Trumps krig hotar nu att förvandla momslättnaden till en prischock när skenande gödsel- och drivmedelspriser sätter press på både bönder och konsumenter.
Content
Den 1 april sänktes matmomsen från 12 till 6 procent. Sänkningen innebär att en matkasse som tidigare kostat 1 000 kronor kommer att kosta 943 kronor. Det är en välbehövlig lättnad för hushåll med en stram ekonomi.
Men verkligheten kan mycket väl sätta krokben för sänkningen. Trumps egeninitierade och ogenomtänkta krig mot Iran har skapat kaos i stora delar av Mellanöstern. Förutom det enorma lidandet för befolkningen i regionen är en av de största effekterna stigande drivmedelspriser.
När Iran som motåtgärd hindrar transporter av olja genom det viktiga Hormuzsundet leder det till global brist på olja och gas. Uppskattningsvis passerar ungefär en femtedel av världens olja och gas genom sundet, och om energin inte tillåts nå världsmarknaden kan det leda till oljepriser kring 200 dollar per fat. Det vore en fördubbling jämfört med dagens nivåer och mer än en tredubbling jämfört med priserna före kriget.
Men det finns en annan konsekvens som ännu inte fått lika stor uppmärksamhet: kriget är också ett hot mot världens matproduktion. Naturgas från regionen används i stor utsträckning för att producera urea, som är en central komponent i kvävegödsel. Nästan en tredjedel av världshandeln med kvävegödsel och nästan hälften av världens svavel – som används vid framställning av fosfatgödsel – transporteras genom Hormuzsundet. Hittills har världsmarknadspriset på den viktiga beståndsdelen urea ökat med 70 procent.
Omkring 4 miljarder människor på jorden livnär sig på mat som odlas med hjälp av dessa gödselmedel. Världens fattiga länder kommer att påverkas först, och främst, men Sverige går inte heller säkert. Den gödsel som Sverige importerar tillverkas oftast i europeiska länder. Men eftersom distributionskedjorna är långa kommer mycket av råvarorna – urea och svavel – från länderna kring Hormuzsundet.
Mycket av vårens och sommarens behov av gödsel har redan upphandlats via kontrakt, men det är ingen garanti för att man faktiskt får gödseln i tid – när den ska spridas på svenska åkrar. För även om priset är fastställt i avtal betyder det inte att gödseln faktiskt når Sverige. Om bristen blir extrem kan leverantörer dessutom åberopa force majeure, vilket innebär att de har rätt att bryta avtal.
Att oljepriset ännu inte stuckit iväg mer än det har gjort beror på att man har pumpat ut olja från strategiska reserver som har motverkat oljebrist. Men för gödsel finns inte motsvarande lager och när gödseln börjar ta slut finns det inga motmedel för att dämpa konsekvenserna. Om vi inte snart ser ett slut på kriget kommer livsmedelspriserna att börja stiga, både på grund av ökade gödselpriser och ökade drivmedelspriser. Kanske redan under påskveckan när matmomsen ska sänkas.
Hur detta kommer att spela ut sig är oklart, men risken är stor att någon part hamnar i kläm. Livsmedelskedjorna har lovat en prissänkning, och om den uteblir väntar en svekdebatt. Men om man sänker priserna i ett läge där de egentligen borde höjas riskerar livsmedelsbranschen i stället att pressa leverantörerna att acceptera oförändrade priser. I praktiken betyder det att jordbrukarna tvingas sälja maten till samma pris som tidigare, samtidigt som gödsel- och drivmedelskostnaderna stiger. Resultatet blir förstås lägre inkomster för jordbrukarna.
Det rimliga vore därför att låta priserna ligga kvar, så att den sänkta matmomsen i stället kan leta sig ned genom leverantörskedjan och kompensera bönderna för högre råvarukostnader. Ett oförändrat pris trots sänkt matmoms är egentligen inte ett misslyckande – det är en prishöjning som uteblir.
Då blir det i stället politikerna – Tidöregeringen – som får bära svekdebatten. Och det är också den rimliga nivån. För det är på politikens nivå som krisen har skapats. Inte i Sverige, men av Trump, som ena dagen på sociala medier lovar att ”oavsett vad som händer kommer USA att säkerställa det FRIA FLÖDET av ENERGI till VÄRLDEN”, och senare hotar med ”död, eld och raseri” om Iran fortsätter sin blockad.
Det är alltså Ulf Kristersson som borde förklara situationen och rikta kritiken öppet mot Trump. Och nej – Tidöregeringens förslag att sänka bensin- och dieselpriserna är inte rätt åtgärd för att kompensera jordbrukarna, eller befolkningen i stort. Det skulle bara öka drivmedelskonsumtionen och, som en direkt bieffekt, gynna Ryssland och Putin genom högre oljeintäkter.