Tornevall Networks

Det var annandag påsk, måndagen den 24 april 1916, som 1200 medlemmar av Irish Volunteers och Irish Citizen Army intog det centrala postkontoret i Dublin, och andra platser i staden. Styrkorna leddes av Patrick (Padraic) Pearse, ledare för Volunteers och den revolutionäre socialisten och arbetarledaren James Connolly, grundare av Citizen Army.

Rebellerna hoppades att deras aktioner i Dublin skulle utlösa ett nationellt uppror mot den brittiska ockupationsmakten och det imperialistiska kriget som rasade i Europa och som skickade irländska unga pojkar till fronten för att dö för den engelska överklassen.

Påskupproret fick också visst stöd, men den brittiska övermakten var överväldigande. Efter fem dagars bittra strider kapitulerade de överlevande för de brittiska styrkorna lördagen den 29 april.

Under striderna jämnade brittiskt artilleri en stor del av Dublin med marken. I summariska rättegångar dömdes Pearse, Connolly och 14 andra irländska ledare till döden. De avrättades i maj. Britterna tog omkring 3500 fångar och runt 1800 av dem skickades till läger eller fängelser i England.

Påskupproret i sig misslyckades. Men det fick ändå en enorm betydelse i den irländska kampen. Sinn Féin, det nationalistiska politiska partiet, växte snabbt i kölvattnet av upproret. År 1919 antog Volunteers som nu tagit in Citizen Army i sina led, namnet Irländska Republikanska Armén (IRA).

Två år senare nådde London, oförmöget att krossa det nationalistiska upproret med våld, en överenskommelse med borgerliga ledare för den irländska nationaliströrelsen om att dela Irland. Eamon De Valera, en överlevande veteran från påskupproret, blev i december 1922 president för den oberoende Irländska fristaten (Saorstát Éireann). Öns sex norra grevskap förblev dock under brittiskt kolonialstyre. IRA och Sinn Féin motsatte sig delningen och fortsatte kampen för ett oberoende, enat Irland.

Påskupproret var den första större revolten från förtryckta och utsugna i Europa sedan början av första världskriget. Det följdes av upproren i Ungern, Finland och Tyskland. Och av Oktoberrevolutionen i Ryssland. De irländska rebellernas revolutionära paroll ”Vi tjänar varken kung eller kejsare, utan Irland”, var ett slag i ansiktet på de europeiska socialdemokraterna som villigt ställt upp på sina nationella härskande klassers krigsäventyr, och medverkat till miljoner unga soldaters död på de blodiga slagfälten.

Lenin var en av de socialistledare som argumenterade och agerade mot kriget. I polemik med senare kontrarevolutionären Karl Radek som hävdade att ”rätten till självbestämmande… är en småborgerlig formel som inte har något gemensamt med marxismen” och att Påskupproret bara var ett kuppförsök, förklarade Lenin i artikeln Det irländska upproret 1916, betydelsen av de irländska revolutionärernas kamp:

”Den som kallar ett sådant uppror för en ’kupp’ är antingen en förhärdad reaktionär eller en doktrinär som är hopplöst oförmögen att föreställa sig en social revolution som ett levande fenomen […] Endast de som har en sådan löjligt pedantisk uppfattning kan förtala det irländska upproret genom att kalla det för en ’kupp’. […] En sådan person ger läpparnas bekännelse till revolutionen utan att förstå vad en revolution är.”

Gerry Adams, 78, tidigare ledare för Sinn Féin och IRA, menade i en intervju till 100-årsminnet av Påskupproret, att upproret är det viktigaste som hänt i den irländska historien:

– Det viktigaste som kom ut ur 1916 är Proklamationen [programförklaringen]. Tänk revolutionen och det enorma modet hos 3000 människor som gick ut mot världens största imperium… det är av enorm betydelse. Men Proklamationen är extraordinär och […] dess inledande rad, som erkänner kvinnor som jämlikar, var före sin tid, sade Gerry Adams.

Foto: Alexander Turnbull Library

Proklamationen är det dokument som Padraic Pearse (1879-1916) skrev tillsammans med James Connolly (1868-1916). Proklamationen riktade sig till Poblacht na h Eireann, till det irländska folket från Den provisoriska regeringen i den Irländska republiken.

”Irländska män och irländska kvinnor: i Guds namn och i namn av de döda generationerna från vilka vi hämtar vår irländska tradition av nationsbyggande, uppmanar vi vårt lands undersåtar att samlas kring vår flagga och slåss för [Irlands] frihet”.

– Den är baserad på att rättigheter eller bristen på rättigheter är kärnan i varje konflikt vi någonsin har sett. Den har sina rötter i den amerikanska revolutionen och den franska revolutionen, men om man tittar på det nu så är det också för att diskutera om de rättigheter som de räknar upp finns i vårt samhälle idag?

I intervjun för tio år sedan, lika aktuell idag, konstaterade Gerry Adams att det Irland som existerar idag visserligen vann en revolution, men att det också förlorade en kontrarevolution:

– Det som saknas det i den nuvarande debatten är att det skedde en revolution 1916, men det skedde också en kontrarevolution och kontrarevolutionen vann, och hur det ser ut i samhället idag handlar helt om det.

– [Avrättningarna] var väldigt hänsynslösa och tog bort, och det var avsiktligt och inte bara en slags reflexmässig reaktion från imperiet, periodens viktigaste tänkare och författare […] De tog bort den republikanska kärnan, det revolutionära ledarskapet som mot alla odds organiserade upproret och ville genomföra proklamationen. Det fanns många bra människor i olika kulturella, sportsliga, sociala och feministiska rörelser, såväl som volontärer och andra kamporganisationer som överlevde, men just den här gruppen män och kvinnor som faktiskt drev frågan… de 16 som dödades, de var de verkliga ledarna, sade Gerry Adams.

En av de ledarna var James Connolly. Strax före resningen påsken 1916, skrev Connolly att ”kampen för arbetarklassen är kampen för Irland och kampen för Irland är kampen för arbetarklassen”. Connolly ville bygga en arbetarstat, istället för att bara byta ut den härskande eliten.