Tornevall Networks

Det var i mitten av 1970-talet som Staffan Westerberg klev fram som kontroversiell och utmanande barnprogramsmakare och väckte uppmärksamhet med Vilse i pannkakan. Programmet där huvudfiguren, den girige Storpotäten, var en symbol för den lika giriga kapitalismen.

– Jag hade ork nog att revoltera mot det strikta. Och tydligen är jag väldigt envis, för jag håller fast vid det än idag, sade Staffan Westerberg i sin sista intervju, ännu inte publicerad i den tryckta upplagan av tidningen Vi.

Vilse i pannkakan blev under 1990-talet en måltavla för den självutnämnda och -upptagna eliten som överträffade varandra i sågningar. ”Värre än Hitler och Stalin”, var en av dem. Jonas Gardell väckte stor uppmärksamhet när han hävdade att programmet förstört hans barndom. Gardell var tolv år då programmet sändes och visade med sitt angrepp bara att han som nästan-tonåring såg tv-program för femåriga barn – eller att han helt enkelt ljög för att få uppmärksamhet.

Riksdagsledamöter på högerkanten ville till och med förbjuda programmet som de ansåg försökte göra vänstermänniskor av en hel generation barn.

Tio år efter pannkakan och Storpotäten kom Lillstrumpa och Syster Yster, från början en julkalender i SVT: berättelsen om två syskon som utforskar världen och filosoferar om den på barns vis.

Westerberg var verksam på flera scener, bland andra Dramaten, Stockholms stadsteater och Kristina Lugns och Allan Edwalls Teater Brunnsgatan Fyra.

Norrbottensteatern sätter i sommar upp Kabaré solstugan – ett avsked med bulleribång. Föreställningen bygger på texter av Staffan Westerberg

Staffan Westerberg, född i Luleå, avled bara en vecka efter sin 92:a födelsedag. Thomas Wiehe gjorde musiken till Vilse i pannkakan: för Aftonbladet berättar Wiehe om ett möte med Westerberg.

– När vi satt på restaurang så frågade jag honom: ’Staffan, vad ska det stå på din gravsten då?’

– Ja, det blir nog Vilse i pannkakan, sade han.