Extremhettan fortsätter uppenbarligen att få framför allt de helt igenom genomsvettiga, infödda majoritetseuropéernas hjärtan och hjärnor att närmast koka över av vrede (och antagligen också av hat). För första gången någonsin i en sammanvägd opinionsundersökning skulle nämligen de tre partigrupperna EPP, S&D och RE i EU-parlamentet, som representerar de historiska högerpartierna, socialistiska partierna och liberala […]
Content
Extremhettan fortsätter uppenbarligen att få framför allt de helt igenom genomsvettiga, infödda majoritetseuropéernas hjärtan och hjärnor att närmast koka över av vrede (och antagligen också av hat). För första gången någonsin i en sammanvägd opinionsundersökning skulle nämligen de tre partigrupperna EPP, S&D och RE i EU-parlamentet, som representerar de historiska högerpartierna, socialistiska partierna och liberala partierna, inte längre inneha majoriteten av parlamentsplatserna i Strasbourg om det hade varit EU-val idag.
Detta har då aldrig hänt tidigare i en ”poll of polls”-undersökning på EU-nivå. Europas ”starka kvinna” Ursula von der Leyens egna partigrupp EPP slår till och med i golvet och har inte tidigare legat så lågt i en sammanvägd opinionsundersökning medan den socialistiska partigruppen fortsätter att blöda arbetarväljare till radikalhögern och den liberala partigruppen är numera betydligt mindre än den högerpopulistiska ECR-gruppen.
Om det hade varit EU-val idag hade både de tre partigrupperna ifråga plus den gröna partigruppen tappat mängder av mandat medan den europeiska ytterhögerns tre grupper ECR, PfE och ESN hade gått framåt och det rejält liksom även den vänsterradikala gruppen som växer tack vare Palestinarörelsen.
Det är symptomatiskt att om det hade varit EU-val idag så hade franska RN:s och tyska AfD:s partigrupper varit de överlägset största i EU-parlamentet. ECR, PfE och ESN hade tillsammans tagit hem hela 205 mandat och om de icke-affilierade högerextrema partierna också adderas så handlar det om runt 220 mandat. ”Omvänt” skulle EPP kunna skrapa ihop max 173 mandat och S&D ynka 118 mandat från att en gång i tiden ha legat på över 200 mandat innan Europas infödda ”jobbare” gick över närmast mangrant (men dock ännu ej kvinngrant) till radikalhögern.
Det går naturligtvis att tycka att den europeiska efterkrigstidens tre så kallade systempartigruppers kollaps nu i sommar, det vill säga de konservativa, socialistiska och liberala partierna, kanske bara vara en tidsfråga nu när Europa lämnar 1900-talet bakom sig och att dessa tre partigrupper helt enkelt har spelat ut sin roll och inte längre behövs. Högergruppen EPP har dessutom allt oftare börjat rösta tillsammans med ytterhögerns tre grupper i EU-parlamentet medan flera av de gamla, socialistiska partierna har börjat anamma delar av ytterhögerns retorik.
Samtidigt är det ändå historiskt även om detta tektoniska politiska skifte måhända sker i all tysthet – det vill säga att de gamla, historiska partierna som representeras av dessa tre partigrupper vilka tillsammans byggde upp Europa efter kriget när stora delar av kontinenten utgjordes av ett gigantiskt ruinlandskap och när miljontals européers lik låg och ruttnade i städernas ruiner liksom på åkrarna och fälten och i skogarna och bergen för första gången någonsin har hamnat i minoritet i en opinionsmätning på EU-nivå under innevarande sommar.