Tornevall Networks

Marcus Rashford håller alltid till vänster.

I fotbollen för Barcelona.

Liksom i politiken.

Även om Rashford, 28, ofta stryker under att han inte är politiker, utan just fotbollsspelare.

Det har Marcus Rashford gjort sedan han för sex år sedan tog initiativ till en kampanj för att skolbarn skulle få lunchkuponger även under den påtvingade ledigheten under coronapandemin. Han började med inlägg på till sina nästan tre miljoner följare på sociala medier och allt växte snabbt till en stor och landsomfattande kampanj.

Den konservative premiärministern Boris Johnson förlöjligade till en början Rashfords kampanj, men till slut blev den så omfattande och med ett så stort folkligt stöd att Johnson tvingades slå till reträtt. Johnson visste att det var en kamp han inte kunde vinna.

1,3 miljoner skolbarn fick sina luncher, först under utestängningen under coronapandemin, och sedan också under sommarlovet.

– Detta handlar inte politik, det handlar om medmänsklighet. Jag har inte en politikers utbildning, det är många på twitter som har gjort det klart för mig idag, men jag har en social utbildning efter att ha själv ha upplevt [hur det är att vara fattig] och ha tillbringat tid med de familjer och barn som är mest drabbade.

– Se bara vad vi kan göra när vi går samman, detta är England år 2020. Det vi gjort nu är att vi erövrat en trofé som står för något mycket större än fotboll.

Det brittiska labourpartiet, som tveksamt och sent hoppade på Rashfords kampanj, försökte efter Boris Johnsons helomvändning ta åt sig äran för de fria skolluncherna. Men en storm på sociala medier konstaterade att äran tillföll Rashford.

Och kritikerna, som Boris Johnson och många andra politiker, flest på högersidan, fick svar av Marcus Rashford i ett inlägg i den konservativa politik- och kulturtidskriften The Spectator i september 2021:

”Med ett gemensamt fokus kan människor från olika kulturer, nationaliteter, raser, sexuella läggningar, politiska tillhörigheter och religioner enas för att uppnå otroliga saker (…) Jag skulle ”göra [mitt] samhälle och min familj en otjänst om jag inte använde min plattform för att tala för de miljoner vars röster inte hörs”.

”Många blir säkert besvikna över att jag inte accepterar deras råd att ’jag ska hålla mig till fotbollen’. När det samhälle jag växte upp i inte hade något annat att kalla sitt eget, så hade det i alla fall vänlighet”.

Ungefär 13,4 miljoner människor i Storbritannien, det motsvarar ungefär 20 procent av den totala befolkningen, lever i relativ fattigdom. Fyra miljoner är barn: fattigdomen i Storbritannien har nått rekordnivåer under konservativa och marknadsliberala Labour-regeringar. I vissa regioner i England, till exempel West Midlands med storstäder som Birmingham, Coventry och Wolverhampton, ligger barnfattigdomen på 36 procent och i vissa delar av London (som arbetardistrikten Tower Hamlets och Hackney) överstiger andelen fattiga barn 50 procent.

Marcus Rashford, med jamaicanska rötter, vet hur det är att vara fattig. Han växte upp i förorten Wythenshawe i Manchester med fem bröder och systrar och en ensamstående mamma. Rashfords mor Melanie arbetade heltid, men hade ändå svårt att få ekonomin att gå ihop. I en intervju för BBC berättade Melanie Rashford om hur familjen hade det:

– Jag hade tre jobb och om jag inte hade haft det hade vi inte kunnat laga en kastrull mat… ibland var det riktigt illa, jag gav hellre maten till barnen än att äta själv, ibland fick jag ingenting alls att äta: vi hade inte ens en limpa bröd i huset. Det är pinsamt att säga, men så var det.

Marcus Rashford framhåller ofta sin hårt arbetande mor som ett föredöme:

– I fotbollsintervjuer får jag ofta frågan ”vem är den tuffaste personen du känner?” Jag tror att folk alltid förväntar sig att jag ska säga någon annan fotbollsspelare. Men mitt svar varje gång är min mamma.

Det var fotbollen som räddade Rashford. Han upptäcktes tidigt, redan som sjuåring av lokala amatörklubben Fletcher Moss Rangers från stadsdelen Didsbury i Manchester. Vid åtta års ålder gick han över till Manchester United. Han gjorde 287 ligamatcher för Man U fram till i fjol, då han trejdades till Aston Villa (från Birmingham) som snabbt lånade ut honom till Barcelona. Han har gjort ett 70-tal landskamper för England.

Efter den succéartade kampanjen för luncher till skolbarn har Marcus Rashford engagerat sig i andra samhällsfrågor. Han har givit sig in i kampanjer för att lära fattiga barn att läsa – det väckte stor uppmärksamhet när Rashford efter en uppmaning från en elev i sjunde klass, lärde sig teckenspråk för att kunna vara med som domare i en poesitävling för döva.

Han har också upprepade gånger uttalat sig mot rasismen inom fotbollen; han var mycket aktiv i den Black Lives Matter-rörelse som uppstod sedan den svarte amerikanen George Floyd mördats av en vit polis i Minneapolis 2020.

I samband med det vandaliserades en muralmålning av Rashford i Wythenshawe av vita rasister.

– I en tid då jag har bett människor att komma samman, arbeta tillsammans och vara enade, då verkar vi vara mer splittrade än någonsin. Människor lider och människor behöver svar. Svarta liv spelar roll. Svart kultur spelar roll. Svarta samhällen spelar roll. Vi spelar roll, sade Rashford i en intervju.