Det politiska samtalet behöver mer konflikt – annars kan fler partier hamna där Liberalerna är just nu, skriver Rasmus Hansson.
Content
Den senaste tiden har det skett några överraskande politiska utspel.
Centerpartiet släpper sitt krav på marknadshyror. Det är egentligen inga konstigheter givet att det är ett galet förslag som skulle höja hyran för miljontals svenskar. Men det är ändå ett rejält steg bort från partiets ideologiska hemvist där marknaden ska lösa exakt allt. Gissningsvis har de höjt fingret och känt av vart vindarna blåser i opinionen kring frågan.
Miljöpartiet vill inte vara sämre. Partiet vill inte att bränslepriserna ska höjas i nuläget. I ärlighetens namn ett dumt och kortsiktigt förslag. Vi alla vet att det är dumt att göra Sverige mer beroende av olja. I grunden håller nog egentligen alla med om det. Olja är en ändlig källa som skadar miljö, klimat och äventyrar vår framtid. Att minska användningen av fossila bränslen är ju en grundpelare i MP:s existensberättigande.
Men det är ett val som står runt hörnet. Partierna gör nu allt i sin makt för att locka osäkra väljare. Och främst ska vi nog tolka det här som att både C och MP vill visa att de kan förhandla bort viktiga frågor. Regeringsdugligheten framför allt.
Ärrade av senaste valrörelsen
Är det verkligen så här vi vill ha det? I slutändan vill vi väl ändå ha partier som faktiskt står för något och vågar tro på sin politik?
Det politiska samtalet mår bättre av att alla inte är överens hela tiden. Konflikter måste få finnas och utan dem försvagas vår demokrati. Därför är det ändå överraskande att Miljöpartiet inte vill att bränslepriserna ska höjas. Inte minst med tanke på regeringens senaste styrmedelsutredning.
Den fastslår att priset vid pump måste öka med tre kronor om Sverige ska kunna nå sina klimatmål som vi åtagit oss gentemot EU. Det här är en punkt som MP borde kunna ta strid om. En debatt man kanske till och med vill ha. Är det så svårt att sälja in till väljarna att det långsiktigt är dumt att sänka bränslepriserna, inte minst under en brinnande oljekris?
Senaste valet blev ett energival. Kanske är man fortfarande ärrade av den valrörelsen.
Inga tillfälliga lösningar
Politik kan inte bara handla om tillfälliga lappa- och lagalösningar. Det måste finnas ideologiska konflikter och olika visioner om hur man bäst organiserar samhället.
När nu till och med en högerregering som styrs av ett nationalistiskt parti halverar priset för månadskorten i kollektivtrafiken kan ju MP ånga vidare i frågan.
Och det är ju både grön och röd politik. Det är bra för klimatet ju färre förbränningsmotorer som puttrar på vägarna. Dessutom omfördelar man resurser träffsäkert till de som oftast inte har råd med bil.
Kanske skulle Sverige till och med kunna uppnå de där klimatmålen om MP får vara med och ha en egen röst i en regering istället för att försöka göra alla andra nöjda.
Liberalerna – skräckexemplet
Alla kan inte hålla på och släppa sina röda linjer för att uppvisa regeringsduglighet. Även hos regeringspartier måste det finnas åsiktsmångfald, både i sakfrågor men också olika ideologiska visioner.
Varken C eller MP har släppt sina ideologier helt ännu. Den här ledarsidan är oberoende socialdemokratisk. Det betyder inte att ledningen för det socialdemokratiska partiet ska komma undan. S har närmat sig Tidöregeringen allt för mycket i frågor som rör migration och kriminalitet. Trots att de historiskt erbjudit andra svar i den typen av frågor gör de numera allt för att undvika konflikt.
Men det finns ett parti som slår alla på fingrarna när det kommer till att överge sina principer. De heter Liberalerna och just nu ligger de runt två procent i opinionsmätningarna inför höstens val.
Det kan vara värt att tänka på i framtiden för andra partier.