historia som hon tidigare skrivit om och som haft bra läsning. Hon har träffat Peter som under 20 års tid rökte inomhus och som fick ett krav på närmare en halv miljon kronor av sin hyresvärd. Han är en spännande person som får berätta sin historia så man förstår mer vem han är och hur han reagerade än vad som går att få fram i text. Det fina med ljud är ju att få höra skiftningarna i en människas röst när den berättar om sig själv och sina upplevelser.