Den 24 mars 1976 avsatte en USA-stödd militärjunta Argentinas president Isabel Perón och inrättade en brutal militärdiktatur som varade fram till 1983. Juntan, ledd av Jorge Rafael Videla, utplånade systematiskt vänstersympatisörer, socialister, kommunister och marxister under vad som kom att kallas det ”smutsiga kriget”, ökänt för de människorättsbrott som begicks – tvångsförsvinnanden, summariska avrättningar, tortyr och […]
Content
Den 24 mars 1976 avsatte en USA-stödd militärjunta Argentinas president Isabel Perón och inrättade en brutal militärdiktatur som varade fram till 1983. Juntan, ledd av Jorge Rafael Videla, utplånade systematiskt vänstersympatisörer, socialister, kommunister och marxister under vad som kom att kallas det ”smutsiga kriget”, ökänt för de människorättsbrott som begicks – tvångsförsvinnanden, summariska avrättningar, tortyr och fängslanden utan rättegång.
Uppskattningsvis försvann eller dödades 30.000 människor: fackföreningsmedlemmar, studenter, journalister, jurister, civila. Hundratals barn blev stulna från familjer som var motståndare till regimen. Diktaturen hette officiellt ”Processen för nationell omorganisation”. Denna ”omorganisation” ledde till att en hel generation av vänstern utplånades.
USA kände väl till vilka kuppmakarna var och deras förberedelsearbete, vilka amerikanska tjänstemän upprepade gånger hade kontakt med och träffade före kuppen. USA informerade den argentinska militären att Washington skulle erkänna den nya regimen, trots att ambassaden i Buenos Aires beskrev kuppmakarnas planer som ”ett militärt styre av förlängd varaktighet med en barskhet som saknar motstycke”.
Några dagar efter kuppen skrev USA:s ambassadör Robert Hill i ett telegram: ”Detta var förmodligen den bäst genomförda och mest civiliserade statskuppen i Argentinas historia”. Hill tillägger att kuppen också är unik eftersom USA ännu inte anklagats ligga bakom den – förutom av det argentinska kommunistpartiets tidning Nuestra Palabra. ”Ambassaden hoppas att det ska förbli på det sättet.”
I juni 1976 förklarade utrikesminister Henry Kissinger tydligt USA:s stöd till Jorge Rafael Videlas militärdiktatur i en konversation med Argentinas utrikesminister César Guzzetti. ”Vi önskar den nya regeringen väl. Vi hoppas att den ska lyckas. Vi kommer att göra vad vi kan för att hjälpa den lyckas”, sade Kissinger.
”Vi har utrikespolitiska intressen i Argentina. Vi borde kunna utnyttja vårt inflytande. Den privata sektorn kan vara till stor hjälp. Jag ska ringa David Rockefeller [chef för Chase Bank]”, fortsatte Kissinger. ”Och jag ska ringa hans bror, vicepresidenten”.
Multinationella företag var i allra högsta grad medskyldiga till fascistjuntans våld. Så kidnappades fackföreningsrepresentanter och arbetare framför deras kollegor på Fords bilfabrik utanför Buenos Aires efter kuppen och torterades i personalrummet.
Militärjuntan öppnade upp Argentinas ekonomi för utländskt kapital och tog emot Internationella valutafonden IMF:s största lån någonsin till ett latinamerikanskt land. Antalet anställda inom industrin minskade kraftigt. Argentinas statsskuld mångdubblades på bara några år.
Mödrarna på Plaza De Mayo, det centrala torget i Buenos Aires, protesterar i december 1982 mot militärdiktaturens fängslande av politiska fångar samt bortförandet av barn och civila. Foto: Mónica Hasenberg/Wikimedia Commons
Marinens tekniska högskola (Esma) i Buenos Aires, ursprungligen en utbildningsinrättning för marinofficerare, fungerade som ett hemligt koncentrationsläger och kom att bli militärdiktaturens största. 5.000 fångar internerades, torterades, förhördes och mördades.
En vanlig avrättningsmetod var så kallade dödsflygningar, där fångar kastades levande från helikoptrar eller militärflygplan på hög höjd över floden Rio de la Plata. Ibland drogades personerna ner innan de kastades ut till sin död.
Strömmen drev en del av kropparna upp på Argentinas och Uruguays kuster. Annars användes metoden just för att den fysiskt eliminerade offren och gjorde att de spårlöst försvann.
Marinens tekniska högskola Esma, där tusentals personer fängslades och mördades av militärdiktaturen, upptogs i september 2023 på Unescos världsarvslista. Bilden ovan är från 2013. Foto: Osmar Valdebenito/Wikimedia Commons.
17-åriga svensk-argentinska Dagmar Hagelin var en av de tusentals som kidnappades av diktaturens säkerhetstjänst. I januari 1977 skottskadades hon och bortfördes till Esma. Hon kom aldrig hem mer.
En annan var författaren och journalisten Rodolfo Walsh, som i mars 1977 dog 50 år gammal på Esma. I ett öppet brev till militärjuntan, som publicerades dagen innan hans mord, skriver Walsh om massmorden: ”Ni planerar dem på högsta nivå, diskuterar dem på regeringsmöten, beordrar dem i egenskap av befälhavare för de tre [militära] grenarna och godkänner dem som medlemmar i regeringsjuntan”.
Trots militärjuntans väldokumenterade förbrytelser beslöt Fifa att Argentina fick vara värdnation för fotbolls-VM 1978, något som Proletären rapporterade om på plats. Genom turneringen rentvåddes fascistdiktaturens blodiga repression.
När Argentina besegrade Nederländerna i finalen och vann fotbolls-VM för första gången på Estadio Monumental så kunde de internerade på Esma lyssna till publikens jubel. Högskolan låg bara ett par kilometer ifrån stadion.
Kuppen i Argentina var en del av Operación Condor, det latinamerikanska terrorsyndikatet som genom statssanktionerat våld eliminerade marxistiska vänsterinfluenser och främjade kapitalets och USA-imperialismens intressen i regionen.
Operación Condor, döpt efter Chiles nationalfågel, bildades officiellt i samband med den CIA-installerade diktatorn Augusto Pinochets 60-års dag på ett toppmöte i Santiago den 25 november 1975, tillsammans med säkerhetspolisstyrkor från Argentina, Bolivia, Chile, Paraguay och Uruguay.
USA hjälpte till att installera militärdiktaturer i Bolivia (1971), Uruguay (1973), Chile (1973) och Peru (1975), som tillsammans med Ecuador anslöt sig till Operación Condor 1978. Brasilien anslöt sig 1976. Där hade USA redan stöttat en militärkupp 1964 som varade i över 20 år.
Operación Condor upplöstes formellt i samband med den argentinska militärjuntans fall 1983. Även om högerns misantropiska politik, dödspatruller, USA-stödda statskupper och USA:s behandling av Latinamerika som sin bakgård fortsätter att plåga kontinenten än idag.