Sävenäs industriområde en dimmig februarimorgon. Ute är det grått, tyst och dött men i saneringsföretaget Icko Cleans hallar är det full rulle. Det städas, putsas och fejas. Just nu har de fullt upp med en radda kommunala tjänstefordon, som ska tvättas in- och utvändigt. Icko Clean är en del av Basta Ideel förening, en stiftelse/socialt […]
Content
Sävenäs industriområde en dimmig februarimorgon. Ute är det grått, tyst och dött men i saneringsföretaget Icko Cleans hallar är det full rulle. Det städas, putsas och fejas. Just nu har de fullt upp med en radda kommunala tjänstefordon, som ska tvättas in- och utvändigt.
Icko Clean är en del av Basta Ideel förening, en stiftelse/socialt företag som hittar vägar till arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån den, till exempel före detta missbrukare eller kriminella som avtjänat sitt straff och vill börja på ny kula. Förutom saneringsverksamheten har Basta en pallfirma, ett snickeri, ett byggföretag samt park- och naturskötsel.
Arbete är vägen ut, menar Mikael Renner, som basar över stället. Han tar emot oss med kaffe och varselvästar (ett säkerhetsmåste vid allt spårnära arbete).
– Det är viktigt att få känna att man gör nytta. Att man betyder något.
Det är en verksamhet med hög personalomsättning, berättar han. Många som bara gör en kort sejour. Några av dem trillar tyvärr tillbaka till sitt gamla liv. Men desto fler går det bra för. Och en del väljer också att stanna kvar på Icko för att de trivs så bra.
– Samhället tjänar på att investera i de här människorna, säger Mikael Renner.
– Grejen är ju att narkomaner är driftiga nåt så in i helvete när det handlar om att få fatt i sina droger och lösa sina pengar. Så det är inga lata människor. Men många av dem har aldrig gjort ett riktigt handtag i sina liv. Det gäller att försöka omsätta den här driftigheten i något bra. För många är det bara att de behöver få rutiner och chansen till ett meningsfullt liv. Det roligaste är att se folk utvecklas och att man kan bidra till att vända en kurva som pekat nedåt.
”Håll ut! Det är bara dom fem första dagarna efter helgen som är jobbiga”. Rolig skylt ovanför det analoga stämpeluret. – Det är viktigt att kunna ha skoj på jobbet, säger Mikael Renner, som själv satt upp den. Vi räknar ett halvdussin vitsiga lappar bara i och kring fikarummet. Foto: Proletären.
Mikael Renner har själv en missbrukarbakgrund. Han känner igen sig i många av dem som kommer hit.
– Man får inte glömma bort var man kommer ifrån… för då är man snabbt tillbaka igen.
En skada stoppade en lovande karriär som elittyngdlyftare. Drogerna blev en slags självmedicinering.
Han var en relativt ”högfungerande” missbrukare under många år och klarade att jobba – bland annat på en oljerigg och sedan som trafiklärare(!). Men nu är han ren sedan många år tillbaka.
På Icko clean har han varit sedan 2018. Först på golvet, sedan som bas.
Hade inte den här verksamheten kunnat vara i offentlig regi? Kan man inte säga att ni tjänar pengar på sociala problem?
– Det är ett vinstdrivande företag naturligtvis, men det sitter ingen i toppen och plockar pengar på detta, för det är en ideell förening. Och pengarna som kommer in återinvesteras i verksamheten, för anställningar, samt nya fastigheter och boenden för att kunna ta emot än fler människor.
Spåren rengörs innan loken rullar in. Foto: Proletären
Jobbet är stundvis tufft. Tunga lyft och tunga kemikalier. Trots att de är måna om säkerheten – Mikael Renner trycker på att de är ISO-certifierade – så träder ibland olyckan fram.
Mikael Renner berättar om en arbetskamrat som som skulle öppna en behållare med kemikalier. Det var ett oväntat tryck i behållaren, och innehållet sprutade rakt in i ögonen på honom. Tre veckors sjukskrivning, men han klarade sig utan bestående men.
– Annars har det inte varit så allvarliga grejer. Mindre klämskador bara.
Sanerar man tåg kan man få se en del ruggiga grejer. Till exempel lok täckta av resterna av en stackars älg som förolyckats, eller än värre – en människa som valt att avsluta sitt liv på spåret.
– Då sanerar jag hellre klotter, säger D, en av jobbarna.
Han har fullt upp med att rengöra spåren där loken kör in, men vi hinner växla några ord. Han berättar att han är glad över chansen han fått här.
– Och kul att det är just ni från Proletären som är här på besök, säger han och berättar att han läser tidningen ibland.