Tornevall Networks

Glädjen över ligasegern hos fansen till Arsenal Football Club, ”Gunners” i folkmun, förbyttes hos många till ilska när det offentliggjordes att klubben skrivit sponsorsavtal med det israeliska bolaget Deel: företagets logotype kommer att (van)pryda ena ärmen på Arsenals röd-vita matchtröjor. 

Deel Inc. arbetar med löner och HR-verksamhet för internationellt utplacerade arbetare: bolaget tillhandahåller rekryterings-, betalnings- och personaltjänster för företag som anställer internationellt. Enligt den spansk-marockanska sportjournalisten Layla Hamed, är Deel verksamt på de av den israeliska armén ockuperade palestinska områdena, och bolaget bidrar varje år med miljoner till den israeliska militärmakten.

Deel är baserat i Delaware i USA. Bolaget grundades av israeliska medborgarna Alex Bouaziz och Ofer Simon tillsammans med Kinafödde entreprenören Shuo Wang. Bouaziz, bosatt i Tel Aviv och med en uppväxt i både Frankrike och Israel, har offentligt visat sin support för de av företagets anställda som kallats in till krigstjänst i Gaza – där både FN, den internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICJ) och organisationer som Amnesty International konstaterar att Israel begår krigsförbrytelser och folkmord.

– Min största oro är för våra israeliska lagkamrater som är reservister och nu kallas in i krig. Vårt fokus ligger på att stödja dem…, skrev Bouaziz på sociala medier nyligen.

Deels logga på nästa säsongs matchställ. Foto: Arsenal / Montage: Proletären

Affären med Deel kommer inte långt efter att Arsenal avskedat den populäre materialförvaltaren Mark Bonnick med 22 år i klubben – Bonnick lade ut propalestinska inlägg på sociala medier och det kostade honom jobbet sedan klubbens ägare agerat.

Arsenal ägs av den amerikanske finansmannen Stanley (Stan) Kroenke, 78. Kroenke äger fler idrottsklubbar i USA och Europa, bland annat amerikanska fotbollslaget Los Angeles Rams, basketlaget Denver Nuggets, ishockeylaget Colorado Avalanche och fotbollslaget Colorado Rapids. Kroenke, som bidrog med miljoner till Donald Trumps presidentinvigning, har omfattande affärer med israeliska bolag.

Stan Kroenke är en av de sammanlagt 16 utländska ägarna till de 20 lagen i Premier League. Bara tre klubbar (Brentford, Brighton Hove & Albion och Tottenham Hotspur) har engelska majoritetsägare och en (West Ham United) ägs av walesaren David Sullivan som tjänade ihop sin förmögenhet inom porr-industrin. Så här fördelar sig ägarstrukturen i Premier League: USA nio lag, Storbritannien (4) och ett vardera med ägare från Pakistan, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Grekland, Frankrike, Kina och Egypten.

Arsenalsupportrar protesterar mot ägaren Kroenke 2020, bland annat att för att denne gått med på (det nu döda) förslaget om en europeisk ”superliga”. Foto:  Daily AFC

I en ny rapport från brittiska mänskliga rättigheterorganisationen War on Want anklagas flera Premier League-klubbar för att samarbeta med företag ”medskyldiga till Israels olagliga ockupation, apartheid och folkmord på det palestinska folket”. Rapporten Rött kort: Engelska Premier Leagues medverkan i Israels grymheter mot palestinierna, pekar särskilt ut Arsenal, Liverpool, Chelsea och Manchester United som alla ägs av amerikanska affärsintressen. Här finns också engelsk-ägda Tottenham Hotspur samt Manchester City, ägt av Abu Dhabi United Group i Förenade Arabemiraten (UAE).

– De här klubbarna talar stolt om jämlikhet, inkludering och gemenskap. Ändå använder vissa sitt varumärke till ’sport-tvätt’ för att sanera ryktena hos företag som är kopplade till några av de allvarligaste brotten och humanitära katastroferna i vår tid, säger Neil Sammonds, kampanjledare för den palestinska avdelningen inom War on Want.

Minst elva av de 20 klubbarna i Premier League är direkt sponsrade av, konstaterar War on Want, ”företag delaktiga i Israels grymheter”: förutom de sex klubbarna här ovan också Crystal Palace, Everton, Burnley, Brighton och Fulham som sponsras av de internationella investerarna BlackRock och Vanguard, inblandade i Israels krigsföring, eller för att de, som Arsenal gjort, agerat mot personal och supportrar på sätt som kan kränka rätten till yttrandefrihet och/eller utgöra diskriminering. Newcastle United är inblandat genom att klubben ägs av den statliga saudiska investeringsfonden. Saudiarabien stöttar president Trumps nykoloniala”Board of Peace”.

Dessutom, skriver War on Want i rapporten, är samtliga de 20 klubbarna indirekt sponsrade av Barclays bank som ju är huvudsponsor och bankpartner till Premier League. Detta trots koncernens sedan årtionden tillbaka dokumenterade kopplingar till systematisk rasdiskriminering, både under apartheidperioden i Sydafrika och under Israels apartheid mot palestinier, samt till vapen- och andra företag inblandade i Israels krigsförbrytelser i Gaza och på Västbanken. 

Åtta av klubbarna har, utöver den ligaöverskridande kopplingen till Barclays bank, inga direkta kopplingar till Israels krigsförbrytelser: Aston Villa, Bournemouth, Brentford, Leeds, Nottingham Forest, Sunderland, West Ham och Wolverhampton Wanderers.

Det är klubbarnas ägare som bestämmer över sponsorsavtal och kontakter. Ägarna har närmast oinskränkt makt att agera: det var Stan Kroenke som låg bakom att Mark Bonnick fick sparken från Arsenal. 

– Jag tycker det är galet att vi inom fotbollen kan prata om att utrota rasism, men vi får inte prata om apartheid och vad som händer i Israel, sade Bonnick i fjol. Vi uttalade oss mot apartheid i Sydafrika. Varför kan vi inte uttala oss mot folkmord nu?

– Allt jag gjorde var att uttrycka sorg och ilska över de grymheter som utspelar sig i Gaza. För det fick jag sparken av Arsenal. Det skickar ett kyligt och farligt budskap.

Efter att Bonnick fått sparken blev han utsatt för en smutskastningskampanj, iscensatt av israeliska konton på sociala medier.

Och nu tar Arsenal ytterligare ett steg: en sponsordeal med ett israeliskt bolag, inblandat i folkmord och krigsförbrytelser. På sociala medier blev reaktionen snabb: massor av Arsenalsupportrar tog ställning mot den folkmordsstödjande sponsorn: Signaturen Ash skrev på X (Twitter) att ”Deel grundades inte bara av en israel, utan har uttryckt stöd för sionisterna, samtidigt som de bedriver verksamhet på det ockuperade palestinska territoriet. Det är helt skamligt att klubben ens övervägde att samarbeta med dem”.

En annan supporter bröt sin mångåriga tradition att köpa en ny Arsenaltröja varje år, efter sponsorsbeslutet. Han vill inte medverka till att göra reklam för ett israeliskt företag.

”Det här Deel-nonsenset är äckligt. Jag hatar att ett varumärke relaterat till sådana grymheter samarbetar med min klubb”, skrev Arsenal-supportern.

Arsenal Football Club är traditionellt ett av den brittiska fotbollens många arbetarlag. Grundat som Dial Square FC i oktober 1886, av arbetare vid ammunitionsfabriken Royal Arsenal i Woolwich i sydöstra London. 1913 flyttade klubben till Highbury-området i stadsdelen Islington i norra London.

Islington är av tradition ett starkt Labour-fäste, där den lokala fullmäktigeförsamlingen var känd för att reta gallfeber på de konservativa genom att låta den röda flaggan vaja ovanför stadshuset. I parlamentet i London representeras Islington av förre labourledaren Jeremy Corbyn och Emily Thornberry, petad ur regeringen av Israelvännen och premiärministern Keir Starmer. I kommunalvalet nyligen gick Islington mot strömmen i Storbritannien: det högerpopulistiska och rasistiska Reform UK tog inte ett enda mandat i församlingen. Labour tog 32 av de 51 mandaten och Green Party resterande 19.

Arsenal är kvar i norra London även om klubben bytt arena: sedan fullmäktige sagt nej till en om- och utbyggnad av Highbury, byggde klubben nytt på en gammal industritomt i närheten: 2006 invigdes Emirates Stadium. Arenan kostade motsvarande 4,9 miljarder svenska kronor att bygga.

Trots att Arsenal gått med enorma vinster de senaste åren – 8,7 miljarder svenska kronor 2025 – fortsätter Arsenals ägare Stan Kroenke att pressa och skinna matchpubliken: Arsenal har ligans dyraste biljetter och har sedan länge fjärmat sig från den arbetarklasspublik som varit klubben trogen under mer än 100 år.

Arsenal var en av de klubbar som totalt ignorerade uppmaningen från supporterorganisationen FSA att frysa biljettpriserna i ligan. Arsenal gjorde tvärtom: klubben offentliggjorde nyligen att biljettpriserna ska chockhöjas från och med säsongen 2026-27: den nya biljettkategorin A+ har priser på mellan 90 och 168 pund (motsvarande 1 130 till 2 100 svenska kronor). Supporterorganisationen Arsenal Supporters Trust (AST) reagerade starkt:

”… de absolut dyraste biljettpriserna i engelsk fotboll. Det placerar Arsenal i toppen av en tabell vi inte vill vinna och vi ifrågasätter hur seriös klubben är med sitt [tal om] engagemanget för en resa tillsammans med supportrarna”.

Nu är Arsenal inte den enda av de gamla arbetarklubbarna som distanserat sig från de traditionella supportrarna. Det gäller över hela ligan: folk ur arbetarklassen är redan hårt pressade ekonomiskt och de skenande biljettpriserna gör naturligtvis inte läget bättre.

Jonathan Chern, redaktör vid exepose.com, utgiven av universitetet i Exeter, menar i en artikel att katastrofen på Hillsborough Stadium i Sheffield i april 1989, då 96 personer dödades på läktaren, blev en katalysator.

”Katastrofen skylldes på fansen, och nonchalansen mot de 96 som dog visade sig eftersom de antogs tillhöra arbetarklassen och därmed inte var tillräckligt intelligenta för att hantera eller skydda sina egna liv… det blev katalysatorn för den nyliberala omvandlingen av sporten. Arenorna behövde göras säkrare, men det gjordes på ett sätt som skulle locka nya fans – fans som skulle betala högre priser för en mer sanerad miljö”, skriver Chern i artikeln från 2020.

Han konstaterar att våldet på arenorna, inte minst noga dokumenterat i Bill Bufords bok Among The Thugs (Bland huliganerna) inte kom från supportrarna ur arbetarklassen, utan från fans från alla samhällsskikt.

”Genom att locka till sig nya ’förnuftiga’ medelklassfans fylls arenorna nu av människor som inte känner till ramsorna och vars identitet med klubben definieras på ett annat sätt. Effekten är att fotbollen är mindre tribaliserad. Det är naturligtvis bra att våldet minskade inom fotbollen, men det gjordes på ett sätt som attackerade arbetarklassfansen snarare än den giftiga maskuliniteten.”