Göteborgs Stadsteater sätter upp Jerker Beckmans pjäs om de beryktade kravallerna, som ägde rum i staden i samband med EU:s toppmöte och besöket av USA:s dåvarande president George W. Bush i juni 2001. Under dessa dagar, från den 14:e till 16:e juni, genomfördes också tre stora fredliga demonstrationer på Göteborgs gator med över 10.000 deltagare. Den […]
Content
Göteborgs Stadsteater sätter upp Jerker Beckmans pjäs om de beryktade kravallerna, som ägde rum i staden i samband med EU:s toppmöte och besöket av USA:s dåvarande president George W. Bush i juni 2001.
Under dessa dagar, från den 14:e till 16:e juni, genomfördes också tre stora fredliga demonstrationer på Göteborgs gator med över 10.000 deltagare. Den största och bredaste av dessa demonstrationer samlade över 16.000 deltagare och hade kravet Sverige ut ur EU.
I den allmänna historiebeskrivning som skildrar händelserna i Göteborg under dessa dagar finns varken dessa demonstrationer eller aktiviteterna kring arrangemanget Fritt forum med.
Det som historiebeskrivningen kretsar kring – och finns med i pjäsen – är polisinsatsen mot Hvitfeldska gymnasiet, där de inneboende låstes in bakom en ring av containrar. Inlåsningen skedde trots att Göteborgs kommun hade upplåtit skolan till övernattning för aktivister. Detta skedde på torsdagen samtidigt som demonstrationen mot Bush genomfördes under fredliga och odramatiska former.
Det som skildras i historien om de här dagarna – och också finns med i pjäsen – är kravallerna på Avenyn och polisskotten på Vasagatan. Detta skedde på fredagen samtidigt som den största demonstrationen gick genom Göteborgs gator med kravet Sverige ut ur EU. Även denna under fredliga och odramatiska former.
Det som skildras i historien – och även det finns med i pjäsen – är polisens insatser under lördagen mot Schillerska och avspärrningen av Järntorget. På lördagen gick också den tredje stora demonstrationen genom Göteborgs gator.
Demonstrationen under EU-toppmötet samlade omkring 16.000 deltagare. Foto: Arkivbild/Proletären
Pjäsen gör inte mycket för att skildra de större, folkligare demonstrationerna och ge en bredare bild av de mytomspunna dagarna.
I programbladet säger dramatikern Beckman att pjäsen handlar om en ”historieskrivning”. Detta står då kanske i motsättning till vad regissören Niklas Hjulström säger i en radiointervju, där han pekar på sina rättigheter som konstnär att föra fram det som han tycker är viktigt och relevant.
Så blir det i pjäsen. Hjulströms framställning handlar om kravallerna och dess konsekvenser. Pjäsen handlar om Ya Basta, om AFA, om Reclaim the streets, om polisens insatser… och inget annat.
På detta sätt blir pjäsen inte den ”historieskrivning” som Beckman säger sig vara ute efter – utan mer den konstnärliga frihet som Hjulström står för.
Kravallerna på stadsteatern. Foto: Ola Kjelbye
Ska man vara ärlig så sägs det efter två och en halv timme i slutrepliken att det trots kravaller och polisinsatser fanns ett Fritt Forum för debatt och seminarier och att det genomfördes stora fredliga demonstrationer mot EU. Men inte mycket mer än så.
Gestaltningen av kravallerna är dock trovärdig. Dessa åskådliggörs med häftig scenografi och mycket goda skådespelarinsatser – av Kjell Wilhelmsen som Bengan (ägare av en pizzeria på Avenyn) med den minnesvärda repliken ”Det var ju inte polisen som startade det här kriget. Det var medelklassungarna som slog sönder rutor och trodde att de kunde göra revolution”, av Elias Citterio i sin roll som nazist och av Hilda Krepper som en aggressiv och egofixerad AFA-aktivist – för att bara nämna några.
Hoppfullt blir det när Karin de Frumerie i sin roll som Tilde i nutid 2026 säger: ”Högervågen kommer ge plats för en vänstervåg. Det måste ske. Historien är ju inte slut.”