Nu står det definitivt klart att en röst på M, KD eller L inte bara är en röst på ett fortsatt samarbete mellan den gamla högern och SD (och med Kristersson som fortsatt statsminister) utan också en röst på en ny Tidöregering, där SD besätter runt hälften av posterna motsvarande 11-12 ministrar inklusive migrationsministerposten och […]
Content
Nu står det definitivt klart att en röst på M, KD eller L inte bara är en röst på ett fortsatt samarbete mellan den gamla högern och SD (och med Kristersson som fortsatt statsminister) utan också en röst på en ny Tidöregering, där SD besätter runt hälften av posterna motsvarande 11-12 ministrar inklusive migrationsministerposten och tre av fyra av de tyngsta portföljerna (d v s finansminister-, justitieminister-, försvarsminister- och utrikesministerposterna). Detta krav kommer då från ”hästens egen mun” och uttalas i Sveriges radios och Ekots lördagsintervju.
Skulle de fyra Tidöpartierna segra den 13 september, och det mot alla odds mot bakgrund av hur opinionsläget ser ut just nu för de fyra partiernas del, så är det troligt att SD återigen blir det största partiet såsom efter 2022 års val och denna gång är det troligt att SD blir rejält mycket större än M jämfört med hur den förra valutgången såg ut när det endast skilde någon procentenhet mellan SD och M.
SD har under våren redan tagit fram en intern namnlista över de partitoppar som är tilltänkta som ministrar om Tidöpartierna tar hem valet och som närmast motsvarar en sverigedemokratisk skuggregering. Exakt vilka som står på listan och som är partiets 11-12 ministerämnen är dock inte känt men det är möjligt att Åkesson besätter migrationsministerposten, att Aron Emilsson blir utrikesminister, att Linda Lindberg blir skolminister, att Martin Kinnunen blir klimat- och miljöminister, att Alexander Christiansson blir kulturminister, att Magnus Persson blir arbetsmarknadsminister, att Mattias Bäckström Johansson blir energiminister, att Bo Broman blir finansminister, att Julia Kronlid blir socialförsäkringsminister samt att Henrik Vinge blir justitieminister. Ytterligare andra namn som har nämnts i sammanhanget är bl a Gustav Gellerbrant, Andrea Kronvall och Gabriel Kroon.
Skulle SD bli ett regeringsparti efter den 13 september i år så har partiet på alla sätt och vis skrivit historia. SD har redan revolutionerat den svenska politiken och ritat om den svenska politiska kartan från grunden genom att bl a ha decimerat S till ett 30%-parti p g a att SD har vunnit över 100 000-tals arbetarväljare från S och genom att just ha fått med sig den gamla högern på sin sida, som SD dessutom alltmer framstår som ledare för (och därmed har SD inte bara förnedrat S utan även M genom att detronisera M som den svenska högerns självklara ledare).
Visserligen har ett stort antal andra högerpopulistiska partier runtom i Europa inklusive i flera av de nordiska grannländerna redan suttit i regeringsställning (och det sedan många år tillbaka) men SD:s direkta ursprung inom den svenska s k nationella rörelsen gör att partiet inte riktigt kan jämföras med andra högerpopulistiska partier såsom de som existerar i de nordiska grannländerna. Det närmaste som går att jämföra med om SD hamnar i regeringen skulle i så fall vara när högerextrema FPÖ satt i Österrikes regering (vilket skedde 2000-05 samt 2017-19) och framför allt och sist men inte minst när Fratelli d’Italia, den direkta arvtagaren till Mussolinis gamla fascistparti, kom till makten i Italien under Europas bruna höst 2022.