Tornevall Networks

Europas lyxbostadsmarknad håller på att kopplas loss från resten av ekonomin. Medan vanliga hushåll pressas av inflation, räntor och stigande bensinpriser fortsätter världens superrika att köpa bostäder för tiotals miljoner dollar – ofta i städer där skattereglerna är mest fördelaktiga.

Förklaringen är att de med störst förmögenhet ser sin inkomst växa snabbare än resten av ekonomin – och att bostäder för de allra rikaste allt mindre handlar om boende. De fungerar istället som investeringar – som ska underlätta skatteplanering och kapitalförvaring.

Utvecklingen märks också i hur bostäderna används.

Enligt Knight Frank spenderar personer med förmögenheter över 30 miljoner dollar mindre än 90 dagar per år i samma stad. I flera europeiska storstäder står därför exklusiva bostäder tomma stora delar av året.

I centrala London har fenomenet blivit så omfattande att vissa kvarter beskrivits som ”spökstäder för miljardärer”. I Paris uppskattar Le Monde att omkring 20 procent av bostäderna används som andrabostäder eller står tomma stora delar av året.

Proletären listar här städerna där miljardärerna köper fastigheter – för att komma undan beskattning.

Milano (och resten av Italien)

Milano har snabbt blivit Europas viktigaste tillflyktsort för värdens superrika. Foto: Jorge Lascar/CC

Italien har blivit en av Europas starkaste magneter för internationellt kapital – mycket tack vare att landet nyligen ändrade sin förmögenhetsskatt. Italien erbjuder världens superrika en fast skatt på 200.000 euro om året – oavsett hur många miljarder de tjänar från utlandet – vilket i praktiken fungerar som en massiv skatterabatt för superrika. Arvsskatten i Italien ligger också på blygsamma fyra procent.

Milano har blivit den främsta tillflyktsorten där efterfrågan överstiger utbudet av lyxbostäder. I staden bor 182 personer med tillgångar på över 100 miljoner dollar och 17 dollarmiljardärer. Milano har också den högsta koncentrationen av dollarmiljonärer i världen – ungefär 1 per 12 invånare. Det är högre än både New York, där motsvarande siffra är 1 per 22 invånare, och London med 1 per 41.

Zürich

Zürich har sedan länge varit boplats för Europas superrika. Foto: Pxhere/CC

Schweiz fortsätter att locka internationellt kapital genom politisk stabilitet, låg risk och ett finansiellt system byggt för stora förmögenheter. Under 2025 steg priserna i bostädernas toppsegment med 4,6 procent – nästan dubbelt så mycket som den övriga marknaden.

Schweiz har ett skattesystem där utländska miljardärers skatt baserar sig på omkostnader – inte inkomst. Något som i praktiken innebär en förmögenhetsskatt på cirka 4 procent.

Schweiz har länge fungerat som en fristad för europeiska industriförmögenheter. Bland annat bodde Ikeagrundaren Ingvar Kamprad i Lausanneområdet i nästan 40 år efter att ha lämnat Sverige av skatteskäl. Miljardären Frederik Paulsen är också permanent bosatt i Schweiz sedan 2006.

London

Under 2025 har flera superrika lämnat London på grund av ändringar i förmögenhetsskatten. Foto: Wikipedia/CC

London har länge fungerat som den globala överklassens huvudstad eftersom Storbritanniens så kallade non-dom-systemet länge gjort det möjligt för rika utlänningar att bo i landet utan att skatt på sina globala inkomster.

När reglerna stramades åt i april 2025 flyttade kapitalet vidare – till länder med mer förmånliga villkor. Resultatet blev att priserna i Londons toppsegment föll med 4,7 procent under 2025.

Efter att Sverige öppnade upp för kapitalflykt år 1989 har London fungerat som ett centrum för svenska miljardärsfamiljer. Flera medlemmar ur familjen Rausing är bosatta i Storbritannien, samtidigt som H&M-familjen Persson byggt upp stora egendomar i England.

Porto och Marbella

Marbella har blivit centrum för Europas tech- och finanselit. Den svenska dollarmiljardären Daniel Ek äger fastigheter på orten för över 300 miljoner kronor. Foto: Milan Trninic/CC

Spanien och Portugal tillhör de starkaste tillväxtregionerna i Europa när det kommer till lyxfastigheter. I Porto steg priserna med 8,5 procent – i Marbella med 8,1 procent.

Detta trots ändringar i Portugals så kallade Golden Visa-system, som tidigare gav dig ett direkt uppehållstillstånd i landet (om du köpte en fastighet för över 500.000 euro).

Marbella har utvecklats till ett centrum för den nya internationella tech- och finanseliten där svenska köpare nu är den näst största utländska gruppen på bostadsmarknaden. Bland de boende på Golden Mile på Marbella finns Spotifygrundaren Daniel Ek, som köpt fastigheter för över 300 miljoner kronor.

I Proletärens tidigare granskning av en muthärva inom SAS framgick att Malaga var ett av de vanligaste resmålen för de svenska överklassfamiljer som återkommande mutade en SAS-agent för att få tillgång till rabatterade stolar i business class.

Monaco

På grund av sekretessregler finns det inga offentliga uppgifter på vem eller vilka som köper fastigheter i furstendömet Monaco. Ett flertal svenskar har däremot varit bosatta på orten. Foto: Alexander Migl/Wikipedia.

Monaco fungerar i praktiken som en magnet för globalt kapital – där bostäder blivit ett sätt att lagra rikedom snarare än att bo.

Nyproducerade lyxbostäder hade ett genomsnittspris på 47,9 miljoner dollar under 2025 – över fem gånger mer än andra bostäder i det lilla furstendömet, vars snittpriset låg på 8,9 miljoner dollar.

Eftersom all bostadshandel i Monaco är sekretessbelagd är det svårt att ta reda på vilka miljardärer som köpt fastigheter i landet. En som haft sin bas i furstendömet är den svensk-norske finansmannen Alexander Vik, som byggde en enorm förmögenhet under IT-bubblan.

Nämnbara exempel i resten av världen:

Dubai

Dubai har satsat hårt på att attrahera miljardärer genom generösa skattelättnader. Kungadömets baksida präglas hårt av slavarbete och importerad arbetskraft från Sydostasien. Fotot: Norrlando Probe/Wikipedia

Dubai har på bara några decennier gått från ökenstad till ett av världens viktigaste centrum för global rikedom. Här säljs lyxvåningar för hundratals miljoner kronor i skattefria områden där miljardärer kan parkera både pengar och företag långt från europeiska skattemyndigheter.

Staden har blivit särskilt populär bland ryska oligarker, kryptomiljardärer och internationella finansprofiler som flyr från skattekontroller i Europa.

I Dubai har utvecklingen på lyxbostäder varit extrem. Enligt Knight Frank steg lyxbostadspriserna med 25,1 procent under 2025 – den starkaste ökningen i hela världen. Antalet bostadsförsäljningar över 10 miljoner dollar har samtidigt ökat från 113 stycken år 2021 till över 500 under 2025.

Samtidigt som miljardärerna flockas till Dubai har USA:s och Israels krig mot Iran blottlagt baksidan av ökenemiratets ekonomiska modell. På bara några dagar stängdes delar av Persiska vikens luftrum, flygtrafiken kollapsade och oron spred sig på finansmarknaderna.

Resultatet blev en anhopning av miljardärer som önskade fly till sina andra bostäder – men som var fast i ett skatteparadis de trodde stod över världens konflikter.

Tokyo

Eftersom Japan avskaffat sin förmögenhetsskatt har Tokyo numera blivit en tillflyktsort för världens superrika. Foto: David Kiernan/Wikipeida

Tokyo har fått en av världens mest explosiva bostadsmarknader. Nybyggda lyxlägenheter steg i pris med hela 58,5 procent på bara ett år – drivet av bostadsbrist, låga räntor och ett växande inflöde av utländska köpare från Asien.

Den japanska huvudstaden, som länge förknippats med relativt stabila bostadspriser, har nu blivit ett centrum för internationellt kapital. Den svaga yenen har dessutom gjort japanska lyxbostäder billigare för dollarmiljonärer från Kina, Singapore och USA.

Utvecklingen har samtidigt skapat växande ilska bland vanliga japaner. Flera japanska medier och opinionsmätningar visar att en stor majoritet vill begränsa utländska bostadsköp efter att priserna i centrala Tokyo skjutit i höjden. I vissa centrala stadsdelar uppges upp till 40 procent av nyproducerade lägenheter säljas till utländska köpare.

Singapore och Hongkong

I Hongkong finns det just nu över 3000 så kallade familjekontor – privata bolag vars enda uppgift är att förvalta en enskild miljardärsfamiljs pengar. Foto: Mutang Joe/Wikipedia

I Singapore och Hongkong växer marknaden för så kallade familjekontor – privata bolag vars enda uppgift är att förvalta miljardärsfamiljers pengar, skatteupplägg och investeringar världen över. Knight Frank beskriver hur de båda städerna blivit centrala nav i ett nytt globalt system för privat kapital, där miljardärsfamiljer flyttar pengar mellan olika jurisdiktioner för att minimera skatt och politisk risk.

Utvecklingen har varit explosionsartad. I Singapore har antalet familjekontor ökat från omkring 700 år 2021 till över 2000 vid slutet av 2024. I Hongkong uppskattas samtidigt över 3300 familjekontor vara aktiva.

Kritiker menar att dessa strukturer blivit ett parallellt finanssystem för världens rikaste – ofta med betydligt mindre insyn än traditionella banker. Financial Times har flera gånger varnat för att familjekontoren kan användas för aggressiv skatteplanering, riskfylld spekulation och i vissa fall penningtvätt.

Singapore har redan skakats av en omfattande penningtvättsskandal där motsvarande över 20 miljarder kronor beslagtogs av myndigheterna. Flera familjekontor förlorade därefter sina skattefördelar efter kopplingar till misstänkt organiserad brottslighet.