Historien drivs av jakten på ett lyckligare liv, som innefattar relationer, rikedom och kamp på liv och död, skriver Anders Malmström.
Content
Det är svårt i efterhand att förklara vad det är som gör att jag inte kan sluta läsa. Huvudkaraktären Istvan är, i hur han för sig i tillvaron, en ytterst alldaglig person med begränsad förmåga att kommunicera med sin omvärld.
Kanske är det den spektakulära början på historien, i Istvans hemland Ungern, som fängslar läsaren. Kanske är det de bitarna om Istvan, om hans uppväxt, om hans roll i Irakkriget eller om hans jakt på ett bättre liv utomlands, som författaren David Szalay ger i små men tillräckliga portioner som gör att aptiten efter mer växer.
I Istvan, med sitt ”Det är okej” som var på det mesta, tecknar David Szalay ett porträtt på den lågmälde, oreflekterande mannen. I sina möten med människor från medel- och överklassen ser han ut att bli förlorare, men utvecklingen av historien komplicerar saken och ger klassperspektiv flera dimensioner.
Särskilt utbytet mellan Istvan och överklasspojken Thomas blir klass tydligt. Deras relation är en kraftmätning mellan två män med olika bakgrund, som båda agerar i de traditionella mansroller de övat sig i. Roller som skiljer sig radikalt åt.
Historien drivs av jakten på ett lyckligare liv, som innefattar relationer, rikedom och kamp på liv och död.