Quislingskandalen visar att ledartröjan definitivt har bytt ägare inom svensk höger. Om Tidö mot all förmodan skule vinna valet har L, M och KD några jobbiga år framför sig, skriver Karla Lindahl. Mohamsson, Kristersson och Busch skulle så klart vilja prata om annat. Inte behöva relativisera och försvara att en ledande politiker inom SD kallat […]
Content
Quislingskandalen visar att ledartröjan definitivt har bytt ägare inom svensk höger. Om Tidö mot all förmodan skule vinna valet har L, M och KD några jobbiga år framför sig, skriver Karla Lindahl.
Mohamsson, Kristersson och Busch skulle så klart vilja prata om annat. Inte behöva relativisera och försvara att en ledande politiker inom SD kallat både Magdalena Andersson och Aftonbladets Anders Lindberg för quslingar, alltså landsförrädare.
Ingen vill börja en valrörelse på det viset. Men ändå blev det så.
Nu kanske regeringspartierna känner att stormen bedarrat och att man kan torka svetten ur pannan. Men skadan är redan skedd. Tidö har tvingats lägga tre dagar på att prata om Jomshof istället för sakpolitik. Man har också tvingats att säga ”ja det är fel att kalla journalister och meningsmotståndare för landsförrädare, men…”
Ovärdigt.
Men det värsta för högern är att detta är långt ifrån sista gången. Tänk en regering där ett kaxigt stort SD har hälften av alla regeringsposter. Där de få ministrarna i den ”gamla” högern sitter på nåder från Åkesson och hans grabbgäng.
De kommer kunna spotta ur sig precis vad som helst, säga vad som helst. Kristersson kommer få ont i tummarna av alla tillrättavisande sms han kommer behöva skicka till Åkesson som efter ett tag kommer sluta öppna dem.
De senaste dagarna har visat med smärtsam tydlighet vilka det är som bestämmer inom svensk höger. Det är inte Moderaterna.