Tornevall Networks

Den korrupta Trumpadministrationen, där presidentens familj tjänar miljarder på sina affärer, möter motstånd även på scenen: Urinetown, en svart samhällssatir av Greg Kotis och Mark Hollmann, hade urpremiär 2001. Nu sätts pjäsen upp igen på flera scener i USA.

Och gör succé.

Urinetown är en dystopisk skildring om en stad där invånarna inte längre tillåts uträtta sina behov – utan att betala för det. De privata toaletterna i hemmen har ersatts av offentliga dito, där miljardären CaldwellB. Cladwell tar en inträdesavgift genom sitt bolag Urine Good Company. Cladwell har mäktiga vänner – han betalar en del av sin profit till senator Fipp som ser till att Cladwell kan fortsätta att pungslå invånarna i Urinetown.

Cladwell manar hela tiden på sin dotter Hope att visa större effektivitet i indrivningen av avgifter från alla ”fattiga människor” som använder hans toaletter. Hopes paroll är ”att pissa är inte gratis – det är ett privilegium”. Mot detta gör Bobby Strong uppror sedan hans far dödats av polisen: Old Man Strong kunde inte hålla sig i kön till Cladwells toaletter utan pinkade mot ett staket. Bobby får med sig folket, men även han mördas av den polis Cladwell kontrollerar.

Men motståndsrörelsen är för stark, och till slut segrar revolutionen under parollen ”Ett enat folk för att pissa gratis”. I en av flera demonstrationer på scenen håller en kvinna sin skylt som förkunnar Hata inte! Urinera! 

I tidningen People’s World skriver recensenten Tim Wheeler att Urinetown påminner om en annan mörk och satirisk musikal: 1928 års Tolvskillingsoperan, som en olycksbådande varning om fascismens uppgång med den profithungrige kapitalisten Cladwell som Mackie Kniven. Wheeler konstaterar att dagens USA-kapitalism är ”så extrem att den är mer absurd än till och med den mest bisarra galenskap som Urinetowns författare föreställde sig”.