Berättelsen om Malmös omvandling från tungsinnad industristad till dagens spretiga, utåtriktade stad kan te sig klyschig. Men Carl Johan Lundgren skildrar den från insidan, skriver Anders Malmström om sitt lästips.
Content
Världen har aldrig präglats av sådan optimism som efter Berlinmurens fall 1989. Den synen har upprepats så ofta och av så många att det nu bär klyschans prägel. Inte minst är det svårt för alla som är upp till 40 år gamla, som inte har egna minnen eller upplevelser från den historiska tidpunkten.
Men om dramatiken från den tiden skrivs det fortfarande romaner om, görs det fortfarande filmer om och till muséerna i Berlin flockas fortfarande besökarna. Vikten av att förstå och veta är fortfarande stor.
Carl Johan Lundgrens roman Mitt eget bull Hawaii berättar inte om världsläget på nittiotalet, utan om Malmö under samma tid. Dramatiken i stadens utveckling från den tiden fram till nu kanske inte har global påverkan, men liksom med Berlinmurens fall så kan berättelsen om Malmös omvandling från tungsinnad industristad till dagens spretiga, utåtriktade stad kan te sig lika klyschig. ”Som att byta ut ett hjärta , eller en ryggrad och ingen visste säkert vad som väntade på andra sidan”, skriver Carl Johan Lundgren redan i prologen.
Vi har hört den! Kanske vissa tänker. Men Carl Johan Lundgren skildrar den från insidan. Berättelsens röda tråd är en kärleksrelation och huvudpersonens utveckling från tonåring till vuxen.
Vi har hört den! Kanske vissa tänker. Men Carl Johan Lundgren skildrar den från insidan.
Karaktärerna och deras relationer är visserligen läsvärda, men det är skildringarna av miljöerna och attityderna i Malmö, Lund och delvis Stockholm och London som berättelsen har sina styrkor.
Som på en släktträff i Lund:”Var är du ifrån?””Malmö.””Usch då.””Va?””Malmö. Mycket invandrare har jag hört.”
För den som var ung i Malmö med Möllan-identitet på nittiotalet är boken en lång checklista med referenser till ställen och personer. Det är med avstamp i dessa som förståelsen för stadens utveckling blir som mest dramatisk. Så mycket förändring men också attityder som finns kvar, men nu uppblandad med andra tankar och influenser.
Det är med avstamp i dessa som förståelsen för stadens utveckling blir som mest dramatisk. Så mycket förändring men också attityder som finns kvar, men nu uppblandad med andra tankar och influenser.
Mitt eget bull Hawaiis skildring av segregation och klass visar att strukturella samhällsproblem är svåra att få bort ens i den mest utåtblickande och förvandlade staden i Sverige.
Som sig bör, Carl Johan Lundgren är trots allt sångare i det populära bandet Vit päls, så har boken gott om musikreferenser. Bara det skapar läsvärde.
Anders Malmströmanders.malmstrom@skanesfolkblad.se