Den palestinska författaren Bisan Edwan har tidigare fängslats och deporterats från Egypten för sin hårda kritik av landets behandling av palestinska fångar. Hjälpen kom från Lund, där hon fick ta del av ett fristadsförfattarprogram, menat att att ge henne två års uppehälle i kommunen för att kunna slutföra två böcker i lugn och ro. Lund […]
Content
Den palestinska författaren Bisan Edwan har tidigare fängslats och deporterats från Egypten för sin hårda kritik av landets behandling av palestinska fångar. Hjälpen kom från Lund, där hon fick ta del av ett fristadsförfattarprogram, menat att att ge henne två års uppehälle i kommunen för att kunna slutföra två böcker i lugn och ro.
Lund är en av 27 kommuner och regioner i Sverige som erbjuder fristad för förföljda kulturarbetare från andra länder. I programmet ingår bland annat husrum och stipendium – ett åtagande som kostar kommunen närmare en miljon kronor.
Allt var frid och fröjd framtill slutet av förra året. Då avslöjade Expressens Inas Hamdan, som gjort sig känd i mediesverige för sitt korståg mot Palestinarörelsen, att Bisan Edwan dagarna efter den 7 oktober uttalat sig till stöd för det palestinska folket och hyllat den palestinska motståndsrörelsen. Alltså gjort sig skyldig till ”terrorstöd”.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Internethögern och borgerliga ledarskribenter och politike deltog i drevet och krävde att Bisan Edwan skulle cancelleras.
Ängsligheten slog genast till hos den S-ledda kultur- och fritidsnämnden i Lund och de föreslog att författarens fristadsstipendium skulle avbrytas i förtid. Ett beslut som kritiserades brett, bland annat av Sveriges författarförbund, som menade att kommunens kalla fötter hotade hela fristadssystemet.
– Min första reaktion var att jag skulle bli tvingad in i tystnad och censurerad. Det kändes som en inskränkning av min yttrandefrihet. Sedan, när den systematiska kampanjen mot mig intensifierades, insåg jag att det inte bara handlade om att tysta mig som person, utan alla författare, journalister och kreativa individer, och begränsa det som får sägas, berättar Bisan Edwan för Proletären.
– Jag är övertygad om att beslutet var administrativt och politiskt, inte juridiskt. Det togs inte på någon juridisk grund utan till följd av medial press, fragmenterade tolkningar och google-översättningar istället för professionella och ömsesidigt godkända översättningar. Försöket att avsluta samarbetet hade inte att göra med någon yrkesmässig utvärdering, utan en rädsla för kontrovers. Och detta är farligare än beslutet i sig, för det betyder att skydd kan dras tillbaka hursomhelst.
När dessa rader skrivs i slutet av mars verkar det som att stormen har lagt sig lite – och beslutet har skjutits upp.
– De försöker förpassa ärendet till en gråzon, utan att något konkret beslut tas, och detta är problematiskt i sig, menar Bisan Edwan.
– För det som har hänt är inget annat än politisk inblandning i en process som är menad att vara institutionell, fristående och fri från medial press. Bristen på tydlighet är inte neutralitet – det är en form av krishantering utan ansvarstagande. Under tiden förblir min situation olöst och oklar, vilket ger mig en hel del psykisk stress som påverkat mitt liv och min hälsa, och utsätter mig för granskningar av vad jag skriver och vad jag inte skriver.
Läget är tufft men tröst går att finna i det stöd hon fått. Bisan Edwan berättar att många författare, intellektuella, studenter och människorättsaktivister hört av sig till henne och uttryckt sitt stöd.
– Men samtidigt har det varit en total tystnad från de politiska partierna och de delar av civilsamhället som arbetar med tryck- och yttrandefrihet. Det är en tystnad som härrör från det generella politiska klimatet, där vissa frågor blivit så ”känsliga” att principiella ståndpunkter ruckas på.
Den svenska regeringens ställningstaganden gällande Israel och Palestina har Bisan Edwan inte heller mycket till övers för.
– Deras inställning kan inte tolkas som neutralitet. Vi ser en tydlig politisk partiskhet, även om den sveps in i diplomatiska ord om ”balans” och ”oro”. I ett historiskt viktigt läge, som kännetecknas av vida övergrepp mot palestinier, väljer den svenska regeringen att anta en politiskt tvekande position, en som i praktiken gynnar den starkare parten.
Hon pekar på det indragna stödet till UNRWA, samtidigt som man agerat minst sagt menlöst när det kommer till avslutad vapenexport till Israel. Ett enormt hyckleri från den ”humanistiska stormakten” Sverige.
– Sverige talar om mänskliga rättigheter, men har svårt att implementera de här principerna när det innebär en politisk kostnad. Då blir värderingarna bara retorik, inte reella åtaganden. Det som sker idag väcker en djupare fråga: Är europeiska länder, inklusive Sverige, fortfarande kapabla att upprätthålla internationell rätt som vägledande princip, eller har de börjat använda den som ett selektivt verktyg, som används i vissa fall men ignoreras i andra? För den obestridliga sanningen är: När folkrätten inte tillämpas rättvist så undermineras den inte bara i Palestina, utan överallt.
Slutligen, vad är dina förhoppningar inför framtiden?– Jag hoppas på att kunna fortsätta skriva utan att varje skriven mening innebär en risk för mig. Men helt ärligt, det som hände ställer en rejäl fråga: Är det fortfarande möjligt att skydda författare som blivit ”obekväma”? Mitt uppehälle i Sverige är kopplat till svaret på den frågan.
Proletären har sökt kulturnämnden i Lund för en kommentar.