Man ska inte låta sig luras av gräl som mest är spel för galleriet. När Donald Trump uppmärksammat ska ha skällt ut Benjamin Netanyahu över telefon var det två likar som var på tråden och vars intressen nästan alltid sammanfaller, oavsett retoriken utåt och medvetna läckor till pressen i Washington. I grunden är Israels härjningar […]
Content
Man ska inte låta sig luras av gräl som mest är spel för galleriet. När Donald Trump uppmärksammat ska ha skällt ut Benjamin Netanyahu över telefon var det två likar som var på tråden och vars intressen nästan alltid sammanfaller, oavsett retoriken utåt och medvetna läckor till pressen i Washington.
I grunden är Israels härjningar i sina grannländer till Trumps och USA:s fördel. Både geopolitiskt, genom klassisk söndra och härska-taktik, och privatekonomiskt för Trump som ser affärsmöjligheter också i folkmord och fördrivning, som när han vill göra den sönderbombade Gazaremsan till ”Mellanösterns riviera”.
Med det sagt har de båda högst ansvariga för folkmordet i Gaza också varsin hemmapublik att ta hänsyn till, och den senaste veckans händelser runt Libanon och Iran visar tydligt på de skilda intressen som för närvarande vägleder ledarna i USA och Israel.
USA:s president är mer desperat än han vill låtsas om att få till ett fredsavtal med Iran – inte minst för det skenande bensinprisets skull när mellanårsvalen står inför dörren – medan Israels korruptionsåtalade premiärminister behöver kriget för sin egen politiska överlevnad inför det stundande valet i Israel i höst.
Samtidigt har inte Trump total kontroll över USA:s viktigaste allierade i regionen, och lät sig ledas in i det krig mot Iran som han nu vill få ett definitivt slut på – så att oljetrafiken kan flyta på genom Hormuzsundet som förut. Han har också en växande Israelkritisk del av sin egen väljarbas att ta hänsyn till, som tröttnat på vad de ser som att Trump gör alltför mycket som Netanyahu vill, och i veckan börjar propagandaspektaklet fotbolls-VM på hemmaplan, som han inte vill ska störas av krigsrubriker.
Så även om det fanns ett inslag av teater inblandat – det gör det alltid när det gäller Trump – tog han verkligen ”Bibi” i örat förra veckan, efter att premiärministern utlovat nya attacker mot Libanons huvudstad Beirut. Anledningen var att det iranska ledarskapet avbrutit förhandlingarna med USA på grund av de ständiga israeliska attackerna mot Libanon, där Israel dödat fler än 3.600 personer sedan den 2 mars i år.
Då lyssnade Netanyahu motvilligt på chefen i Vita huset och attacken uteblev. Men i söndags anföll Israel ändå Beiruts södra förorter, som är ett starkt fäste för motståndsrörelsen Hizbollah, vilket fick Iran att slå tillbaka mot Israel.
Iran skickade ett 30-tal missiler mot Israel – för första gången sedan vapenvilan mellan USA, Israel och Iran trädde i kraft den 8 april. Israel å sin sida bombade mål i Iran, vilket fick Trump att uppmana de båda sidorna att ”sluta skjuta” i en post på Truth Social.
Det har de sedan dess också gjort. Iran annonserade på måndagen att attackerna upphört – för tillfället. Om Israel bombar Beirut på nytt kommer de att återupptas, är budskapet från Teheran.
– Vi har tillsammans med den pakistanska förhandlaren flera gånger upprepat att Libanon är en grundläggande del av avtalet om vapenvila. Vi kan inte låta den sionistiska entiteten [Israel] eller USA undergräva den delen av uppgörelsen, sade Esmaeil Baghaei, talesperson för Irans utrikesministerium, på måndagen.
Han gick också emot påståendena från Washington om att USA inte godkänt Israels bombningar av Iran.
– Aggressionen mot Iran skedde i total koordination mellan Tel Aviv och Washington. Attackerna på Irans södra regioner och på Libanon är USA:s direkta ansvar, och de måste hållas ansvariga för dessa brott.
Talespersonen för utrikesministeriet lade också ansvaret för att förhandlingarna inte nått ända fram ännu där det hör hemma.
– Utbytandet av meddelanden med USA sker mot en bakgrund av djup misstro. Iran kan inte separera den sionistiska regimens politik från USA:s. Sionistregimens handlingar, motsägelsefulla budskap och motstridiga hållningar från USA har kastat en skugga över förhandlingarna, sade Baghaei.
Att Iran handfast genom sin egen militär tar Libanon och Hizbollah i försvar mot Israel förändrar samtidigt spelplanen i regionen. Annars beskylls Iran regelbundet av Israel och USA för att använda Hizbollah och andra miliser i den så kallade motståndsaxeln som ”proxies” mot Israel.
– Det är ett helt nytt scenario och ett som inte har existerat på flera decennier, säger Mellanösternexperten Trita Parsi till Al Jazeera.
Det är också vad USA och Israel hittills uppnått med sitt krigsäventyr mot Iran. Långt från något regimskifte har Teheran istället stärkt sin position som den viktigaste motståndaren mot USA-imperialismen i regionen – som Israel är det viktigaste instrumentet för – medan Trump inte är i närheten av att kunna leverera på sina bombastiska uttalanden om att Iran skulle tvingas till ”total kapitulation”.
Lika tomma klingar Netanyahus ord om en ”total seger” över Hizbollah i Libanon, där flera israeliska ockupationssoldater dödas varje vecka av Hizbollahs drönare.
Nu försöker Trump få det att låta som att det är en seger för USA om Hormuzsundet öppnas helt på nytt, det vill säga en återgång till hur det var innan kriget. Samtidigt som Netanyahu behöver fortsatt krig, både för att blidka den blodtörstiga hemmaopinionen och för att fortsätta skjuta korruptionsåtalet framför sig.
Minst stressade för närvarande är förmodligen ledarskapet i Iran.