Tornevall Networks

Versions

1. 2026-09-17 13:29:51

   Discovered: 2026-09-17 13:40:38 Hash: 20e5b4b47df46d8a2e2d5d795e57cfb08b473702
   Title:

   ”Att redovisa experternas jäv borde vara journalistisk standard”
   Description:

   DEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
   Content

   Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom.
   
   Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter.
   
   Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen från tidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns.
   
   Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har.
   
   Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv.
   
   För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms.
   
   För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas.
   
   I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor.
   
   Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
   
   Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard.
   
   André Marx, allmänläkare
   
   Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
   
   Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
   
   Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
   
   Barbro Bransome, allmänläkare
   
   Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
   
   Lars Englund, allmänläkare
   
   Sven Ahnlund, allmänläkare
   
   Elsa Ekelin, allmänläkare
2. 2026-09-17 12:00:51

   Discovered: 2026-09-17 16:12:28 Hash: eeec53e6f7d8353fa25cac3c5f66a5f133019dea
   Title:

   ”Journalistisk granskning kan inte ersätta jävsredovisning”
   Description:

   DEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
   Content

   Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom.
   
   Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter.
   
   Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen från tidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns.
   
   Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har.
   
   Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv.
   
   För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms.
   
   För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas.
   
   I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor.
   
   Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
   
   Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard.
   
   André Marx, allmänläkare
   
   Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
   
   Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
   
   Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
   
   Barbro Bransome, allmänläkare
   
   Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
   
   Lars Englund, allmänläkare
   
   Sven Ahnlund, allmänläkare
   
   Elsa Ekelin, allmänläkare