Markus Wiechel (SD), riksdagsledamot: På senare tid verkar du ha blivit mycket intresserad av Kubas interna angelägenheter. Du frågade nyligen utrikesminister Maria Malmer Stenergard ”vilka konkreta diplomatiska, politiska och stödjande åtgärder regeringen avser att vidta för att säkerställa att Sverige bidrar till att stärka det kubanska folkets krav på grundläggande rättigheter och friheter”. Vid tidigare […]
Content
Markus Wiechel (SD), riksdagsledamot:
På senare tid verkar du ha blivit mycket intresserad av Kubas interna angelägenheter. Du frågade nyligen utrikesminister Maria Malmer Stenergard ”vilka konkreta diplomatiska, politiska och stödjande åtgärder regeringen avser att vidta för att säkerställa att Sverige bidrar till att stärka det kubanska folkets krav på grundläggande rättigheter och friheter”.
Vid tidigare tillfällen har du uppmanat den svenska regeringen att ändra sin röst till stöd för den kubanska resolutionen i FN som fördömer den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden som har införts mot det kubanska folket i mer än 64 år, en blockad som du påstår dig vara ”bekymrad” för. Du har också ägnat dig åt att attackera avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Kuba och EU och har uppmanat den svenska regeringen att dra sig ur det.
Du nämnde att ”Sverige har en lång tradition av att försvara mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar världen över, särskilt i Latinamerika”, och uppgav att ”betydande folkliga protester utbrutit” på Kuba som ”främst orsakats av långvariga och allvarliga strömavbrott, förvärrade av bränslebrist”.
Det vore viktigt att du i samma anda tar upp orsaken till de långvariga strömavbrotten, eller snarare vem som är ansvarig. Ingen analys av Kuba bör förbise effekterna av en ekonomisk blockad som, trots att den formellt inleddes 1962, började ta form redan 1960. Samma år väckte den amerikanske tjänstemannen Lester Mallory i ett memorandum idén om att utöva ekonomiskt tryck på ön för att försvaga den nya revolutionära regeringen: ”Det enda förutsebara sättet att förlora inhemskt stöd är genom besvikelse och missnöje som härrör från ekonomiskt missnöje och svårigheter.” Mallory föreslog att ”förvägra pengar och förnödenheter till Kuba, för att sänka de nominella och reala lönerna, provocera fram hunger och desperation och störta regeringen”.
Under de senaste 60 åren har blockaden förstärkts med dekret och rättsliga ramverk som syftar till att öka den ekonomiska förföljelsen mot Kuba och belägga med sanktioner alla typer av kommersiella transaktioner, inte bara med USA utan även med tredjeländer, vilket tydligt visar dess utpräglat extraterritoriella karaktär. Man kan fråga den svenska regeringen vad dess ståndpunkt är angående tvångsåtgärderna mot tredjeländer, men vi vet att svaret inte är av intresse för dig.
Den 29 januari undertecknade USA:s president Donald Trump ett presidentdekret som utlyste ett ”nationellt nödläge” som svar på det påstådda ”ovanliga och extraordinära hot” som, enligt Washington, Kuba utgör för USA:s säkerhet. På grundval av detta tillkännagavs tullar mot länder som säljer olja till den karibiska nationen, tillsammans med hot om repressalier mot dem som agerar mot Vita husets presidentorder.
I praktiken har detta inneburit en blockad av oljeförsörjningen, vilket påverkat produktiv verksamhet, hälsovård, transporter, utbildning, elproduktion och nästan alla delar av kubanernas vardagsliv. Låt oss fråga oss själva, utan hänsyn till politiska tillhörigheter, vad en blockad av bränsletillgång skulle innebära för vilket land som helst på 2000-talet och vilka praktiska konsekvenser det skulle få.
Dessutom kommer det dagligen direkta hot från den amerikanska regeringen angående dess intresse av att undergräva den konstitutionella ordningen, utan att utesluta väpnad intervention.
Varje analys av Kuba som ignorerar denna verklighet är felaktig, oavsett om det beror på okunskap eller avsiktlig partiskhet; du väljer vilken sida du står på.
Eftersom du är så passionerad när det gäller Kuba, pröva att läsa José Martí, den mest universella av kubaner, som bland de många citat han lämnade efter sig, gett oss ett som är i särskild samklang med tiden:
”När det finns många män utan heder, finns det alltid andra som förkroppsligar många mäns heder. Det är dessa som med fruktansvärd kraft gör uppror mot dem som stjäl nationernas frihet, vilket är att stjäla deras heder. I dessa män finns tusentals män, ett helt folk, själva den mänskliga värdigheten.”
Raúl Delgado ConcepciónKubas ambassadör i Sverige och Island