När Ulf Carlssons mamma larmade om hjälp kom ingen. Hon är en av två personer som på senaste tiden dött efter missade larm inom äldrevården i Landskrona. Nu riktar sonen skarp kritik mot kommunen och menar att de försöker dölja misstagen som lett fram till dödsfallet.
Content
När Ulf Carlsson kommer hem den 19 februari står ambulans och brandkår på gatan utanför hans hus. Han tror först att det skett en olycka i korsningen.
– Jag körde snabbt in till kanten, sprang ner för trottoaren och in på gården. Då såg jag att dörren stod vidöppen. Det var fullt med människor.
Han möts av ambulanspersonal som berättar att hans 93-åriga mamma precis hittats död.
Dagen innan hade Landskrona stad beslutat att mamman skulle flytta hem från ett korttidsboende. Detta trots att både hon själv, Ulf Carlsson och vårdpersonalen ansåg att hon borde ha fått bo kvar.
– Hade hon stannat hade hon antagligen varit vid liv i dag, säger han.
Ulf Carlssons mamma, Brita Karlsson, blev 93 år gammal. Foto: Nea Magoo Eriksson
Mamman vistades på boendet för extra tillsyn efter att ha varit inlagd på sjukhus med lunginflammation och svårigheter att andas.
– Det var tomt i flera rum på korttidsboendet. Det fanns en extrasäng i mammas rum och där låg ingen.
De senaste åren har hennes hälsa varit sviktande och hon har åkt in och ut mellan sjukhus och hemmet. När Ulf Carlsson har ansökt om att hon ska få stanna på korttidsboende för återhämtning har det ofta nekats. I stället har staden menat att hon ska vårdas i hemmet.
Ulf Carlsson har svårt att hålla tillbaka tårarna när han pratar om sin mamma. Han sitter på en stol nära den dörr som stod vidöppen den dagen för snart fyra månader sedan. Det åskar utanför.
– Vi har alltid varit kompisar. Det var aldrig mamma och son. Vi skojade och mina vänner tyckte att det var roligt att sitta och snacka med henne, berättar han och reser sig för att stänga till dörren när regnet börjar ösa ner.
När den första chocken efter mammans bortgång lagt sig började han misstänka att något inte gått rätt till. Detta då han fått motstridiga uppgifter om hur mamman hittades.
– En sa att de hittade henne i sängen, en annan att hon låg över rullatorn. Då började jag tänka att de inte berättar allt och det började mala ordentligt i huvudet på mig.
Ulf Carlsson. Foto: Nea Magoo Eriksson
Han begär att få ta del av en händelserapport från staden men får svävande svar om att den ska sekretessprövas och att det kan ta tid.
– De sa runt påsk att jag skulle få den, nu är det juni och jag har fortfarande inte fått något, säger han.
Det är först när Skånes Folkblad skriver om fallet i maj som Ulf Carlsson får veta att staden har gjort en lex Sarah-anmälan på grund av att mammans larm ignorerats.
– Jag förstod direkt att det var min mamma. Tiderna och datumen stämmer precis.
I anmälan framgår att personalen missade att mamman hade dokumenterade problem med andningssvårigheter. Istället för att åka ut ringde de henne.
Anmälan visar också att den externa larmcentralen inte förmedlade vidare larm till hemtjänsten där hon ropade på hjälp. Inte heller det sista larmet som var ett tyst larm kommunicerades vidare.
– Det kändes overkligt när jag läste att hon ropat på hjälpt och ingen kom, säger han.
Tidningen har fått ta del av händelserapporten. Av den framgår att det är först efter att Ulf Carlsson kontaktat staden med frågor som bristerna uppdagas.
“Anhörig ställde frågor kring vad som hänt i samband med kundens bortgång. Arbetsgivaren upptäckte då att kunden hade larmat flera gånger under eftermiddagen men att ingen åkte hem till kunden.”
Ulf Carlsson i mammans sovrum där hemtjänsten hittade henne efter att hon avlidit. Foto: Nea Magoo Eriksson
Ulf Carlsson har svårt att förstå varför han aldrig fick information om vad som hänt och är mycket kritisk till hur kommunen har hanterat ärendet.
– Det som är värst är att ingen hör av sig. Ingen säger förlåt eller medger att det har blivit fel. Erkänn att ni har ett system som inte fungerar och se till att åtgärda det, säger han.
Kommunen och dess verksamhet är välbekant för honom. Han sitter själv i Landskrona stads miljönämnd för Moderaterna. Han berättar att det har varit väldigt tyst från hans politiska kollegor angående hans mammas död.
– Det var en som sa till mig att jag inte skulle börja tjafsa om detta. Det var som att blixten slog ner i skallen på mig. Hur kan man säga något sådant? Vad ska jag göra? Det är min mamma som har dött, säger han.
Han menar att det som hänt visar på allvarliga brister i äldreomsorgen och tror att liknande händelser kommer att inträffa igen om inget förändras.
– Jag känner att vi lurar de äldre. Vi säger att de ska få det så bra, så bra. Sanningen är att det här systemet inte fungerar och att de kommer att få ett rent helvete.
På ett bord utanför huset Ulf Carlsson delade med sin mamma står förkultiverade tagetesblommor som snart ska ner i jorden. Den välskötta trädgården står i blom. Här trivs han, men efter mammans död är han osäker på om han vill bo kvar i Landskrona.
– Det finns ingen empati kvar i den här staden. Ingen vågar prata med mig om mammas dödsfall. Det känns som att allt bara sopas under mattan, säger han.
Ulf Carlsson har en pärm med alla ansökningar och avslag han fått av staden. Foto: Nea Magoo Eriksson.
Landskrona omsorg som är ansvariga för hemtjänsten beklagar att Ulf Carlsson inte fått information om vad som hände mamman. Även om det framgår i händelserapporten att han haft frågor menar vd:n Eva-Marianne Nilsson att de inte noterat någon begäran.
– Det är olyckligt om vi har missat det. Det räcker att du ringer till någon och begär ut, säger hon.
Det faktum att man inte upprättade en avvikelserapport direkt menar hon beror på att de sista larmen inte förmedlats av larmoperatören.
– Det fanns ingen misstanke om att något gått fel här, men hade ambulans och läkare gjort en bedömning om att något var märkligt är vi skyldiga att utreda.
Enligt henne är det viktigt att allvarliga incidenter utreds och att åtgärder görs. Något hon menar att de gjort. Larmpatrullen inom hemtjänsten har sedan maj bland annat fått ökad bemanning och fler bilar.
– Vi måste bli bättre på att visa att vi är öppna, gör vad vi kan och rättar till våra misstag och brister.