DEBATT Att låta AI ta över en del av jobbet för att istället lägga mer tid på fältarbete blir en självklar väg framåt för redaktionerna. Då blir hantverket delvis ett annat, skriver Martin Schori.
Content
Läser Daniel Díaz debattinlägg “Låt AI sköta skrivbordsjournalistiken“, och måste ge honom rätt i de stora dragen. Inte i bilden av breakingjournalisten som en deskslav som enbart prånglar ut rewrites – alla som gjort sina år på breaking vet att det är ett ofta underskattat hantverk.
Men självklart kommer AI ta över stora delar av de processer där en människa i dag sitter och, japp, kastar bort sin tid (och pengar). Och där är breakingrollen sårbar.
För några månader sedan blossade det upp en debatt i Ohio när chefredaktören på Cleveland.com berättade att han låter en AI skriva artiklarna, eller i alla fall utkasten. Många journalister ser sig som skribenter i första hand, men faktum är, enligt redaktören, att just själva skrivandet är en ganska ny grej för reportrar.
Tidigare var de ute och… rapporterade. Sedan ringde man in det man såg och hörde till en så kallad rewrite desk som vevade ihop en artikel. I dag har Cleveland.com ersatt rewritedesken med en AI, medan journalisterna är ute på fältet. Enligt deras egna uppgifter kan de samla in fler historier än någonsin.
Jag är kluven till beskrivningen. Jag tror på mer människa i journalistiken, inte mindre. Skrivandet kan bidra till starka relationer med publiken, särskilt om man gör det med en personlig röst (Hint: se Hint!). Men alla vet också att den rösten sällan får utrymme inom just breaking. Att låta AI ta över en del av jobbet för att istället lägga mer tid på fältarbete blir därmed en självklar väg framåt.
Men då uppstår också nästa fråga, som Díaz inte ställer: Vilka är det egentligen vi rekryterar – och utbildar – till våra redaktioner just nu?
Svaret, om vi är ärliga, är att vi i hög grad rekryterar till mallade roller. Vi chefer (jag har själv varit en av dem) letar ofta efter personer som kan producera snabbt, skriva rent, leverera enligt en given form. Det är inte nödvändigtvis fel kompetenser. Men det är i hög grad exakt de uppgifterna som AI redan i dag utför billigare, snabbare – och utan att klaga på lönen.
Därmed blir det vi kallar “mjukare värden” extremt mycket viktigare. Det gäller hela samhället, något som Handelshögskolans rektor Lars Strannegård konstaterade nyligen på DN Debatt. Kommunikation, samarbete, kreativitet, förmågan att bygga relationer och skapa sig en egen röst som läsaren känner igen mellan tusen genererade texter är inte längre något fluffigt (kvinnligt?) som vi har utöver det egentliga hantverket. Det är hantverket och det är hela affären.
Det måste genomsyra både utbildning och rekrytering framåt. Díaz vill ha fler journalister ute i fält, och det är rätt. Men det kräver en helt annan typ av kompetenser än vad vi rekryterar för i dag.
Det betyder också att vi måste tänka om kring journalistutbildningarna. Mycket av det som lärs ut i dag handlar fortfarande om att producera enligt mallar – nyhetsartikeln, reportaget, krönikan – som om formatet i sig var värdet.
Och när de nya personerna kommer in – de med profil, röst, egen blick – måste vi också ha redaktioner som kan ta emot dem. Så inte bara rekrytera annorlunda, även organisera annorlunda. Om vi anställer dem och sedan kör dem genom kvarnen kommer vi att förlora dem, till nyhetsbrev, poddar och egna plattformar. Det händer redan.
Forskaren Emma Frans har formulerat det skarpast: “AI kommer inte ta ditt jobb, men någon som är roligare att hänga med kommer att göra det.”
Översatt till medier: AI kommer inte att ersätta journalistiken. Men de medier som lyckas bygga unika relationer i en AI-värld kommer att överleva.
De andra kommer inte att göra det.
Martin Schori
Medgrundare Hint & 08
Författare till boken Online Only 3: AI & journalistik