Tornevall Networks

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan av att vara en andra klassens journalist efter åratal i Laskarusellen.

Somliga berättelser leder till artiklar men de flesta går inte att återge eftersom kravet på anonymitet gör att konkreta situationer inte kan beskrivas utan att källskyddet röjs. I en del fall kan berättelserna återges när det gått en tid. Som de här.

 

 

 

 

 Så funkar Laskarusellen 

 

 

 
Den som har varit anställd hos en arbetsgivare i fler än 360 dagar under en treårsperiod får företrädesrätt till visstids- och tillsvidareanställningar inom det avtalsområde och på den driftenhet där personen varit anställd, enligt Lagen om anställningsskydd (Las). Begreppet ”inlasning” används i andra branscher oftast för att beskriva att man har fått en fast anställning genom en sådan företrädesrätt, men i journalistkåren förekommer även att personer som fått en företrädesrätt men ingen fast anställning kallas ”inlasade”. Företrädesrätten gäller i nio månader.

När många arbetsgivare i en bransch systematiskt undviker att ge visstidsanställda förtur till nya tjänster genom att svartlista dem i två år efter elva månaders anställning, ”utlasning”, hamnar många vikarier i den så kallade Laskarusellen. Den som befinner sig Laskarusellen går mellan olika arbetsgivare utan att få fast anställning någonstans.

4-5-regeln i kollektivavtalen innebär att om en medarbetare under en femårsperiod varit visstidsanställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än fyra år övergår anställningen till en tillsvidareanställning. På public service gäller i stället 3-5, men bara anställningstiden som vikarie räknas.

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

***

Tisdagen den 29 augusti 2023.

Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson och redaktionschefen Mikael Muhr håller i ett stormöte där den nya organisationen presenteras. De bedyrar att antalet tjänster är intakt.

– Ingen slutar.

En av journalisterna höjer rösten.

– Vi är fyra som slutar på torsdag.

Beskedet förvånar mötesdeltagarna. Ingen har fått veta att de fyra vikarierna ska sluta. En av dem har jobbat på NA i tre år, först som bemanningsanställd via Marieberg Media, sedan som vikarie.

Enligt personer som närvarade vid mötet ska NA:s chefredaktör Anders Nilsson ha viftat bort protesterna med orden: ”De är bara vikarier. Såna kommer och går.”

Anders Nilsson dementerar bestämt att han sagt så, utan uppger att arbetsledningen vid mötet uppgett att ”det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar”.

I ett mejl till Journalisten skriver Anders Nilsson:

”På NA är vikarier varken ’bara’ eller ’såna’. Här är vikarier en viktig del av laget. Ibland på möten framförs önskemål om att vikarier borde få stanna. Då förklarar arbetsledningen om det finns utrymme eller inte. Det är vid ett sådant tillfälle som vi förklarat att det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar. Men inte på det sätt som det påstås.”

Exakt hur orden föll den där tisdagen för tre år sedan är kanske inte det viktigaste. Omorganisationen medförde att vakanser drogs in och att de vikarier som arbetat på de tjänsterna fick sluta – kort sagt en nedbemanning som ledde till att fyra journalister gick miste om chansen till inlasning. Medarbetare uppger för Journalisten att de uppfattade situationen som förnedrande.

Anders Nilsson. Foto: Tor Johnsson

Det har förekommit att bemanningsanställda och visstidsanställda behandlats sämre än tillsvidareanställda på NA, uppger fackliga företrädare. Tre tidigare NA-vikarier bekräftar den bilden för Journalisten.

Katarina Hanslep, tidigare ordförande i journalistklubben på NA, lämnade tidningen tidigare i våras och är nu chefredaktör på gratistidningen Sydnärkenytt. Hon minns att mycket av hennes fackliga tid på NA gick åt till att trösta utlasade vikarier:

– Jag uppfattar det som ett direktiv uppifrån i Bonnier News Local, att titlarna inte får lasa in någon. Kvar står besvikna medarbetare som blir av med ett jobb som de precis kommit in i, och ser tiden på NA som dåligt investerad tid, säger Katarina Hanslep.

Radiohuset i Stockholm.

Ekots redaktion, tidig höst 2024.

Till slut brister det för vikarie A. Den irriterade rösten skär genom det lågmälda surret på Ekots redaktion:

– Jag sa faktiskt hej!

Folk vänder sig om. En tillsvidareanställd journalist är på väg bort från redaktionsgolvet med raska steg. A står kvar vid sin arbetsplats och blänger efter den fastanställda kollegan, som inte svarar. Precis som hen inte gjort under hela sommaren.

Tidigare under sommaren har vikarie B flera gånger häpnat över tilltalet och det dåliga bemötande hon får av tillsvidareanställda kollegor på Ekot, ”som en dysfunktionell familj”. Till slut konfronterar hon en av dem och frågar varför hon är så otrevlig.

– Hon förstod direkt vad jag menade. Hon hade fått samma bemötande när hon började på Ekot. Det var så man gjorde, för att positionera sig i hierarkin. Det var alltså medvetet, säger vikarie B.

Några månader senare, fredagen den 25 oktober 2024, inträffar något som gör att det blir omöjligt att förneka de psykosociala arbetsmiljöproblemen på redaktionen. Under morgonmötet kritiserar en medarbetare en publicering Ekot gjort föregående dag. Han blir avbruten av en chef som anser att mötet är fel forum. Tonläget blir snabbt oförsonligt. På eftermiddagen samma dag uppmanar Ekochefen Klas Wolf-Watz medarbetarna att ”tänka på tonläget under möten”.

Tidigare samma år hade ledningen startat ett internt arbetsmiljöprojekt under namnet ”Ett Ekot” som presenterades i slutet av 2024. Syftet var att åstadkomma ett bättre samtalsklimat på redaktionen. Ett av de problem som identifieras är att medarbetare inte alltid bemöter varandra med respekt. Vikarier kan vara särskilt utsatta.

Flera tidigare vikarier på Ekot uppger för Journalisten att de blivit illa bemötta av såväl tillsvidareanställda journalister som av chefer. Berättelserna ligger i de flesta fall några år tillbaka, men exempel finns även från 2025 och 2026.

En av dem berättar att hen blivit utskälld ”för ingenting” av en reporter inför kollegorna utan att någon ingrep:

– Det märks att många på Ekot är trötta på att det kommer nya vikarier hela tiden. De orkar inte bry sig om att vara trevliga mot personer som försvinner om ett par månader.

Andra uppger att de har trivts bra på Ekot:

– För mig var det otroligt roligt och lärorikt och det var bra stämning. Det var ett krävande jobb och gjorde jag fel fick jag veta det, men det var inte otrevligt, säger en av dem.

Flera tillsvidareanställda journalister på Ekot uppger för Journalisten att det finns en trötthet på bemanningsorganisationen på redaktionen.

– Det har uppstått en klyfta mellan äldre medarbetare som lackat på laskarusellen och mellanchefer som försöker få alla att trivas. Jag tror att många av konflikterna har bottnat i den ruttna personalpolitiken, säger en av dem.

Isak Krona, ordförande i journalistsektionen på Ekot, är väl medveten om problemen:

– Det finns vikarier som aldrig mer kommer att söka sig till Ekot på grund av hur de har blivit bemötta. Missbruket av visstidsanställningar är ansträngande för hela redaktionen. Det skadar verksamheten och de som blir utnyttjade, säger Isak Krona.

Ekots administrativa redaktionschef Katarina Schulz uppger att resultaten i de anonyma undersökningar de gör bland sommarvikarierna varierar från år till år.

– De flesta trivs bra, men det finns vikarier som haft dåliga upplevelser. Vissa år har vi fått sämre resultat, och då har vi behövt arbeta lite mer med arbetsmiljöfrågorna, säger Katarina Schulz.

En tidigare vikarie uppger att det förekom att en kollega inte hälsade på hen på hela sommaren. Vad tänker du om det?

– Jag har inte hört den uppgiften tidigare och det är förstås oacceptabelt. För mig är det självklart att man hälsar på sina kollegor när man kommer in på redaktionen.

Under en enda månad förra våren hade Ekot 59 vikarier inne på sammanlagt 377 korttidskontrakt. De flesta av kontrakten rörde inhopp enstaka dagar på grund av sjukdom eller vab.

– Det kan låta mycket, men vi har cirka 240 tillsvidareanställda på redaktionen och om någon är sjuk behöver vi ta in en vikarie för den personen, säger Katarina Schulz.

Det stora vikariebehovet, mellan 50 och 60 per månad förra året, har lett till att man gjort en del förändringar.

– Vi har under 2025 och i år erbjudit åtta visstidsanställda fortsatt anställning som inneburit att de har uppnått företrädesrätt. Vi inrättar också en resurs- och kompetenspool om fem fasta tjänster, säger Katarina Schulz.

***

Magnus Sverke är professor och föreståndare för Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han varnar för att den sorts Laskarusell som snurrar i delar av mediebranschen är skadlig inte bara för individerna, utan för företagens verksamhet.

Magnus Sverke

– Det finns gott om forskning som pekar på att användandet av tidsbegränsade anställningar kan bli en belastning i sig för organisationen, säger Magnus Sverke.

Varför då?

– Tillsvidareanställd personal måste lägga tid på att lära upp nya kollegor – och lagom till att de är varma i kläderna får de sluta. Det är kanske inte det bästa sättet att hushålla med de resurser som finns i huset. Inledningsvis får man oftast inte ut lika mycket av vikarier. Det går ut över organisationens effektivitet.

Överanvändning av visstidsanställningar kan leda till allvarliga organisatoriska problem, menar Magnus Sverke:

– Om man sätter det i system kan det bidra till en negativ arbetsplatskultur där man slösar med mänskliga resurser eller missbrukar människor genom att kasta ut dem så fort deras Lasperiod börjar närma sig slutet.

Vad blir konsekvenserna?

– Internt påverkar det arbetsmiljön men det kan också påverka den externa legitimiteten. I stället för att bli känd som en bra arbetsgivare som värnar personalen får man ett rykte om sig att se på vikarier som förbrukningsartiklar. Attraktionskraften hos en arbetsgivare kan på sikt eroderas om man uppfattas som cynisk.

På både SR och SVT finns stora grupper som är vikarier eller programanställda. På vissa avdelningar är mer än hälften av personalen visstidsanställda. Vad tänker du om det?

– Man behöver ha både ett individperspektiv och ett organisationsperspektiv på det. Organisatoriskt tror jag att arbetsgivaren i många fall är lite för feg när det kommer till att tillsvidareanställa. Det skulle skapa större kontinuitet och trygghet om fler har tillsvidareanställning.

Så SR och SVT är fega arbetsgivare?

– Det finns branscher där arbetsgivare är lite väl försiktiga med att tillsvidareanställa för att de tror att det blir dyrt. Men det är ju i princip samma lönekostnad att ta in en vikarie som att göra en ny tillsvidareanställning. Skulle public service drabbas av ytterligare minskade anslag finns det inget som hindrar dem att ta till varsel om uppsägning på grund av arbetsbrist. Men det är man rädd att göra. Man tycker inte om uppsägningar. Det är lättare att ha den här rotationen på folk som bara försvinner. Man skulle kunna vara lite modigare helt enkelt, fastanställa lite fler och sen vara beredd att göra uppsägningar när det krävs.

– Ur ett individperspektiv skapar systemet osäkerhet och otrygghet som leder till att man trivs sämre, mår sämre, blir mindre engagerad i sitt arbete och presterar sämre. En del försöker möta det genom att lägga på ett extra kol och verkligen visa framfötterna men det är ingenting som håller i det långa loppet. Det tar extremt mycket energi att gå runt och vara osäker på om man har ett jobb om ett år och hur man ska få ekonomin att gå ihop. Det är en riktig belastning som finns för de som hoppar mellan olika korta vikariat.

En typisk månad på Ekot har man mellan 50 och 60 vikarier inne, på en redaktion med 240 anställda. Vad tänker du om det?

– Om man har en så stor andel som är roterande vikarier så tyder det på att här finns ett konstant behov av att man behöver vara fler i organisationen. Många arbetsgivare biter sig i svansen genom att ha för stor andel på tidsbegränsade kontrakt. Man får oftast inte ut lika mycket från en vikarie som från en tillsvidareanställd. Man får dessutom negativa sidoeffekter där de tillsvidareanställda måste fungera som handledare åt de nya. Det är ett ineffektivt sätt att hantera personalen.

Magnus Sverke får ta del av vad visstidsanställda på bland annat Nerikes Allehanda och Ekot berättat för Journalisten.

– Det vittnar om en syn på människor som förbrukningsvaror. Det här behöver man jobba med internt, för det skadar verksamheterna och människorna som arbetar i den. Det kräver modiga chefer som är beredda att diskutera med personalen och med de fackliga organisationerna. Vad har vi för förutsättningar att göra det vi är satta att göra? Vad behöver vi ha i termer av personal? Sedan behöver man försöka integrera det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det förekommer att journalister jobbar i åratal, ibland decennier som vikarier utan att få tillsvidareanställning. Vad tänker du om det?

– Ovissheten att inte veta om man har en försörjning nästa år är väldigt slitsam för psyket. Att gå runt med den ovissheten i år efter år … det är inhumant, säger Magnus Sverke.

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan av att vara en andra klassens journalist efter åratal i Laskarusellen.

Somliga berättelser leder till artiklar men de flesta går inte att återge eftersom kravet på anonymitet gör att konkreta situationer inte kan beskrivas utan att källskyddet röjs. I en del fall kan berättelserna återges när det gått en tid. Som de här.

 

 

 

 

 Så funkar Laskarusellen 

 

 

 
Den som har varit anställd hos en arbetsgivare i fler än 360 dagar under en treårsperiod får företrädesrätt till visstids- och tillsvidareanställningar inom det avtalsområde och på den driftenhet där personen varit anställd, enligt Lagen om anställningsskydd (Las). Begreppet ”inlasning” används i andra branscher oftast för att beskriva att man har fått en fast anställning genom en sådan företrädesrätt, men i journalistkåren förekommer även att personer som fått en företrädesrätt men ingen fast anställning kallas ”inlasade”. Företrädesrätten gäller i nio månader.

När många arbetsgivare i en bransch systematiskt undviker att ge visstidsanställda förtur till nya tjänster genom att svartlista dem i två år efter elva månaders anställning, ”utlasning”, hamnar många vikarier i den så kallade Laskarusellen. Den som befinner sig Laskarusellen går mellan olika arbetsgivare utan att få fast anställning någonstans.

4-5-regeln i kollektivavtalen innebär att om en medarbetare under en femårsperiod varit visstidsanställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än fyra år övergår anställningen till en tillsvidareanställning. På public service gäller i stället 3-5, men bara anställningstiden som vikarie räknas.

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

***

Tisdagen den 29 augusti 2023.

Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson och redaktionschefen Mikael Muhr håller i ett stormöte där den nya organisationen presenteras. De bedyrar att antalet tjänster är intakt.

– Ingen slutar.

En av journalisterna höjer rösten.

– Vi är fyra som slutar på torsdag.

Beskedet förvånar mötesdeltagarna. Ingen har fått veta att de fyra vikarierna ska sluta. En av dem har jobbat på NA i tre år, först som bemanningsanställd via Marieberg Media, sedan som vikarie.

Enligt personer som närvarade vid mötet ska NA:s chefredaktör Anders Nilsson ha viftat bort protesterna med orden: ”De är bara vikarier. Såna kommer och går.”

Anders Nilsson dementerar bestämt att han sagt så, utan uppger att arbetsledningen vid mötet uppgett att ”det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar”.

I ett mejl till Journalisten skriver Anders Nilsson:

”På NA är vikarier varken ’bara’ eller ’såna’. Här är vikarier en viktig del av laget. Ibland på möten framförs önskemål om att vikarier borde få stanna. Då förklarar arbetsledningen om det finns utrymme eller inte. Det är vid ett sådant tillfälle som vi förklarat att det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar. Men inte på det sätt som det påstås.”

Exakt hur orden föll den där tisdagen för tre år sedan är kanske inte det viktigaste. Omorganisationen medförde att vakanser drogs in och att de vikarier som arbetat på de tjänsterna fick sluta – kort sagt en nedbemanning som ledde till att fyra journalister gick miste om chansen till inlasning. Medarbetare uppger för Journalisten att de uppfattade situationen som förnedrande.

Anders Nilsson. Foto: Tor Johnsson

Det har förekommit att bemanningsanställda och visstidsanställda behandlats sämre än tillsvidareanställda på NA, uppger fackliga företrädare. Tre tidigare NA-vikarier bekräftar den bilden för Journalisten.

Katarina Hanslep, tidigare ordförande i journalistklubben på NA, lämnade tidningen tidigare i våras och är nu chefredaktör på gratistidningen Sydnärkenytt. Hon minns att mycket av hennes fackliga tid på NA gick åt till att trösta utlasade vikarier:

– Jag uppfattar det som ett direktiv uppifrån i Bonnier News Local, att titlarna inte får lasa in någon. Kvar står besvikna medarbetare som blir av med ett jobb som de precis kommit in i, och ser tiden på NA som dåligt investerad tid, säger Katarina Hanslep.

Radiohuset i Stockholm.

Ekots redaktion, tidig höst 2024.

Till slut brister det för vikarie A. Den irriterade rösten skär genom det lågmälda surret på Ekots redaktion:

– Jag sa faktiskt hej!

Folk vänder sig om. En tillsvidareanställd journalist är på väg bort från redaktionsgolvet med raska steg. A står kvar vid sin arbetsplats och blänger efter den fastanställda kollegan, som inte svarar. Precis som hen inte gjort under hela sommaren.

Tidigare under sommaren har vikarie B flera gånger häpnat över tilltalet och det dåliga bemötande hon får av tillsvidareanställda kollegor på Ekot, ”som en dysfunktionell familj”. Till slut konfronterar hon en av dem och frågar varför hon är så otrevlig.

– Hon förstod direkt vad jag menade. Hon hade fått samma bemötande när hon började på Ekot. Det var så man gjorde, för att positionera sig i hierarkin. Det var alltså medvetet, säger vikarie B.

Under 2024 startade ledningen ett internt arbetsmiljöprojekt under namnet ”Ett Ekot”. Syftet var att åstadkomma ett bättre samtalsklimat på redaktionen. Ett av de problem som identifieras är att medarbetare inte alltid bemöter varandra med respekt. Vikarier kan vara särskilt utsatta.

Flera tidigare vikarier på Ekot uppger för Journalisten att de blivit illa bemötta av såväl tillsvidareanställda journalister som av chefer. Berättelserna ligger i de flesta fall några år tillbaka, men exempel finns även från 2025 och 2026.

En av dem berättar att hen blivit utskälld ”för ingenting” av en reporter inför kollegorna utan att någon ingrep:

– Det märks att många på Ekot är trötta på att det kommer nya vikarier hela tiden. De orkar inte bry sig om att vara trevliga mot personer som försvinner om ett par månader.

Andra uppger att de har trivts bra på Ekot:

– För mig var det otroligt roligt och lärorikt och det var bra stämning. Det var ett krävande jobb och gjorde jag fel fick jag veta det, men det var inte otrevligt, säger en av dem.

Flera tillsvidareanställda journalister på Ekot uppger för Journalisten att det finns en trötthet på bemanningsorganisationen på redaktionen.

– Det har uppstått en klyfta mellan äldre medarbetare som lackat på laskarusellen och mellanchefer som försöker få alla att trivas. Jag tror att många av konflikterna har bottnat i den ruttna personalpolitiken, säger en av dem.

Isak Krona, ordförande i journalistsektionen på Ekot, är väl medveten om problemen:

– Det finns vikarier som aldrig mer kommer att söka sig till Ekot på grund av hur de har blivit bemötta. Missbruket av visstidsanställningar är ansträngande för hela redaktionen. Det skadar verksamheten och de som blir utnyttjade, säger Isak Krona.

Ekots administrativa redaktionschef Katarina Schulz uppger att resultaten i de anonyma undersökningar de gör bland sommarvikarierna varierar från år till år.

– De flesta trivs bra, men det finns vikarier som haft dåliga upplevelser. Vissa år har vi fått sämre resultat, och då har vi behövt arbeta lite mer med arbetsmiljöfrågorna, säger Katarina Schulz.

En tidigare vikarie uppger att det förekom att en kollega inte hälsade på hen på hela sommaren. Vad tänker du om det?

– Jag har inte hört den uppgiften tidigare och det är förstås oacceptabelt. För mig är det självklart att man hälsar på sina kollegor när man kommer in på redaktionen.

Under en enda månad förra våren hade Ekot 59 vikarier inne på sammanlagt 377 korttidskontrakt. De flesta av kontrakten rörde inhopp enstaka dagar på grund av sjukdom eller vab.

– Det kan låta mycket, men vi har cirka 240 tillsvidareanställda på redaktionen och om någon är sjuk behöver vi ta in en vikarie för den personen, säger Katarina Schulz.

Det stora vikariebehovet, mellan 50 och 60 per månad förra året, har lett till att man gjort en del förändringar.

– Vi har under 2025 och i år erbjudit åtta visstidsanställda fortsatt anställning som inneburit att de har uppnått företrädesrätt. Vi inrättar också en resurs- och kompetenspool om fem fasta tjänster, säger Katarina Schulz.

***

Magnus Sverke är professor och föreståndare för Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han varnar för att den sorts Laskarusell som snurrar i delar av mediebranschen är skadlig inte bara för individerna, utan för företagens verksamhet.

Magnus Sverke

– Det finns gott om forskning som pekar på att användandet av tidsbegränsade anställningar kan bli en belastning i sig för organisationen, säger Magnus Sverke.

Varför då?

– Tillsvidareanställd personal måste lägga tid på att lära upp nya kollegor – och lagom till att de är varma i kläderna får de sluta. Det är kanske inte det bästa sättet att hushålla med de resurser som finns i huset. Inledningsvis får man oftast inte ut lika mycket av vikarier. Det går ut över organisationens effektivitet.

Överanvändning av visstidsanställningar kan leda till allvarliga organisatoriska problem, menar Magnus Sverke:

– Om man sätter det i system kan det bidra till en negativ arbetsplatskultur där man slösar med mänskliga resurser eller missbrukar människor genom att kasta ut dem så fort deras Lasperiod börjar närma sig slutet.

Vad blir konsekvenserna?

– Internt påverkar det arbetsmiljön men det kan också påverka den externa legitimiteten. I stället för att bli känd som en bra arbetsgivare som värnar personalen får man ett rykte om sig att se på vikarier som förbrukningsartiklar. Attraktionskraften hos en arbetsgivare kan på sikt eroderas om man uppfattas som cynisk.

På både SR och SVT finns stora grupper som är vikarier eller programanställda. På vissa avdelningar är mer än hälften av personalen visstidsanställda. Vad tänker du om det?

– Man behöver ha både ett individperspektiv och ett organisationsperspektiv på det. Organisatoriskt tror jag att arbetsgivaren i många fall är lite för feg när det kommer till att tillsvidareanställa. Det skulle skapa större kontinuitet och trygghet om fler har tillsvidareanställning.

Så SR och SVT är fega arbetsgivare?

– Det finns branscher där arbetsgivare är lite väl försiktiga med att tillsvidareanställa för att de tror att det blir dyrt. Men det är ju i princip samma lönekostnad att ta in en vikarie som att göra en ny tillsvidareanställning. Skulle public service drabbas av ytterligare minskade anslag finns det inget som hindrar dem att ta till varsel om uppsägning på grund av arbetsbrist. Men det är man rädd att göra. Man tycker inte om uppsägningar. Det är lättare att ha den här rotationen på folk som bara försvinner. Man skulle kunna vara lite modigare helt enkelt, fastanställa lite fler och sen vara beredd att göra uppsägningar när det krävs.

– Ur ett individperspektiv skapar systemet osäkerhet och otrygghet som leder till att man trivs sämre, mår sämre, blir mindre engagerad i sitt arbete och presterar sämre. En del försöker möta det genom att lägga på ett extra kol och verkligen visa framfötterna men det är ingenting som håller i det långa loppet. Det tar extremt mycket energi att gå runt och vara osäker på om man har ett jobb om ett år och hur man ska få ekonomin att gå ihop. Det är en riktig belastning som finns för de som hoppar mellan olika korta vikariat.

En typisk månad på Ekot har man mellan 50 och 60 vikarier inne, på en redaktion med 240 anställda. Vad tänker du om det?

– Om man har en så stor andel som är roterande vikarier så tyder det på att här finns ett konstant behov av att man behöver vara fler i organisationen. Många arbetsgivare biter sig i svansen genom att ha för stor andel på tidsbegränsade kontrakt. Man får oftast inte ut lika mycket från en vikarie som från en tillsvidareanställd. Man får dessutom negativa sidoeffekter där de tillsvidareanställda måste fungera som handledare åt de nya. Det är ett ineffektivt sätt att hantera personalen.

Magnus Sverke får ta del av vad visstidsanställda på bland annat Nerikes Allehanda och Ekot berättat för Journalisten.

– Det vittnar om en syn på människor som förbrukningsvaror. Det här behöver man jobba med internt, för det skadar verksamheterna och människorna som arbetar i den. Det kräver modiga chefer som är beredda att diskutera med personalen och med de fackliga organisationerna. Vad har vi för förutsättningar att göra det vi är satta att göra? Vad behöver vi ha i termer av personal? Sedan behöver man försöka integrera det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det förekommer att journalister jobbar i åratal, ibland decennier som vikarier utan att få tillsvidareanställning. Vad tänker du om det?

– Ovissheten att inte veta om man har en försörjning nästa år är väldigt slitsam för psyket. Att gå runt med den ovissheten i år efter år … det är inhumant, säger Magnus Sverke.

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan av att vara en andra klassens journalist efter åratal i Laskarusellen.

Somliga berättelser leder till artiklar men de flesta går inte att återge eftersom kravet på anonymitet gör att konkreta situationer inte kan beskrivas utan att källskyddet röjs. I en del fall kan berättelserna återges när det gått en tid. Som de här.

 

 

 

 

 Så funkar Laskarusellen 

 

 

 
Den som har varit anställd hos en arbetsgivare i fler än 360 dagar under en treårsperiod får företrädesrätt till visstids- och tillsvidareanställningar inom det avtalsområde och på den driftenhet där personen varit anställd, enligt Lagen om anställningsskydd (Las). Begreppet ”inlasning” används i andra branscher oftast för att beskriva att man har fått en fast anställning genom en sådan företrädesrätt, men i journalistkåren förekommer även att personer som fått en företrädesrätt men ingen fast anställning kallas ”inlasade”. Företrädesrätten gäller i nio månader.

När många arbetsgivare i en bransch systematiskt undviker att ge visstidsanställda förtur till nya tjänster genom att svartlista dem i två år efter elva månaders anställning, ”utlasning”, hamnar många vikarier i den så kallade Laskarusellen. Den som befinner sig Laskarusellen går mellan olika arbetsgivare utan att få fast anställning någonstans.

4-5-regeln i kollektivavtalen innebär att om en medarbetare under en femårsperiod varit visstidsanställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än fyra år övergår anställningen till en tillsvidareanställning. På public service gäller i stället 3-5, men bara anställningstiden som vikarie räknas.

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

***

Tisdagen den 29 augusti 2023.

Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson och redaktionschefen Mikael Muhr håller i ett stormöte där den nya organisationen presenteras. De bedyrar att antalet tjänster är intakt.

– Ingen slutar.

En av journalisterna höjer rösten.

– Vi är fyra som slutar på torsdag.

Beskedet förvånar mötesdeltagarna. Ingen har fått veta att de fyra vikarierna ska sluta. En av dem har jobbat på NA i tre år, först som bemanningsanställd via Marieberg Media, sedan som vikarie.

Enligt personer som närvarade vid mötet ska NA:s chefredaktör Anders Nilsson ha viftat bort protesterna med orden: ”De är bara vikarier. Såna kommer och går.”

Anders Nilsson dementerar bestämt att han sagt så, utan uppger att arbetsledningen vid mötet uppgett att ”det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar”.

I ett mejl till Journalisten skriver Anders Nilsson:

”På NA är vikarier varken ’bara’ eller ’såna’. Här är vikarier en viktig del av laget. Ibland på möten framförs önskemål om att vikarier borde få stanna. Då förklarar arbetsledningen om det finns utrymme eller inte. Det är vid ett sådant tillfälle som vi förklarat att det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar. Men inte på det sätt som det påstås.”

Exakt hur orden föll den där tisdagen för tre år sedan är kanske inte det viktigaste. Omorganisationen medförde att vakanser drogs in och att de vikarier som arbetat på de tjänsterna fick sluta – kort sagt en nedbemanning som ledde till att fyra journalister gick miste om chansen till inlasning. Medarbetare uppger för Journalisten att de uppfattade situationen som förnedrande.

Anders Nilsson. Foto: Tor Johnsson

Det har förekommit att bemanningsanställda och visstidsanställda behandlats sämre än tillsvidareanställda på NA, uppger fackliga företrädare. Tre tidigare NA-vikarier bekräftar den bilden för Journalisten.

Katarina Hanslep, tidigare ordförande i journalistklubben på NA, lämnade tidningen tidigare i våras och är nu chefredaktör på gratistidningen Sydnärkenytt. Hon minns att mycket av hennes fackliga tid på NA gick åt till att trösta utlasade vikarier:

– Jag uppfattar det som ett direktiv uppifrån i Bonnier News Local, att titlarna inte får lasa in någon. Kvar står besvikna medarbetare som blir av med ett jobb som de precis kommit in i, och ser tiden på NA som dåligt investerad tid, säger Katarina Hanslep.

Radiohuset i Stockholm.

Ekots redaktion, tidig höst 2024.

Till slut brister det för vikarie A. Den irriterade rösten skär genom det lågmälda surret på Ekots redaktion:

– Jag sa faktiskt hej!

Folk vänder sig om. En tillsvidareanställd journalist är på väg bort från redaktionsgolvet med raska steg. A står kvar vid sin arbetsplats och blänger efter den fastanställda kollegan, som inte svarar. Precis som hen inte gjort under hela sommaren.

Tidigare under sommaren har vikarie B flera gånger häpnat över tilltalet och det dåliga bemötande hon får av tillsvidareanställda kollegor på Ekot, ”som en dysfunktionell familj”. Till slut konfronterar hon en av dem och frågar varför hon är så otrevlig.

– Hon förstod direkt vad jag menade. Hon hade fått samma bemötande när hon började på Ekot. Det var så man gjorde, för att positionera sig i hierarkin. Det var alltså medvetet, säger vikarie B.

Några månader senare, fredagen den 25 oktober 2024, inträffar något som gör att det blir omöjligt att förneka de psykosociala arbetsmiljöproblemen på redaktionen. Under morgonmötet kritiserar en medarbetare en chef för en publicering Ekot gjort föregående dag. Han blir avbruten av en chef som anser att mötet är fel forum. Tonläget blir snabbt oförsonligt. På eftermiddagen samma dag uppmanar Ekochefen Klas Wolf-Watz medarbetarna att ”tänka på tonläget under möten”.

Tidigare samma år hade ledningen startat ett internt arbetsmiljöprojekt under namnet ”Ett Ekot” som presenterades i slutet av 2024. Syftet var att åstadkomma ett bättre samtalsklimat på redaktionen. Ett av de problem som identifieras är att medarbetare inte alltid bemöter varandra med respekt. Vikarier kan vara särskilt utsatta.

Flera tidigare vikarier på Ekot uppger för Journalisten att de blivit illa bemötta av såväl tillsvidareanställda journalister som av chefer. Berättelserna ligger i de flesta fall några år tillbaka, men exempel finns även från 2025 och 2026.

En av dem berättar att hen blivit utskälld ”för ingenting” av en reporter inför kollegorna utan att någon ingrep:

– Det märks att många på Ekot är trötta på att det kommer nya vikarier hela tiden. De orkar inte bry sig om att vara trevliga mot personer som försvinner om ett par månader.

Andra uppger att de har trivts bra på Ekot:

– För mig var det otroligt roligt och lärorikt och det var bra stämning. Det var ett krävande jobb och gjorde jag fel fick jag veta det, men det var inte otrevligt, säger en av dem.

Flera tillsvidareanställda journalister på Ekot uppger för Journalisten att det finns en trötthet på bemanningsorganisationen på redaktionen.

– Det har uppstått en klyfta mellan äldre medarbetare som lackat på laskarusellen och mellanchefer som försöker få alla att trivas. Jag tror att många av konflikterna har bottnat i den ruttna personalpolitiken, säger en av dem.

Isak Krona, ordförande i journalistsektionen på Ekot, är väl medveten om problemen:

– Det finns vikarier som aldrig mer kommer att söka sig till Ekot på grund av hur de har blivit bemötta. Missbruket av visstidsanställningar är ansträngande för hela redaktionen. Det skadar verksamheten och de som blir utnyttjade, säger Isak Krona.

Ekots administrativa redaktionschef Katarina Schulz uppger att resultaten i de anonyma undersökningar de gör bland sommarvikarierna varierar från år till år.

– De flesta trivs bra, men det finns vikarier som haft dåliga upplevelser. Vissa år har vi fått sämre resultat, och då har vi behövt arbeta lite mer med arbetsmiljöfrågorna, säger Katarina Schulz.

En tidigare vikarie uppger att det förekom att en kollega inte hälsade på hen på hela sommaren. Vad tänker du om det?

– Jag har inte hört den uppgiften tidigare och det är förstås oacceptabelt. För mig är det självklart att man hälsar på sina kollegor när man kommer in på redaktionen.

Under en enda månad förra våren hade Ekot 59 vikarier inne på sammanlagt 377 korttidskontrakt. De flesta av kontrakten rörde inhopp enstaka dagar på grund av sjukdom eller vab.

– Det kan låta mycket, men vi har cirka 240 tillsvidareanställda på redaktionen och om någon är sjuk behöver vi ta in en vikarie för den personen, säger Katarina Schulz.

Det stora vikariebehovet, mellan 50 och 60 per månad förra året, har lett till att man gjort en del förändringar.

– Vi har under 2025 och i år erbjudit åtta visstidsanställda fortsatt anställning som inneburit att de har uppnått företrädesrätt. Vi inrättar också en resurs- och kompetenspool om fem fasta tjänster, säger Katarina Schulz.

***

Magnus Sverke är professor och föreståndare för Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han varnar för att den sorts Laskarusell som snurrar i delar av mediebranschen är skadlig inte bara för individerna, utan för företagens verksamhet.

Magnus Sverke

– Det finns gott om forskning som pekar på att användandet av tidsbegränsade anställningar kan bli en belastning i sig för organisationen, säger Magnus Sverke.

Varför då?

– Tillsvidareanställd personal måste lägga tid på att lära upp nya kollegor – och lagom till att de är varma i kläderna får de sluta. Det är kanske inte det bästa sättet att hushålla med de resurser som finns i huset. Inledningsvis får man oftast inte ut lika mycket av vikarier. Det går ut över organisationens effektivitet.

Överanvändning av visstidsanställningar kan leda till allvarliga organisatoriska problem, menar Magnus Sverke:

– Om man sätter det i system kan det bidra till en negativ arbetsplatskultur där man slösar med mänskliga resurser eller missbrukar människor genom att kasta ut dem så fort deras Lasperiod börjar närma sig slutet.

Vad blir konsekvenserna?

– Internt påverkar det arbetsmiljön men det kan också påverka den externa legitimiteten. I stället för att bli känd som en bra arbetsgivare som värnar personalen får man ett rykte om sig att se på vikarier som förbrukningsartiklar. Attraktionskraften hos en arbetsgivare kan på sikt eroderas om man uppfattas som cynisk.

På både SR och SVT finns stora grupper som är vikarier eller programanställda. På vissa avdelningar är mer än hälften av personalen visstidsanställda. Vad tänker du om det?

– Man behöver ha både ett individperspektiv och ett organisationsperspektiv på det. Organisatoriskt tror jag att arbetsgivaren i många fall är lite för feg när det kommer till att tillsvidareanställa. Det skulle skapa större kontinuitet och trygghet om fler har tillsvidareanställning.

Så SR och SVT är fega arbetsgivare?

– Det finns branscher där arbetsgivare är lite väl försiktiga med att tillsvidareanställa för att de tror att det blir dyrt. Men det är ju i princip samma lönekostnad att ta in en vikarie som att göra en ny tillsvidareanställning. Skulle public service drabbas av ytterligare minskade anslag finns det inget som hindrar dem att ta till varsel om uppsägning på grund av arbetsbrist. Men det är man rädd att göra. Man tycker inte om uppsägningar. Det är lättare att ha den här rotationen på folk som bara försvinner. Man skulle kunna vara lite modigare helt enkelt, fastanställa lite fler och sen vara beredd att göra uppsägningar när det krävs.

– Ur ett individperspektiv skapar systemet osäkerhet och otrygghet som leder till att man trivs sämre, mår sämre, blir mindre engagerad i sitt arbete och presterar sämre. En del försöker möta det genom att lägga på ett extra kol och verkligen visa framfötterna men det är ingenting som håller i det långa loppet. Det tar extremt mycket energi att gå runt och vara osäker på om man har ett jobb om ett år och hur man ska få ekonomin att gå ihop. Det är en riktig belastning som finns för de som hoppar mellan olika korta vikariat.

En typisk månad på Ekot har man mellan 50 och 60 vikarier inne, på en redaktion med 240 anställda. Vad tänker du om det?

– Om man har en så stor andel som är roterande vikarier så tyder det på att här finns ett konstant behov av att man behöver vara fler i organisationen. Många arbetsgivare biter sig i svansen genom att ha för stor andel på tidsbegränsade kontrakt. Man får oftast inte ut lika mycket från en vikarie som från en tillsvidareanställd. Man får dessutom negativa sidoeffekter där de tillsvidareanställda måste fungera som handledare åt de nya. Det är ett ineffektivt sätt att hantera personalen.

Magnus Sverke får ta del av vad visstidsanställda på bland annat Nerikes Allehanda och Ekot berättat för Journalisten.

– Det vittnar om en syn på människor som förbrukningsvaror. Det här behöver man jobba med internt, för det skadar verksamheterna och människorna som arbetar i den. Det kräver modiga chefer som är beredda att diskutera med personalen och med de fackliga organisationerna. Vad har vi för förutsättningar att göra det vi är satta att göra? Vad behöver vi ha i termer av personal? Sedan behöver man försöka integrera det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det förekommer att journalister jobbar i åratal, ibland decennier som vikarier utan att få tillsvidareanställning. Vad tänker du om det?

– Ovissheten att inte veta om man har en försörjning nästa år är väldigt slitsam för psyket. Att gå runt med den ovissheten i år efter år … det är inhumant, säger Magnus Sverke.

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan av att vara en andra klassens journalist efter åratal i Laskarusellen.

Somliga berättelser leder till artiklar men de flesta går inte att återge eftersom kravet på anonymitet gör att konkreta situationer inte kan beskrivas utan att källskyddet röjs. I en del fall kan berättelserna återges när det gått en tid. Som de här.

 

 

 

 

 Så funkar Laskarusellen 

 

 

 
Den som har varit anställd hos en arbetsgivare i fler än 360 dagar under en treårsperiod får företrädesrätt till visstids- och tillsvidareanställningar inom det avtalsområde och på den driftenhet där personen varit anställd, enligt Lagen om anställningsskydd (Las). Begreppet ”inlasning” används i andra branscher oftast för att beskriva att man har fått en fast anställning genom en sådan företrädesrätt, men i journalistkåren förekommer även att personer som fått en företrädesrätt men ingen fast anställning kallas ”inlasade”. Företrädesrätten gäller i nio månader.

När många arbetsgivare i en bransch systematiskt undviker att ge visstidsanställda förtur till nya tjänster genom att svartlista dem i två år efter elva månaders anställning, ”utlasning”, hamnar många vikarier i den så kallade Laskarusellen. Den som befinner sig Laskarusellen går mellan olika arbetsgivare utan att få fast anställning någonstans.

4-5-regeln i kollektivavtalen innebär att om en medarbetare under en femårsperiod varit visstidsanställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än fyra år övergår anställningen till en tillsvidareanställning. På public service gäller i stället 3-5, men bara anställningstiden som vikarie räknas.

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

***

Tisdagen den 29 augusti 2023.

Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson och redaktionschefen Mikael Muhr håller i ett stormöte där den nya organisationen presenteras. De bedyrar att antalet tjänster är intakt.

– Ingen slutar.

En av journalisterna höjer rösten.

– Vi är fyra som slutar på torsdag.

Beskedet förvånar mötesdeltagarna. Ingen har fått veta att de fyra vikarierna ska sluta. En av dem har jobbat på NA i tre år, först som bemanningsanställd via Marieberg Media, sedan som vikarie.

Enligt personer som närvarade vid mötet ska NA:s chefredaktör Anders Nilsson ha viftat bort protesterna med orden: ”De är bara vikarier. Såna kommer och går.”

Anders Nilsson dementerar bestämt att han sagt så, utan uppger att arbetsledningen vid mötet uppgett att ”det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar”.

I ett mejl till Journalisten skriver Anders Nilsson:

”På NA är vikarier varken ’bara’ eller ’såna’. Här är vikarier en viktig del av laget. Ibland på möten framförs önskemål om att vikarier borde få stanna. Då förklarar arbetsledningen om det finns utrymme eller inte. Det är vid ett sådant tillfälle som vi förklarat att det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar. Men inte på det sätt som det påstås.”

Exakt hur orden föll den där tisdagen för tre år sedan är kanske inte det viktigaste. Omorganisationen medförde att vakanser drogs in och att de vikarier som arbetat på de tjänsterna fick sluta – kort sagt en nedbemanning som ledde till att fyra journalister gick miste om chansen till inlasning. Medarbetare uppger för Journalisten att de uppfattade situationen som förnedrande.

Anders Nilsson. Foto: Tor Johnsson

Det har förekommit att bemanningsanställda och visstidsanställda behandlats sämre än tillsvidareanställda på NA, uppger fackliga företrädare. Tre tidigare NA-vikarier bekräftar den bilden för Journalisten.

Katarina Hanslep, tidigare ordförande i journalistklubben på NA, lämnade tidningen tidigare i våras och är nu chefredaktör på gratistidningen Sydnärkenytt. Hon minns att mycket av hennes fackliga tid på NA gick åt till att trösta utlasade vikarier:

– Jag uppfattar det som ett direktiv uppifrån i Bonnier News Local, att titlarna inte får lasa in någon. Kvar står besvikna medarbetare som blir av med ett jobb som de precis kommit in i, och ser tiden på NA som dåligt investerad tid, säger Katarina Hanslep.

Radiohuset i Stockholm.

Ekots redaktion, tidig höst 2024.

Till slut brister det för vikarie A. Den irriterade rösten skär genom det lågmälda surret på Ekots redaktion:

– Jag sa faktiskt hej!

Folk vänder sig om. En tillsvidareanställd journalist är på väg bort från redaktionsgolvet med raska steg. A står kvar vid sin arbetsplats och blänger efter den fastanställda kollegan, som inte svarar. Precis som hen inte gjort under hela sommaren.

Tidigare under sommaren har vikarie B flera gånger häpnat över tilltalet och det dåliga bemötande hon får av tillsvidareanställda kollegor på Ekot, ”som en dysfunktionell familj”. Till slut konfronterar hon en av dem och frågar varför hon är så otrevlig.

– Hon förstod direkt vad jag menade. Hon hade fått samma bemötande när hon började på Ekot. Det var så man gjorde, för att positionera sig i hierarkin. Det var alltså medvetet, säger vikarie B.

Några månader senare, fredagen den 25 oktober 2024, inträffar något som gör att det blir omöjligt att förneka de psykosociala arbetsmiljöproblemen på redaktionen. Under morgonmötet kritiserar en medarbetare en publicering Ekot gjort föregående dag. Han blir avbruten av en chef som anser att mötet är fel forum. Tonläget blir snabbt oförsonligt. På eftermiddagen samma dag uppmanar Ekochefen Klas Wolf-Watz medarbetarna att ”tänka på tonläget under möten”.

Tidigare samma år hade ledningen startat ett internt arbetsmiljöprojekt under namnet ”Ett Ekot” som presenterades i slutet av 2024. Syftet var att åstadkomma ett bättre samtalsklimat på redaktionen. Ett av de problem som identifieras är att medarbetare inte alltid bemöter varandra med respekt. Vikarier kan vara särskilt utsatta.

Flera tidigare vikarier på Ekot uppger för Journalisten att de blivit illa bemötta av såväl tillsvidareanställda journalister som av chefer. Berättelserna ligger i de flesta fall några år tillbaka, men exempel finns även från 2025 och 2026.

En av dem berättar att hen blivit utskälld ”för ingenting” av en reporter inför kollegorna utan att någon ingrep:

– Det märks att många på Ekot är trötta på att det kommer nya vikarier hela tiden. De orkar inte bry sig om att vara trevliga mot personer som försvinner om ett par månader.

Andra uppger att de har trivts bra på Ekot:

– För mig var det otroligt roligt och lärorikt och det var bra stämning. Det var ett krävande jobb och gjorde jag fel fick jag veta det, men det var inte otrevligt, säger en av dem.

Flera tillsvidareanställda journalister på Ekot uppger för Journalisten att det finns en trötthet på bemanningsorganisationen på redaktionen.

– Det har uppstått en klyfta mellan äldre medarbetare som lackat på laskarusellen och mellanchefer som försöker få alla att trivas. Jag tror att många av konflikterna har bottnat i den ruttna personalpolitiken, säger en av dem.

Isak Krona, ordförande i journalistsektionen på Ekot, är väl medveten om problemen:

– Det finns vikarier som aldrig mer kommer att söka sig till Ekot på grund av hur de har blivit bemötta. Missbruket av visstidsanställningar är ansträngande för hela redaktionen. Det skadar verksamheten och de som blir utnyttjade, säger Isak Krona.

Ekots administrativa redaktionschef Katarina Schulz uppger att resultaten i de anonyma undersökningar de gör bland sommarvikarierna varierar från år till år.

– De flesta trivs bra, men det finns vikarier som haft dåliga upplevelser. Vissa år har vi fått sämre resultat, och då har vi behövt arbeta lite mer med arbetsmiljöfrågorna, säger Katarina Schulz.

En tidigare vikarie uppger att det förekom att en kollega inte hälsade på hen på hela sommaren. Vad tänker du om det?

– Jag har inte hört den uppgiften tidigare och det är förstås oacceptabelt. För mig är det självklart att man hälsar på sina kollegor när man kommer in på redaktionen.

Under en enda månad förra våren hade Ekot 59 vikarier inne på sammanlagt 377 korttidskontrakt. De flesta av kontrakten rörde inhopp enstaka dagar på grund av sjukdom eller vab.

– Det kan låta mycket, men vi har cirka 240 tillsvidareanställda på redaktionen och om någon är sjuk behöver vi ta in en vikarie för den personen, säger Katarina Schulz.

Det stora vikariebehovet, mellan 50 och 60 per månad förra året, har lett till att man gjort en del förändringar.

– Vi har under 2025 och i år erbjudit åtta visstidsanställda fortsatt anställning som inneburit att de har uppnått företrädesrätt. Vi inrättar också en resurs- och kompetenspool om fem fasta tjänster, säger Katarina Schulz.

***

Magnus Sverke är professor och föreståndare för Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han varnar för att den sorts Laskarusell som snurrar i delar av mediebranschen är skadlig inte bara för individerna, utan för företagens verksamhet.

Magnus Sverke

– Det finns gott om forskning som pekar på att användandet av tidsbegränsade anställningar kan bli en belastning i sig för organisationen, säger Magnus Sverke.

Varför då?

– Tillsvidareanställd personal måste lägga tid på att lära upp nya kollegor – och lagom till att de är varma i kläderna får de sluta. Det är kanske inte det bästa sättet att hushålla med de resurser som finns i huset. Inledningsvis får man oftast inte ut lika mycket av vikarier. Det går ut över organisationens effektivitet.

Överanvändning av visstidsanställningar kan leda till allvarliga organisatoriska problem, menar Magnus Sverke:

– Om man sätter det i system kan det bidra till en negativ arbetsplatskultur där man slösar med mänskliga resurser eller missbrukar människor genom att kasta ut dem så fort deras Lasperiod börjar närma sig slutet.

Vad blir konsekvenserna?

– Internt påverkar det arbetsmiljön men det kan också påverka den externa legitimiteten. I stället för att bli känd som en bra arbetsgivare som värnar personalen får man ett rykte om sig att se på vikarier som förbrukningsartiklar. Attraktionskraften hos en arbetsgivare kan på sikt eroderas om man uppfattas som cynisk.

På både SR och SVT finns stora grupper som är vikarier eller programanställda. På vissa avdelningar är mer än hälften av personalen visstidsanställda. Vad tänker du om det?

– Man behöver ha både ett individperspektiv och ett organisationsperspektiv på det. Organisatoriskt tror jag att arbetsgivaren i många fall är lite för feg när det kommer till att tillsvidareanställa. Det skulle skapa större kontinuitet och trygghet om fler har tillsvidareanställning.

Så SR och SVT är fega arbetsgivare?

– Det finns branscher där arbetsgivare är lite väl försiktiga med att tillsvidareanställa för att de tror att det blir dyrt. Men det är ju i princip samma lönekostnad att ta in en vikarie som att göra en ny tillsvidareanställning. Skulle public service drabbas av ytterligare minskade anslag finns det inget som hindrar dem att ta till varsel om uppsägning på grund av arbetsbrist. Men det är man rädd att göra. Man tycker inte om uppsägningar. Det är lättare att ha den här rotationen på folk som bara försvinner. Man skulle kunna vara lite modigare helt enkelt, fastanställa lite fler och sen vara beredd att göra uppsägningar när det krävs.

– Ur ett individperspektiv skapar systemet osäkerhet och otrygghet som leder till att man trivs sämre, mår sämre, blir mindre engagerad i sitt arbete och presterar sämre. En del försöker möta det genom att lägga på ett extra kol och verkligen visa framfötterna men det är ingenting som håller i det långa loppet. Det tar extremt mycket energi att gå runt och vara osäker på om man har ett jobb om ett år och hur man ska få ekonomin att gå ihop. Det är en riktig belastning som finns för de som hoppar mellan olika korta vikariat.

En typisk månad på Ekot har man mellan 50 och 60 vikarier inne, på en redaktion med 240 anställda. Vad tänker du om det?

– Om man har en så stor andel som är roterande vikarier så tyder det på att här finns ett konstant behov av att man behöver vara fler i organisationen. Många arbetsgivare biter sig i svansen genom att ha för stor andel på tidsbegränsade kontrakt. Man får oftast inte ut lika mycket från en vikarie som från en tillsvidareanställd. Man får dessutom negativa sidoeffekter där de tillsvidareanställda måste fungera som handledare åt de nya. Det är ett ineffektivt sätt att hantera personalen.

Magnus Sverke får ta del av vad visstidsanställda på bland annat Nerikes Allehanda och Ekot berättat för Journalisten.

– Det vittnar om en syn på människor som förbrukningsvaror. Det här behöver man jobba med internt, för det skadar verksamheterna och människorna som arbetar i den. Det kräver modiga chefer som är beredda att diskutera med personalen och med de fackliga organisationerna. Vad har vi för förutsättningar att göra det vi är satta att göra? Vad behöver vi ha i termer av personal? Sedan behöver man försöka integrera det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det förekommer att journalister jobbar i åratal, ibland decennier som vikarier utan att få tillsvidareanställning. Vad tänker du om det?

– Ovissheten att inte veta om man har en försörjning nästa år är väldigt slitsam för psyket. Att gå runt med den ovissheten i år efter år … det är inhumant, säger Magnus Sverke.

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan av att vara en andra klassens journalist efter åratal i Laskarusellen.

Somliga berättelser leder till artiklar men de flesta går inte att återge eftersom kravet på anonymitet gör att konkreta situationer inte kan beskrivas utan att källskyddet röjs. I en del fall kan berättelserna återges när det gått en tid. Som de här.

 

 

 

 

 Så funkar Laskarusellen 

 

 

 
Den som har varit anställd hos en arbetsgivare i fler än 360 dagar under en treårsperiod får företrädesrätt till visstids- och tillsvidareanställningar inom det avtalsområde och på den driftenhet där personen varit anställd, enligt Lagen om anställningsskydd (Las). Begreppet ”inlasning” används i andra branscher oftast för att beskriva att man har fått en fast anställning genom en sådan företrädesrätt, men i journalistkåren förekommer även att personer som fått en företrädesrätt men ingen fast anställning kallas ”inlasade”. Företrädesrätten gäller i nio månader.

När många arbetsgivare i en bransch systematiskt undviker att ge visstidsanställda förtur till nya tjänster genom att svartlista dem i två år efter elva månaders anställning, ”utlasning”, hamnar många vikarier i den så kallade Laskarusellen. Den som befinner sig Laskarusellen går mellan olika arbetsgivare utan att få fast anställning någonstans.

4-5-regeln i kollektivavtalen innebär att om en medarbetare under en femårsperiod varit visstidsanställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än fyra år övergår anställningen till en tillsvidareanställning. På public service gäller i stället 3-5, men bara anställningstiden som vikarie räknas.

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

***

Tisdagen den 29 augusti 2023.

Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson och redaktionschefen Mikael Muhr håller i ett stormöte där den nya organisationen presenteras. De bedyrar att antalet tjänster är intakt.

– Ingen slutar.

En av journalisterna höjer rösten.

– Vi är fyra som slutar på torsdag.

Beskedet förvånar mötesdeltagarna. Ingen har fått veta att de fyra vikarierna ska sluta. En av dem har jobbat på NA i tre år, först som bemanningsanställd via Marieberg Media, sedan som vikarie.

Enligt personer som närvarade vid mötet ska NA:s chefredaktör Anders Nilsson ha viftat bort protesterna med orden: ”De är bara vikarier. Såna kommer och går.”

Anders Nilsson dementerar bestämt att han sagt så, utan uppger att arbetsledningen vid mötet uppgett att ”det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar”.

I ett mejl till Journalisten skriver Anders Nilsson:

”På NA är vikarier varken ’bara’ eller ’såna’. Här är vikarier en viktig del av laget. Ibland på möten framförs önskemål om att vikarier borde få stanna. Då förklarar arbetsledningen om det finns utrymme eller inte. Det är vid ett sådant tillfälle som vi förklarat att det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar. Men inte på det sätt som det påstås.”

Exakt hur orden föll den där tisdagen för tre år sedan är kanske inte det viktigaste. Omorganisationen medförde att vakanser drogs in och att de vikarier som arbetat på de tjänsterna fick sluta – kort sagt en nedbemanning som ledde till att fyra journalister gick miste om chansen till inlasning. Medarbetare uppger för Journalisten att de uppfattade situationen som förnedrande.

Anders Nilsson. Foto: Tor Johnsson

Det har förekommit att bemanningsanställda och visstidsanställda behandlats sämre än tillsvidareanställda på NA, uppger fackliga företrädare. Tre tidigare NA-vikarier bekräftar den bilden för Journalisten.

Katarina Hanslep, tidigare ordförande i journalistklubben på NA, lämnade tidningen tidigare i våras och är nu chefredaktör på gratistidningen Sydnärkenytt. Hon minns att mycket av hennes fackliga tid på NA gick åt till att trösta utlasade vikarier:

– Jag uppfattar det som ett direktiv uppifrån i Bonnier News Local, att titlarna inte får lasa in någon. Kvar står besvikna medarbetare som blir av med ett jobb som de precis kommit in i, och ser tiden på NA som dåligt investerad tid, säger Katarina Hanslep.

Radiohuset i Stockholm.

Ekots redaktion, tidig höst 2024.

Till slut brister det för vikarie A. Den irriterade rösten skär genom det lågmälda surret på Ekots redaktion:

– Jag sa faktiskt hej!

Folk vänder sig om. En tillsvidareanställd journalist är på väg bort från redaktionsgolvet med raska steg. A står kvar vid sin arbetsplats och blänger efter den fastanställda kollegan, som inte svarar. Precis som hen inte gjort under hela sommaren.

Tidigare under sommaren har vikarie B flera gånger häpnat över tilltalet och det dåliga bemötande hon får av tillsvidareanställda kollegor på Ekot, ”som en dysfunktionell familj”. Till slut konfronterar hon en av dem och frågar varför hon är så otrevlig.

– Hon förstod direkt vad jag menade. Hon hade fått samma bemötande när hon började på Ekot. Det var så man gjorde, för att positionera sig i hierarkin. Det var alltså medvetet, säger vikarie B.

Några månader senare, fredagen den 25 oktober 2024 inträffar något som gör att det blir omöjligt att förneka de psykosociala arbetsmiljöproblemen på redaktionen. Under morgonmötet kritiserar den mångåriga ekonomikommentatorn Kristian Åström en publicering Ekot gjort föregående dag. Han blir avbruten av en chef som anser att mötet är fel forum. Tonläget blir snabbt oförsonligt.

”Om ni inte ens kan ha en diskussion om detta kan jag inte jobba här mer”, säger Kristian Åström, går och packar ihop sina saker och lämnar Radiohuset för gott.

På eftermiddagen samma dag uppmanar Ekochefen Klas Wolf-Watz medarbetarna att ”tänka på tonläget under möten”.

Senare under hösten presenterar ledningen ett internt arbetsmiljöprojekt under namnet ”Ett Ekot”. Syftet är att åstadkomma ett bättre samtalsklimat på redaktionen. Ett av de problem som identifieras är att medarbetare inte alltid bemöter varandra med respekt. Vikarier kan vara särskilt utsatta.

Flera tidigare vikarier på Ekot uppger för Journalisten att de blivit illa bemötta av såväl tillsvidareanställda journalister som av chefer. Berättelserna ligger i de flesta fall några år tillbaka, men exempel finns även från 2025 och 2026.

En av dem berättar att hen blivit utskälld ”för ingenting” av en reporter inför kollegorna utan att någon ingrep:

– Det märks att många på Ekot är trötta på att det kommer nya vikarier hela tiden. De orkar inte bry sig om att vara trevliga mot personer som försvinner om ett par månader.

Andra uppger att de har trivts bra på Ekot:

– För mig var det otroligt roligt och lärorikt och det var bra stämning. Det var ett krävande jobb och gjorde jag fel fick jag veta det, men det var inte otrevligt, säger en av dem.

Flera tillsvidareanställda journalister på Ekot uppger för Journalisten att det finns en trötthet på bemanningsorganisationen på redaktionen.

– Det har uppstått en klyfta mellan äldre medarbetare som lackat på laskarusellen och mellanchefer som försöker få alla att trivas. Jag tror att många av konflikterna har bottnat i den ruttna personalpolitiken, säger en av dem.

Isak Krona, ordförande i journalistsektionen på Ekot, är väl medveten om problemen:

– Det finns vikarier som aldrig mer kommer att söka sig till Ekot på grund av hur de har blivit bemötta. Missbruket av visstidsanställningar är ansträngande för hela redaktionen. Det skadar verksamheten och de som blir utnyttjade, säger Isak Krona.

Ekots administrativa redaktionschef Katarina Schulz uppger att resultaten i de anonyma undersökningar de gör bland sommarvikarierna varierar från år till år.

– De flesta trivs bra, men det finns vikarier som haft dåliga upplevelser. Vissa år har vi fått sämre resultat, och då har vi behövt arbeta lite mer med arbetsmiljöfrågorna, säger Katarina Schulz.

En tidigare vikarie uppger att det förekom att en kollega inte hälsade på hen på hela sommaren. Vad tänker du om det?

– Jag har inte hört den uppgiften tidigare och det är förstås oacceptabelt. För mig är det självklart att man hälsar på sina kollegor när man kommer in på redaktionen.

Under en enda månad förra våren hade Ekot 59 vikarier inne på sammanlagt 377 korttidskontrakt. De flesta av kontrakten rörde inhopp enstaka dagar på grund av sjukdom eller vab.

– Det kan låta mycket, men vi har cirka 240 tillsvidareanställda på redaktionen och om någon är sjuk behöver vi ta in en vikarie för den personen, säger Katarina Schulz.

Det stora vikariebehovet, mellan 50 och 60 per månad förra året, har lett till att man gjort en del förändringar.

– Vi har under 2025 och i år erbjudit åtta visstidsanställda fortsatt anställning som inneburit att de har uppnått företrädesrätt. Vi inrättar också en resurs- och kompetenspool om fem fasta tjänster, säger Katarina Schulz.

***

Magnus Sverke är professor och föreståndare för Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han varnar för att den sorts Laskarusell som snurrar i delar av mediebranschen är skadlig inte bara för individerna, utan för företagens verksamhet.

Magnus Sverke

– Det finns gott om forskning som pekar på att användandet av tidsbegränsade anställningar kan bli en belastning i sig för organisationen, säger Magnus Sverke.

Varför då?

– Tillsvidareanställd personal måste lägga tid på att lära upp nya kollegor – och lagom till att de är varma i kläderna får de sluta. Det är kanske inte det bästa sättet att hushålla med de resurser som finns i huset. Inledningsvis får man oftast inte ut lika mycket av vikarier. Det går ut över organisationens effektivitet.

Överanvändning av visstidsanställningar kan leda till allvarliga organisatoriska problem, menar Magnus Sverke:

– Om man sätter det i system kan det bidra till en negativ arbetsplatskultur där man slösar med mänskliga resurser eller missbrukar människor genom att kasta ut dem så fort deras Lasperiod börjar närma sig slutet.

Vad blir konsekvenserna?

– Internt påverkar det arbetsmiljön men det kan också påverka den externa legitimiteten. I stället för att bli känd som en bra arbetsgivare som värnar personalen får man ett rykte om sig att se på vikarier som förbrukningsartiklar. Attraktionskraften hos en arbetsgivare kan på sikt eroderas om man uppfattas som cynisk.

På både SR och SVT finns stora grupper som är vikarier eller programanställda. På vissa avdelningar är mer än hälften av personalen visstidsanställda. Vad tänker du om det?

– Man behöver ha både ett individperspektiv och ett organisationsperspektiv på det. Organisatoriskt tror jag att arbetsgivaren i många fall är lite för feg när det kommer till att tillsvidareanställa. Det skulle skapa större kontinuitet och trygghet om fler har tillsvidareanställning.

Så SR och SVT är fega arbetsgivare?

– Det finns branscher där arbetsgivare är lite väl försiktiga med att tillsvidareanställa för att de tror att det blir dyrt. Men det är ju i princip samma lönekostnad att ta in en vikarie som att göra en ny tillsvidareanställning. Skulle public service drabbas av ytterligare minskade anslag finns det inget som hindrar dem att ta till varsel om uppsägning på grund av arbetsbrist. Men det är man rädd att göra. Man tycker inte om uppsägningar. Det är lättare att ha den här rotationen på folk som bara försvinner. Man skulle kunna vara lite modigare helt enkelt, fastanställa lite fler och sen vara beredd att göra uppsägningar när det krävs.

– Ur ett individperspektiv skapar systemet osäkerhet och otrygghet som leder till att man trivs sämre, mår sämre, blir mindre engagerad i sitt arbete och presterar sämre. En del försöker möta det genom att lägga på ett extra kol och verkligen visa framfötterna men det är ingenting som håller i det långa loppet. Det tar extremt mycket energi att gå runt och vara osäker på om man har ett jobb om ett år och hur man ska få ekonomin att gå ihop. Det är en riktig belastning som finns för de som hoppar mellan olika korta vikariat.

En typisk månad på Ekot har man mellan 50 och 60 vikarier inne, på en redaktion med 240 anställda. Vad tänker du om det?

– Om man har en så stor andel som är roterande vikarier så tyder det på att här finns ett konstant behov av att man behöver vara fler i organisationen. Många arbetsgivare biter sig i svansen genom att ha för stor andel på tidsbegränsade kontrakt. Man får oftast inte ut lika mycket från en vikarie som från en tillsvidareanställd. Man får dessutom negativa sidoeffekter där de tillsvidareanställda måste fungera som handledare åt de nya. Det är ett ineffektivt sätt att hantera personalen.

Magnus Sverke får ta del av vad visstidsanställda på bland annat Nerikes Allehanda och Ekot berättat för Journalisten.

– Det vittnar om en syn på människor som förbrukningsvaror. Det här behöver man jobba med internt, för det skadar verksamheterna och människorna som arbetar i den. Det kräver modiga chefer som är beredda att diskutera med personalen och med de fackliga organisationerna. Vad har vi för förutsättningar att göra det vi är satta att göra? Vad behöver vi ha i termer av personal? Sedan behöver man försöka integrera det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det förekommer att journalister jobbar i åratal, ibland decennier som vikarier utan att få tillsvidareanställning. Vad tänker du om det?

– Ovissheten att inte veta om man har en försörjning nästa år är väldigt slitsam för psyket. Att gå runt med den ovissheten i år efter år … det är inhumant, säger Magnus Sverke.

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan av att vara en andra klassens journalist efter åratal i Laskarusellen.

Somliga berättelser leder till artiklar men de flesta går inte att återge eftersom kravet på anonymitet gör att konkreta situationer inte kan beskrivas utan att källskyddet röjs. I en del fall kan berättelserna återges när det gått en tid. Som de här.

 

 

 

 

 Så funkar Laskarusellen 

 

 

 
Den som har varit anställd hos en arbetsgivare i fler än 360 dagar under en treårsperiod får företrädesrätt till visstids- och tillsvidareanställningar inom det avtalsområde och på den driftenhet där personen varit anställd, enligt Lagen om anställningsskydd (Las). Begreppet ”inlasning” används i andra branscher oftast för att beskriva att man har fått en fast anställning genom en sådan företrädesrätt, men i journalistkåren förekommer även att personer som fått en företrädesrätt men ingen fast anställning kallas ”inlasade”. Företrädesrätten gäller i nio månader.

När många arbetsgivare i en bransch systematiskt undviker att ge visstidsanställda förtur till nya tjänster genom att svartlista dem i två år efter elva månaders anställning, ”utlasning”, hamnar många vikarier i den så kallade Laskarusellen. Den som befinner sig Laskarusellen går mellan olika arbetsgivare utan att få fast anställning någonstans.

4-5-regeln i kollektivavtalen innebär att om en medarbetare under en femårsperiod varit visstidsanställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än fyra år övergår anställningen till en tillsvidareanställning. På public service gäller i stället 3-5, men bara anställningstiden som vikarie räknas.

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

***

Tisdagen den 29 augusti 2023.

Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson och redaktionschefen Mikael Muhr håller i ett stormöte där den nya organisationen presenteras. De bedyrar att antalet tjänster är intakt.

– Ingen slutar.

En av journalisterna höjer rösten.

– Vi är fyra som slutar på torsdag.

Beskedet förvånar mötesdeltagarna. Ingen har fått veta att de fyra vikarierna ska sluta. En av dem har jobbat på NA i tre år, först som bemanningsanställd via Marieberg Media, sedan som vikarie.

Enligt personer som närvarade vid mötet ska NA:s chefredaktör Anders Nilsson ha viftat bort protesterna med orden: ”De är bara vikarier. Såna kommer och går.”

Anders Nilsson dementerar bestämt att han sagt så, utan uppger att arbetsledningen vid mötet uppgett att ”det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar”.

I ett mejl till Journalisten skriver Anders Nilsson:

”På NA är vikarier varken ’bara’ eller ’såna’. Här är vikarier en viktig del av laget. Ibland på möten framförs önskemål om att vikarier borde få stanna. Då förklarar arbetsledningen om det finns utrymme eller inte. Det är vid ett sådant tillfälle som vi förklarat att det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar. Men inte på det sätt som det påstås.”

Exakt hur orden föll den där tisdagen för tre år sedan är kanske inte det viktigaste. Omorganisationen medförde att vakanser drogs in och att de vikarier som arbetat på de tjänsterna fick sluta – kort sagt en nedbemanning som ledde till att fyra journalister gick miste om chansen till inlasning. Medarbetare uppger för Journalisten att de uppfattade situationen som förnedrande.

Anders Nilsson. Foto: Tor Johnsson

Det har förekommit att bemanningsanställda och visstidsanställda behandlats sämre än tillsvidareanställda på NA, uppger fackliga företrädare. Tre tidigare NA-vikarier bekräftar den bilden för Journalisten.

Katarina Hanslep, tidigare ordförande i journalistklubben på NA, lämnade tidningen tidigare i våras och är nu chefredaktör på gratistidningen Sydnärkenytt. Hon minns att mycket av hennes fackliga tid på NA gick åt till att trösta utlasade vikarier:

– Jag uppfattar det som ett direktiv uppifrån i Bonnier News Local, att titlarna inte får lasa in någon. Kvar står besvikna medarbetare som blir av med ett jobb som de precis kommit in i, och ser tiden på NA som dåligt investerad tid, säger Katarina Hanslep.

Radiohuset i Stockholm.

Ekots redaktion, tidig höst 2024.

Till slut brister det för vikarie A. Den irriterade rösten skär genom det lågmälda surret på Ekots redaktion:

– Jag sa faktiskt hej!

Folk vänder sig om. En tillsvidareanställd journalist är på väg bort från redaktionsgolvet med raska steg. A står kvar vid sin arbetsplats och blänger efter den fastanställda kollegan, som inte svarar. Precis som hen inte gjort under hela sommaren.

Tidigare under sommaren har vikarie B flera gånger häpnat över tilltalet och det dåliga bemötande hon får av tillsvidareanställda kollegor på Ekot, ”som en dysfunktionell familj”. Till slut konfronterar hon en av dem och frågar varför hon är så otrevlig.

– Hon förstod direkt vad jag menade. Hon hade fått samma bemötande när hon började på Ekot. Det var så man gjorde, för att positionera sig i hierarkin. Det var alltså medvetet, säger vikarie B.

Några månader senare, fredagen den 25 oktober 2024, inträffar något som gör att det blir omöjligt att förneka de psykosociala arbetsmiljöproblemen på redaktionen. Under morgonmötet kritiserar en medarbetare en chef för en publicering Ekot gjort föregående dag. Han blir avbruten av en chef som anser att mötet är fel forum. Tonläget blir snabbt oförsonligt. På eftermiddagen samma dag uppmanar Ekochefen Klas Wolf-Watz medarbetarna att ”tänka på tonläget under möten”.

Tidigare samma år hade ledningen startat ett internt arbetsmiljöprojekt under namnet ”Ett Ekot” som presenterades i slutet av 2024. Syftet var att åstadkomma ett bättre samtalsklimat på redaktionen. Ett av de problem som identifieras är att medarbetare inte alltid bemöter varandra med respekt. Vikarier kan vara särskilt utsatta.

Flera tidigare vikarier på Ekot uppger för Journalisten att de blivit illa bemötta av såväl tillsvidareanställda journalister som av chefer. Berättelserna ligger i de flesta fall några år tillbaka, men exempel finns även från 2025 och 2026.

En av dem berättar att hen blivit utskälld ”för ingenting” av en reporter inför kollegorna utan att någon ingrep:

– Det märks att många på Ekot är trötta på att det kommer nya vikarier hela tiden. De orkar inte bry sig om att vara trevliga mot personer som försvinner om ett par månader.

Andra uppger att de har trivts bra på Ekot:

– För mig var det otroligt roligt och lärorikt och det var bra stämning. Det var ett krävande jobb och gjorde jag fel fick jag veta det, men det var inte otrevligt, säger en av dem.

Flera tillsvidareanställda journalister på Ekot uppger för Journalisten att det finns en trötthet på bemanningsorganisationen på redaktionen.

– Det har uppstått en klyfta mellan äldre medarbetare som lackat på laskarusellen och mellanchefer som försöker få alla att trivas. Jag tror att många av konflikterna har bottnat i den ruttna personalpolitiken, säger en av dem.

Isak Krona, ordförande i journalistsektionen på Ekot, är väl medveten om problemen:

– Det finns vikarier som aldrig mer kommer att söka sig till Ekot på grund av hur de har blivit bemötta. Missbruket av visstidsanställningar är ansträngande för hela redaktionen. Det skadar verksamheten och de som blir utnyttjade, säger Isak Krona.

Ekots administrativa redaktionschef Katarina Schulz uppger att resultaten i de anonyma undersökningar de gör bland sommarvikarierna varierar från år till år.

– De flesta trivs bra, men det finns vikarier som haft dåliga upplevelser. Vissa år har vi fått sämre resultat, och då har vi behövt arbeta lite mer med arbetsmiljöfrågorna, säger Katarina Schulz.

En tidigare vikarie uppger att det förekom att en kollega inte hälsade på hen på hela sommaren. Vad tänker du om det?

– Jag har inte hört den uppgiften tidigare och det är förstås oacceptabelt. För mig är det självklart att man hälsar på sina kollegor när man kommer in på redaktionen.

Under en enda månad förra våren hade Ekot 59 vikarier inne på sammanlagt 377 korttidskontrakt. De flesta av kontrakten rörde inhopp enstaka dagar på grund av sjukdom eller vab.

– Det kan låta mycket, men vi har cirka 240 tillsvidareanställda på redaktionen och om någon är sjuk behöver vi ta in en vikarie för den personen, säger Katarina Schulz.

Det stora vikariebehovet, mellan 50 och 60 per månad förra året, har lett till att man gjort en del förändringar.

– Vi har under 2025 och i år erbjudit åtta visstidsanställda fortsatt anställning som inneburit att de har uppnått företrädesrätt. Vi inrättar också en resurs- och kompetenspool om fem fasta tjänster, säger Katarina Schulz.

***

Magnus Sverke är professor och föreståndare för Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han varnar för att den sorts Laskarusell som snurrar i delar av mediebranschen är skadlig inte bara för individerna, utan för företagens verksamhet.

Magnus Sverke

– Det finns gott om forskning som pekar på att användandet av tidsbegränsade anställningar kan bli en belastning i sig för organisationen, säger Magnus Sverke.

Varför då?

– Tillsvidareanställd personal måste lägga tid på att lära upp nya kollegor – och lagom till att de är varma i kläderna får de sluta. Det är kanske inte det bästa sättet att hushålla med de resurser som finns i huset. Inledningsvis får man oftast inte ut lika mycket av vikarier. Det går ut över organisationens effektivitet.

Överanvändning av visstidsanställningar kan leda till allvarliga organisatoriska problem, menar Magnus Sverke:

– Om man sätter det i system kan det bidra till en negativ arbetsplatskultur där man slösar med mänskliga resurser eller missbrukar människor genom att kasta ut dem så fort deras Lasperiod börjar närma sig slutet.

Vad blir konsekvenserna?

– Internt påverkar det arbetsmiljön men det kan också påverka den externa legitimiteten. I stället för att bli känd som en bra arbetsgivare som värnar personalen får man ett rykte om sig att se på vikarier som förbrukningsartiklar. Attraktionskraften hos en arbetsgivare kan på sikt eroderas om man uppfattas som cynisk.

På både SR och SVT finns stora grupper som är vikarier eller programanställda. På vissa avdelningar är mer än hälften av personalen visstidsanställda. Vad tänker du om det?

– Man behöver ha både ett individperspektiv och ett organisationsperspektiv på det. Organisatoriskt tror jag att arbetsgivaren i många fall är lite för feg när det kommer till att tillsvidareanställa. Det skulle skapa större kontinuitet och trygghet om fler har tillsvidareanställning.

Så SR och SVT är fega arbetsgivare?

– Det finns branscher där arbetsgivare är lite väl försiktiga med att tillsvidareanställa för att de tror att det blir dyrt. Men det är ju i princip samma lönekostnad att ta in en vikarie som att göra en ny tillsvidareanställning. Skulle public service drabbas av ytterligare minskade anslag finns det inget som hindrar dem att ta till varsel om uppsägning på grund av arbetsbrist. Men det är man rädd att göra. Man tycker inte om uppsägningar. Det är lättare att ha den här rotationen på folk som bara försvinner. Man skulle kunna vara lite modigare helt enkelt, fastanställa lite fler och sen vara beredd att göra uppsägningar när det krävs.

– Ur ett individperspektiv skapar systemet osäkerhet och otrygghet som leder till att man trivs sämre, mår sämre, blir mindre engagerad i sitt arbete och presterar sämre. En del försöker möta det genom att lägga på ett extra kol och verkligen visa framfötterna men det är ingenting som håller i det långa loppet. Det tar extremt mycket energi att gå runt och vara osäker på om man har ett jobb om ett år och hur man ska få ekonomin att gå ihop. Det är en riktig belastning som finns för de som hoppar mellan olika korta vikariat.

En typisk månad på Ekot har man mellan 50 och 60 vikarier inne, på en redaktion med 240 anställda. Vad tänker du om det?

– Om man har en så stor andel som är roterande vikarier så tyder det på att här finns ett konstant behov av att man behöver vara fler i organisationen. Många arbetsgivare biter sig i svansen genom att ha för stor andel på tidsbegränsade kontrakt. Man får oftast inte ut lika mycket från en vikarie som från en tillsvidareanställd. Man får dessutom negativa sidoeffekter där de tillsvidareanställda måste fungera som handledare åt de nya. Det är ett ineffektivt sätt att hantera personalen.

Magnus Sverke får ta del av vad visstidsanställda på bland annat Nerikes Allehanda och Ekot berättat för Journalisten.

– Det vittnar om en syn på människor som förbrukningsvaror. Det här behöver man jobba med internt, för det skadar verksamheterna och människorna som arbetar i den. Det kräver modiga chefer som är beredda att diskutera med personalen och med de fackliga organisationerna. Vad har vi för förutsättningar att göra det vi är satta att göra? Vad behöver vi ha i termer av personal? Sedan behöver man försöka integrera det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det förekommer att journalister jobbar i åratal, ibland decennier som vikarier utan att få tillsvidareanställning. Vad tänker du om det?

– Ovissheten att inte veta om man har en försörjning nästa år är väldigt slitsam för psyket. Att gå runt med den ovissheten i år efter år … det är inhumant, säger Magnus Sverke.

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan…
Läs hela artikeln på journalisten.se

TITLE:
Så påverkar Laskarusellen din människosyn

DESCRIPTION:
FÖRDJUPNING Missbruket av vikarier fräter på redaktionerna och medarbetarnas människosyn. Laskarusellen är inte bara skadlig för organisationerna – den är också inhuman. Det menar Magnus Sverke, professor i organisationspsykologi, efter att ha tagit del av vittnesmål från visstidsanställda journalister på bland annat Ekot.

CONTENT:
Varje år får Journalisten tips om visstidsanställda journalister som farit illa på sina redaktioner. Nybakade journalister som fått sitt första vikariat kan berätta om kränkningar. Erfarna journalister berättar om känslan av att vara en andra klassens journalist efter åratal i Laskarusellen.

Somliga berättelser leder till artiklar men de flesta går inte att återge eftersom kravet på anonymitet gör att konkreta situationer inte kan beskrivas utan att källskyddet röjs. I en del fall kan berättelserna återges när det gått en tid. Som de här.

 

 

 

 

 Så funkar Laskarusellen 

 

 

 
Den som har varit anställd hos en arbetsgivare i fler än 360 dagar under en treårsperiod får företrädesrätt till visstids- och tillsvidareanställningar inom det avtalsområde och på den driftenhet där personen varit anställd, enligt Lagen om anställningsskydd (Las). Begreppet ”inlasning” används i andra branscher oftast för att beskriva att man har fått en fast anställning genom en sådan företrädesrätt, men i journalistkåren förekommer även att personer som fått en företrädesrätt men ingen fast anställning kallas ”inlasade”. Företrädesrätten gäller i nio månader.

När många arbetsgivare i en bransch systematiskt undviker att ge visstidsanställda förtur till nya tjänster genom att svartlista dem i två år efter elva månaders anställning, ”utlasning”, hamnar många vikarier i den så kallade Laskarusellen. Den som befinner sig Laskarusellen går mellan olika arbetsgivare utan att få fast anställning någonstans.

4-5-regeln i kollektivavtalen innebär att om en medarbetare under en femårsperiod varit visstidsanställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än fyra år övergår anställningen till en tillsvidareanställning. På public service gäller i stället 3-5, men bara anställningstiden som vikarie räknas.

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

***

Tisdagen den 29 augusti 2023.

Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson och redaktionschefen Mikael Muhr håller i ett stormöte där den nya organisationen presenteras. De bedyrar att antalet tjänster är intakt.

– Ingen slutar.

En av journalisterna höjer rösten.

– Vi är fyra som slutar på torsdag.

Beskedet förvånar mötesdeltagarna. Ingen har fått veta att de fyra vikarierna ska sluta. En av dem har jobbat på NA i tre år, först som bemanningsanställd via Marieberg Media, sedan som vikarie.

Enligt personer som närvarade vid mötet ska NA:s chefredaktör Anders Nilsson ha viftat bort protesterna med orden: ”De är bara vikarier. Såna kommer och går.”

Anders Nilsson dementerar bestämt att han sagt så, utan uppger att arbetsledningen vid mötet uppgett att ”det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar”.

I ett mejl till Journalisten skriver Anders Nilsson:

”På NA är vikarier varken ’bara’ eller ’såna’. Här är vikarier en viktig del av laget. Ibland på möten framförs önskemål om att vikarier borde få stanna. Då förklarar arbetsledningen om det finns utrymme eller inte. Det är vid ett sådant tillfälle som vi förklarat att det på alla redaktioner finns vikarier som börjar och slutar. Men inte på det sätt som det påstås.”

Exakt hur orden föll den där tisdagen för tre år sedan är kanske inte det viktigaste. Omorganisationen medförde att vakanser drogs in och att de vikarier som arbetat på de tjänsterna fick sluta – kort sagt en nedbemanning som ledde till att fyra journalister gick miste om chansen till inlasning. Medarbetare uppger för Journalisten att de uppfattade situationen som förnedrande.

Anders Nilsson. Foto: Tor Johnsson

Det har förekommit att bemanningsanställda och visstidsanställda behandlats sämre än tillsvidareanställda på NA, uppger fackliga företrädare. Tre tidigare NA-vikarier bekräftar den bilden för Journalisten.

Katarina Hanslep, tidigare ordförande i journalistklubben på NA, lämnade tidningen tidigare i våras och är nu chefredaktör på gratistidningen Sydnärkenytt. Hon minns att mycket av hennes fackliga tid på NA gick åt till att trösta utlasade vikarier:

– Jag uppfattar det som ett direktiv uppifrån i Bonnier News Local, att titlarna inte får lasa in någon. Kvar står besvikna medarbetare som blir av med ett jobb som de precis kommit in i, och ser tiden på NA som dåligt investerad tid, säger Katarina Hanslep.

Radiohuset i Stockholm.

Ekots redaktion, tidig höst 2024.

Till slut brister det för vikarie A. Den irriterade rösten skär genom det lågmälda surret på Ekots redaktion:

– Jag sa faktiskt hej!

Folk vänder sig om. En tillsvidareanställd journalist är på väg bort från redaktionsgolvet med raska steg. A står kvar vid sin arbetsplats och blänger efter den fastanställda kollegan, som inte svarar. Precis som hen inte gjort under hela sommaren.

Tidigare under sommaren har vikarie B flera gånger häpnat över tilltalet och det dåliga bemötande hon får av tillsvidareanställda kollegor på Ekot, ”som en dysfunktionell familj”. Till slut konfronterar hon en av dem och frågar varför hon är så otrevlig.

– Hon förstod direkt vad jag menade. Hon hade fått samma bemötande när hon började på Ekot. Det var så man gjorde, för att positionera sig i hierarkin. Det var alltså medvetet, säger vikarie B.

Några månader senare, fredagen den 25 oktober 2024 inträffar något som gör att det blir omöjligt att förneka de psykosociala arbetsmiljöproblemen på redaktionen. Under morgonmötet kritiserar den mångåriga ekonomikommentatorn Kristian Åström en publicering Ekot gjort föregående dag. Han blir avbruten av en chef som anser att mötet är fel forum. Tonläget blir snabbt oförsonligt.

”Om ni inte ens kan ha en diskussion om detta kan jag inte jobba här mer”, säger Kristian Åström, går och packar ihop sina saker och lämnar Radiohuset för gott.

På eftermiddagen samma dag uppmanar Ekochefen Klas Wolf-Watz medarbetarna att ”tänka på tonläget under möten”.

Senare under hösten presenterar ledningen ett internt arbetsmiljöprojekt under namnet ”Ett Ekot”. Syftet är att åstadkomma ett bättre samtalsklimat på redaktionen. Ett av de problem som identifieras är att medarbetare inte alltid bemöter varandra med respekt. Vikarier kan vara särskilt utsatta.

Flera tidigare vikarier på Ekot uppger för Journalisten att de blivit illa bemötta av såväl tillsvidareanställda journalister som av chefer. Berättelserna ligger i de flesta fall några år tillbaka, men exempel finns även från 2025 och 2026.

En av dem berättar att hen blivit utskälld ”för ingenting” av en reporter inför kollegorna utan att någon ingrep:

– Det märks att många på Ekot är trötta på att det kommer nya vikarier hela tiden. De orkar inte bry sig om att vara trevliga mot personer som försvinner om ett par månader.

Andra uppger att de har trivts bra på Ekot:

– För mig var det otroligt roligt och lärorikt och det var bra stämning. Det var ett krävande jobb och gjorde jag fel fick jag veta det, men det var inte otrevligt, säger en av dem.

Flera tillsvidareanställda journalister på Ekot uppger för Journalisten att det finns en trötthet på bemanningsorganisationen på redaktionen.

– Det har uppstått en klyfta mellan äldre medarbetare som lackat på laskarusellen och mellanchefer som försöker få alla att trivas. Jag tror att många av konflikterna har bottnat i den ruttna personalpolitiken, säger en av dem.

Isak Krona, ordförande i journalistsektionen på Ekot, är väl medveten om problemen:

– Det finns vikarier som aldrig mer kommer att söka sig till Ekot på grund av hur de har blivit bemötta. Missbruket av visstidsanställningar är ansträngande för hela redaktionen. Det skadar verksamheten och de som blir utnyttjade, säger Isak Krona.

Ekots administrativa redaktionschef Katarina Schulz uppger att resultaten i de anonyma undersökningar de gör bland sommarvikarierna varierar från år till år.

– De flesta trivs bra, men det finns vikarier som haft dåliga upplevelser. Vissa år har vi fått sämre resultat, och då har vi behövt arbeta lite mer med arbetsmiljöfrågorna, säger Katarina Schulz.

En tidigare vikarie uppger att det förekom att en kollega inte hälsade på hen på hela sommaren. Vad tänker du om det?

– Jag har inte hört den uppgiften tidigare och det är förstås oacceptabelt. För mig är det självklart att man hälsar på sina kollegor när man kommer in på redaktionen.

Under en enda månad förra våren hade Ekot 59 vikarier inne på sammanlagt 377 korttidskontrakt. De flesta av kontrakten rörde inhopp enstaka dagar på grund av sjukdom eller vab.

– Det kan låta mycket, men vi har cirka 240 tillsvidareanställda på redaktionen och om någon är sjuk behöver vi ta in en vikarie för den personen, säger Katarina Schulz.

Det stora vikariebehovet, mellan 50 och 60 per månad förra året, har lett till att man gjort en del förändringar.

– Vi har under 2025 och i år erbjudit åtta visstidsanställda fortsatt anställning som inneburit att de har uppnått företrädesrätt. Vi inrättar också en resurs- och kompetenspool om fem fasta tjänster, säger Katarina Schulz.

***

Magnus Sverke är professor och föreståndare för Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han varnar för att den sorts Laskarusell som snurrar i delar av mediebranschen är skadlig inte bara för individerna, utan för företagens verksamhet.

Magnus Sverke

– Det finns gott om forskning som pekar på att användandet av tidsbegränsade anställningar kan bli en belastning i sig för organisationen, säger Magnus Sverke.

Varför då?

– Tillsvidareanställd personal måste lägga tid på att lära upp nya kollegor – och lagom till att de är varma i kläderna får de sluta. Det är kanske inte det bästa sättet att hushålla med de resurser som finns i huset. Inledningsvis får man oftast inte ut lika mycket av vikarier. Det går ut över organisationens effektivitet.

Överanvändning av visstidsanställningar kan leda till allvarliga organisatoriska problem, menar Magnus Sverke:

– Om man sätter det i system kan det bidra till en negativ arbetsplatskultur där man slösar med mänskliga resurser eller missbrukar människor genom att kasta ut dem så fort deras Lasperiod börjar närma sig slutet.

Vad blir konsekvenserna?

– Internt påverkar det arbetsmiljön men det kan också påverka den externa legitimiteten. I stället för att bli känd som en bra arbetsgivare som värnar personalen får man ett rykte om sig att se på vikarier som förbrukningsartiklar. Attraktionskraften hos en arbetsgivare kan på sikt eroderas om man uppfattas som cynisk.

På både SR och SVT finns stora grupper som är vikarier eller programanställda. På vissa avdelningar är mer än hälften av personalen visstidsanställda. Vad tänker du om det?

– Man behöver ha både ett individperspektiv och ett organisationsperspektiv på det. Organisatoriskt tror jag att arbetsgivaren i många fall är lite för feg när det kommer till att tillsvidareanställa. Det skulle skapa större kontinuitet och trygghet om fler har tillsvidareanställning.

Så SR och SVT är fega arbetsgivare?

– Det finns branscher där arbetsgivare är lite väl försiktiga med att tillsvidareanställa för att de tror att det blir dyrt. Men det är ju i princip samma lönekostnad att ta in en vikarie som att göra en ny tillsvidareanställning. Skulle public service drabbas av ytterligare minskade anslag finns det inget som hindrar dem att ta till varsel om uppsägning på grund av arbetsbrist. Men det är man rädd att göra. Man tycker inte om uppsägningar. Det är lättare att ha den här rotationen på folk som bara försvinner. Man skulle kunna vara lite modigare helt enkelt, fastanställa lite fler och sen vara beredd att göra uppsägningar när det krävs.

– Ur ett individperspektiv skapar systemet osäkerhet och otrygghet som leder till att man trivs sämre, mår sämre, blir mindre engagerad i sitt arbete och presterar sämre. En del försöker möta det genom att lägga på ett extra kol och verkligen visa framfötterna men det är ingenting som håller i det långa loppet. Det tar extremt mycket energi att gå runt och vara osäker på om man har ett jobb om ett år och hur man ska få ekonomin att gå ihop. Det är en riktig belastning som finns för de som hoppar mellan olika korta vikariat.

En typisk månad på Ekot har man mellan 50 och 60 vikarier inne, på en redaktion med 240 anställda. Vad tänker du om det?

– Om man har en så stor andel som är roterande vikarier så tyder det på att här finns ett konstant behov av att man behöver vara fler i organisationen. Många arbetsgivare biter sig i svansen genom att ha för stor andel på tidsbegränsade kontrakt. Man får oftast inte ut lika mycket från en vikarie som från en tillsvidareanställd. Man får dessutom negativa sidoeffekter där de tillsvidareanställda måste fungera som handledare åt de nya. Det är ett ineffektivt sätt att hantera personalen.

Magnus Sverke får ta del av vad visstidsanställda på bland annat Nerikes Allehanda och Ekot berättat för Journalisten.

– Det vittnar om en syn på människor som förbrukningsvaror. Det här behöver man jobba med internt, för det skadar verksamheterna och människorna som arbetar i den. Det kräver modiga chefer som är beredda att diskutera med personalen och med de fackliga organisationerna. Vad har vi för förutsättningar att göra det vi är satta att göra? Vad behöver vi ha i termer av personal? Sedan behöver man försöka integrera det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det förekommer att journalister jobbar i åratal, ibland decennier som vikarier utan att få tillsvidareanställning. Vad tänker du om det?

– Ovissheten att inte veta om man har en försörjning nästa år är väldigt slitsam för psyket. Att gå runt med den ovissheten i år efter år … det är inhumant, säger Magnus Sverke.