Utrikesdepartementet (UD) har lagt fram en ny strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba för åren 2026-2031. Sida får ett anslag på drygt 10 miljoner per år för att stärka den privata företagsamheten, stödja små- och medelstora företag, öppna upp landet för västerländskt kapital och få igenom politisk förändring. Biståndet ska också användas ”för att stärka […]
Content
Utrikesdepartementet (UD) har lagt fram en ny strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba för åren 2026-2031. Sida får ett anslag på drygt 10 miljoner per år för att stärka den privata företagsamheten, stödja små- och medelstora företag, öppna upp landet för västerländskt kapital och få igenom politisk förändring.
Biståndet ska också användas ”för att stärka demokratisk utveckling och mänskliga fri- och rättigheter“. Zoltan Tiroler, ordförande i Svensk-Kubanska Föreningen, är kritisk till strategidokumentet och säger till Proletären att biståndsstrategin inte alls handlar om att hjälpa Kuba – tvärtom.
– Biståndet kommer inte att gå till att hjälpa det kubanska folket. Syftet är att öppna upp landet för västerländskt kapital och stödja USA:s planer på regimskifte. Det är groteskt, bland det sämsta vi har sett de senaste 50 åren, säger han.
– Det ligger helt i linje med den övriga utrikespolitiken. Sverige fjäskar för USA. Strategidokumentet visar på Sveriges underordnande USA och att de stödjer USA:s politik gentemot Kuba.
Zoltan Tiroler lyfter i sammanhanget hur den svenska ambassaden i Havanna i sista sekund nekade visum till ett kubanskt ungdomslag att resa till Göteborg för att spela i Gothia Cup. Det hade varit det första kubanska laget någonsin att delta i turneringen.
– Det var ett hjärtlöst beslut.
Journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman har också kritiserat den nya biståndsstrategin: ”Sveriges nya Kubabistånd – inget till människor i nöd, allt till att förbereda statskupp”, skriver hon i sociala medier.
I strategidokumentet skriver UD att Sverige genom ett starkt kontaktnät och långvarit engagemang kan ”spela en viktig roll i att stötta demokratiska förändringsaktörer” och att Sverige är ”ett av få länder som under lång tid stöttat en ekonomisk reformprocess och framväxten av privat företagsamhet i Kuba”.
”Stödet till privat företagsamhet och ekonomiska reformer skapar förutsättningar att på sikt utöka handel, investeringar och erfarenhetsutbyte i viktiga sektorer såsom telekom, gruvnäring och grön omställning”, fortsätter UD.
Ingenstans i dokumentet nämns den olagliga blockad som USA haft i över 60 år mot den socialistiska önationen i Karibien, som varje år fördöms av en massiv majoritet av FN:s medlemsländer. Blockaden stryper landets ekonomi och orsakar misär, fattigdom och försämrade livsvillkor för miljontals människor.
– Det är hårresande. UD blundar för elefanten i rummet. Det är uppenbart att USA:s sjöblockad och sanktionerna är det största problemet, säger Zoltan Tiroler.
Ingenstans omnämns heller den energiblockad som USA införde i början på året som har lett till en fördubbling av Kubas spädbarnsdödlighet och att överlevnadsgraden för barn med cancer sjunkit från 85 till 65 procent.
”Kuba har de senaste åren befunnit sig i en djup och mångdimensionell kris, präglad av brist på energi och drivmedel samt mycket låga nivåer av investeringar i produktion, infrastruktur och offentliga tjänster”, skriver UD och fortsätter:
”De begränsade ekonomiska reformer som den kubanska regimen infört för att öppna för privat småföretagsamhet har inte varit tillräckliga för att vända den ekonomiska nedgången”.
Inte heller i strategidokumenten för Kuba åren 2016-2020 eller 2021-2025 nämner UD blockaden.
– Sverige är ett av de mest antikubanska länderna i EU. Man röstar pliktskyldigt mot blockaden i FN:s generalförsamling varje år, sedan gör man ingenting, säger Zoltan Tiroler.
– Gång på gång ser vi rabiata antikubanska drev från svenska politiker, inklusive från Liberalerna. Och Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har länge drivit på för att EU ska häva PDCA-avtalet för politisk dialog och samarbete med Kuba.
Vidare skriver UD i dokumentet att ”inget finansiellt stöd ska dock utgå till den kubanska staten eller kubanska myndigheter”.
Det innebär att i princip inget bistånd kan gå till sjukvård, utbildning, transportsektorn, vaccintillverkning eller energiproduktion på Kuba, eftersom dessa nästan uteslutande görs i offentlig regi.
Även kvinnoorganisationer, fackföreningar och småbrukarorganisationer med kopplingar till den kubanska staten stängs ute från biståndet.