Åtskilliga austrofiler skulle nog säga att Robert Musil är den som står bakom den stora klassiska, litterära Wienskildringen som utspelar sig i Österrike-Ungerns huvudstad under dubbelmonarkins sista skälvande år med sin ofullbordade mastodontroman ”Mannen utan egenskaper” (”Der Mann ohne Eigenschaften”) som ju också har skrivit in sig i världslitteraturen. Andra austrofiler skulle nog också nämna […]
Content
Åtskilliga austrofiler skulle nog säga att Robert Musil är den som står bakom den stora klassiska, litterära Wienskildringen som utspelar sig i Österrike-Ungerns huvudstad under dubbelmonarkins sista skälvande år med sin ofullbordade mastodontroman ”Mannen utan egenskaper” (”Der Mann ohne Eigenschaften”) som ju också har skrivit in sig i världslitteraturen. Andra austrofiler skulle nog också nämna Stefan Zweigs ”Världen av igår” (”Die Welt von Gestern”) liksom dennes nära vän Joseph Roths ”Kapucinerkryptan” (”Die Kapuzinergruft”) och en del konnässörer skulle kanske också ta upp Arthur Schnitzlers ”Vägen ut till livet” (”Der Weg ins Freie”) samt Franz Werfels ”Barbara oder Die Frömmigkeit” som heter ”The pure in heart” på engelska.
Själv läser jag just nu två mindre kända litterära Wienskildringar som jag själv tidigare har missat att ta mig igenom och som står sig väl i jämförelse med de andra mer välkända titlarna (som jag då redan har läst): Dels handlar det om Karl Kraus osannolika pjäsmanuskript ”Die letzten Tage der Menschheit” som på engelska går under titeln ”The last days of mankind” och som nästan är omöjlig att sätta upp med sitt gigantiska persongalleri och dels handlar det om Heimito von Doderers ”Die Strudlhofstiege” som går under benämningen ”The Strudlhof steps” i engelsk översättning och som bär likheter med Kraus verk då även den är fullmatad med karaktärer och intriger som går in i varandra på de mest oväntade sätt.
Search Tools
Results load without reloading the page. Ctrl+K and / also open search.