Trots titeln är det här ingen våldsskildring. Istället får läsaren inblick i konsekvenserna av ett liv och en uppväxt med dysfunktionella inslag, främst genom familjens båda barn: Jarl och hans lillasyster Eddie.
Content
I sin nya roman Ultravåld skildrar Tone Schunnesson en adlig familj i ständig risk för upplösning. Som titeln antyder, hämtad från den svenska översättningen av boken och filmen A clockwork orange vars huvudkaraktär ägnar sig åt oprovocerat, hämningslöst våld, finns fysisk brutalitet med i kulissen när familjen Gripenbergs liv på det skånska slottet Solgårda berättas.
Men det här är ingen våldsskildring. Istället får läsaren inblick i konsekvenserna av ett liv och en uppväxt med så dysfunktionella inslag, främst genom familjens båda barn: Jarl och hans lillasyster Eddie.
Deras pappa Carl Fredrik ses som släktens svarta får. Därav att han och familjen får hålla till godo med släktens mest bedagade slott någonstans i södra Skåne, i samma trakt som författaren vuxit upp i. Han är missnöjd med den hand han givits. Hans hustru Monica, betalar ett högt pris för det missnöjet, men håller utåt sett skenet uppe. Istället tar hon ut sin olycka på dottern Eddie som aldrig bekräftas av sin mamma trots dotterns idoga försök.
Det här är inte en historia som forsar fram. Tone Schunnesson lägger större kraft på att bygga karaktärerna bit för bit, genom att skildra dem i deras ageranden och tankar.
Det här är inte en historia som forsar fram. Tone Schunnesson lägger större kraft på att bygga karaktärerna bit för bit, genom att skildra dem i deras ageranden och tankar. Hon ger skickligt sina läsare plats i karaktärernas sinnen för att förstå hur det underliggande våldet har gjort dem till de alltigenom problematiska personer de nu har blivit.
Författaren lyckas dessutom berätta en djupt tragisk familjehistoria, innefattande mycket dramatik, på ett samtidigt dråpligt och humoristiskt sätt.
En invändning på detaljnivå kan vara att ordet ”lantis” skildras som en naturlig del av den skånska dialekten, menat att beskriva någon som är bonnig. Den typen av infantilt språkbruk hör snarare hemma i landets huvudstad, där författaren numera bor.
Annars är just språket en bärande anledning till att läsa boken. Varje kapitel består av skicklig prosa som ger läsaren egna bilder av de scener som belyses.
Anders Malmströmanders.malmstrom@skanesfolkblad.se