Besöker det gamla Bukovina som en gång utgjorde den östligaste provinsen i Österrike-Ungern och som idag är delad mellan Ukraina och Rumänien och hittills har jag hunnit besöka de tre städer som var störst under dubbelmonarkins tid – den f d provinshuvudstaden Tjernivtsi eller Czernowitz som ibland kallas ”Ukrainas Prag” eller ”Lilla Wien”, Rădăuți eller […]
Content
Besöker det gamla Bukovina som en gång utgjorde den östligaste provinsen i Österrike-Ungern och som idag är delad mellan Ukraina och Rumänien och hittills har jag hunnit besöka de tre städer som var störst under dubbelmonarkins tid – den f d provinshuvudstaden Tjernivtsi eller Czernowitz som ibland kallas ”Ukrainas Prag” eller ”Lilla Wien”, Rădăuți eller Radautz samt Suceava eller Suczava som en gång benämndes som ett ”Österrike i miniatyr”.
Bukovina utgör den nordligaste delen av det historiska furstendömet Moldavien som Österrike erövrade från Osmanska riket i slutet av 1700-talet och det var den mest mångkulturelle delen i ett redan mångkulturellt kejsardöme där det germanska, slaviska och latinska Europa möttes och där kristna (och både katoliker, protestanter och ortodoxa), judar och till en mindre del även muslimer sammanstrålade.
Samtliga tre städer dominerades en gång av tysktalande invånare men är idag till övervägande delen rumänsktalande (Rădăuți och Suceava) eller ukrainsktalande (Tjernivtsi) efter 1900-talets nationalistiska och rasideologiska folkmords- och folkfördrivningsexcesser och decennier av fascism och kommunism.
Särskilt Tjernivtsi liknades under Österrike-Ungerns tid ibland vid Babels torn då ukrainare, rumäner, tysktalande judar och kristna (d v s katolska österrikare), polacker, slovaker, ryssar, ungrare, turkar, armenier, greker och romer m fl tillsammans bebodde staden. Allt detta innebär att de olika begravningsplatserna likaså är utpräglat mångkulturella med mycket stora judiska sektioner och olika kristna sektioner samt mängder av praktgravar där både österrikiska, polska och rumänska adelsmän (och deras likaledes adliga fruar och barn) vilar vilka alla har det gemensamt att de en gång stred i den s k k.u.k.-armén.
Både Bukovina och Tjernivtsi var under habsburgarnas tid en av de provinser och storstäder där judarna utgjorde en proportionellt sett mycket stor grupp och i Tjernivtsi handlade det om minst en tredjedel av alla invånare. I Tjernivtsi utgjorde judarna t o m den största tysktalande gruppen p g a att den assimilerade judiska borgerligheten hade anammat tyska och den tyskösterrikiska kulturen som sin egen (medan de från Galizien och Ryssland invandrade arbetarjudarna fortsatte att tala jiddisch – i staden avhölls f ö också den första internationella jiddischkonferensen). Det är därför inte en slump att Paul Celan, Rose Ausländer och Selma Meerbaum-Eisinger skrev sina dikter på tyska. Tjernivtsi var dessutom också den första storstaden i dubbelmonarkin där en judisk person blev vald till borgmästare och där både de ortodoxa och reformerade judarna respektive de sionistiska och antisionistiska judarna enades i ett gemensamt parti som kunde ta hem runt en tredjedel av mandaten i stadsfullmäktige.
Bukovinas och Tjernivtsis store litteräre skildrare anses (bredvid Karl Emil Franzos) vara greve Gregor von Rezzori vars släkt tillhörde den likaledes mångkulturella Bukovina-aristokratin som likt Bukovina-judarna (liksom f ö även Bosnien-muslimerna) var lojala mot Huset Habsburg in i döden och som står bakom den inom den tysktalande världen berömda Bukovinatrilogin. Det sägs symboliskt nog att en åldrad judisk dam i Tjernivtsi som föddes som habsburgsk undersåte och som gick bort så sent som i början på 00-talet hade en byst av kejsar Franz Josef på sin spiselkrans och den ska ha stått där även under Sovjettiden.
I hela Bukovina och inte minst i Tjernivtsi är Habsburgnostalgin numera både ohämmad och oförblommerad och kejsar Franz Josef står idag staty i staden som fortfarande t o m har bevarat kejsarens valspråk ”Viribus unitis” trots att Österrike-Ungern gick under 1918 och på vissa hotell hänger den gamle ärevördige kejsaren numera porträtt medan Österrike i övrigt gör sig påmint på alla (o)möjliga sätt.
Idag efter Förintelsen och den efterföljande utvandringen till fr a USA och Israel är judarna inte särskilt många alls men när jag idag besökte det s k Judarnas hus i Tjernivtsi pågick något slags framträdande där judiska barn uppträdde på scenen och det finns fortfarande åtminstone två fungerande synagogor i staden. I Suceava där det en gång fanns mängder av synagogor är den judiska minoriteten idag en folkspillra och det finns endast en aktiv synagoga samtidigt som staden inhyser flera judiska begravningsplatser.
Särskilt Tjernivtsi är även något av en palimpseststad för överallt i staden påminns en om att Tjernivtsi en gång var en del av Österrike-Ungerns såsom de svartgula färger som ibland kan skymta till bakom väggputsen, som minner om Habsburgarnas och dubbelmonarkins svartgula flagga, samt gamla kommersiella texter på tyska som dyker upp oförhappandes lite varstans i den rejält slitna staden.
I Tjernivtsi verkade även Joseph Schumpeter medan rumänernas nationalskald Mihai Eminescu studerade där och Wilhelm Reich gick också i skola i staden som även Stalin besökte under Österrike-Ungerns tid . Det finns slutligen f ö också några Sverigekopplingar till Bukovina – överrabbinen Marcus Ehrenpreis var verksam i Tjernivtsi och den relativt okände Sovjetspionen Gusti Stridsberg föddes också där.